Erechtheion

Erechtheion

Erechtheion är ett unikt tempel i jonisk stil som är beläget på norra sidan av akropolisplatån i Aten, där flera kulter praktiserades. Uppförandet av templet påbörjades cirka 421 f.Kr. och avslutades 406 f.Kr.

Templet har fått sitt namn efter den mytologiske kungen av Aten, Erechtheus. Arkitekten Mnesikles, som ritade Propyléerna, tros ha legat bakom uppförandet av Erechtheion, men det saknas arkeologiska belägg för detta.

I kulten av staden Atens beskyddarinna, Athena Polias, och under de panateneiska spelen anses Erechteion ha spelat en avgörande roll.

Historia

Myten säger att vid namngivandet av staden Aten utkämpades en kamp mellan gudarna Poseidon och Athena där vinnaren skulle komma att äras som stadens skyddsgud. Respektive gud presenterade en gåva till staden; Athena ett olivträd och Poseidon en saltvattenskälla. Den mytiske atenska kungen Kekrops agerade som skiljedomare. Då saltvatten ansågs ha begränsat värde och motsatt förhållande gällde olivträdet, stod således Athena som segrare. Händelseförloppet sägs ha utspelat sig på den plats där sedermera Erechtheion uppfördes.

Innan persernas förstörelse av Akropolis 480 f.Kr. stod det gamla Athenatemplet norr om platåns mitt där den heliga kultstatyn av Athena Polias fanns. Efter förstörelsen lämnades Akropolis i ruiner under cirka 30 år då grekerna kommit överens om att inte återuppbygga templen innan fred med perserna rådde, den så kallade eden vid Plataia. Efter Kalliasfreden år 449 f.Kr. påbörjade Perikles sin ombyggnation av de tempel som tidigare funnits. Det gamla Athenatemplet byggdes då upp igen (421 f.Kr.–406 f.Kr.) på en ny plats, längre norrut på Akropolis, som Erechtheion. Ruinerna av det gamla templet fick stå kvar under en tid, men det råder delade meningar om hur länge och huruvida Erechtheion var en direkt ersättare eller om ruinerna av det gamla templet fortfarande användes.

Bara ett årtionde efter att bygget var färdigt råkade Erechtheion ut för en brand, och skadades därefter kraftigt i samband med en belägring av den romerska fältherren Sulla under det första Mithridatiska kriget åren 87-86 f.Kr. Efter detta utfördes reparationer. Den grekiske resenären och geografen Pausanias besökte under mitten av 100-talet e.Kr. helgedomen. Hans beskrivningar av templet och dess insida utgör huvuddelen av den kunskap vi har angående templets antika utformning och innehåll. Templet stängdes under Förföljelser av hedningar i romarriket, då alla hedniska tempel stängdes. Arkitektoniska förändringar av byggnaden har även genomförts då den fungerat som en kyrka under det Bysantinska riket och ett residens för stadens biskopar under frankerna. Enligt en äldre uppfattning användes byggnaden som ett turkiskt harem under osmanskt styre. Ny forskning ifrågasätter dock denna tolkning, då uppgiften inte återfinns i turkiska originalkällor. Under det grekiska frihetskriget skadades Erechtheion återigen. Åren 1885–1890 skedde systematiska utgrävningar av Akropolis, under vilka arkeologen Wilhelm Dörpfeld dokumenterade arbetet och skrev analyser angående arkitekturen. Efter detta har ett flertal restaureringar och utgrävningar ägt rum.

Arkitektur

Då templet uppfördes avvek arkitekten från den traditionella tempelformen, och skapade ett assymetriskt tempel, med en klassisk jonisk portal i väster, en stor jonisk portal i norr, och en mindre utbyggnad i söder. Templet delades av en vägg som skiljde den östra och den västra delen åt, vilket gjorde det möjligt att använda byggnaden för många syften.

Templet är en rektangulär byggnad i jonisk stil och uppförd i vit marmor, 20,3x11,2 meter. Fasaden mot öster är försedd med sex joniska kolonner. I norr finner vi en stor portik i jonisk stil som syntes från Athens Agora och den processionsväg som användes under Panathenaia. Den södra tempelutbyggnaden är försedd med sex karyatider, kolonner i form av kvinnostatyer som håller upp det platta taket. Trots sin synbara likhet är Karyatiderna unika i sitt utseende, till exempel vad avser frisyr, och position. Statyerna kan betraktas som den klassiska periodens version av koraistatyer. En av dessa karyatider forslades till Storbritannien av den brittiske ambassadören Lord Elgin under 1800-talets början, och befinner sig idag på British Museum i London, övriga fem befinner sig på Akropolismuseet i Aten. De karyatider man idag kan se i utbyggnaden är kopior gjorda i modern tid.

Om Erechtheions planlösning vet vi mycket lite. Templet har genomgått stora ombyggnadsfaser genom århundradena som gör den ursprungliga interiören till ett föremål för spekulation. Redan under klassisk tid härjades det av eld, men renoverades sedan. När Erechtheion omvandlades till en kristen basilika på 700-talet togs inre väggar bort och nya byggdes. Även under den osmanska perioden genomfördes arkitektoniska förändringar.

Positionen av det centrala rummet för Athenas helgedom är fortfarande ett ämne för diskussion bland forskare. En orsak kan vara att den ursprungliga interiören inte är känd. Som argument för en placering av kultstayn i väst använder forskare bland annat antika källor, till exempel den grekiske resenären Pausanias. Som argument för en placering i den östra delen framförs att grekiska tempel oftast orienterades österut, vilket skulle tala för att Athenas kultstaty var placerad i det östra rummet, riktad mot Athenas altare.

Hela templet ligger på en sluttning, så de västra och norra sidorna är avsevärt lägre än de södra och östra. Nivåskillnaden utnyttjas så att den tidigare nämnda norra portiken blir så monumental.

Erechteion byggdes av marmor från berget Pentelikon, med friser av svart kalksten från Eleusis som pryddes av reliefer i vit marmor för kontrastverkan. Templet hade utsmyckade dörröppningar och fönster. Dess kolonner var målade, förgyllda och markerade med förgylld brons och flerfärgade inlagda glaspärlor.

Väster om Erechtheion och i anslutning till templet låg en muromgärdad gårdsplan, som innehöll ett altare till Zeus Herkeios och Athenas heliga olivträd. I anslutning till gårdsplanen fanns även ytterligare en helgedom, Pandroseion, dedikerad till Pandrosus, en av den mytiske kung Kekrops döttrar. Möjligtvis fanns kung Kekrops grav inom denna helgedom. Gårdsplatsen var ansluten till Erechtheion via en ingång till den norra utbyggnaden.

Templets något säregna utformning har flera orsaker förutom de tidigare nämnda markförhållandena. En var att flera kulter samsades om templet, en annan var att bygget avbröts av det Peloponnesiska kriget. Erechtheions norra gavel var monumental och kunde ses ända ner till Agoran. Norra gaveln utgjorde ett blickfång och ett mål för den Panathenska processionen. Det finns arkitektoniska likheter mellan Norra porten och Propylon på Pompeion. Tillsammans markerar de start- och slutpunkten för den Panathenska vägen.

Funktion

Templet innehöll flera helgedomar, den viktigaste tillägnad Athena Polias och helgedomen centrerar kring kultstatyn av denna gudinna. Inom helgedomen fanns även ett antal votivgåvor och föremål med religiös koppling som hade lokal anknytning, såsom bland annat Erechtheus och Kekrops gravar, Athenas olivträd, märket av Poseidons treudd och Poseidons saltvattenkälla. Specifikt Athenas olivträd och Poseidons saltvattenkälla är viktiga delar i grundandet av staden.

Det gamla templet, som förstördes av perserna 480 f.Kr., anses ha blivit ersatt av Erechtheion. Den västra delen av det gamla templet, Opisthodomos, har nöjligen använts som en plats för tillbedjan för Athena Polias eller som en skattkammare innan Erechtheion slutfördes. Templet har varit centralt för det panathenaiska festivalen som återkom varje år i juli och vart fjärde år utövade man också tävlingar inom musik och sport - de så kallade festspelen. Förutom festspelen skedde också ett hundratal djuroffer (hekatomb) av får och kor och en gemensam vandring på den Panateneiska vägen som gick in i Aten genom Dipylon-porten, över Agora och slutligen upp på Akropolis. På vägen hade man med sig en helig peplos som skulle pryda kultstatyn av Athena Polias.

Erechtheion uppfördes inte på det gamla templets grund men utan något längre norrut. Det fanns många teorier kring detta. Många forskare hävda att det kan beror på att flera helgedomar skulle integreras i samma tempel som Athena polias. Gerding påpekar dock att behovet av utrymmet för det panathenaiska processionen kan ha motiverat flytten. Med det gamla templet på platsen var ytan som man utövade kulten på cirka 35 x 15 meter, vilket skulle vara  förhållandevis liten yta för en folkmassa som uppskattas omfatta minst tusen personer. I och med förflyttningen av det gamla templet och placeringen av Erechtheion längre norr ut på klippan hade nu grekerna en yta på 2 800 m², 35 x 80 m. Med denna nya samlingsyta kunde alla åskådarna vända sig  mot det stora altaret västerifrån.

I templet hystes den heliga, uråldriga kultstatyn till Athena kallad Archaios agalma. Statyn var troligen avbildad i naturlig storlek och gjord av olivträ, och skall enligt legenden ha fallit från himlen. Andra myter hävdar att den restes på order av atenarnas stamfader Erechtheus. Athena Polias-statyn var klädd i en peplos, en skrud dekorerad med scener från gudarnas krig med giganterna. Varje år kläddes statyn i en ny peplos som presenterades under den viktiga panathenaiska festivalen. I templet återfanns troligen även Athenas heliga olivträd, Poseidons saltvattenskälla, de mytiska kungarna Kekrops och Erechtheus gravar, och flera altare till olika gudar och heroer som associerades med Athena eller Erechtheus.

För att förstå det religiösa värdet som låg hos Erechtheion måste man också förstå värdet av Athena Polias-statyn i kontrast till andra statyer under samma tid. Athena Polias-statyn var onekligen Atens mest betydelsefulla. Statyn hade enligt myterna fallit ned från himmelen på Akropolis och var, för folket i Aten, stadens beskyddare. Statyn stod i centrum under den panateneiska festivalens ceremonier på Akropolis, då en skrud (peplos), sydd av stadens kvinnor, skulle lämnas runt statyns axlar. Man kan jämföra det med Parthenon som hade mindre religiöst värde hos folket i Aten, trots sin storlek, utsmyckning samt den påkostade Pallas Athena-statyn som stod där.

Modern tid

Erechtheion är ett populärt turistmål och har efter sina restaureringar fått pris från bland annat "Europa Nostra" och tillsammans med Akropolismuseet vann man Keck Award 2012 för restaureringen av Karyatidstatyerna på Erechtheions södra veranda. Priset delas ut av International Institute for Conservation of Historic and Artistic Works (IIC).

Galleri

• 
  Erechtheion 2017
• 
  Erechtheion 2017
• 
  Erechtheions södra sida 2009
• 
  Karyatiderna på Erechtheion.

Källor

Tryckta källor

• Salmonsens konversationsleksikon/ Erechtheion
• Nordisk familjebok 1951 bd. 1, sp. 209.
• Pedley, John Griffiths, Greek Art and Archaeology, Femte upplagan. Pearson Education, 2012.
• Mikalson, Jon D., Ancient Greek Religion, Andra upplagan. Hong Kong: Wiley-Blackwell, 2010.
• Gerding, Henrik, The Erechtheion and the Panathenaic Procession; American Journal of Archaeology, Vol. 110, No. 3, 2006.
• Psarra, Sophia, Architecture and Narrative, första upplagan. Routledge, 2009.
• Watkin, David, A History of Western Architecture. Laurence King Publishing, 2005.
• Lewis, Philippa & Gillian Darley, Dictionary of Ornament. 1986.
• Neer, Richard Art and Archaeology of the Greek world. Thames & Hudson Ltd, 2019.
• Emerson, M . Greek Sanctuaries & temple architecture, 2018

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Erechtheion.

Bilder & media