Guvernör
En guvernör, av franskans gouverneur, är titeln för en ledande politiker eller tjänsteman i en delstat eller en annan administrativ region inom en stat, med olika specifika funktioner i olika länder. Titeln generalguvernör har en snarlik innebörd.
I äldre tid – 1800-talet och tidigare – kunde ordet guvernör även användas om en person som övervakade och handledde en högättad ynglings eller furstes uppfostran och undervisning.[1]
Guvernörer i olika länder
Finland
Guvernör var 1841-1918 ämbetstitel för länens högsta styresmän i storfurstendömet Finland; den ryske kejsarfens högste företrädare där hade titeln generalguvernör. När Finland blev självständig republik återinfördes titeln landshövding, som använts under den svenska tiden.
Polen
I den administrativa indelningen av Polen fungerar den gamla slaviska härskartiteln vojvod som guvernörstitel i landets provinser.
Storbritannien/Brittiska imperiet
I det tidigare Brittiska imperiet var guvernör den titel som gavs åt styresmän i kronkolonierna. Idag har Storbritanniens få återstående utomeuropeiska territorier fortsatt guvernörer. De officiella residensen för guvernörerna i Storbritanniens territorier benämns Regeringshus (Government House på engelska). Även Bank of Englands högsta chef kallas guvernör.
Sverige
I Sverige motsvarade guvernören en ståthållare eller landshövding som också utövade militär myndighet. Ämbetet avskaffades i Regeringsformen 1719, men återinfördes tillfälligt i Skåne 1801–1809. Guvernörer fanns också i de fåtaliga kolonier som Sverige hade, såsom Nya Sverige 1638–1655 och Saint-Barthélemy 1785–1878. Den närmaste nutida motsvarigheten idag är landshövdingarna, vars titel översätts på engelska som County Governor.
Turkiet
I det Osmanska väldet kallades motsvarande befattning begler-beg.
USA
En guvernör i någon av USA:s delstater är den delstatliga motsvarigheten till USA:s president på federal nivå; guvernörerna är emellertid inte underställda presidenten. USA:s guvernörer, vars ämbeten regleras i respektive delstats grundlag, utövar den högsta verkställande makten inom delstatens jurisdiktion, är direktvalda och har i regel ett antal speciella befogenheter. De är bland annat högste befälhavare för delstatens nationalgarde (när det inte är inkallat till federal tjänstgöring, vilket har företräde) och dess State Defense Forces, samt beviljar nåd och godkänner dödsdomar i de delstater som tillämpar dödsstraff.
Se även
Noter
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932