Émile Loubet
Émile Loubet, född 31 december 1838 i Marsanne, Drôme, Frankrike, död 20 december 1929 i Montélimar, Drôme, var en fransk politiker. Han var Frankrikes premiärminister 1892 och president från 1899 till 1906.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Loubet var ursprungligen advokat, blev deputerad 1876 och senator 1885. Han var minister för offentliga arbeten 1887-88, var konseljpresident och inrikesminister 1892, inrikesminister 1892-93 och senatens president 1896-99. Vid presidentvalet 1899 blev Loubet som vänsterns kandidat vald till republikens president. Hans regim blev en av 3:e republikans mest händelserika, betecknande en definitiv omläggning i såväl de inrikes- som de utrikespolitiska affärerna. Inrikespolitiskt karaktäriserades tiden av Pierre Waldeck-Rousseau och Émile Combes regeringar och radikalismens definitiva genombrott, utrikespolitiskt av Théophile Delcassés närmande till Storbritannien och Italien samt stärkandet av den rysk-franska alliansen. Denna utrikespolitiska utveckling fick synbart tecken 1901 i tsar Nikolaj II:s besök i Paris och Loubets återbesök samma år, vidare i ett italienskt kungabesök i Paris. Efter sin avgång 1906 levde Loubet i tillbakadraget lugn.[1]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- Riddare av Serafimerorden, 17 april 1899.[2]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 639
- ^ Kungl. Serafimerorden i Sveriges statskalender 1925
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Émile Loubet.
|
- Franska politiker under 1800-talet
- Franska politiker under 1900-talet
- Frankrikes presidenter
- Frankrikes inrikesministrar
- Frankrikes ministrar för offentliga arbeten
- Födda 1838
- Avlidna 1929
- Män
- Mottagare av Hederslegionen
- Frankrikes regeringschefer
- Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts Orden
- Mottagare av Serafimerorden