Vid 14 års ålder fick han enligt tidens sed för adelssöner fara ut i Europa – på grand tour – för att avsluta sina studier vid en skola i Braunschweig; därefter fortsatte han med krigsakademin i Turin, språkstudier samt vistades vid de europeiska hoven. Efter tre år i Tyskland kom han till Paris 1773. Våren 1774 reste han till London.
Porträtt av den 23-årige Axel von Fersen, målat i London sommaren 1778. Nationalmuseum, Stockholm.
I december 1774 återvände von Fersen till Sverige. Här tjänstgjorde han i svenska armén och deltog i livet vid Gustav III:s hov.
1778 reste han till London för att senare samma år vara tillbaka i Frankrike, där han redan 1770 antagits till löjtnant vid franska regementet Royal-Bavière och nu utnämndes till överste. Han presenterades vid franske kungens Ludvig XVI:s hov och favoriserades snart av den unga drottningen Marie-Antoinette vilket gav upphov till skvaller om att han var hennes älskare. Han fick en förhållandevis viktig utrikespolitisk roll för Sverige.
Under amerikanska revolutionen deltog fransmännen på kolonialisternas (de blivande amerikanernas) sida, och von Fersen, likt många andra, ville passa på att få erfarenhet från denna möjliga hjälteskapande händelse, samt befordran. von Fersens roll under detta krig var framför allt i egenskap av tolk och officer, då han behärskade både engelska och franska. Tack vare dessa språkinsikter fick han möjligheten att träffa den blivande presidenten George Washington och agera tolk mellan denne som inte kunde ett ord franska, och den franska expeditionens ledare greve de Rochambeau, vilken inte kunde engelska. Vidare utmärkte sig von Fersen vid slaget vid Yorktown 1781, efter vilket kriget vändes till amerikanernas fördel och möjliggjorde deras nationsskapande 1783. För sina insatser under kriget dekorerades von Fersen med den prestigefyllda Cincinnatusorden. Han blev överste för ett eget regemente, Royal suédois, 1783.
Efter återkomsten till Sverige åtföljde von Fersen på hösten 1783 Gustav III på dennes italienska resa som varade nära ett år och besökte därunder med kungen bland annat Paris där han åter träffade Marie-Antoinette.
1785 återvände von Fersen till Paris där han vistades till 1791 med vissa avbrott, bland annat 1788 då han deltog i Gustav III:s ryska krig. I Paris lär det ha uppstått ett kärleksförhållande till Marie-Antoinette som gjort honom världshistoriskt ryktbar. När franska revolutionen bröt ut 1789 fick von Fersen Gustav III:s uppdrag att vara rapportör om vad som skedde i Frankrike. von Fersen organiserade tillsammans med Louis Auguste Le Tonnelier de Breteuil kungafamiljens flyktförsök i juni 1791, då han beledsagade de flyende till Bondy, ett par mil från Paris, där han tog en annan väg än kungaparet för att leda förföljare på villospår. Då den kungliga familjen greps i Varennes-en-Argonne var von Fersen inte med. Han lyckades rädda sig över den franska gränsen in i Belgien. I Bryssel vistades han till 1794, då han hemkallades till Sverige, sysselsatt med diplomatiska underhandlingar. Även med det franska kungaparet underhöll han hemliga förbindelser och besökte förklädd Paris i februari 1792.
Ryktet om att prinsens dödsfall skulle ha varit mord gjorde bland annat gällande att det var familjen von Fersen som låg bakom. Det bedrevs muntliga uppviglingar, det agiterades genom anslag på husknutarna och upphetsande tidningsartiklar. Huvudstadstidningen Nya Posten upptogs den 14 juni 1810 helt av en fabel på vers med namnet "Rävarna". De som åsyftades var bröderna Axel och Fabian von Fersen samt deras syster Sofie Piper.[2]
Så kom den 20 juni, den dag då den folkkäre prinsens lik söderifrån skulle föras in i huvudstaden till slottet. Kvällen innan utdelades bland folket lappar med uppmaning att hålla "rävjakt". "En förfärlig död över giftblandarena skall bliva nationen en ljuvlig hämnd", hette det.[3] I egenskap av riksmarskalk skulle Axel von Fersen vara med i sorgetåget. Han blev av sina vänner och anhöriga varnad för att delta men han lät inte skrämma sig.[3]
När liktåget med prinsens kista kom upp mot huvudstaden, mötte von Fersen som riksmarskalk upp för att enligt protokollet ledsaga processionen in i Stockholm. I staden rådde dock en hätsk stämning, det fanns gott om gratis brännvin, människor var berusade. När processionen tågade in i Stockholm syntes riksmarskalken åkande närmast före likvagnen i sin täckta galavagn med förgylld grevekrona på taket. Den tunga vagnen drogs av sex vita hästar med seldon av purpurröd mundering och förgyllda beslag. "Det fanns ingenting svart på hela det granna ekipaget, och det retade folket", berättade senare ett ögonvittne, en vid tillfället fjortonårig pojke som gick i skräddarlära.[3]
Redan uppe på Söder började folkmassan skräna och spotta på Fersens vagn. Snart kastades stenar och andra kastvapen genom vagnsfönstren.[3] von Fersen slets ut ur sin riksmarskalksvagn och misshandlades. Han sökte skydd i en fastighet på Stora Nygatan men slets ut igen. Misshandeln fortsatte. Massan var rasande. Kläderna slets av, han pryglades, bespottades och slutligen lynchades von Fersen genom att hans bröstkorg krossades av en man utklädd till sjöman.
Allt detta skedde framför soldater ur Svea Livgarde som var där för att upprätthålla ordningen. Denna händelse går under beteckningen fersenska mordet och är ett av de mest uppseendeväckande morden i Sverige någonsin.
Axel von Fersen och hans familj blev dock rentvådda från mordanklagelserna och han fick en värdig begravning. Jordfästningen ägde rum i Stockholm den 2 december 1810 i Wachtmeisterska gravkoret i Riddarholmskyrkan.[4] Den högtidliga ceremonin förlöpte mot förväntan alldeles lugnt. Myndigheterna var fast beslutna att genast slå ned varje försök till tumult, och trupperna, som marscherade före och efter liktåget, hade gevären laddade. Man hade också stängt alla bodar där starka drycker såldes.[5]
Originalmanuskripten till Axel von Fersen den yngres dagbok är skrivna på franska och finns bevarade i Stavsundssamlingen på Riksarkivet i Stockholm. Alma Söderhjelms verk är en redigerad utgåva, med kommentarer och personliga anteckningar. Det bevarade materialet från dagboken omfattar totalt omkring 20 000 sidor. Dagboken för tiden efter mars 1779 till början av juni 1791 tvingades von Fersen, vid flykten från Paris den 20 juni 1791 (flykten till Varennes-en-Argonne), lämna kvar hos en tjänare (Frantz). Denne ansåg sig tvungen att bränna upp anteckningarna, vilket von Fersen djupt beklagade i efterhand. Minnesbilder från den här tiden förekommer ändå rikligt i senare brev och anteckningar och finns sålunda trots allt kvar i någon form, för eftervärldens historiska forskning.
Johan Sjöberg, "Universitetskanslern Axel von Fersen. Till 200-årsminnet av det fersenska mordet." Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter rörande Uppsala universitet. B. Inbjudningar 162. 2010.
Under 2010 hedrade Stockholmsbaserade teatergruppen Bouffonteatern Axel von Fersen med commedia dell'arte-föreställningen "Axel von Fersen under bilan".[7] Föreställningen spelades under hela 2010, 200 år efter det att von Fersen togs av daga.[källa behövs]
^Grenholm, Gunvor; Rosén, Jerker; Carlsson, Sten; Cornell, Jan, red (1979) [1968]. ”Fersenska mordet”. Den svenska historien. 11, Finland förloras. Karl Johan och freden. Stockholm: Bonnier. sid. 118–119. Libris145059. ISBN 91-0-042682-2
Wikimedia Commons har media som rör Axel von Fersen.