Hoppa till innehållet

Gunnar Grandin

Från Wikipedia
Gunnar Grandin
Ove Ljung, Gunnar Grandin, Hans Frisk ombord HMS Carlskrona år 1982 V 87451 (crop).jpg
Grandin år 1982.
Information
Född10 juli 1918
Sankt Ilians församling i Västmanlands län, Sverige
Död2 augusti 2004 (86 år)
Nacka församling i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenMarinen
Tjänstetid1940–1982
GradKonteramiral
BefälFörsta jagarflottiljen
Marinmaterielförvaltningen

Gunnar Emil Grandin, född 10 juli 1918 i Sankt Ilians församling i Västmanlands län,[1] död 2 augusti 2004 i Nacka församling i Stockholms län,[2] var en svensk militär.

Uppväxt

[redigera | redigera wikitext]

Grandin föddes 10 juli 1918 i Västerås som son till tjänstemannen Emil Grandin och hans fru Celeste, född Andersson.[3] Grandin tog studentexamen i Västerås 1937.[4]

Karriär

[redigera | redigera wikitext]

Grandin blev fänrik i flottan 1940,[5] kapten 1947 och gick stabskursen vid Kungliga Sjökrigshögskolan 1947–1948 samt tekniska kursen där 1948–1949. År 1957 befordrades han till kommendörkapten av andra graden.[3] I yngre år tjänstgjorde han mestadels ombord på pansarskepp och minsvepare. Som kommendörkapten var han i början av 1960-talet planeringschef vid marinstaben, där han bland annat i samarbeta med Försvarets forskningsanstalt införde operationsanalys som ett viktigt instrument i verksamheten.[4] Grandin var 1960–1966 chef för Planeringsavdelningen vid Marinstaben samt befordrades 1961 till kommendörkapten av första graden och 1965 till kommendör.[3]

I slutet av juli 1966 reste han och tre andra officerare samt chefen för marinen, viceamiral Åke Lindemalm till Sovjetunionen efter en inbjudan av chefen för sovjetiska marinen, flottamiral Sergej Gorsjkov. Besöket inleddes i Moskva, varefter man for till Leningrad och besökte marinakademin och marinmuseet där. Han gjorde även ett besök på den gamla kryssaren Auora. Den 31 juli deltog man i firandet av Sovjetunionens marindag.[6] Från oktober 1966 var han flottiljchef vid första jagarflottiljen.[7] Den 16-20 juni 1967 gjorde Grandin ett inoffiellt örlogsbesök i Leningrad tillsammans med jagarna HMS Södermanland och HMS Uppland.[8]

Åren 1966–1967 var han chef för Första jagarflottiljen. Han var chef för Vapenavdelningen i Marinförvaltningen 1967–1968 och chef för Vapenavdelningen i Marinmaterielförvaltningen i Försvarets materielverk 1968–1970.[3] Han blev konteramiral i amiralitetet den 1 oktober 1970.[9] Samma år blev han chef för huvudavdelningen för marinmateriel vid Försvarets materielverk och därmed sammanhållande för projektering och anskaffning av fartyg och vapensystem åt marinen.[10] Den 26 september 1973 döpte Grandin, som chef för försvarets materielverks huvudavdelning för marinmateriel, marinens nya tored- och robotbärgare HMS Pingvinen (A248) som då sjösattes vid Lunde varv utanför Kramfors.[11] Grandin inträdde i reserven 1982.[3]

Gunnar Grandin invaldes 1957 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet (hedersledamot 1970)[12] och 1965 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[13] Han var även ordförande i föreningen Sveriges Flotta[14] och ordförande Sjöofficerssällskapet i Stockholm.[15] Han valdes in som ledamöt i svenska föreningen för Venedigs bevarande, Pro Venezia, i maj 1982.[16] I juli 1982 blev han ledamot av Statens försvarshistoriska museer.[17]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Grandin förlovade sig i april 1942 med Wiveca Hallbeck, dotter till direktören N.P. Andersson och hans fru Emy, född Hallbeck.[18][3] Lysning togs ut i juli 1943 och de gifte sig i Sankta Maria kyrka i Helsingborg den 14 augusti 1943.[19] De fick en son den 6 februari 1945 på Karolinska sjukhuset.[20] Två ytterligare söner föddes på Karolinska sjukhuset den 17 augusti 1946.[21] En fjärde son föddes den 26 april 1953 på Karolinska sjukhuset.[22]

Efter sin pensionering bosatte makarna Grandin sig vintertid i staden Grasse på Franska rivieran.[4]

Död

[redigera | redigera wikitext]

Grandin avled den 2 augusti 2004. Begravningen ägde rum den 10 september 2004 i Nacka kyrka.[23]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Engblom, Harry; Nilsson, Sten B.: ”Gunnar Grandin”, Tidskrift i sjöväsendet, 2004, s. 262, PDF. Engblom, Harry; Nilsson, Sten B.: ”Gunnar Grandin. Skapade vår moderna marinelektronik”, Dagens nyheter, länk, publicerat 2004-10-04, läst 2016-08-18.
  3. ^ [a b c d e f] Jönsson, Lena, red (2000). Vem är det: svensk biografisk handbok. 2001. Stockholm: Norstedt. sid. 395. Libris 8261515. ISBN 9172850426. https://runeberg.org/vemardet/2001/0395.html 
  4. ^ [a b c] Engblom, Harry; Nilsson, Sten B (15 september 2004). ”Gunnar Grandin”. Svenska Dagbladet: s. 29. https://www.svd.se/arkiv/2004-09-15/29/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  5. ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700-2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. sid. 82, 238. Libris 10452099. ISBN 9789187184833 
  6. ^ ”Chefen för marinen besöker Sovjet”. Svenska Dagbladet: s. 8. 15 juli 1966. https://www.svd.se/arkiv/1966-07-15/8/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  7. ^ ”Officiellt”. Svenska Dagbladet: s. 9. 26 november 1966. https://www.svd.se/arkiv/1966-11-26/9/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  8. ^ ”Svenska jagare till Leningrad”. Svenska Dagbladet: s. 11. 9 juni 1967. https://www.svd.se/arkiv/1967-06-09/11/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  9. ^ ”Tre nya regementschefer”. Svenska Dagbladet: s. 25. 28 maj 1970. https://www.svd.se/arkiv/1970-05-28/25/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  10. ^ ”Nytt minfartyg byggs för långresor”. Svenska Dagbladet: s. 17. 3 oktober 1978. https://www.svd.se/arkiv/1978-10-03/17/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  11. ^ ”Konteramiral döpte ny torpedbärgare”. Svenska Dagbladet. TT (Kramfors): s. 11. 27 september 1973. https://www.svd.se/arkiv/1973-09-27/11/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  12. ^ Kungl. Örlogsmannasällskapet i Sveriges statskalender 1972
  13. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien: Svenska krigsmanna sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien : biografisk matrikel med porträttgalleri 1796-1995. Stockholm: Akad. sid. 170. Libris 7451162. ISBN 9163041812 
  14. ^ ”Sveriges Flotta i minnesskrift”. Svenska Dagbladet: s. 21. 2 november 1980. https://www.svd.se/arkiv/1980-11-02/21/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  15. ^ ”Sjöofficerare 150-årsjubilerade”. Svenska Dagbladet: s. 17. 8 februari 1981. https://www.svd.se/arkiv/1981-02-08/17/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  16. ^ ”Vill bevara Venedig”. Svenska Dagbladet: s. 17. 16 maj 1982. https://www.svd.se/arkiv/1982-05-16/17/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  17. ^ ”Nya inom SFHM”. Svenska Dagbladet: s. 13. 12 juli 1982. https://www.svd.se/arkiv/1982-07-12/13/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  18. ^ ”FÖRLOVADE:”. Svenska Dagbladet: s. A13. 7 april 1942. https://www.svd.se/arkiv/1942-04-07/13/SVD. 
  19. ^ ”Lysning”. Svenska Dagbladet: s. 2A. 19 juli 1943. https://www.svd.se/arkiv/1943-07-19/2/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  20. ^ ”Födde”. Svenska Dagbladet: s. 2A. 7 februari 1945. https://www.svd.se/arkiv/1945-02-07/2/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  21. ^ ”Födde”. Svenska Dagbladet: s. 2A. 18 augusti 1946. https://www.svd.se/arkiv/1946-08-18/2/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  22. ^ ”Födde”. Svenska Dagbladet: s. 2A. 28 April 1943. https://www.svd.se/arkiv/1953-04-28/2/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  23. ^ ”Döda”. Svenska Dagbladet: s. 42. 21 augusti 2004. https://www.svd.se/arkiv/2004-08-21/42/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  24. ^ ”Allan Nordenstam serafimerriddare”. Svenska Dagbladet: s. 8. 19 november 1971. https://www.svd.se/arkiv/1971-11-19/8/SVD. Läst 2 oktober 2022. 
  25. ^ Sköldenberg, Bengt, red (1969). Sveriges statskalender 1969. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. sid. 100. Libris 3682754. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/65665/1/gupea_2077_65665_1.pdf 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Gunnar_Grandin&oldid=54232199”