Hoppa till innehållet

Gurie Nordwall

Från Wikipedia
Gurie Nordwall
Rune Blomquist och Gurie Nordwall i Romeo och Julia på Helsingborgs stadsteater 1964.
FöddGurie Elvin Nordwall
21 augusti 1933 (91 år)
Örgryte, Göteborg, Sverige Sverige
Andra namnGurie Nordwall-Sjöstrand
Aktiva år1954–1994
MakeJan Stenvinkel
(g. 1959–1962; skilda)
Per Sjöstrand
(g. 1963–2008; hans död)
BarnJonas Sjöstrand
SläktingarElvine Osterman (mor)
Yngve Nordwall (adoptivfar)
Akke Nordwall (halvbror)

Kevin Sjöstrand Hedentorp (barnbarn)

Zebastian Zini (barnbarn)
Betydande roller
Ida i Raskens
Hedvig i Mor gifter sig
IMDb SFDb

Gurie Nordwall, folkbokförd Guri Elvin Sjöstrand, född 21 augusti 1933 i Örgryte i Göteborg, är en svensk skådespelare.

Debutåren i Göteborg

[redigera | redigera wikitext]

Gurie Nordwall studerade vid elevskolan på Göteborgs stadsteater och debuterade 1954 på stadsteatern som Julie i Gabriel Arouts Klöver dam.

Efter avslutad elevskola gjorde hon sommaren 1956 turnédebut med Folkparksteatern i belgaren Paul Willems pjäs Vin och vårlek. Nordwall spelade den unga Isabella som gör uppror mot föräldrarnas kärlekskonventioner och Jan Malmsjö var den uppvaktande bonddrängen Martin.

Hon var därefter bland annat anställd vid Pionjärteatern - som spelade på fångvårds- och sjukvårdsinrättningar - och från 1957 även hos Programbolaget där hon debuterade i Rudolf Värnlunds Modern och stjärnan. Sommaren 1959 turnerade hon med Ingrid Backlin och Douglas Håge i Yngve Nordwalls uppsättning av John Ardens Party.

Från 1959 var hon engagerad vid Folkteatern i Göteborg där hon bland annat gjorde den stumma Kattrin i Brechts Mor Courage och hennes barn med Gudrun Brost i titelrollen. Hon spelade Pippi i Pippi Långstrump och Nancy i Clifford Odets Come Back där hon för första gången blev regisserad av Per Sjöstrand som hon gifte sig med ett par år senare. Innan hon lämnade Göteborg på våren 1963 hann hon göra Catherine i Georges Neveuxs komedi Skatan i London med bland andra Doris Svedlund och Göte Fyhring.

Säsongen 1963–1964 kom hon till Hälsingborgs stadsteater där Per Sjöstrand året innan blivit teaterchef och Nordwall gjorde flera betydande roller vid teatern under de fem år hon var med i ensemblen. Däribland Julia i Shakespeares Romeo och Julia, Grusche i Brechts Den kaukasiska kritcirkeln och hon repriserade rollen som Kattrin men nu med Lena Cederström som Mor Courage.

Hon fick också visa framfötterna i brasilianaren Guilherme Figuereidos komedi Ostron och politik med Per Olof Eriksson, Kåre Sigurdson och Hanna Landing. Hon medverkade även i ett par av de "arga unga engelsmännens" pjäser som Arnold Weskers Rötter (i Helsingborg kallad Livets rötter) där hon gjorde Beatie Bryant.

Ett par uppmärksammade roller som hon skulle återvända till var Maria i Dagboken (The Dirty Old man) och Suzy i Till salu (Used Car for Sale). De båda enaktarna som är skrivna av Lewis John Carlino sattes upp av Per Sjöstrand i Helsingborg våren 1966 och på Stockholms stadsteater hösten 1968.

Nordwall spelade ihop med en av Helsingborgpublikens dåtida publikfavoriter Rune Blomquist i flera uppsättningar, däribland i Enid Rudds komedi Peterpat som roade skåningarna hösten 1966 och i Tennessee Williamss Glasmenageriet där hon spelade Laura Wingfield med Birgit Eggers, Rolf Larsson och nämnde Blomquist i de övriga rollerna. Teaterchefen Per Sjöstrand stod själv på scenen som Elis i Strindbergs Påsk mot Gurie Nordwall som Eleonora och Rut Hoffsten som Kristina. Hennes sista roll i Helsingborg var som Mor Ubu i Alfred Jarrys Kung Ubu våren 1968 och återigen med maken Sjöstrand vid sin sida.

I Stockholm på scen och i TV

[redigera | redigera wikitext]

1968 engagerades Nordwall och Sjöstrand till Stockholms stadsteater där hon stannade till pensioneringen 1994. Hennes första uppgift på teatern var som Marie/Suzie i Carlinos båda kortpjäser som nu gick under samlingsnamnet Olika-Lika. Därefter följde dottern Agika i Ernst Günthers uppsättning av István Örkénys Familjen Tôt med Toivo Pawlo och Marianne Stjernqvist.

Bland hennes övriga roller kan nämnas Tessa i urpremiären på Arnold Weskers Vännerna i regi av Wesker själv, Majvor i Allan Edwalls pjäs Tjena Gary och Agnes i Suzanne Ostens och Margareta Garpes Jösses flickor som gick för utsålda hus säsongen 1974–1975.

Nordwall gjorde sin första tv-roll i Lars Göran Carlsons Den byxlöse tjuven (1971) men hon fick sitt genombrott hos en bredare publik som Ida i TV-serien Raskens som bygger på Wilhelm Mobergs bok med samma namn. Serien som producerades av Sveriges Television i Göteborg blev en stor tittar- och kritikerframgång för regissören Per Sjöstrand och huvudrollsinnehavarna Nordwall och Sven Wollter.

Åren 1978–1981 var hon på Dramaten där hon debuterade som Fru Chao i Katarina Sjöbergs uppsättning Den sanna historien om AH - Q. Hon spelade Tegumman i David Woods pjäs Pepparkakan och Georgette i Alf Sjöbergs sista uppsättning: Molières Hustruskolan som gavs över 100 gånger på Dramatens stora scen med Allan Edwall, Lena Nyman, Stellan Skarsgård och Björn Gustafson i övriga stora roller.

Hon spelade också Hedvig i TV-serien Mor gifter sig (1979) på manus av Moa Martinson med Hans Wigren som Albert.

1980-talet och framåt

[redigera | redigera wikitext]

Efter återkomsten till Stockholms stadsteater 1982 med rollen som Katarina Marmeladova i Brott och straff har Nordwall framträtt mer sparsamt på scenen. Fyra år senare spelade hon urinvånaren Ayre i australiern Louis Nouwras pjäs Guldåldern som Jan Håkanson satte upp och 1990 gjorde hon monologerna Fyra kvinnor av Arnold Wesker (i hennes egen bearbetning) som gavs på Bromma teater i regi av Per Sjöstrand.

Nordwalls sista roll på stadsteatern var som Svärmodern i Strindbergs Gustav Vasa som gavs hösten 1994 med Sten Ljunggren i titelrollen och Ulf Friberg, Lena Granhagen, Hans Wigren, Anders Nyström, Leif Liljeroth och flera andra i rollistan.

1985 sändes TV-serien Rid i natt på Sveriges Television, återigen på manus av Vilhelm Moberg, i regi av Per Sjöstrand, med Gurie Nordwall som mor Sigga och Kjell Bergqvist som Svedje.

Hon kommer från en konstnärlig familj, där adoptivfadern Yngve Nordwall var regissör och modern Elvine Nordwall var konstnär. Hon var 1959–1962 gift med konstnären Jan Stenvinkel (1933–1989)[1] och fick dottern Maria Stenvinkel (1959–2001) och från 1963 med regissören Per Sjöstrand (1930–2008).[2][3][4]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1954 Lucia Mariana Pineda

Federico Garcia Lorca

Bengt Lagerkvist Göteborgs stadsteater
1956 Isabella Vin och vårlek (Le bon vin de Monsieur Nouche)

Paul Willems

Josef Halfen Folkparksteatern
1959 Ettie Party (The Party)
Jane Arden
Yngve Nordwall Riksteatern[5]
1961 Pippi Pippi Långstrump
Astrid Lindgren
Hans Bergström Folkteatern, Göteborg[6]
1964 Marina Ostron och politik
Guilherme Figueiredo
Per Sjöstrand Helsingborgs stadsteater
Molly Nolan Bockfoten (Step-in-the-hollow)
Donagh MacDonagh
Bo Swedberg Helsingborgs stadsteater
Julia Romeo och Julia (The Tragedy of Romeo and Juliet)
William Shakespeare
Per Sjöstrand Helsingborgs stadsteater[7]
1965 Beatie Bryant Rötter (Roots)
Arnold Wesker
Hans Bergström Helsingborgs stadsteater
Joy Vittne mot sig själv (Inadmissable evidence)
John Osborne
Bo Swedberg Helsingborgs stadsteater
Kattrin Mor Courage och hennes barn (Mutter Courage und ihre Kinder)
Bertolt Brecht
Per Sjöstrand Helsingborgs stadsteater
1966 Maria
Suzi Brenneman
Dagboken (The dirty old man)
Till salu (Used Car For Sale)
Lewis John Carlino
Per Sjöstrand Kristianstads teater/
Helsingborgs stadsteater[8]
Pat Peterpat
Enid Rudd
Per Sjöstrand Helsingborgs stadsteater[9]
1967 Laura Wingfield Glasmenageriet (The Glass Menagerie)
Tennessee Williams
Per Sjöstrand Helsingborgs stadsteater[10]
Eleonora Påsk
August Strindberg
Gunnar Skar Helsingborgs stadsteater
Prologen
Silvia
Skälmarnas triumf (Los intereses creados)
Jacinto Benavente
Lennart Kollberg Helsingborgs stadsteater[11]
Ane Geografi och kärlek (Geografi og kjærlighet)
Bjørnstjerne Bjørnson
Per Sjöstrand Helsingborgs stadsteater
1968 Grusche Den kaukasiska kritcirkeln (Der kaukasische Kreidekreis)
Bertolt Brecht
Håkan Ersgård Helsingborgs stadsteater
Mor Ubu Kung Ubu (Ubu-roi)
Alfred Jarry
Lars Göran Carlson Helsingborgs stadsteater[12]
1969 Agika, dottern Familjen Tot (Tóték)
István Örkény
Ernst Günther Stockholms stadsteater
1971 De vilda svanarna (De vilde Svaner)
H.C. Andersen
Fred Hjelm Stockholms stadsteater[13]
1974 Agnes Jösses flickor, befrielsen är nära
Suzanne Osten och Margareta Garpe
Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1982 Katarina Marmeladova Brott och straff (Преступление и наказание, Prestuplenije i nakazanije)
Fjodor Dostojevskij
Jan Håkanson Stockholms stadsteater

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Långarydssläkten (2006), band IV, sjunde utgåvan, s 1946.
  2. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  3. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  4. ^ Sjöstrand, N Per E, regissör, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 1001.
  5. ^ Ebbe Linde (2 juli 1959). ”'Party' i Eskilstuna”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-07-02/175/10. Läst 8 juni 2018. 
  6. ^ ”Teater i veckan”. Dagens Nyheter: s. 41. 10 december 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-12-10/335/41. Läst 22 augusti 2015. 
  7. ^ Ingvar Holm (13 november 1964). ”Yngre och oerhördare än man är van”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1964-11-13/309/18. Läst 10 juni 2018. 
  8. ^ Hans Axel Holm (12 februari 1966). ”Seger för Cederlund”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1966-02-12/41/12. Läst 10 juni 2018. 
  9. ^ Ingvar Holm (1 september 1966). ”Ovanligt usel pjäs”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1966-09-01/236/20. Läst 10 juni 2018. 
  10. ^ Ingvar Holm (19 januari 1967). ”Imponerande solo i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-01-19/17/12. Läst 10 juni 2018. 
  11. ^ Ingvar Holm (19 maj 1967). ”Commedian ännu för svår”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-05-19/132/16. Läst 10 juni 2018. 
  12. ^ Ingvar Holm (19 maj 1968). ”VänsterUbu blev spel om Båstad”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-05-19/135/14. Läst 7 januari 2022. 
  13. ^ Annika Holm (29 november 1971). ”Vilda svanar som inte är riktigt flygfärdiga”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-11-29/324/18. Läst 16 augusti 2018.