Einar Böök
Einar Böök, född 10 november 1874 i Helsingfors, död 2 januari 1957, var en finländsk ämbetsman och politiker. Han var son till Emil Böök.
Böök blev filosofie kandidat 1895 och juris kandidat 1902. Han bedrev omfattande socialpolitiska och ekonomiska studier i utlandet, och blev därefter flitigt anlitad i olika sociala och kommunalpolitiska inrättningar i Helsingfors. Han var överdirektör i Socialstyrelsen 1918–1922, referendarieråd i socialministeriet 1923–1942 och socialminister 1924. Han tjänstgjorde även som regeringens representant vid Nationernas förbunds möten i Genève 1920 och 1921 samt fungerade som ordförande i Östersjöstaternas och Norges antismugglingskonferens i Helsingfors 1924.
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[1]
Riddare av 1. klass av Nordstjärneorden[1]
Kommendör av Sankt Olavs orden[1]
Tre Stjärnors orden, andra klass[1]
Kommendör av Dannebrogorden[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 830, läst: 15 januari 2024.[källa från Wikidata]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Svensk uppslagsbok. Lund 1930
- Böök, Emil i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0