Hoppa till innehållet

Kenneth Binmore

Från Wikipedia
CBE, FBA
Kenneth Binmore
Kenneth Binmore, 1976.
Född27 september 1940[1] (84 år)
London, England
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidImperial College London, filosofie doktor[2]
SysselsättningMatematiker, nationalekonom och filosof
ArbetsgivareUniversity College London
London School of Economics and Political Science
Universitetet i Bristol[3]
University of Michigan
University of Pennsylvania
MakeJosephine Ann Lee Binmore
Barn3
FöräldrarErnest George Binmore and Maud Alice Holland
Utmärkelser
Fellow of the Econometric Society (1987)[4]
Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden (2001)[5]
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Redigera Wikidata

Kenneth George "Ken" Binmore, född 27 september 1940, är en brittisk matematiker, ekonom och spelteoretiker. Han är professor emeritus i ekonomi vid University College London (UCL)[6] och gästprofessor i nationalekonomi vid University of Bristol samt i filosofi vid London School of Economics (LSE).[7]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Tillsammans med John Nash och Ariel Rubinstein räknas Binmore som en av upphovsmakarna till den moderna ekonomiska teorin om köpslagning, genom vilken han gjort viktiga bidrag till spelteori, experimentell ekonomi, evolutionär spelteori och analytisk filosofi. 1969-1988 var han lärostolsprofessor i matematik vid London School of Economics (LSE) innan han sadlade om till nationalekonomi. Han har utöver sina mer än 150 vetenskapliga artiklar inom matematik, nationalekonomi och filosofi även ett 30-tal publiceringar inom ämnen som psykologi, biologi, datavetenskap och statistik.[8]

Utbildning

[redigera | redigera wikitext]

Binmore studerade matematik vid Imperial College London, där han belönades med en 1st class-honours BSc med ett Governor's Prize, och senare en doktorsexamen i matematisk analys.

Forskning

[redigera | redigera wikitext]

Binmores stora forskningsbidrag är teorin om köpslagning och dess laboratorietestning. Han är en pionjär inom experimentell ekonomi, som han började arbeta med under 1980-talet när få ekonomer trodde att spelteorin skulle gå att studera empirisk. Binmore och hans medarbetare konstaterade att spelteori var ett träffsäkert verktyg för att förutspå erfarna spelares beteende i kontrollerade miljöer.

Binmores arbete inom politisk och moralisk filosofi började på 1980-talet när han först tillämpade köpslagningsteori på John Rawls teori om ursprungspositionen. Resultatet blev hans tvådelade verk Game Theory and the Social Contract, som var ett försök att lägga grunden för en moralvetenskap med hjälp av spelteori. I Game Theory and the Social Contract föreslår Binmore en naturalistisk omtolkning av John Rawls ursprungliga ståndpunkt som förenar hans egalitära teori om rättvisa med John Harsanyis utilitaristiska teori. Teorin presenterades också för lekmän i boken Natural Justice (2005).

Andra insatser

[redigera | redigera wikitext]

1995 grundade Binmore Centre for Economic Learning and Social Evolution (ELSE), ett tvärvetenskapligt forskningscentrum som involverar ekonomer, psykologer, antropologer och matematiker vid University College London. Centret, som finansieras av brittiska vetenskapsrådet,bedriver grundforskning om evolutionära och lärande förhållningssätt till spel och samhälle och tillämpar sina rön på praktiska problem inom myndigheter och företag.

Som chef för ELSE blev Binmore medialt uppmärksammad som "the poker-playing economic theorist" som lyckades säkra den brittiska staten 22 miljarder pund genom att skapa modellen som användes för att auktionera ut 3G-licenser år 2000. Han formgav liknande auktionssystem som implementerades i Belgien, Danmark, Grekland, Israel och Hong Kong.[9]

Binmore är emeritusprofessor i ekonomi vid University College London, gästprofessor i nationalekonomi vid University of Bristol och gästprofessor vid institutionen för filosofi, logik och vetenskaplig metod vid London School of Economics. Han har haft liknande befattningar vid London School of Economics, Caltech, University of Pennsylvania och University of Michigan. Han är fellow i Econometric Society och British Academy. Han utsågs till CBE i New Year's Honours List 2001 för bidrag till spelteorin och för att utforma de brittiska 3G-telekommunikationsauktionerna. Han valdes till en utländsk hedersmedlem av American Academy of Arts and Sciences 2002.[10] 2007 blev han hedersforskare vid Institutionen för filosofi vid University of Bristol och hedersstipendiat vid Centre for Philosophy vid London School of Economics.

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • 1977: Mathematical Analysis: A Straightforward Approach. New York: Cambridge University Press
  • 1980: Foundations of Analysis: Book 1: Logic, Sets and Numbers. Cambridge University Press
  • 1980: Foundations of Analysis: Book 2: Topological Ideas. Cambridge University Press
  • 1986: Economic Organizations As Games (co-ed. Partha Dasgupta). Basil Blackwell
  • 1987: The Economics of Bargaining (co-ed. Partha Dasgupta). Basil Blackwell. Includes many of his early papers on Nash bargaining theory
  • 1990: Essays on the Foundations of Game Theory. Basil Blackwell. Includes "Modelling Rational Players I and II" from Economics and Philosophy
  • 1991: Fun and Games: A Text on Game Theory. D. C. Heath and Company
  • 1994: Game Theory and the Social Contract, Volym 1: Playing Fair. Cambridge: MIT Press
  • 1998: Game Theory and the Social Contract, Volym 2: Just Playing. Cambridge: MIT Press
  • 2002: Calculus: Concepts and Methods (with Joan Davies). Cambridge University Press
  • 2005: Natural Justice. New York: Oxford University Press
  • 2007: Playing for Real – A Text on Game Theory. New York: Oxford University Press
  • 2007: Does Game Theory Work? The Bargaining Challenge. MIT Press. Papers on bargaining experiments with comments on challenges to game theory posed by behavioural school of economics
  • 2008: Game Theory: A Very Short Introduction. Oxford University Press. Mini-biographies of many founders of subject, including John Nash; overview of a cutting-edge field with successes in evolutionary biology, economics and other disciplines
  • 2009: Rational Decisions. Princeton University Press. Explains foundations of Bayesian decision theory and why Leonard Savage restricted it to small worlds. Argues that Bayesian approach inadequate in a large world
  • 2021: Imaginary philosophical dialogues : between sages down the ages. Cham: Springer.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6sp53s9, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ EThOS thesis-ID: uk.bl.ethos.622526.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.bristol.ac.uk .[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.econometricsociety.org , läst: 6 april 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.timeshighereducation.com .[källa från Wikidata]
  6. ^ ”CV”. CV. ELSE. http://www.econ.ucl.ac.uk/downloads/binmore/cv.pdf.  Arkiverad 10 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120210004926/http://www.econ.ucl.ac.uk/downloads/binmore/cv.pdf. Läst 14 januari 2023. 
  7. ^ ”Bristol University | Department of Economics | Ken Binmore”. Bristol University | Department of Economics | Ken Binmore. http://www.bristol.ac.uk/economics/staff/binmore.html.  Arkiverad 24 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ ”Ken Binmore CV”. University College London. http://www.homepages.ucl.ac.uk/~uctpa97/. Läst 14 januari 2023. 
  9. ^ ”The Biggest Auction Ever: The Sale of the British 3G Telecom Licences”. The Economic Journal. 31 oktober 2002. https://www.jstor.org/stable/798361. Läst 14 januari 2022. 
  10. ^ ”Book of Members, 1780–2010: Chapter B”. Book of Members, 1780–2010: Chapter B. American Academy of Arts and Sciences. http://www.amacad.org/publications/BookofMembers/ChapterB.pdf. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kenneth_Binmore&oldid=54033348”