Hoppa till innehållet

Hans Majestäts rival

Från Wikipedia
 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-11)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Hans Majestäts rival
RegissörWeyler Hildebrand
ManusGardar Sahlberg
SkådespelareGurli Lemon-Bernhard
Gösta Kjellertz
Torsten Winge
Inga Brink
Hilding Gavle
OriginalmusikJules Sylvain
ProduktionsbolagAB Svensk Filmindustri
Premiär2 november 1943
Speltid89 minuter
(TV-versionen 86 minuter)
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb Elonet

Hans Majestäts rival är en svensk film från 1943 i regi av Weyler Hildebrand.

Handling

[redigera | redigera wikitext]
 Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Avsnittet behöver även styckeindelning (2021-11)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

|Lars reser hem från Italien, där han studerat konst och musik på stipendium från kungen, Gustav III. På hemvägen träffar han operasångerskan Antoinette, som blir så förtjust i honom att hon följer med till Sverige trots att hon tackat nej till en inbjudan från slottet. Lars trolovade Eva, som arbetar i sin mors syateljé, blir svartsjuk på Lars flitiga (men yrkesmässiga) umgänge med Antoinette. Efter en rad missförstånd och många musikinslag tar Eva mod till sig och vänder sig till kung Gustav III och ber honom hjälpa henne att få Lars åter. Hon hävdar att det är kungens fel att Lars lämnat henne, eftersom det är kungen som bringat Antoinette till Sverige. Kungen går välvilligt med på att hjälpa henne genom att göra Lars så svartsjuk att han skall återvända till Eva. Det går så till att kungen beter sig så som vore Eva hans älskarinna, vilket gör Eva och hennes syateljé synnerligen populär hos de högre stånden, men också, som avsett, Lars så svartsjuk att han dristar sig att klandra kungen. Denne låter emellertid nåd gå före rätt därigenom att han sänder in Lars i en angränsande kammare för att dömas av någon därinne. I kammaren väntar emellertid Eva, som tar Lars till nåder.

Om filmen

[redigera | redigera wikitext]

Filmen spelades in den 9 juni - 11 augusti 1943 i Filmstaden, på Vasateatern, Drottningholmsteatern, restaurang Den gyldene freden och utanför Drottningholms slott.

Den hade premiär 2 november 1943 på biograf China i Stockholm. Filmen är barntillåten och har visats på SVT.

Rollista

[redigera | redigera wikitext]

Ej krediterade

[redigera | redigera wikitext]

Troligen bortklippta i den slutliga filmen

[redigera | redigera wikitext]

Övriga medverkande

[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen

[redigera | redigera wikitext]
  • Jag är en liten kvinna blott, musik Jules Sylvain, text Sven-Olof Sandberg, sång Gurli Lemon-Bernhard
  • Operaparodi, musik Jules Sylvain, text Sven-Olof Sandberg, sång Gurli Lemon-Bernhard och Gösta Björling
  • Ljuva dröm, musik Jules Sylvain, text Sven-Olof Sandberg, sång Gösta Björling och Gurli Lemon-Bernhard
  • Wienerlied, musik Jules Sylvain, sång John Melin
  • Det blommar så många vårar, musik Jules Sylvain, text Nils Thorén, sång Gösta Kjellertz
  • Syflickorna, musik Jules Sylvain, text Karl-Ewert Christenson, sång Inga Brink
  • Det bor tusende ömma små löften, musik Jules Sylvain, text Sven-Olof Sandberg, sång Gösta Kjellertz, Inga Brink
  • Stilla stunder, musik Jules Sylvain, text Sven-Olof Sandberg, sång Gösta Kjellertz, Inga Brink
  • Viskar inte vårens vind, musik Jules Sylvain, text Sven-Olof Sandberg, sång Gösta Kjellertz, Inga Brink, Åke Söderblom, Stina Sorbon
  • Det är för dej, musik Jules Sylvain, text Sven-Olof Sandberg, sång Gurli Lemon-Bernhard, Gösta Kjellertz
  • Kärlek är en gåva, musik Jules Sylvain, text Karl-Ewert Christenson, sång Gurli Lemon-Bernhard

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Weyler Hildebrand
Filmregi
Filmmanus
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hans_Majestäts_rival&oldid=51217789”