Les Têtes Brulées
| Les Têtes Brulées | |
| Nationalitet | |
|---|---|
| Genre | Bikutsimusik |
| År som aktiva | 1980-2000 |
| Medlemmar | |
| Jean-Marie Ahanda, Théodore Epeme (Zanzibar) Mvondo Ateba (Atebass) Nago Michael (Apache) Nkono Justin Bidoul | |
Les Têtes Brulées (De brända skallarna), var ett kamerunskt band känt för sina poppiga versioner av traditionell bikutsimusik.[1] Bandet bildades i Yaoundé av Jean-Marie Ahanda och gitarristen Zanzibar.
Zanzibar, Théodore Epeme, som dog 1990,[2] var känd för sitt unika gitarrsound, som åstadkoms av skumgummi under stallet på hans gitarr, vilket fick den att låta som en balafon, ett instrument som är mycket vanligt i afrikansk musik.
Les Têtes Brulées blev kända på 1980-talet, och blev snabbt världens mest kända bikutsiband. Många kritiker och fans av bikutsimusik gillade inte deras aggressivt elektrifierade ljud, och bandet fick kritik.[3]
Vid deras framträdanden var alla färgstarkt klädda, med målade kroppar, ryggsäck, och alltid iförda solglasögon. Les Têtes Brulées turnerade under 1980- och 1990-talet i Afrika, Europa, USA och Japan.[4]
Les Têtes Brulées är med i den franska filmregisören Claire Denis dokumentärfilm Man No Run från 1989.[5]
Diskografi
[redigera | redigera wikitext]- 1988 Les Têtes Brûlées
- 1990 Ma Musique a Moi
- 1991 Hot Heads
- 1992 Bikutsi Rock
- 1995 Be Happy
- 2000 Bikutsi Fever
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Têtes Brûlées i franska Musique.”. https://musique.rfi.fr/musique/20090305-le-nouveau-visage-tetes-brulees.
- ^ ”Till minne av Zanzibar.”. https://pan-african-music.com/essingan-zanzibar/.
- ^ ”Washington Post.”. https://www.washingtonpost.com/archive/lifestyle/1992/06/29/les-tetes-brulees/80626150-17af-4d16-a824-ad86f2e1409f/.
- ^ ”Chicago Tribune.”. https://www.chicagotribune.com/news/ct-xpm-1992-07-30-9203080472-story.html.
- ^ ”Man No Run på IMDB .”. https://www.imdb.com/title/tt0097823/.