Natanael Gärde

Natanael Gärde
	Natanael Gärde
	;
	Sveriges justitieminister
	Tid i befattningen; 7 juni 1930–24 september 1932
Statsminister	Carl Gustaf Ekman (1930–1932); Felix Hamrin (1932)
Företrädare	Georg Bissmark
Efterträdare	Karl Schlyter
	Konsultativt statsråd i Sverige
	Tid i befattningen; 7 juni 1926–2 oktober 1928
Statsminister	Carl Gustaf Ekman
Ledamot av Första kammaren i Sveriges riksdag
	Mandatperiod; 1938–1945
Valkrets	Stockholms kommuns valkrets
Uppdrag i riksdagen
	Vice ordförande i första lagutskottet (1940, 1941–1945); Ordförande i tredje särskilda utskottet (1940); Ordförande i första särskilda utskottet (1944)
Född	Johannes Natanael Gärde; 27 juli 1880; Seglora församling, Älvsborgs län
Död	28 januari 1968 (87 år); Oscars församling, Stockholms län
Nationalitet	Svensk
Politiskt parti	Folkpartiet
Utbildning	Uppsala universitet
Yrke	Jurist, ämbetsman, politiker
Ministär	Ekman I; Ekman II; Hamrin
Maka	Märta Brink (g. 1909–1959; hennes död)
Barn	Ingrid Gärde Widemar (1912–2009)
Släktingar	Alfred Gärde (bror); Bernhard Gärde (bror)

Johannes Natanael Gärde, född 27 juli 1880 i Seglora,^[1] död 28 januari 1968 i Stockholm, var en svensk jurist, ämbetsman och politiker (folkpartist).

Biografi

Juristkarriär

Gärde blev jur. utr. kand. vid Uppsala universitet 1905. Efter tingstjänstgöring inträdde han samma år i Göta hovrätt, där han blev adjungerad ledamot 1910 och hovrättsråd 1915. Han var ordförande i kommittén för ändring av vattenlagen 1919–1920 samt tillförordnad vattenrättsdomare i Norrbygdens vattendomstol 1919–1921 och i Österbygdens vattendomstol 1921–1928. Han var regeringsråd 1928 och justitieråd 1929–1946. Han var vidare bland annat ordförande i processlagberedningen 1932–1944 (som utarbetade förslaget till ny rättegångsbalk, ordförande i tryckfrihetssakkunniga 1944–1947 (som lade fram förslaget till 1949 års tryckfrihetsförordning) samt ordförande i lagberedningen 1947–1960. År 1942 blev han juris hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Politisk karriär

Natanael Gärde var konsultativt statsråd i Carl Gustaf Ekmans första regering 1926–1928 och därefter justitieminister i Ekmans andra regering 1930–1932. Mellan 1938 och 1945 var han riksdagsledamot i första kammaren, där han bland annat var vice ordförande i första lagutskottet 1940 samt 1941–1945, ordförande i tredje särskilda utskottet 1940 och ordförande i första särskilda utskottet 1944. I riksdagen engagerade han sig bland annat i tryckfrihetsfrågor samt för kvinnors rätt till statlig anställning.

Privatliv

Natanael Gärde var son till hemmansägaren Johannes Bengtsson (1844–1919) och Hedda, född Andersdotter (1851–1918). Han hade två äldre bröder, fastighetsdirektören Alfred Gärde (1874–1940) och civilingenjören och landshövdingen Bernhard Gärde (1877–1970).

Han gifte sig i Lidköping 1909 med Märta Brink (1884–1959). Tillsammans fick de fem barn: Margit Gärde (1910–1984, justitierådet Ingrid Gärde Widemar (1912–2009), Erland Gärde (1913–1967), bergsingenjören Gunnar Gärde (1914–2005) och advokaten Styrbjörn Gärde (1920–2007).^[2]

Priser och utmärkelser

Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 6 juni 1931^[3]
Juris hedersdoktor vid Uppsala universitet, 30 maj 1942
Illis quorum av 18:e storleken med kedja, 1948; för sitt arbete med nya rättegångsbalken
Kommendör med kraschan av Sankt Olavs orden (Norge)

Källor

Tvåkammarriksdagen 1867–1970, band 1 (Almqvist & Wiksell International 1988)

Noter

^ ”Genompassagen”. Aftonbladet. 29 november 1926. Läst 27 oktober 2018.
^ ”Gärde, släkt”, i Svenskt biografiskt lexikon band 17 (1967–1969), s. 650. Läst 12 december 2023.
^ Kungl. svenska riddareordnarna 1950 (Uppsala: Almqvist & Wiksell 1950), s. 51. Läst 12 december 2023.

Vidare läsning

Peter Westerlind: Natanael Gärde i Svenskt biografiskt lexikon (1967-1969)

Företrädare: Georg Bissmark	Sveriges justitieminister 1930–1932	Efterträdare: Karl Schlyter

[1] ”Genompassagen”. Aftonbladet. 29 november 1926. Läst 27 oktober 2018.

[2] ”Gärde, släkt”, i Svenskt biografiskt lexikon band 17 (1967–1969), s. 650. Läst 12 december 2023.

[3] Kungl. svenska riddareordnarna 1950 (Uppsala: Almqvist & Wiksell 1950), s. 51. Läst 12 december 2023.

[1]

[2]

[3]