Hoppa till innehållet

Namibia

Från Wikipedia
För ett släkte av insekter, se Namibia (djur). För ett släkte av isörtsväxter, se Namibia (växter).
Republic of Namibia
Flagga Statsvapen
ValspråkUnity, Liberty, Justice
(engelska för "enighet, frihet, rättvisa")
Nationalsång: Namibia, Land of the Brave
läge
Huvudstad
(även största stad)
Windhoek
Officiellt språk engelska, oshiwambo1, afrikaans1, tyska1
Statsskick republik
 -  President Nangolo Mbumba
 -  Premiärminister Saara Kuugongelwa-Amadhila
Självständighet från Sydafrika 
 -  Erkänd 21 mars 1990 
Area
 -  Totalt 824 292 km²[1] (35:e)
 -  Vatten (%) 0,1 %
Befolkning
 -  2015 (juli) års uppskattning 2 212 307[1] (141:a)
 -  Befolkningstäthet 2,68 inv./km² (192:a)
BNP (PPP) 2015 års beräkning
 -  Totalt USD 24,84 miljarder[1] (123:e)
 -  Per capita $11 300 
Ginikoefficient (uppskattning 2015) 59,1[2] 
HDI (2021) 0,615[3] (139:e)
Valuta namibisk dollar (NAD)
Tidszon UTC+2
Topografi
 -  Högsta punkt Königstein, 2 606 m ö.h.
Kör på Vänster
Nationaldag 21 mars
Nationalitetsmärke NAM
Landskod NA, NAM, 516
Toppdomän .na
Landsnummer 264
1 Har regional officiell status.

Namibia, formellt Republiken Namibia, är en stat i sydvästra Afrika, vid Atlanten. Landet gränsar till Angola, Botswana, Sydafrika och Zambia. Längs kusten finns Namiböknen och i öster Kalahariöknen. Namibia blev självständigt från Sydafrika år 1990, en händelse som brukar ses som slutpunkten på södra Afrikas avkoloniseringsprocess. Dessförinnan hade landet varit en tysk koloni 1884–1915, och 1915–1990 styrdes landet av Sydafrika. Landet räknas som ett av de rikare i Afrika, men fattigdomen är ändå utbredd vilket sammanhänger med de mycket stora ekonomiska klyftorna. Hälsosituationen är allvarlig, framförallt gällande aids. Ett annat stort problem är vattenbristen. Ekonomiskt ligger tonvikten på gruvnäringen som svarar för omkring 20 procent av BNP. Omkring hälften av befolkningen lever på jordbruk, framförallt småjordbruk. Landets huvudstad och största stad är Windhoek. Namibia är det glesast befolkade landet i Afrika.

Förkolonial tid

[redigera | redigera wikitext]

Från ungefär år 1000 före Kristus fanns det hällristningar i Twyfelfontein. Det området är förklarat för världsarv. Bantuexpansionen nådde området under 1300-talet.

Européerna anländer

[redigera | redigera wikitext]

Den portugisiska sjöfararen Diogo Cão nådde Cape Cross norr om nuvarande Swakopmund i Namibia 1482. Under 1700-talets sista år sökte sig grupper av oorlamfolk norrut från den nykoloniserade Kapkolonin. Migrationen var till en början fredlig, men 1880 bröt Nama-herero-kriget ut mellan oorlamfolk och hereroinvånarna i vad som i dag är norra Namibia.

Tyska kyrkan och monument i Windhoek
Huvudartikel: Tyska Sydvästafrika

Tyska Sydvästafrika var mellan 1884 och 1915 en tysk koloni där tyskarna upptäckt diamanter. Den motsvarade dagens Namibia. Den tyska koloniseringen av Namibia började då Adolf Lüderitz gav i uppdrag att köpa upp bukten Angra Pequena, dagens Lüderitzbucht från namahövdingen Josef Frederick för kostnaden av 100 engelska pund och 200 gevär. 1884 ställdes området under det Tyska rikets beskydd. Den första officiella flagghissningen ägde rum 7 augusti 1884.

Hereroupproret

[redigera | redigera wikitext]

Den 12 januari 1904 reste hererofolket, under ledning av Samuel Maharero, sig i uppror mot det tyska kolonialstyret. I augusti lyckades den tyska generalen Lothar von Trotha slutgiltigt besegra dem i slaget vid Waterberg, varefter han lät driva ut dem i Omahekeöknen, där de flesta törstade ihjäl. I oktober samma år gjorde även Namaquafolket revolt mot tyskarna, och behandlades på samma sätt. Sammanlagt dödades 65 000 (80 procent av hela folkgruppen) Herero och 10 000 Namaqua (50 procent av hela folkgruppen). Svältdöd och förgiftande av vattnet i brunnarna var karaktäristiskt för folkmordet. Först 2021 erkände Tyskland dessa händelser som ett folkmord.

Under Sydafrikas styre

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Sydvästafrika

Sydafrika ockuperade den tyska kolonin Tyska Sydvästafrika under första världskriget. Vid Versaillesfreden 1919 beslutades det att Tyskland omedelbart skulle fråntas alla sina kolonier, och då fredsavtalet trädde i kraft den 10 januari 1920 ställdes området under sydafrikansk förvaltning som ett NF-mandat och fick namnet Sydvästafrika. Efter andra världskriget annekterades territoriet av Sydafrika. Annekteringen mötte inte internationellt erkännande.

SWAPO-ledaren Sam Nujoma.

Den 27 oktober 1966 förändrades det internationella läget dramatiskt, då FN:s generalförsamling röstade igenom resolution 2145 som formellt avslutade NF-mandatet för Sydvästafrika.[4] Samma år påbörjade SWAPO en storskalig väpnad kamp för territoriets självständighet i vad som kom att kallas sydafrikanska gränskriget. 1968 röstade Generalförsamlingen igenom en officiell namnändring på territoriet till Namibia genom resolution 2372.[5] Istället för att släppa taget påbörjade de sydafrikanska nationalisterna en implementering av Odendaalkommissionens förslag: Att införa bantustaner även i Sydvästafrika, något som mötte kraftigt fördömande runtom i världen. År 1971 fastslog Internationella domstolen i Haag att all fortsatt sydafrikansk närvaro i Sydvästafrika var olaglig, att Sydafrika hade en skyldighet att omedelbart dra sig ut ur Sydvästafrika och att FN:s medlemsstater inte skulle erkänna några handlingar som Sydafrika utförde å Sydvästafrikas vägnar.[6] År 1976 erhöll SWAPO observatörsstatus i FN:s generalförsamling som den enda rättmätiga representanten för det namibiska folket vilket ytterligare underminerade sydafrikanska anspråk på territoriet.[7]

Det självständiga Namibia

[redigera | redigera wikitext]

Först 1988 erkändes självständigheten av Sydafrika. Två år senare, den 21 mars 1990, blev landet formellt självständigt och därpå följde demokratiska val.[förtydliga] SWAPO:s partiledare Sam Nujoma blev i mars 1990 Namibias första president. Staden Walvis Bay var en exklav till Sydafrika och var officiellt en del av Kapprovinsen. Walvis Bay överfördes till Namibia den 1 mars 1994.

Namibia

I Namibia råder ökenklimat vilket innebär att det är hett och torrt. Regnväder förekommer sporadiskt och sparsamt. Ibland är torrperioderna mycket långvariga.

Några av landets miljöproblem är mycket begränsade vattentillgångar, att öknen breder ut sig och tjuvjakt på de vilda djuren. Namibia var det första landet i världen som införde miljöskydd i konstitutionen. Omkring 14% av landets yta är skyddade områden, bland annat nästan hela kusten vid Namiböknen.

Styre och politik

[redigera | redigera wikitext]

Konstitution och styre

[redigera | redigera wikitext]
Tintenpalast i Windhoek

Namibia är en konstitutionell demokrati med semipresidentiellt system. Tintenpalast i huvudstaden Windhoek är säte för parlamentet.[källa behövs]

Administrativ indelning

[redigera | redigera wikitext]
Detta avsnitt är en sammanfattning av Lista över regioner i Namibia.

Namibia är indelat i 13 regioner: Caprivi, Erongo, Hardap, Karas, Kavango, Khomas, Kunene, Ohangwena, Omaheke, Omusati, Oshana, Oshikoto och Otjozondjupa.

Hifikepunye Pohamba, president 2005–2015
Hage Geingob 2011

Premiärministern Hage Geingob vann presidentvalet i november 2014, och installerades som president 21 mars 2015. Han efterträdde då Hifikepunye Pohamba, som varit landets president sedan 2005. Saara Kuugongelwa-Amadhila efterträdde samma dag Geinob på posten som premiärminister.

Pohamba har tilldelats 2014 års Mo Ibrahim-priset för afrikanskt ledarskap. Mo Ibrahim-stiftelsens placerar Namibia på sjätte plats i sitt årliga index som rankar afrikanska stater efter rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och mänsklig utveckling.[8]

Ekonomi och infrastruktur

[redigera | redigera wikitext]

Ekonomin är starkt beroende av utvinning och bearbetning av mineraler för export, Gruvdriften svarar för 20 % av BNP. De viktigaste produkterna är uran och diamanter, därutöver utvinns även bly, zink, tenn, silver och wolfram.

Ungefär hälften av befolkningen lever på jordbruk, framför allt småjordbruk. Jordbruket står för ungefär 10 procent av landets BNP, tillsammans med binäringar 25 procent, industri för 20 procent och tjänster för 33 procent.[9]

Därutöver får även fisket och turismen en allt ökande betydelse. Tillverkningsindustrin är däremot svagt utvecklad.

Även om Namibia räknas till Afrikas rikare länder rådde 2005 utbredd fattigdom på grund av hög arbetslöshet och stora inkomstskillnader. Landets gini-koefficient (ett mått där 1 motsvarar total ojämlikhet och 0 inga inkomstskillnader alls) är 0,7, en av de högsta i världen. Inkomstskillnaderna följer hudfärg. Bland annat äger vita över 90 % av all användbar jordbruksmark. Det pågår en för närvarande relativt långsam jordreform, där 1,2 miljoner av total 36 miljoner hektar har överförts.[9] Den köpkraftsjusterade BNP:n var 2006 7 000 dollar/år och invånare. Den ekonomiska tillväxten var 2005 på 3,5 procent.[10]

Namibia har nära ekonomiska relationer med Sydafrika, som svarar för största delen av importen. En stor del av exporten utgörs av råvaror som förutom till Sydafrika även går till Storbritannien och andra i-länder.

Namibia producerade 2012 nästan 1,8 miljarder kilowattimmar elektricitet, varav 68,2 % producerades av vattenkraft och 31,8 % av fossila bränslen. Den inhemska elproduktionen stod för cirka 40 % av den konsumerade elen i Namibia, medan 60 % av elen var importerad från grannländer inom samarbetet Southern African Power Pool.[11]

Staten har tillsammans med det sydafrikanska gruvföretaget De Beers ett gemensamt ägt företag NamDeb.[9]

Under 2000-talet (fram till 2014) har Namibia haft en gynnsam ekonomisk utveckling. Kombinationen fred, liten befolkning och en stor mängd råvaror har inneburit att landet utvecklats från ett låginkomst- till ett medelinkomstland. En rad länder, däribland Sverige, har också avslutat det bilaterala samarbetet.[12]

Infrastruktur

[redigera | redigera wikitext]

Ett omfattande järnvägsprojekt som kommer att förbinda landets järnväg med Angola pågår. Det pågår även två stora vägprojekt, TransCaprivi och transKalahari som kommer att förbinda landet med Zambia respektive Botswana. De förväntas ge Walvis Bays hamn förbättrade konkurrensmöjligheter[9]. Även Lüderitz har en betydande hamn. Hosea Kutako International Airport är den viktigaste internationella flygplatsen.[10]

Utbildning och forskning

[redigera | redigera wikitext]

Ungefär 25 procent av statsbudgeten går till utbildning och över 90 procent av befolkningen inom berörda åldersgrupper går i skolan. På högre nivå finns Namibias universitet (University of Namibia, UNAM) och Namibias tekniska universitet (Polytechnic of Namibia, POLYTECH).[9]

År 2015 beräknades 18,1 % av den vuxna befolkningen vara analfabeter.[1]

  • Analfabetism hos vuxna män: 20,8 % (2015)[1]
  • Analfabetism hos vuxna kvinnor: 15,5 % (2015)[1]

Befolkning och språk: Befolkningsstatistiken präglas fortfarande av de undersökningar och tvångsåtgärder som genomfördes inom ramen för Odendaalplanen under apartheidtiden, som syftade till att geografiskt och etniskt hålla isär folkgrupper.[1]

Namibias demografi
Barn i Namibia.
Folkmängd2 678 191 (2021 est.)
Befolkningsförändring1,83 % (2021 est.)
Födelsetal25,01 födslar/1000 invånare (2022 est.)
Dödstal6,85 dödsfall/1000 invånare (2022 est.)
Summerad fruktsamhet3,03 barn/kvinna (2021 est.)
Spädbarnsdödlighet30,38 dödsfall/1000 levande födslar (2021 est.)
Migrationsnetto0 migranter/1000 invånare (2021 est.)
Åldersfördelning
0–14 år35,68 % (2020 est.)
15–64 år60,42 % (2020 est.)
Källa: World Factbook (2022) https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/namibia/#people-and-society

Befolkningens medianålder år 2015 var 23,1 år[1]

Hererokvinnor i Windhoek i Namibia

Ungefär hälften av befolkningen tillhör ovambo-folk, det vill säga talar något oshiwambo-språk. Ungefär 9 % hör till något kavango-folk. De olika folkslagen i Capriviremsan brukar sammanfattningsvis kallas caprivi. Damara- och nama-folken talar samma språk, nama-damara. Andra folkslag är herero, san (bushmän), och tswana. Rehoboth-baster, "färgade" och många vita har afrikaans som modersmål. Tyska talas av många vita. Tysknamibier (tyska Deutschnamibier) är personer i Namibia som är ättlingar till de tyskar som koloniserade Namibia (Tyska Sydvästafrika).[källa behövs]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Språk i Namibia.
Skyltar på engelska, tyska, afrikaans och oshiwambo.

I Namibia talas flera språk: afrikaans, otjiherero, oshivambo, engelska och tyska.

Engelska är officiellt språk, trots att det bara är modersmål för en liten del av den vita befolkningen i landet. Att man vid självständigheten valde att ersätta afrikaans med just engelska som officiellt språk var politiskt, det sågs som neutralt. Tyska var mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk. Tyskan utgör en språkö i Namibia, den enda tyskspråkiga språkön utanför Europa.

Religiös tillhörighet: kristna 80–90 %, inhemska religioner 10–20 %, islam 3 % [13]

Hälsa, övriga befolkningsdata

[redigera | redigera wikitext]

Ett av de största hälsoproblemen är aids. Enligt 2014-års uppskattning var 16 % av den vuxna befolkningen smittad.[1]

Enligt beräkningar från år 2014 led 16,8 % av den vuxna befolkningen av fetma.[1] År 2013 beräknades andelen underviktiga barn under fem år till 13,2 %.[1]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Namibiska köket.
Namibias rugbylandslag.

Rugby och fotboll är de mest populära idrotterna i Namibia. Rugbylandslaget är det mest framgångsrika med deltagande i fem VM-turneringar. Cricket är också populärt, landslaget deltog i VM i cricket 2003. Fotbollslandslaget har inte deltagit i ett VM-slutspel men i Afrikanska mästerskapen 2008. Namibia har även en internationellt framgångsrik fotbollsspelare, Collin Benjamin.

Frankie Fredericks är en före detta namibisk sprinter som vann VM-guld och flera OS-silver och VM-silver.

Internationella rankningar

[redigera | redigera wikitext]
Organisation Undersökning Bedömning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2019 58,7 (Mostly Unfree; 100 är bäst) 99 av 178
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2019 18,95 (0 är bäst) 23 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 53 (0 är väldigt korrupt, 100 väldigt rent) 52 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 0,645 - Medium human development 130 av 189
The Economist Demokratiindex 2018[14] 6,25 - Flawed democracy (10 är bäst) 69 av 167

Källhänvisningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Namibia”. The World Factbook. CIA. 11 februari 2016. Arkiverad från originalet den 23 april 2020. https://web.archive.org/web/20200423100756/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/wa.html. Läst 23 februari 2016. 
  2. ^ ”Gini Index coefficient – distribution of family income” (på engelska). CIA. https://www.cia.gov/the-world-factbook/field/gini-index-coefficient-distribution-of-family-income/country-comparison. Läst 8 december 2022. 
  3. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  4. ^ http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/2145%28XXI%29 Arkiverad 28 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Legal Repertory of Practice of United Nations Organs Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ ”Legal Consequences for States of the Continued Presence of South Africa in Namibia (South-West Africa) notwithstanding Security Council Resolution 276 (1970) – Advisory Opinion”. Arkiverad från originalet den 8 september 2017. https://web.archive.org/web/20170908201222/http://www.icj-cij.org/docket/index.php?p1=3&p2=4&code=nam&case=53&k=a7. Läst 11 juli 2013. 
  7. ^ http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/31/153 Arkiverad 2 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ ”Namibias avgående president får Mo Ibrahim-priset”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/namibias-avgaende-president-far-mo-ibrahim-priset/. Läst 19 mars 2015. 
  9. ^ [a b c d e] ”Namibia: A booming economy, but not for all”. New African (455). 2006. 
  10. ^ [a b] ”Namibia (faktaruta)”. New African (455). 2006. 
  11. ^ Reegle: Namibia (2014) (På engelska) Läst 23 februari 2016
  12. ^ Marika Griehsel (2014-03-17): "Afrikas unga kommer att protestera". Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine. omvarlden.se. Läst 13 mars 2015.
  13. ^ NationMaster
  14. ^ ”Democracy Index 2018” (på engelska). https://infographics.economist.com/2019/DemocracyIndex/. Läst 8 januari 2019. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]