Hoppa till innehållet

Saab 27

Från Wikipedia
Saab 27
Typritning av Jx-RG (L-27 med Griffon-motor) från Kungliga Flygförvaltningens arkiv, rapport KBC 225 (1945-03-23).
Beskrivning
TypJaktflygplan
Besättning1
TillverkareSvenska Aeroplan AB
Data
Motor(er)RR Griffon RG 4 SM
Packard Merlin
Daimler-Benz DB 605E
SFA Mx
Motoreffekt2 200 hk (Griffon)
1 700 hk (Merlin)
2 000 hk (DB 605)
2 300 hk (Mx)
PropellerKontraroterande propeller
Prestanda
Max. hastighet700, 720 eller 740 km/t beroende på motor
Beväpning & bestyckning
Fast beväpning4 × 20 mm automatkanon m/45
Bomber2 × 250 kg minbomb m/37, m/40

Saab 27 (projektnamn: L-27, avsedd militärbeteckning: J 27) var ett projekterat jaktflygplan konstruerat av Svenska Aeroplan Aktiebolaget (SAAB) under andra halvan av 1940-talet. Flygplanet hade visuella likheter med de brittiska jaktflygplanen Supermarine Spitfire[1], Supermarine Spiteful och Fairey Firefly.

Efter andra världskrigets slut var Flygvapnet i stort behov ett jaktflygplan av bättre prestanda.

Ett förslag var att utrusta Saab 21 med en starkare motor på cirka 2 000 hk av modell DB 605E eller Packard V-1650-3/7 kallad J 21B. Dock var Sveriges chanser små att få tag någon av dessa motorer då axelmakterna och de allierade behövde alla motorer de kunde få tag på. Istället började Saab i april 1945 att utveckla ett jaktflygplan baserat på Rolls-Royce Griffon-motorn som då fortfarande utvecklades. Griffon-motorn avsågs att senare bytas ut mot en svenskkonstruerad 24-cylindrig H-motor[1] kallad Mx och designad av Svenska Flygmotor AB. Flygplanet fick namnet L-27 och fick typnamnet J 27.

L-27s flygplanskropp kom att påminna om de brittiska Supermarine Spitfire med inslag av P-51 Mustang på roder och luftintag. Vingarna var mycket runda och framåtvinklade och liknande vingarna på en Fairey Firefly. Likt Firefly skulle planet ha Youngman-klaffar. Maxhastigheten skulle vara över 700 km/t. Då flygplanet var tänkt som ett propellerflyg, vilka blivit föråldrade på grund av jetåldern, kom det aldrig att byggas utan föranledde Saab till projekt 1000, vilket resulterade i Saab 29 Tunnan.[2]

Flera olika motorer föreslogs för projektet:

Stjärtstyrverk

[redigera | redigera wikitext]

Under projektarbetet för Saab 27 undersöktes 2 olika utformningar av stjärtstyrverk. Det första alternativet (Alt.1) hade ett konventionellt utförande med separat höjd- och sidoroder. Det andra alternativet som undersöktes (Alt.2) var en så kallat V-stjärt där akterrodren utgörs av två likt ett V snedställda stabiliseringsplan som agerar både höjd- och sidroder.

Som beväpning bestämdes det tidigt att Saab 27 skulle vara bestyckad med fyra stycken automatkanoner inbyggda två och två i vingarna utanför propellerfältet. Initialt fanns 13,2 mm automatkanon m/39 med som alternativ men helst ville man ha Bofors nya 20 mm bandmatade automatkanon som var under utveckling, sedermera betecknad 20 mm automatkanon m/45. På grund av vingens profil fanns det enbart plats för 120-140 skott per kanon om kanonerna byggdes in i själva vingen. På grund av detta föreslogs alternativ att kanonerna placeras under vingarna i "baljor" (vapenkapslar) på bekostnad av ökat luftmotstånd och minskad topphastighet om cirka 8 km/t. Detta skulle öka ammunitionen per kanon till cirka 200 skott och underlätta vapenskötsel genom ökad åtkomlighet.

Krigsarkivet

[redigera | redigera wikitext]
  • Krigsarkivet: Flygförvaltningen materialavdelningen, 1939 – 49, SAAB DAW-103, SABB KBC 202-221-225-5014-5015-206-213-273-280-261, Serie E I, Vol nr 3: Rapport KBC 225 gällande jaktflygplan typ Jx-RG (Jakt experiment – Rolls-Royce Griffon)
  1. ^ [a b] J 27 - Saab L-27 A Swedish "Super Spitfire" Arkiverad 26 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine. Läst 26 maj 2011
  2. ^ SAAB aircraft projects, a brief list with descriptions Arkiverad 26 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine. Läst 26 maj 2011