Stephen Stills
| Stephen Stills | |
| Stephen Stills live 2007. | |
| Födelsenamn | Stephen Arthur Stills |
|---|---|
| Född | 3 januari 1945 Dallas, Texas, USA |
| Bakgrund | |
| Maka | Véronique Sanson (g. 1973–1979) Pamela Anne Jordan (g. 1988–1995) Kristen Hathaway (g. 1996– ) |
| Genrer | Rock, folkrock |
| Roll | Sångare, låtskrivare, musiker, musikproducent |
| Instrument | Sång, gitarr, bas, piano, banjo, trummor, slagverk, orgel, keyboard, munspel, dobro |
| År som aktiv | 1962– |
| Skivbolag | Columbia, Atlantic, Vision, Titan/Pyramid |
| Artistsamarbeten | Public Enemy, The Rides, Al Jardine, Judy Collins, Elvin Bishop, Ringo Starr, Jefferson Airplane, Firefall, Joni Mitchell, Al Kooper, Hoyt Axton, The Monkees, Bee Gees, Mickey Hart, Jimi Hendrix, Eric Clapton, John Sebastian, Joan Baez m.fl. |
| Relaterade artister | Buffalo Springfield, Crosby, Stills, Nash & Young, Frozen Noses, Manassas, The Au Go-Go Singers |
Utmärkelser
"Spirit of Americana" Free Speech Award (2013)[1] | |
Stephen Arthur Stills, född 3 januari 1945 i Dallas, Texas, är en amerikansk gitarrist, sångare och låtskrivare. Stills är kanske mest känd som medlem i grupperna Buffalo Springfield och Crosby, Stills & Nash, men har även givit ut ett flertal skivor som soloartist.
Karriär
[redigera | redigera wikitext]Stills spelade i en rad mindre framgångsrika band innan han 1966 bildade folkrockbandet Buffalo Springfield tillsammans med Richie Furay, som han tidigare spelat med i The Au Go Go Singers, Neil Young, som han träffat under en turné i Kanada, samt Bruce Palmer och Dewey Martin. Bandet gav ut tre album innan det upplöstes 1968. Stills skrev flera av bandets låtar, bland annat hiten "For What It's Worth".
Kort efter uppbrottet med Buffalo Springfield spelade Stills tillsammans med Mike Bloomfield och Al Kooper in albumet Super Session (1968). Därefter bildade han supergruppen Crosby, Stills & Nash tillsammans med David Crosby och Graham Nash. På det framgångsrika debutalbumet Crosby, Stills & Nash (1969) spelade Stills nästan alla instrument, vilket gav honom smeknamnet "Captain Manyhands". Från albumet blev Stills "Suite: Judy Blue Eyes" en hit. Gruppen utökades senare med Neil Young och hade i början av 1970-talet ytterligare framgångar med albumen Déjà Vu (1970) och 4 Way Street (1971). Medlemmarna gick därefter skilda vägar men har gjort flera återföreningar genom åren, med och utan Young.
Stephen Stills solodebuterade 1970 med albumet Stephen Stills, från vilket han fick en hit med låten "Love the One You're With". Året efter följde han upp med Stephen Stills 2, med bland annat låten "Change Partners". Samma år bildade han gruppen Manassas tillsammans med bland andra Chris Hillman från The Byrds. Gruppen gav ut albumen Manassas (1972) och Down the Road (1973) innan den upplöstes.
Stills fortsatte efter Manassas återigen som soloartist och gav ut albumen Stills (1975) och Illegal Stills (1976). I mitten av 1970-talet inledde han ett nytt samarbete med Neil Young under namnet The Stills-Young Band. De spelade dock bara in ett album, Long May You Run 1976. De inledde också en turné, men Young hoppade av efter några konserter.
Stills gav ut ytterligare ett soloalbum under 1970-talet, Thoroughfare Gap (1978), och ett med Crosby, Stills & Nash (CSN, 1977). Hans produktivitet sjönk kraftigt i slutet av 1970-talet, men han har fortsatt ge ut soloskivor, såsom Right by You (1984), Stills Alone (1991) och Man Alive! (2005), och genomfört flera återföreningar med Crosby, Stills, Nash & Young.
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]1997 valdes Stills in i Rock and Roll Hall of Fame två gånger, dels som medlem av Buffalo Springfield och dels som medlem av Crosby, Stills & Nash.[2] Han valdes 2009 in i Songwriters Hall of Fame.[3]
Tidskriften Rolling Stone rankade 2003 Stills som den 28:e bästa gitarristen genom tiderna.[4]
Privatliv
[redigera | redigera wikitext]Stephen Stills har varit gift tre gånger. Hans första äktenskap var med den franska sångerskan Véronique Sanson, som han träffade under en turné med Manassas i Frankrike och gifte sig med 1973. Han har flera barn, av vilka Chris Stills och Jennifer Stills också blivit musiker. Hans son Oliver Ragland Stills (född 2004) är döpt efter Neil Young, vars mors flicknamn var Ragland.[5]
Diskografi
[redigera | redigera wikitext]- Album
- 1970 – Stephen Stills
- 1971 – Stephen Stills 2
- 1975 – Stills
- 1975 – Stephen Stills Live
- 1976 – Still Stills: The Best of Stephen Stills (samlingsalbum)
- 1976 – Illegal Stills
- 1976 – Long May You Run (med Neil Young)
- 1978 – Thoroughfare Gap
- 1984 – Right by You
- 1991 – Stills Alone
- 2003 – Turnin' Back the Pages (samlingsalbum)
- 2005 – Man Alive!
- 2007 – Just Roll Tape: April 26th, 1968
- 2009 – Live at Shepherd's Bush
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ läs online, americanamusic.org , läst: 22 juni 2020.[källa från Wikidata]
- ^ ”Rock and Roll Hall of Fame: Inductee List 1997”. Arkiverad från originalet den 16 november 2018. https://web.archive.org/web/20181116215944/https://www.rockhall.com/inductees/inductee-list?title=&field_inductee_induction_year_value%5Bvalue%5D%5Byear%5D=1997&field_induction_category_tid=All. Läst 18 juni 2017.
- ^ Songwriters Hall of Fame: Stephen Stills
- ^ ”The 100 Greatest Guitarists of All Time”. Rolling Stone. 18 september 2003. http://www.rollingstone.com/music/lists/100-greatest-guitarists-of-all-time-19691231/stephen-stills-19691231. Läst 7 december 2009.
- ^ ”Stephen Stills is proud papa”. USA Today. 27 oktober 2004. http://www.usatoday.com/life/people/2004-10-27-stills-baby_x.htm. Läst 1 december 2009.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]Wikimedia Commons har media som rör Stephen Stills.
- Officiell webbplats
- Stephen Stills på allmusic.com
|