Fullt ös framåt med Kottebobil, mot NordNorge.

När man åker på en långresa då går det liksom inte att undvika  ett vägarbetesområde,
som nu när vi åkte mot Riksgränsen...
caravanåkning och studs-studs i bobilen i 30 kilometer i timmen...
men man överlever jag lovar ävenom man tycker det är pest å kolera.

Vi kom fram igårkväll till Bergfors och sämre utsikt kunde man ju ha haft.

Kvällsolen sjönk ned bakom fjällen och bildade en skön himmel.

Vi fortsatte vår färd mot Abisko,
och det var ju då enormt fin vyer vi upplevde.
Små orgasmliknade utrop hördes hela tiden i Kottebobil.
Vi har tjäratnedoss i denna natur...allvarligt.

Stannar å fiskar lite...här å var...
och inte tjuvfiske, för vi HAR löst fiskekort.
Men vi får ingen fisk !!!

Så jag fortsätter med det jag är bättre på...
att fotografera "tycker ju jag".
Smyger runt på små bäckar som forsar och brusar.

Sen kör vi över Riksgränsen och nu kommer det foton som jag har knäppat
inifrån bobilen i farten,
alltså inte mycket till kvalitè.

Som trollet som bara stod där vid vägkanten å kollade på trafiken...

Och sen är det ju som alla som sett det ...
så måste det ju se ut att se ljuset i tunneln !!!
Och vem som står där och tar emot en kan ju diskuteras, kan ju va DiLeva kanske ???

Men många vackra finfina bergmassor åkte vi förbi...
långa utförslöpor och många uppförslöpor....

Och plötsligt uppenbara sig en helikopter ovanför Kottebobil,
och han transporterar byggmaterial upp till något ensligt bygge i fjällorna.
Lite lyx.

Dagen har varit rätt omtumlande med så mycket intryck,
och vi hamnade nöjda på en ställplats där vi trivdes.
Om morrondagen vet vi ingenting,
inte ens hur många kilometer vi kommer att köra,
hittar vi en finfin plats då stannar vi.
Det är ju det som är det fina med Kottebobil.

Tjingelingen från Rantamor å Far.

Dagen ETT på vår resa till Dajmanjaureh....

Så börjar vår resa mot Dajmanjaureh,
och vårt eget lilla paradis.
Vi lämnar Storjola....

och Sannaren där allmän väg upphör...
framför oss finns dom milslånga fjällvidderna mot Norge.
Vi lägger oss att sova efter att vi tokpackat allt vi vill ha med oss upp på kalfjället.
Lite svårt att sova och koppla av allt vi har framför oss....
men vi snarkar allt till det en stund.

För plötsligt vaknar vi med mycket pirr i magen,
och upptäcker att vi inte alls är ensamma om att invänta helikoptern.
Två vändor till Slipsiksjöarna innan vi som ska längst bort är på tapeten...
Och jösses va öl pojkarna ska ha med sig,
kan detta verkligen lyfta...
jo, dom unga killarna från Ö-vik, får allt dela på sig och flyga med dom erfarna Bollnäs gubsen....
och ölen ransoneras i två flygningar.....

Äntligen kommer helikoptern och hämtar oss....

och jag sätter mig längst fram för att ha bra fotograferings ögonblock,
med stränga order av Rantafar att INTE öppna något fönster och hänga utanför.
Min stövel som synes....

Lite strörenar synes på fjället men dom flesta har gått över till Norge för att äta upp sig,
får vi veta av helikopterföraren.

Men vi flyger över så otroligt vackert landskap,
det är Sverige när det är som bäst.
Inte kan väl någon säga att detta inte ÄR vackert ???
Nydeligt...

Och plötsligt...
alldeles för fort är vi framme där vi har tältat två gånger tidigare,
vid den lilla kullen vid Dajmanjaureh......

Allt medans Rantafar och Anders packar ur helikoptern så smyger jag under helikoptervingarna lite längre bort för att fotografera.....
och så plötsligt lämnar helikoptern oss ensamma i fjällvärlden...
och tårarna rinner utmed mina kinder, så stort är det trots att det är tredje gången....
jag grinar varje gång....

Vi får upp tältet och Rantamor pumpar upp madrasserna...
snart är vi klara med det praktiska....

och kan kika ut genom tältduken och bara njuta av att vara där vi verkligen vill vara.....
fjället det fina, vackra och ensamma.

Jag kilar upp på kullen och fotar Rantafar vid tältlägret,
vet att nu trivs han, nu njuter han...
och jag me.

Vi äter lite gott...
rökt kalkon och slänger ut lite av de snapsar som lilla familjens bjudit oss på inför resan.
Välkommet gott i den kulinariska natur vi befinner oss i....

Varje kväll har ett slut,
så även denna underbara dag när vi flög till Dajmanjaureh.
Vi sitter ute å njuter av naturen och solnedgången,
förstår att vi nog bara har det som bäst just nu,
vi vänder oss till varann och bara förstår, att vi nog fått mera kärlek av naturen än någon av oss förstått.
Det gäller bara att lyssna, förstå och njuta.
allt bara finns där framför oss obetalbart och upplevelsefullt,
våga att bara njuta utan rädsla,
vi finns ju bara här en kort stund....

Tjingelingen den första dagen av fem.....


Ikväll är vi kvar i Borgafjäll och regnet smattrar på bobilstaket....

Kramen.

Fjällvätska.

Eftersom Tisdagstema idag är Vätska så väljer jag gårdagens foto,
när vi åkte hem från kalfjället Dajmanjaureh efter fem underbara dagar.
Det blev nästa sjuhunda foton att ladda in på datorn efter dessa dagar.
Och detta foto tog jag genom fönstret på helikoptern,
eftersom jag hade stränga order av Rantafar att inte hänga ut genom fönstret....
Och visst kan man se att det finns mycket vätska i vår vackra fjällvärld,
och fisk finns i varje sjö och åar enligt helikopterföraren.

Når vi kom fram till vårt paradis knäckte Rantafar en öl,
och gissa om det hördes som en smäll över det alldeles tysta kalfjället.
Men vätska måste man ju ha, ävenom jag föredrog vätskan i dom klara bäckarna och sjöarna.
Tror aldrig att jag druckit så mycket vatten på fem dagar,
men dom långa vandringarna mellan sjöarna gjorde att det var viktigt att fylla på vätskebalansen.

Se mera vätska HÄR.

Tjingelingen från en kalfjällsbakis Rantamor idag, lite trött i kroppen allt.

Nu är Rantamor tillbaka !!!!

Tjingelingen igen alla vänner !!!!
Vi har gjort det igen åkt upp på kalfjället boat in oss fem dagar i vildmarken.
Njutit.
Vandrat.
Fiskat.
Och bara njutit igen och igen.
Vi får nog inte nog av all den underbart vackra natur som kalfjället ger oss.
Andligheten, stillheten och den bara underbara tystnad,
och närvaro av varann, jag och Rantafar, kärlek....
Ibland nyper vi varann i armen för att förstå att vi bara får uppleva detta storslagna.
Och,
jag kommer att sakna att titta ut genom tältduken imorronbitti och se allt detta vackra,
men det finns i min minnesbank, bara att plocka fram sega vinterdagar när jag känner att allt dippar ihop, och jag bara vill ha sommar igen....

Så här såg det ut när helikoptern kom å hämtade igen oss,
och i år när vi var fem dagar kändes det som att det var alldeles lagom.
Vi hade hunnit med allt vi hade tänkt oss,
och många mil sitter i benen av alla vandringar till alla dom otaliga tjärnar vi fiskat i.

Och när vi kommer tillbaka på ruta ett... Sannaren där vi utgick ifrån med helikoptern,
så är vi riktigt nöjd att se vår husbil som en liten prick där den väntar på oss.
Varmt som satan var det,
och efter att vi landat och packat in allt i husbilen,
så
näckar vi i Sannarens underbara vatten och badar,
med tvål.
Att sen att det var tyskar som campade där brydde oss inte alls,
dom kunde ju inte ens språket,
så att pattar och ballkulor tvättades ,visste dom inte ens vad dom hette på svenska.....????
Tänk vad man blir hemmablind på kalfjället !!!

Nu kommer det att komma Daimanjaureh dagar på min blogg,
så passa er noga om ni är less på hur man lever på fjället....!!!

Vi ÄR underbart nöjda,
och jag hoppas att livet farit väl med er alla,
och TACK för alla lyckönskningar om vår fjällresa.

Tusen pussar från Rantamor och Rantafar....

Värmen fortsätter i norr och vi njuter.

I går var vi ute på havet igen,
och eftersom solen gassade så himla generöst, så är just havet ett bra alternativ.
Rantafar kollade badtemperaturen, och det var rätt okey,
lite skvätt här och där, men inget dopp blev det ännu,
kanske ändå lite kallt och med risk för "minipitt å pansarpung"....

Rantamor satt mest och solade tårna,
men ibland gick jag också ned till vattnet och svalkade mig.

Fisket som vi ägnar oss åt gav klen utdelning ,
kanske tycker fisken att det är alldeles för varmt i vattnet och orkar inte med någon
större aktivitet.
Men sista svepet vi gjorde med nätet så satt den iallafall, en vacker blank
havsöring.
Så idag blir det en grillad öringssida...
Tokgott.

Kollade till min trädgård och såg att denna skogsblomma hade börjat blomma på "vår  ö "...
Vacker och skör som självaste livet.

Inne i skogen sprang jag på detta fina spindelnät,
brukar ha så svårt att få kameran att fokusera på dessa tunna trådar,
men nu hade jag bytt glugg och fotade med MacTamron, och då lyckades jag....

men spindeln var på rymmen, eller också hade han övergett sitt nät, när Rantamor närmade sig för man vet ju aldrig vad som kan hända.

I går kväll grillade Rantafar renryggbiffar,
och herregud va gott det var,
vi blev så saliga att det mest kan förlikas med en orgasm.

Och precis mitt i matorgasmen knattrar det upp på himlen,
och jag slänger upp kameran och fångar helikoptern på bild.

Eftersom vi hade lämnat ut våra fiskenät, så blev det en tidig morron tur ut på havet,
en alldeles bedårande morron var det denna första juni.
Men mygg till förbannelse,
Rantafar och jag ska googla på ordet "hellång täckande burka" idag,
och hittar vi dom så ska vi blippa hem varsin inför sommaren.
Tänk att komma till fjällen och stå där å fiska med en heltäckt burka,
det vore något att se för boende där uppe....

Som vanligt har jag inte mycket tur med mig när jag ska fota fåglar,
svanarna fick panik bara av att se mig, och flög åt alla håll, så långt bort som möjligt från den fotograferande Rantamor.

Och getingen i grannens äppelträd vände arslet åt mig,
och jag är inte den som skulle vända på en geting, man aktar sig.

Sen skulle jag fotografera mina blommande syrener,
men fokuset på min kamera var någon helt annanstans.

Bara att träna lite och så sitter den vackra syrenblomman där den ska vara,
och med den bilden ska jag nog avsluta min blogg, och gå ut å njuta av sommaren.
En bloggpromend hos er blir det senare idag.

Tjingelingen på er alla som sitter i solen å myser,
eller kanske springer maraton i Stockholm.

Uppifrån.

Dagens söndags-triss skall vara foton som är taget uppifrån,
och då visar jag (igen) fotot jag tog uppifrån helikoptern när vi flög upp till kalfjället.
Det är mitt knä som syns till vänster, och jag som trodde jag var höjdrädd,
darrade inte ens på knäna.
Det var så vackert att flyga över allt det storslagna i fjällen, sjöar i massor mellan allt fjälllandskap.
Så mycket vackert det finns i vårt land, och att få se det så här uppifrån var underbart.
Synd bara att vädret var mulet med duggregn så mina foton blev inte alls bra,
en solig dag och jag hade hängt ut genom fönstret och fotat....

När helikoptern lämnat oss där på kalfjället vid Dajmanjaureh, och vi fått upp vårt tält,
så knallade jag upp på en liten "bergsknöl" och fotade tältplatsen uppifrån.
Vi är rätt galna att i vår ålder att åka upp till kalfjället i fyra dagar, och bo i tält,
och vi har nog aldrig skrattat så gott, som när vi skulle ut ur tältet på natten för att lätta på trycket i blåsan,
man blir ju som inte vigare i kroppen med åldern, att krypa in i tältet i sovsäcken,
det gick bra...men upp var ett äventyr.
Men oj vad vi trivdes hade lätt kunnat vara ett par dagar till,
njutningen var 100% och vi har så mycket att prata om i vinter.
Och alla senadrag som drabbade oss efter dagar av vandring och fiskande....
Alltså fyra underbara dagar upplevde vi.

Min sista uppifrån bild tog jag för bara några dagar sen när vi åkte från fjällen,
jag stod uppe på en kulle och ville fånga höstfärgerna,
och ner i hörnet kom också vår kära bobil med.

Dagens söndags-triss uppifrån kolla flera HÄR.

Mot alla odds...

Funderade ett tag på temat idag hos Sinneskatten,
"mot alla odds",
och kom på att vi nog kan säga, att vi mot alla odds kom oss upp på kalfjället iår igen.
Vi har ju både jag och Rantafar sjukdomar emot oss,
vi har åldern emot oss, och iår också vädret, eftersom isarna på sjöarna här uppe på Dajmanjaureh låg kvar ännu femtonde juli när vi hade tänkt att åka upp.
Nu fick vi senarelägga resan , men vi gjorde den....
mot alla odds.
På fotot är det Rantafar som syns som en liten prick på andra sidan sjön, där han flugfiskar.

Och vi kan ju inte vandra och kånka på någon packning,
utan för oss blir det att åka helikopter.
Men vi sov i tält och vi var fyra dygn alldeles ensamma uppe på kalfjället,
nåja vi hade sällskap av en massa renar.
Underbara väglösa fjällvärld, hoppas vi kan komma tillbaka....

Detta foto som jag tog ifjol nere vid Borgasjön är ju också
mot alla odds, en rönn som börjat växa rakt ur en sten.

Flera temabidrag kan ni kika på HÄR .