Mot härliga Borgafjäll....

Nu Är Rantamor på plats bakom tangentbordet igen, och hoppas på att
någon saknat mig.
Vi drog ju till Borgafjäll på onsdagen förra veckan, och efter vägarna fanns det gott om renar, så det gällde att köra försiktigt.
Men vad brådska hade vi, ingen alls.
Känns lite konstigt att åka mot Borgafjäll och uppleva att det blir mer å mer snö,
vi är ju mera van att åka dit på sommaren.

Men några vintrar har vi varit där, och fått uppleva vinterparadiset.
På vägen upp hängde ett trött vinterspöke utefter berget....buhuu.

Och ju längre vi körde, ju vackrare blev det.

Mera och mera snö blev det också, och fjällen är ju så vacker med snö på,
och liksom lite mera mäktiga än sommartid.

Nu är ju inte jag någon vintermänniska, men hur skulle jag inte kunna älska denna natur även vintertid.

För visst är det vackert.

Och vädret var det heller inget att klaga på...ännu !!

Så äntligen vet vi att vi är framme när vi ser Borgahällan i snöskrud, för denna
utsikt har vi från stugan vi bor i.

Och kollar vi åt andra hållet så har vi också ett vackert fjäll, så Borgastugan ligger snyggt till,
och kolla vi har verkligen blå himmel när vi kommer fram.

I takdroppet från stugknuten har det bildats en liten gubbe som jag genast klickar på,

Känns så skönt att vara framme, för ryggen grinar verkligen illa efter att jag suttit
i lilla blå i flera timmar.
Så nu känns det bra att efter att vi packat ur bilen ta en fotopromenad,

för sen bli det inte mycket mer denna dag,
lite svamp-paj och några glas vitt till, ja och så köpte jag Skittless ,
och dom mumsade vi på, riktigt för goda,
och man blev verkligen "skit-less" när dom var slut.

Idag har vi varit fjällbakis.
Men jag har tvättat lite kläder som torkat glatt ute i finvädret,
och sen klippte jag rosbuskarna.
Och jag kan meddela till er som funderar över om mina fötter som jag behandlade innan jag åkte till fjällen....att dom fjällar för fullt, finns DNA av Rantamor överallt,
mest i sockarna.
Och ni som undrar över dammtrasan,
den fungerar inte alls, ligger där som en gammal trasa på samma ställe å tjurar.

Tjingelingen från Rantamor.
Fortsättning om fjällresan fortsätter....

En till bilbesiktning, utan anmärkning denna gång....

Så var det dax igen för nästa bilbesiktning...LillaBlå.
Och det är ju fanken så klart, att man får den allra längsta besiktningskillen i hela Örnsköldsvik, när man kommer med dagens minsta (men goaste) bil.
Han sköt bak chaufförsstolen ända in i baksätet, för att få plats med benen,
han var ihopavikt som ett tortilliabröd när han kom ut ur bilen.
Men han log och var charmig och vi kunde kvittera ut LillaBlå ännu ett år, utan anmärkning.
Rantafar drog tillbaka förarsätet och sparkade in sina korta ben och vi drog....

in till city.
Kan inte sluta att förundras över det nybyggda höghuset,
som nu har fått alla sina hyresgäster.
Om jag bara kände en enda av dom, så skulle jag genast bjuda in mig på en nyfiken visit.
Men icke, jag får igen nöja mig med att fotografera och förundras.
Jag tycker att huset är sjukt roligt, jag blir glad av att se det !!!
Lite galet lycklig faktiskt...

Vi strövade runt en stund på galleriorna utan att köpa något,
såg några roliga saker jag skulle ha kunnat köpa, men jag är ju en sådan kund ingen vill ha,
jag måste fundera så mycket !!!
Beslutsångest heter det kanske, och att vandra runt och inte kunna bestämma sig,
gjorde att vi blev hungriga och valde en Thai-restaurang som fick helt godkänt.
På hemvägen hämtade vi hem Leffe också, som hade genomgått en dubbelsidig höftoperation,
nu är det bara ombesiktningen kvar.
Som att det inte var nog med utgifter så går Rantafar å tappar en plomb också,
tur att vi bor så till att det inte behövs någon väntetid till tandläkaren,
bara att komma direkt....tjohopp, och en ny lagning var gjord. 

Här sitter jag å bloggar när jag egentligen borde hålla på med sommarens bröllopsbilder,
som ska läggas in i ett fotoalbum på nätet, och som ska bli en bröllopspresent.
Inte helt lätt för Rantamor.
Bättre var det förr när man klippte å klistrade hemma,
nu ska det redigeras, plippas hitådit, bilder ska dras på sin plats, och man ska då verkligen veta vad man håller på med.
Tålamod, tålamod och en å annan svordom.
Tur jag har sonhustru Em som support, när Rantamor kommer att bryta ihop !!!
Ännu sitter jag bara å plockar med foton i mitt bildgalleri, alla många från bröllopet.

Nej nu värker ryggen så där lagom för att jag ska hoppa ned från barstolen,
och lägga mig i vågrätt läge.

Tjingelingen från Rantamor i slutet av en sensommarvecka 2014.