Mormorsjuk

Åh vilken mysig dag vi hade ihop igår. Vi tillbringade hela dagen i Aspuddsparken och gick ner till Vinterviken och lunchade och gick tillbaka till parken igen. Tänk att det finns sådana ställen i Stockholm, en liten djurpark och små lekparker utspridda i parken. De hade även en grillplats som man kunde grilla köpt eller medhavd korv. Sen kunde man få rida ett varv också.



Emmy frågade Charlie om han ville rida och ja, visst det ville han ju gärna. Så hon köpte en biljett och här står han nu med hjälmen och biljetten i handen och väntar på sin tur.

Att han skulle få rida den största hästen Molly hade vi nog inte väntat oss, men han satt upp och höll i sig och skumpade glatt ett varv.

Arvid sov mest hela tiden, men när vi var i Vinterviken och åt passade han på att vara med oss när Charlie sov middag. Han är för söt den lilla sparveln, nu har han kommit på en ny min som han kör mest hela tiden. In med underläppen och så ser han så spjuveraktig ut den lilla killen.

Idag har vi haft en sån där dag som man kan vara utan. Är det nått som kan gå fel så har det gjort det, hela dagen. Nej, man skulle dragit täcket över huvudet direkt idag och sovit bort dagen bara. Undrar om det är sviterna efter att man lämnat de underbara trollen som satt sig eller kan man kalla det mormorsjuka?

Här upptäckte jag nämligen i torsdagskvälls att jag stickat fel i mönstret och jag har redan rimplat en del innan jag kom på att jag skulle fota.

Sjalen var nästan klar och så måste jag backa flera mönstervarv och varven är långa nu. Det var inte kul alls.

När jag kom hem trodde jag ju att garnet skulle kommit som jag väntade på, men nej, det hade inte kommit ännu så jag fick maila idag o fråga vad det tagit vägen. Stickningen som jag tog med på resan var, är inte kul alls, men har man börjat får man väl avsluta också. Jisses, den kommer att gå sakta att få färdig, det blir en lång stickning det eller så kommer det att gå fort så jag kan få göra nått annat snart.

Jag kör tantvarning idag, stödstrumpan är på, ja det är första varningen antar jag. Men det är ett bakslag i läkningen som gör att jag fått så ont nu och jag vill ju bli bra. Kvällspromenaden blev en cykeltur i stället idag, men det hade nog inte Ines nått emot tror jag. Hon blev helt galen av glädje när vi plockade fram cyklarna. Hon får springa fritt och vi cyklar inte ute på vägarna, bara vår grusväg upp till nästa granne och så nån liten avstickare så hon fick nog springa lite över 3 km.

Nej, nu är det kvällsfix och lite rimpel som gäller.

Trevlig kväll

Så ett stort tack till alla som stödjer klass SP08C i tävlingen som jag skrev om i förra inlägget. Ett projekt de gjort på sin fritid så jag hoppas verkligen de vinner.