Om man vill förstå smärta av att förlora sitt land är min rekommendation att läsa denna bok. Hur ett så perfekt land kunde gå sönder, hur bröder och enOm man vill förstå smärta av att förlora sitt land är min rekommendation att läsa denna bok. Hur ett så perfekt land kunde gå sönder, hur bröder och enighet kunde reduceras till ett krig, hur bröderna och systrarna trots enigheten inte kunde släppa de minsta agg mot varandra…ja, det skriver Dubravka Ugrešić rätta förklaringar om. Kampen om språk, är det serbiska, kroatiska eller bosniska, är det ett gemensamt språk, det har varit de mest intressanta frågorna som berördes i boken. ...more
Jag är ledsen för att jag inte kan ge denna bok någon beskrivning som boken med stort B. Det känns nästintill bortslösat tid att ha läst den. Ett teckenJag är ledsen för att jag inte kan ge denna bok någon beskrivning som boken med stort B. Det känns nästintill bortslösat tid att ha läst den. Ett tecken på att jag inte bör odla höga förväntningar inte ens när böcker har höga betyg. Inte bara att boken är svårläst, utan dess komposition är helt värdelös. Även om man skriver ner alla karaktärer och knyter de samman, så är boken enbart rörig. Trots att man blir lockad med vissa händelser i boken så kommer upplösningen av dessa väldigt mycket senare efter och man har då redan slutat vara ”kåt”. Att läsa den var att ständig börja bli tänd och ständigt släckas. Mycket mycket tråkigt. ...more
Knjiga počinje fenomenalno, da bi nakon stotinak stranica, pisac skrenuo s puta, i počeo da se gubi u svojoj pisaniji. Postavlja toliko pitanja, čini sKnjiga počinje fenomenalno, da bi nakon stotinak stranica, pisac skrenuo s puta, i počeo da se gubi u svojoj pisaniji. Postavlja toliko pitanja, čini se ranjivim, i otvorenim, da bi od sredine do kraja knjige, učinio da makar sto puta pomislim kako je ova knjiga totalno gubljenje vremena. Ne odgovara ni na jedno pitanje, a tzv. osećajnost protagoniste se u potpunosti gubi kroz zavisnost i emotivnu odsečenost od sopstvenih doživljaja....more
Kan inte riktigt säga att den här diktsamlingen berörde mig. Jag ser att han försöker men aldrig riktigt kommer fram till källan. Jag ser inte heller Kan inte riktigt säga att den här diktsamlingen berörde mig. Jag ser att han försöker men aldrig riktigt kommer fram till källan. Jag ser inte heller att språket flyter, utan poeten försöker och försöker men missar. ...more
Det är otroligt hur många citat jag har dragit ur denna korta bok! Jag har läst den praktiskt taget på noll tid, men det känns som att tiden var ändå Det är otroligt hur många citat jag har dragit ur denna korta bok! Jag har läst den praktiskt taget på noll tid, men det känns som att tiden var ändå lång. Troligen är det så för att boken är mestadels av reflekterande natur och bär en universal fråga: att människans uppkomst är egentligen en avvikelse i naturen.
”Vi borde ställa våra kroppar mellan oljesmhället och livet. Fossil råolja har bildats av organiskt material som genom en geologisk händelse har tryckts ner i underjorden. Men det är inte viljet organiskt material som helst, utan de allra första växterna på jorden. Det är obehagligt. Det är inte bara en försiktig tillbakagång som sker, utan vi håller på att vända upp och ner på allt, vi mixtrar med själva ursprunget.”
Jag älskar boken. Det handlar inte bara om hästen utan vad det innebär att i det progressiva samhället dra sig tillbaka till skogs och istället för tesla köra häst. Det finns någonting djupt stressande av ett sådant beslut. Varför väljer man framför det bekvämma livet, ett komplicerat liv, ett liv i det vilda? Kanske för att det bekvämma livet visar människan hur människan är inkompetent, hur lite människan egentligen kan, hur beroende hon har gjort sig av det icke-grundläggande, hur svag hon är. Och livet i det vilda? Kanske är det så att livet i det vilda kan ge en lycka utav det minsta lilla man lyckas göra: tända eld, värma fingrarna när is är överallt, rida häst där maskinen måste röja för att bygga en väg.
”Jag kör inte häst för att hitta ett hållbart skogsbrukssystem. Det handlar om att få en smak av nåt annat, en doft av det ociviliserade, det otämjda.”...more
moj sin je spavao pored mene, a ja sam izračunala - tačno trideset tri stranice do kraja. čitala sam pomahnitalo, iako sam majci pre samo nekoliko tremoj sin je spavao pored mene, a ja sam izračunala - tačno trideset tri stranice do kraja. čitala sam pomahnitalo, iako sam majci pre samo nekoliko trenutaka rekla: “sve je na balkanu degradirano, pa je degradiran i kvalitet knjiga koje osvajaju prestižne nagrade”…”ne, zašto ti to govorim? evo, sada kada ti ovo govorim, dala bih knjizi pet zvezdica. ne znam, moje raspoloženje u vezi sa poslije zabave je čas jedna, čas pet zvIJezdica. ja sam podeljena. u jednom trenutku ovo mi je kao dobra dojka, a u najbližem sledećem loša dojka. prati me gorki ukus. onda me prožme balkanski dert, balkanska tuga. ja sam raspolovljena. zar ti nisam u stvari već rekla da jedva čekam da mi “poslije zabave” stigne iz srbije da me raspolovi!? eto, ostvarila mi se želja.” pomahnitalo sam čitala doduše od kako sam paket iz srbije otvorila prošle srede - pročitala sam je za 4! dana, čitala sam je u svim pauzama koje sam kao majka jednogodišnjaka uspela da dobijem…dala sam joj zvezdicu i dve i pet i tri, dala sam joj sve moguće ocene koje je moguće dati. a do kraja sam joj dala i svoje srce. volela bih da ova knjiga ne označava miris teskobe na blakanu, da mogu da se usprotivim i da kažem da se pisac zajeb’o, ali ko sam ja da opovrgavam nečiji doživljaj, nečiju viziju? možda postajemo ljudi upravo onda kada uspemo da uvažimo svet i uverenja i viđenje života našeg sačoveka. u svojoj odluci da prihvatam - prihvatam i ovu knjigu, sa svim zvezdicama koje mogu da joj dam. a naročito se odlučujem da prihvatim njeno bezzvezdano nebo - ono tmurno nebo koje bih volela da se nije nadvijalo nad balkanom. ono tmurno nebo kojem smo se na bogojavljenja molili da se otvori i usliši molitve. ono tmurno nebo koje se verovatno nadvijalo nad piscem kada je “poslije zabave” izrodio djecu.
ne znam sta da napišem o ovoj knjizi osim da je jedna od NAJBOLJIH knjiga koju sam ikad pročitala! retko koja knjiga me je dovodila do knedli u grlu one znam sta da napišem o ovoj knjizi osim da je jedna od NAJBOLJIH knjiga koju sam ikad pročitala! retko koja knjiga me je dovodila do knedli u grlu od lepote, uglavnom bih se u knjige udubljivala analizirajući svesno i psihološki. ali ova knjiga me emotivno angažovala do jezgra! ...more
Sinoć sam legla i uzela da nastavim s čitanjem. Stigla sam do trećeg dela knjige i cenila da ću uspeti da pročitam jedva nekoliko stranica, jer mi se Sinoć sam legla i uzela da nastavim s čitanjem. Stigla sam do trećeg dela knjige i cenila da ću uspeti da pročitam jedva nekoliko stranica, jer mi se baš spavalo. Međutim, taj poslednji deo me je uvukao u sebe kao neki tornado! Dragoslav Mihailović je veliki majstor. Četiri zvezdice jer mi je zaista bilo teško da se opustim u čitanju prva dva dela. Pisana su kao pripovetke, sećanja na detinjstvo se mešaju i deluje kao da svaka glava može da bude delo za sebe. ...more