Vi skulle ha talat om allt av Judith Hermann

Vi skulle ha talat om allt av (Wir hätten uns alles gesagt 2025) Judith Hermann.
En dag möter Judith Hermann sin före detta psykoanalytiker på gatan, en man som känner hennes inre liv mer än någon annan. De röker en cigarett tillsammans, därefter går han vidare, in på en bar. Hon står kvar. Så inser hon att det finns saker hon måste reda ut, och hon följer efter honom in.
Vi skulle ha talat om allt är en underbart välskriven meditation över det skrivna ordet och livets gång. Författaren går tillbaka i sitt liv, följer i spåren på det skrivna, och försöker förstå vem hon var och vem hon blev.
Efter romanen Hemma, som blev en stor återkomst för henne i Sverige, är Judith Hermann tillbaka. Vi skulle ha talat om allt är en underbart välskriven meditation över det skrivna ordet och livets gång. Författaren går tillbaka i sitt liv, följer i spåren på det skrivna, och försöker förstå vem hon var och vem hon blev.

"Berättarens lägenhet, hennes vardag, böckerna hon läser, vägarna hon går, alltihop har en prydlig struktur som går att visa upp - i motsats till lägenheten där jag bor, böckerna jag läser, vägarna jag går - inget av detta skulle gå att avbilda i en berättelse utan att främmandegöra det. Berättelsen avleder läsaren från det egentliga, den leder bort läsaren från mig." (sid 15)

Ugglor i mossemn : tankar om idiom

Ugglor i mossen : tankar om idiom (2025) av Horace Engdahl.
Detta är en bok om några av författarens favoritidiom och om det ljus de kastar över språket och den mänskliga naturen. "Ana ugglor i mossen" är ett stående uttryck som vi tar till när vi inte vill vara tråkiga och helt enkelt säga "ana oråd". Den språkvetenskapliga termen för sådana uttryck är idiom. Det finns tusentals sådana i det svenska språkets kollektiva minne. Några av dem har varit i bruk i hundratals år, andra har tillkommit på senare tid. De ser oskyldiga ut till dess att man börjar titta närmare på dem. Då öppnar sig de märkligaste perspektiv.

En liten bok med stort intressant innehåll för oss som är intresserade av språk, Engdahl är kunnig och kan ge ursprung och historia till många av våra talesätt, även nya uttryck. Språket förändras ju hela tiden.

Tomhet och ömhet Isabella Nilsson

Tomhet och ömhet (2025) av Isabella Nilsson.
De etthundra texterna i Tomhet och ömhet försöker alla besvara en fråga som inte riktigt låter sig formuleras. Något om ensamheten och dess motsats. Något om motsatsen och dess ensamhet. Författaren och hennes älskare leker en lek med komplicerade regler. Men är det en kärlek eller en ordlek de leker? Isabella Nilsson är tillbaka med en ny vild bok som rimmar, blöder, tänker och tramsar.
Isabella är en beläst ordkonstnär, inte nödvändigt läsa boken i ett svep.
En bok jag gärna vill äga och återkomma till.
40.
Jag tänker smarta tankar igen. Bara att den här gången har jag ingen lust att dela med mig. Kanske är det faktiskt just precis vad mina smarta tankar handlar om, hur smart det är att inte dela med sig. Man kan vara så dum att man inte har något smart att säga, men man kan också vara så smart att man inte har något smart att säga. Oavsett om man tiger av dumhet eller smarthet låter man tystnaden tala och det är smart i sig, att lämna ordet till den som vet mest om saken. Och tystnaden vet alltid mest om saken. Den saken är klar.
     Men för att inte dela med sig krävs inte bara smarta tankar om hur smart det är att inte dela med sig. Det krävs även ett slags mod som är modet att bli missförstådd. Jag har aldrig varit modig. (sid 62)


Tidningen Vi nr 4 2025 har en fin recension av
Nilssons Tomhet och ömhet av: Björn Kohlström.

Tyngd : myten om Atlas och Herakles av Jeanette Winterson

Tyngd : myten om Atlas och Herakles (2006) av Jeanette Winterson.
Ingår i Mytserien. Winterson har här skrivit sin version av myten om Atlas och Herakles. Den ansvarstyngde Atlas bär världen på sina axlar medan Herakles tar sig rätten att skövla den. Författaren berättar även om sin egen uppväxt och längtan ut till stjärnorna.

"Jag vill berätta historien om igen" - så börjar den brittiska författaren Jeanette Winterson sin mästerliga version av den antika myten om Atlas och Herakles. Winterson har berättat att hon visste vilken myt hon skulle välja redan innan hon avslutade telefonsamtalet med erbjudandet att vara med i den världsomspännande och prestigefyllda Mytserien.
- Mina vänner påstår att jag har ett Atlaskomplex, säger hon själv - och det går inte att ta miste på det personliga engagemanget i berättelsen om titanen som bär världen på sina axlar. Lekfullt och personligt skildrar Tyngd två väsensskilda sätt att hantera sin egen styrka i mötet mellan dessa giganter. Den ansvarstyngde Atlas bär tappert världen på sina axlar utan att försöka smita, medan Herakles tar sig rätten att skövla den. Här ryms både burlesk och ett brett antikt vetande, samt en portion bondförnuft. Jeanette Winterson vidgar myten om Atlas och Herkules till ett svindlande stort perspektiv, där både geologi och astronomi får plats. Hon för också in sitt eget livsöde i myten, berättar självutlämnande om sin ensamma uppväxt och längtan ut bland stjärnorna, bland annat med hjälp av rymdhunden Laika, emblematisk för en hel generation ensamma barn på sextiotalet . Med en självklar poetisk logik blir det Laika som slutgiltigt befriar Atlas ur hans fångenskap.

I en sekund stod Atlas stum. När han sedan granskade Herakles flinande ansikte insåg han att han hade blivit lurad. Den baksluge Herakles hade ingen hjärna men gott om listighet.
    Vad kunde Atlas göra? Han ville slunga universum mot Herakles, krossa honom, utplåna tiden och få historien att börja om från början.
    "Såja, Atlas", sa Herakles. "Du har haft ditt lilla roliga"-
    Sakta, så att inte en droppe mjölk gick till spillo, drog Atlas ner Kosmos på sina axlar och böjde sig under sin börda. (sid 82)

Naturlagarna av Eiríkur Örn Norðdahl

Naturlagarna (2025) av Eiríkur Örn Norðdahl 690 sidor.
Året 1925 kliver Islands yngste, vackraste och mest motvillige biskop, Jón Hallvardsson, av båten i Isafjördur. Han har kallat till prästmöte för att diskutera hur kyrkan kan motarbeta den utbredda spiritualismen och folktron.
Biskopen samlar sju präster och en enögd på stadens kyrktrappa för att motbevisa den sägen som menar att berget kommer att rasa ner över staden vid ett sådant möte. Detta blir början på en vecka av uppenbarelser och mirakel, där inte bara berg rasar, marken blommar, vatten blir till vin och döda väcks till liv, utan också där kärleken spirar och de mest djävulusiska affärsavtal ingås.

Islands nordvästligaste del i det lilla samhället Ísafjörður med knappt tre tusen invånare med fiskeindustri, författarens hemstad. Året 1925 samlas präster för ett stort möte, den unge biskop Jón vill bekämpa vidskeplighet som stark på orten. När prästerna samlar sig för fotografering uppenbarar sig Gud, och det händer massa saker boken igenom. Man kanske kan säga lite vansinnig roman.

När biskopen hade tackat artigt drog han henne lidelsefullt till sig och smällde av en snabb puss men flyttade sig sedan till andra sidan disken.
   "Tror du att någon såg oss?" frågade han och tittade ut genom fönstren.
   Engilráð rättade till förklät och förblev tyst en stund.
   "Jag hoppas du förstår att jag är ovan vid att kyssa gifta biskopar", sade hon tll slut.
   "Och jag är ovan vid att vara en kyssande, gift biskop", sade han.
   "Jag skulle bli väldigt förvånad ifall det går att vänja sig." (sid 99)

Den sista vargen av László Krasznahorkai

Den sista vargen (Az utolsó farkas 2020) av László Krasznahorkai, tre berättelser som på olika sätt öppnar texten lika mycket som den kör in en pil rakt in i människans mest fördärvbringande sidor.

Han är författare och får i uppdrag att skriva en text om den sista vargen i Extremadura, ett högslättsområde som tidigare var utposten för de spanska erövrarna. Det är högst ovisst varför han, bosatt i Berlin, fått uppdraget. Av misstag? Har han tagits för någon annan? Ödet? Uppdraget, som kanske inte är ett uppdrag, växer i storlek och blir till en alltigenom olycksbringande upplevelse, likt en berättelse utan början och slut, en mening som förvägras att sätta punkt eller till den sista vargens sorgesamma ylande.
Jägmästaren Herman får i uppgift att utplåna ett skogsområdes sista rovdjur. Han tar sig an uppdraget med friskt mod, men kommer snart på andra tankar. Mycket böcker om vargar även av svenska författare.

den sista vargen dog - dog!? frågade han skarpt och nickade åt tolken att förklara, ja, svarade viltvårdaren med sina kompakta meningar, vi ska dit, där den sista vargen dog, men innan dess ska ni få se  var de sköt de sista vargarna - vad för något?!, frågade även ungraren nu - de sista vargarna?! vad pratar han om, han såg mot baksätet, alltså mot tolken

Partykrascharen av Sophie Kinsella

Partykrascharen (The Party Crasher 2025) av Sophie Kinsella, hennes böcker har översatts till över 40 språk. Modernista.

Det har gått ett och ett halvt år sedan Effies föräldrar skilde sig och bilden av en lycklig barndom krossades. Hon har tappat kontakten med sin pappa och hamnat i bråk med hans nya snygga, betydligt yngre flickvän Krista.
    Nu kommer nästa chock: Greenoaks, den pittoreska familjeegendom där Effie och hennes syskon växte upp, har sålts. Krista anordnar en storslagen avskedsfest, men Effie är inte ens bjuden.
    När hon inser att hennes älskade ryska dockor fortfarande finns kvar i huset bestämmer hon sig för att ta sig in under festen. Men väl där blir det snart tydligt att Greenoaks rymmer fler hemligheter än hon anat. I skuggorna lyssnar Effie till samtalen, iakttar sin familj och börjar se dem i ett nytt ljus.
    Hon återser också sin första stora kärlek, Joe, som fortfarande är lika oemotståndlig. Nya sanningar uppdagas, gamla ifrågasätts. Under en enda kväll ställs allt på ända – och Effie tvingas konfrontera både sitt förflutna och sig själv. Översättning av Ida Ingman.

   Okej, det här var skumt. Det är något som pågår. Jag börjar inse det nu. Men vad kan det vara?
   Då slår det mig plötsligt. De planerar något. Det känns med ens så självklart. Pappa och Mimi har alltid varit den sortens föräldrar som först pratar med varandra och sedan kommer med storslagna tillkännagivanden, utan att ha antytt något i förväg. De har en plan och de ska berätta vad det är och därför är de mer känslosamma än vanligt. Vad kan det vara? De ska väl inte adoptera ett barn, tänker jag först. Men nej, det vore väl ändå för tokigt. Fast vad kan det annars vara? Jag tittar på när pappa stänger boken och kastar ännu en blick på Mimi, innan han vänder sig till oss.
    "Så. Allihop. Vi har faktiskt något att berätta." (sid 22)

Omloppsbanor av Samantha Harvey

Omloppsbanor (Orbital 2025) av Samantha Harvey, en brittisk författare, hon tilldeladesbåde Bookerpriset och Hawthornden Prize. Romanen utsågs även till en av årets bästa böcker i bland annat The Guardian och Sunday Times. Modernista.

Sex astronauter och kosmonauter från USA, Ryssland, Italien, Storbritannien och Japan färdas i över tjugosjutusen kilometer i timmen medan jorden roterar under dem. De befinner sig ombord på en rymdfarkost under det sista uppdraget av sitt slag. Deras arbete är att samla meteorologiska data, genomföra experiment och undersöka människokroppens gränser. På ett enda dygn hinner de kretsa sexton varv runt jorden. De registrerar, analyserar och observerar.
    Vad återstår av livet utan jorden? Vad är jorden utan människan? Översättning av Eva Åsefeldt.

Ta så många bilder ni kan, får besättningen höra, och det gör de, med stammande slutare och de långa objektiven tryckta mot glasrutorna. Än ser de på styrbord sida bara stormens östra arm där den slingrar sig runt jordens horisont i spunna grå tussar; ser i detalj vad ingen på jorden kan se – hur molnen anordnar sig moturs i en vild och uppiskad marsch. Solljuset studsar tillbaka från ovädrets mjölkiga täcke och jorden är lika kusligt pärlemorskimrande som ett öga med grå starr. Det ser ut att stirra på dem med ostadig blick.
     Så vaken och vaksam jorden plötsligt verkar. De enas om att det inte är en av de vanliga tyfoner som slumpmässigt brukar angripa den här delen av världen. De ser inte hela, men stor men är större än de tidigare beräkningarna förutsåg, och rör sig snabbare. De skickar sina bilder, latituder och longituder. De är som siare, besättningsmedlemmarna. Siare som kan se in i framtiden men inte göra någonting för att påverka eller förhindra den. Snart kommer deras bana att sjunka söderut och österut och hur mycket de än sträcker sig fram vid fönstren kommer tyfonen att försvinna ur sikte och vakan ta slut och mörkret kasta sig över dem. (sid 27)

Historiska resenärer : 12 kvinnor

Historiska resenärer : 12 kvinnor som erövrade världen (2025) av Per J Andersson.
Några av världens mest spännande vagabonder. Här får vi följa bland annat österrikiska Ida Pfeiffer, taiwanesiska San Mao, svenska Fredrika Bremer, amerikanska Nellie Bly och brittisk-kenyanska Beryl Markham. Vi följer dem över slättlandskap och genom öknar, de rider på hästar, kameler och åsnor. De vandrar genom djungler och korsar kontinenter ombord på ångloksdrivna tåg och oceaner med segel- och ångfartyg. Och oftast reste de med minimal packning, utan ressällskap och ledsagade av sin stora nyfikenhet på världen.

"Efter Indienresan återvänder hon (Tyre Kleen) hem till huset på Lidingö. Men 1917 ger hon sig i väg igen. Först på kryssning i Karibien och sedan till New York där hennes verk ställs ut på museum. Två år senare, precis när första världskriget slut, kliver Tyra ombord på ångfartyget Bullaren med destinatio Batavia i Nederländska Ostindien. Kanske är hon lockad av holländarnas reklamkampanjer"  (sid 182)

Läraren av Freida McFadden

Läraren (The Teacher 2025) av Freida McFadde. Hennes Hembiträdet-serie har gjort stor succé, nått förstaplatsen på Amazon, legat 70 veckor i rad på New York Times bestsellerlista och sålt i över 10 miljoner exemplar världen över. Läraren är hennes nya efterlängtade thriller.

Eve ser ut att ha allt. Ett stabilt äktenskap, ett vackert hem, ett bra jobb som matematiklärare. Varje morgon vaknar hon bredvid sin charmige man Nate, och tillsammans går de till arbetet på Caseham High School. Men under ytan är inte allt som det verkar.
     När den nya terminen börjar återvänder en elev som Eve aldrig trodde hon skulle behöva ställas inför igen: Addie Severson. Förra året skakades hela skolan av en stor skandal, med Addie och en lärare i händelsernas mitt. Det sägs att hon är manipulativ och farlig, en flicka som skadar andra och förstör allt i sin väg.
     Men ingen känner den verkliga Addie. Ingen vet vilken hemlighet hon bär på – eller hur långt hon är beredd att gå för att skydda den. Översättning av Svante Skoglund.

   "Har du träffat Art?" frågar jag i stället.
   Leendet försvinner från Shelbys ansikte. "Nej. Han har ju slutat, som du vet. Och vad jag hört har han inte lyckats skaffa sig någon ny tjänst."
   Fram till i våras undervisade Arthur Tuttle i matte på Case ham High och var en av skolans mest omtyckta lärare. När jag började jobba här direkt efter min examen tog han mig under sina vingar. Det var så Art alltid gjorde. Han var den vänligaste människa jag någonsin träffat, ständigt beredd att ge andra sitt stöd – eller bjuda dem på generösa bitar av hustruns med all rätt berömda chokladkaka. Varje år brukade Art uppträda som jultomten på personalens julfest, och även utan röd dräkt och luva såg han ut som tomtens tvillingbror.
   Nu har hans liv slagits i spillror.
   "Jag undrar hur han och Marsha har det", mumlar jag.
   "Och barnen", lägger hon till. "Två av dem går väl på college, eller hur?" (sid 23)

Där rosor aldrig dör av Kristina Agnér

Där rosor aldrig dör (2025) av Kristina Agnér Modernista.
I juli 1998 hittas artonåriga Ylva Isander brutalt mör­dad nära sitt hem utanför byn Tosseboda i Småland. En grupp ungdomar som umgicks med Ylva hamnar i poli­sens fokus, men mordet klaras aldrig upp och förblir ett olöst trauma för både anhöriga och trakten i stort.
    Hösten 2018 bor Ylvas lillasyster Dagmar »Daggi« Isander kvar i barndomshemmet hos sin åldrande far. Han har aldrig gett upp hoppet om en lösning, medan Daggi arbetar som åklagare och har accepterat att alla frågor inte får svar. Men när Daggis kusin omkommer i en våldsam eldsvåda rivs de gamla såren upp igen.
     Samtidigt börjar en lokal journalist undersöka Ylvas död för true crime-podden Småländska Mord. Snart står det klart att någon i bygden är beredd att göra vad som helst för att sanningen aldrig ska komma fram.

    Plötsligt tog musiken slut. Det enda som hördes var ljudet av tunga regndroppar som smattrade ner i vattenpölarna. Längst ner på tv-skärmen syntes datummärkningen: 12/07/1998.
    Det hade varit dagen före eldsvådan.
    Inspelningen tog slut och ersattes av myrornas krig. Tyst- naden väckte en molande värk till liv i Daggis mage, och hon började pilla med cigarettpaketet.
    På senare år hade hon begränsat rökandet till högtider, eller när vardagsstressen blev för hög. Men sedan Lisens bortgång hade hon släppt på gränserna. Som barn hade hon alltid avskytt när Margareta stått hukad under spiskåpan med sin cigarill. Efter Ylvas död, när orken sinat och de vuxna inte haft något mer att säga varandra, hade mamman flyttat sig bort till ett öppet fönster. Där hade hon stått och tittat ut, som en fjäril som varit instängd så länge att den inte såg sin chans att flyga ut när den kom.
    Efter föräldrarnas skilsmässa hade Daggi fört sedvänjan att röka inomhus vidare, trots att hon visste att det inte var bra. (sid 37)

Undergångaren av Thomas Bernhard

Undergångaren (Der Untergeher 2004) av Thomas Bernhard
I början av femtiotalet deltar tre lovande pianister på en kurs under Vladimir Horowitz ledning vid Mozarteum i Salzburg. En av dem heter Glenn Gould, de andra två är österrikare. Glenn Goulds framförande av Bachs Goldberg-variationer slår dem med häpnad. En av österrikarna är Undergångarens berättare. På ett värdshus närmare tre decennier senare ältar han i sitt huvud de tres vidare öden och främst den talangfulles möte med geniet. Thomas Bernhard kommer närmare än någon biograf--skrivare sanningen om den geniale dårens virtuositet.
Jag är inte så bevandrad i musiken men intressanta förhållanden.

"I månader vandrade han genom Wien, dag efter natt, ända till sammanbrottet. Det tjänade inte längre något till. Men även jaktslottet i Traich, först ändå uppskattat som existensräddande av honom, visade sig vara ett felaktigt beslut; vad jag vet spärrade han sig först in sig i jaktslottet i tre veckor, gick sedan till gårdskarlarna och besvärade dem med sina problem. Det enkla folket förstår emellertid inte det komplicerade och stöter det bara ifrån sig, hänsynslösare än alla andra, tänkte jag. Det största misstaget är att tro att det så kallade enkla folket skulle rädda någon." (sid 55)

Synder av Constance Debré

Synder (Offenses 2025) av Constance Debré
En samtida roman om ett till synes meningslöst mord; förhör, rättegång, straff. Som en samtida och koncis version av Brott och straff där den tidigare juristen Debré vänder spegeln från sig själv mot oss alla och ställer frågan: vad är vi kapabla till, vad är förutbestämt? Och vad är mest perverst, våra synder eller vårt samhälle? Men där sanningen är långt mer komplex, av den flerfaldigt prisbelönta och hyllade franska författaren.

"Natten skyddar de kriminella, och natten slutar klockan sex. Klockan sex kom de. Parispoliserna på grund av brottets allvar. De tog med honom, de sa till honom att han hade rätt att inte säga något, rätt att vara tyst förklarade man för honom. Han var tyst. Sen bil igen, en domare för förundersökning för åtalet och en annan för häktningen. Regler för att sätta någon i bur. Detta att man sätter någon i bur är inte bara en persons beslut, inte bara en persons vilja, det är resultatet av flera, en sammanvägning som ingen är ansvarig för." (sid 26)

I vindens skugga av Cecilia Hjelte

I vindens skugga av Cecilia Hjelte, som är bosatt i Umeå. Hennes debutroman I vindens skugga är första delen i trilogin Östfrontens döttrar, en historisk romansvit om kvinnligt mod och vänskap i en tid när mörkret sträcker sig över Europa. Modernista.

Nazisterna har tagit makten i Berlin och Alice ser sin bror bli mördad under en första maj-parad. Kort därefter blir hon lämnad kvar ensam när hennes föräldrar väljer att fly till USA.
    Samtidigt håller kommunisterna Moskva i ett järngrepp och ingen går säker under Stalins utrensningar. Sofia tvingas ta stort ansvar för familjens försörjning efter att hennes far fängslats. Den enda ljusglimten är hennes passion för att flyga och att hon lyckas utbilda sig till pilot.
    I Kiev tillbringar Janina dagarna på sitt arbete i vapen fabriken. I hemlighet drömmer hon om ett annat liv, fyllt av litteratur i stället för vapen. Men när det visar sig att hon har en unik talang för prickskytte tar hennes liv en oväntad vändning.
    De tre kvinnornas öden flätas samman när de söker sig till en utbildning vid Militärakademin i Moskva. Men när krigets skuggor sträcker sig över Europa sätts deras lojaliteter på prov – de måste bestämma hur långt de är villiga att gå för sina drömmar och sin övertygelse.

    Hjärtat sjönk som en sten när Janina lyfte på locket. Hon fiskade upp dess innehåll – ett par skyddsglasögon.
    "Så att du skyddar synen när du står vid svarven."
    Fadern höjde sin tekopp i en skål. Janina lade tillbaka glas ögonen i asken.
    "Tack far, de kommer att komma väl till användning." Janina kände farmoderns blick – skarp som en örns – vila på henne. För en kort sekund mötte hon Nanas blick innan hon vek undan med sin. Janina var övertygad om att farmodern visste exakt vad som pågick inom henne. Hon vände upp märksamhetens till romanen som låg framför henne på bordet. Plockade upp den, drog in doften av de nytryckta sidorna, smekte över den gröna skinnpärmen med handen. I kväll, när alla festligheter var över, skulle hon börja läsa.
    "Din träskalle", röt Nana och Janina tittade upp precis i tid för att se henne daska till sin son på armen. "Din dotter är alldeles för intelligent för att slösa bort sitt liv i den där nedrans fabriken. Låt henne studera!" (sid 26)

Rester av döden av Jo Callaghan

Rester av döden (Human Remains 2025) av Jo Callaghan Modernista.
En brittisk författare med en lång bakgrund inom AI-forskning och dess inverkan på framtida samhällen. Första boken om Kat Frank och AI-hologrammet Lock blev en stor internationell säljsuccé och tilldelades Svenska Deckarakademins pris för Bästa översatta kriminalroman 2023. Rester av döden är den tredje boken i serien.

När en kropp utan huvud och händer påträffas på en gård i Warwickshire får Framtidens polisenhet fallet, och de påbörjar arbetet med att identifiera offret och spåra mördaren. När en andra kropp upptäcks blir fallet ännu mer dramatiskt: oron växer för att det är den ryktbara strypmördaren i Aston som återvänt.
    Kriminalintendent Kat Frank anklagas för att många år tidigare ha satt fel man bakom galler i Aston-fallet, och samtidigt börjar AI-hologrammet Lock – världens första AI-polis – gräva efter sanningen. Kat är å sin sida fast besluten att låta det förflutna förbli begravt. När hon blir måltavla för en skugglik figur som söker hämnd slits Lock mellan sina logiska algoritmer och sin partners omdöme, med explosiva konsekvenser.
    Samtidigt som insatserna höjs ökar också de interna spänningarna i teamet. När allt ställs på sin spets återstår frågan: hur mycket kan en AI egentligen lära sig – och vad händer när den gör det? Översättning av Hanna Williamsson.

    "Och vad exakt tror du att jag skulle göra med dina pengar?" frågade Lock och slog ut med armarna. "Varför skulle jag köpa mat jag inte kan äta eller kläder jag inte kan bära?"
    "Jag vet, förlåt. Jag litar på dig, Lock, det är klart att jag gör. Jag ska tänka på saken. Just nu kanske du kan stanna medan jag lagar mat så att vi kan prata om fallet, okej?"
    Lock nickade, godtog hennes ursäkt och intog sedan en 45 sittande position på en av barstolarna vid köksön. Av en tillfällighet råkade det vara just den stolen som John alltid suttit på, men hon valde att släppa det. Hon fick klara sig med vad som fanns i kylen och bestämde sig för att laga lite risoni med pancetta och tärnade grönsaker – det gick snabbt och om hon lade till lite vitlöksbröd från frysen och sköljde ner det hela med ett glas rödvin så skulle det kanske till och med kännas som en riktig middag. Hon plockade fram skärbrädan och började förbereda vitlöken medan hon frågade Lock vad han tänkte om fallet så här långt. (sid 44)
 

På ett ögonblick (In the blink of an Eye 2023) av Jo Callaghan.

Det osynliga templet : en vision om Hilma af Klint

Det osynliga templet : en vision om Hilma af Klint (2025) av Ida Therén.
Konstnären Hilma af Klint har beskrivits på många vis: En feministisk pionjär, en konstnär långt före sin tid, en banbrytande visionär. Ett djuplodande medium. Med avstamp i verkliga händelser och med hjälp av en egen omfattande research har Ida Therén skapat en fri fantasi om några dagar i Hilma af Klints liv.
Det är högsommarvärme när Hilma af Klint anländer till London i juli 1928. Hon ska för första gången visa sina verk men är uppgiven. I över femton år har hon arbetat med en serie enorma målningar, vägledd av andevärlden, men ingen utanför hennes egen krets har visat något intresse. Nu ska bilderna visas, på en spiritistisk konferens arrangerad av teosofer och antroposofer. Det är inte ett idealiskt upplägg, men det är något, och vem vet vad det kan leda till.

"När Anna och jag var ute på promenad den dagen i juni berättade jag att jag hade börjat rensa bland mina papper. Tanken var att jag skulle ta bort allt privat och bara spara det viktiga för framtiden, men det var inte lätt att välja. När jag väl började rensa och såg alla gamla tidningsklipp, vykort och biljetter blev det plötsligt tydligt hur snabbt tiden hade gått och att vi redan var inne i en annan era än för tjugo år sedan.
     Anna sa att hon hade gett upp konsten och sökandet nu, sedan hon flyttat till sin syster på Lidingön ville hon inget annat än vila. Solen som stod lågt över Mälaren glittrade i hennes rödlätta hår och hon log. Ibland måste man bara veta när man har förlorat. Och lita på Gud.
      När vi målade var det jag som förde, Anna och Gusten som blev förda. Hilma vet inte hur man beter sig i en grupp. hade de sagt på Konsthögskolan." (sid 110)

Tolk av Maja Lee Langvad

Tolk (2024) av Maja Lee Langvad

Vi vill passa på att gratta Maja Lee Langvad som fått Prisma Litteraturpris 2024 och det prestigefyllda Montana Litteraturpris 2024. Langvad bråttas med hur man förhåller sig till en kultur som gått förlorad för en och hur upplevelsen att vara adopterad formar en som person.

En adopterad kvinna från Danmark ­reser under flera år till Sydkorea där hon träffar sin kore­anska familj. De äter galbi och samgyetang och ­pizza med bulgogi, de ler och nickar. Hon kan inte kore­anska och familjen kan inte engelska. Hon är helt beroende av sin tolk, men vad händer egentligen när familjen får reda på att tolken även är ­hennes flickvän?

TOLK är en tragikomisk familjeberättelse om kärlek, queerhet och det svåra med att samtala. Ett varmt porträtt av en koreansk familj i tre generationer och en kvinna som har förlorat sin familj, sitt språk och sin kultur men som genom skrivandet och mötet med sitt ursprung kan berätta sin historia. I TOLK kombineras det personliga och det ­politiska med en lekfull lätthet – det är ett omsorgsfullt ­familjeporträtt och en berättelse om att komma ut, och ­samtidigt en angelägen skildring av den trans­nationella adoptionens konsekvenser.

Min tolk säger: Varför frågar du det?
Jag säger: Jag är bara nyfiken på hur det smakar. Jag tror inte att jag skulle kunna förmå mig att äta hundkött, inte ens om det smakar kyckling.
Min tolk säger: Det är en väldigt gammal tradition att äta hundkött. Man åt hund redan Joesondynastin. Under Japans ockupation och Koreakriget var det ett sätt att få i sig protein för de som inte hade råd med annat kött.
Jag säger: Men det är väl inget argument för att man ska fortsätta äta det? Jag har hört att hundkött är dyrare än nötkött, så det är inte längre de fattiga som äter det.
Min tolk säger: Jag tycker att man prackar på folk sina västerländska ideal när man kritiserar att sydkoreaner äter hundkött. (sid 76) bernur har läst: HÄR.

Hungermyren av Anna Kuru

Hungermyren (2025) av Anna Kuru som är bosatt i Kiruna. Modernista.
När Mikael återvänder till Kiruna efter flera år i Stock­holm väntar en ny tillvaro som Key Account Manager på ett mindre men växande gruvbolag. En av hans nya arbetskamrater, Blenda, berättar om en guldåder som en­ligt sägen ska finnas i trakterna kring fjället Kuormakka. Men det är en historia som Mikael inte bara känner till sedan tidigare – han är redan fast besluten att hitta guldet.
    I byn Karesuando bor Mikaels farmor Laila, som vet saker som ingen annan känner till. När ett fotografi med en risku, en samisk silverbrosch, kommer i dagen väcks gamla minnen till liv: konflikter och dolda hemligheter mellan samer och tornedalingar som sträcker sig över generationer och landsgränser.
     Mikaels familjehistoria har länge varit höljd i dunkel. Men det finns de som inte har glömt, och som inte heller kommer att ge sig förrän alla spår av det som en gång hände är utraderade.

    Räven hade med tiden blivit ganska tam. Smög upp på bron under natten, lämnade små tassavtryck i den frostiga snön, kikade till och med in genom fönstret ibland. Ända sedan den dagen hon sett honom gräva i det gamla potatislandet, förra sommaren, hade hon gett honom mat. Vad som helst var bättre än att se honom vända upp och ner på jorden där. Potatislandet ville hon ha i fred. Helt och hållet för sig själv.
    Laila ställde piassavakvasten att luta mot ytterdörren, ifall någon skulle komma förbi när hon var ute så såg de direkt att hon inte var hemma. (sid 13)

Den första frosten (2020) av Anna Kuru är första delen av Kiruna-trilogin och hennes debut. Allis vill glömma sitt plågsamma minne och tar sin tillflykt till en ensligt belägen stuga i de norrländska fjällen, där hon ser fram emot att få vara ensam.

De ensamma (2023) av Anna Kuru.
Kiruna, 1975. Efter vårens våldsamma islossning har sommaren kommit, varmare än på många år. Utanför gruvstaden ligger ett ensamt hus längs en lång grusväg. Där bor Carina. Hon är fortfarande tonåring, pappan som arbetar hela dagarna och mamman som sjunker allt djupare in i sin sjukdom blir det hon som får ta hand om lillasystern.

Andra året på den lilla skolan på klippan av Jenny Colgan

Andra året på den lilla skolan på klippan (Rules) av Jenny Colgan.

Som barn älskade Colgan läsa internatskoleböcker, som inte alls liknade den tråkiga katolska skolan hon gick. Colgan älskade Enid Blytons Malory Towers och St Claire-böcker. Hon hittade inget för vuxna och ville skriva själv.

I den andra delen om den lilla skolan på klippan återvänder vi till Downey House, flickinternatet vid Cornwalls kust. Maggie Adair trivs som lärare och är nu förlovad med sin trygge pojkvän Stan. Men varför kan hon inte sluta tänka på David McDonald, kollegan från pojkarnas internatskola som ligger alldeles i närheten? Samtidigt hotas rektorn Veronica Deverals perfekta fasad när en ny lärare anländer till skolan. Daniel Stapleton, den nya läraren, riskerar att tvinga fram en hemlighet hon trodde var begravd för alltid.
    "Första kvällen satt tjejerna uppe och drack och skvallrade till sent inpå natten. Fliss mamma och pappa hade äntligen börjat låta sin dotter dricka kaffe och det kändes vuxet på något sätt.
     Kvällens största samtalsämne var förstås Will Hamton. Fliss hade varit småförälskad i honom i ett år nu. Hon hade fått upp ögonen för honom när han började spela band. Hon hade ansträngt sig förra läsåret för att kunna gå på en av hans konserter att hon nästan hade blivit utsparkad från skolan. Och nu skulle han börja på pojkskolan!" (sid 27)

Krypskytten av M W Craven

Krypskytten av M W Craven, en brittisk kriminalförfattare. Brännaren vann 2019 års CWA Gold Dagger Award. Krypskytten [The Final Vow] är sjunde boken i den hyllade serien om kriminalinspektör Washington Poe. Modernista.

Under ett bröllop i skotska Gretna Green blir den nyblivna bruden skjuten till döds bara sekunder efter att hon fått sin ring på fingret. Det är ett brutalt och blodigt mord som närmast liknar en avrättning, och hon är varken det första eller sista offret. Dödssiffran är redan uppe i sjutton personer och folk är livrädda för att gå ut, eftersom ingen vet var Krypskytten kommer att slå till nästa gång. Det enda man vet med säkerhet är att han kommer att göra det.
    Washington Poe kallas in och återförenas med Tilly Bradshaw, eftersom polisledningen vet att de är det enda teamet som kan spåra mördaren. Men hur stoppar man en ostoppbar lönnmördare? En prickskytt som aldrig missar sitt mål, aldrig gör misstag – och som har hela landet som sin privata jaktmark? Poe inser snart att ingen går säker, inte ens de som står honom närmast… Översättning av Elisabet och Gabriel Setterborg.

    Även om krypskytten som terroriserade landet inte haft en negativ påverkan på ekonomin kunde premiärministern inte kosta på sig att sitta overksam. Han var tvungen att göra något. Han måste leda. Och när landets befolkning vände blickarna mot Nummer Tio för att få se bevis på resolut ledarskap, var det alltid enklast och snabbast att kalla in KOBRA. Då framstod det som att premiärministern hade situationen under kontroll och visste vad han gjorde. En samverkan och ett beslutsfattande på hög nivå var aktiverat och han ledde arbetet. Det visade att när landets befolkning begärde det kavlade premiärministern upp ärmarna. Han stod på deras sida. Allmänhetens bild av KOBRA påminde mest om Vita husets Lägesrum. Väggar klädda med bildskärmar, satellitlänkar till atomubåtarna. (sid 19)