Gemsweekly Photochallenge vecka 10 - Blomma

Undrar hur många julstjärnor man har köpt genom åren, det är ju så lätt att falla för dessa juliga röda blommor!

Men vet ni, julstjärnan är inte "en blomma". Nej, det är en växt, närmare bestämt en buske eller ett träd lite beroende på hur den ser ut. Ett träd har en stam och sedan en krona med grenar och blad medan en buske har flera stammar som kommer upp ur jorden. Ibland är det inte så enkelt som det men kortfattat är det skillnaden.

Inte ens det vackra röda på växten är en blomma. Dessa är högblad och ska visa insekterna vägen, de ska på avstånd locka dem ned till den faktiska blomma.

För här är julstjärnans blomma, det där krafset i mitten och utmed stänglarna. Eller blommor egentligen, det är ett helt litet gäng som sitter där i mitten omgivna av de vackra röda högbladen. Kryper man riktigt nära så är de faktiskt en riktigt fascinerande skapelse!

Det är liksom inte bara en blomma utan en rätt sinnrik konstruktion. Den där gröna klumpen är en del av honblomman, fröämnet, det är där som frön produceras om det skulle bli en befruktning. Nu är ju tyvärr de plantor man säljer så "förstörda" så det blir sällan frön. Krokarna som sitter där till höger på fröämnet är honblommans pistill.

Precis mitt i bild är det en massa spret, det är ståndarna, hanblommorna. Som vanligt är det en massa hanblommor som flockas kring en ensam honblomma.

Det lite roliga är det som syns där till vänster, det som ser ut som en anknäbb. På bilden är den ljusgul men i verkligheten är den starkt gul och har en stor glänsande droppe med söt och klibbig nektar. Först lockas insekterna av de röda högbladen och när de kommer närmare lockas de vidare ned till godiset där i anknäbben. Medan insekten grejar runt och bjuds på nektar så får den lite pollen på sig från hanblommornas ståndare och när den sedan tar sig till nästa blomma så kanske lite poillen fastnar på honblommans pistill. Häpp! Naturen är verkligen förunderlig!

Det torra krafset allra längst till vänster, det är det som är överblommat och kommer snart att falla på golvet.

Längst till vänster den fina knoppen till en honblomma och framför den
håller hanblomman på att slå ut sig tillsammans med den nektarfylla näbben

Så när man står där i affären och ska välja den bästa plantan så ska man titta på de riktiga blommorna, inte de röda högbladen. Helst ska de inte ha en massa torrt krafs utan knoppar som är på väg att slå ut. Självklart ska de gröna eller röda bladen inte sloka heller. Plantan klarar inte minusgrader så det gäller att slå in den så den håller sig fin hela vägen hem. Den vill inte stå vått men blir det för torrt slokar den och den mår dåligt. Lite lagom fuktigt, helt enkelt. Så kinkig är den faktiskt inte.

Sedan var det ju det där med slit och släng. Aldrig att jag skulle slänga en julstjärna! När de röda - eller för all del rosa eller vita - högbladen faller av så finns där en växtvillig liten buske som har så vacker grönska!

Beroende på var man bor så kommer faktiskt de röda bladen tillbaka igen. Här är den julstjärna som jag köpte till julen 2019. I mitten av november 2020 börjar man skymta lite lätt röd ådring i de blad som sitter i toppen.

Några veckor senare har det vuxit ut fler blad och nu är de vackert klarröda! För att detta ska ske behöver växten stå 12-15 timmar i mörker varje dygn och sedan i sol. Här i södra Spanien sker det ju automatiskt, bor man i andra delar av världen får man hjälpa till eller helt enkelt bara njuta av sin gröna växt - utan röda högblad och de skräpiga blommorna. För skräpiga är de. Dessutom har de en tendens till att locka till sig kryp. I den torra vinterluften inomhus i Sverige fick jag ofta trips eller spinn på växterna medan här i Spanien är det de vita flygarna som jag svär över.

Krukväxten jag köpte till denna julen (bild nummer två till fem) står fortfarande kvar inne och den blommar för fullt, det kommer bara mer och mer och myrorna inomhus (!) älskar den söta nektarn i de gula näbbarna.

Plantan från julen innan (bild sex till nio), den har däremot åkt ut ...

... .och ser lite mindre glad ut. Den har blivit rejält snaggad. Hoppas den kommer klara sig för den har ett lite härligt hängande växtsätt.

📷

Macrofunktionen på min nya mobilkamera är faktiskt helt OK.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med verb.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge 2021 nr 3 - Resa

Jag backade ut från parkeringsplatsen medan jag vred på ratten. Långsamt körde jag sedan framåt och höll koll på kvinnan som gick parallellt med bilen. Plötsligt stannade hon och tittade med lite rynkad panna på bilens vänstra framdäck. Hon tittade på mig där inne i bilen, som att hon ville något så jag vevade ned rutan.

Med mask och flera meters avstånd var det inte lätt att höra vad hon sa medan bilens motor var i gång. Men jag hörde att hon sa något om animal och sedan viftade hon åt mig som att allt var OK. Så jag körde hem, tänkte att "Puh! Inte punka i alla fall!".

Väl hemma klev jag ur bilen och tog mig en titt där på däcket för jag hade ju suttit och funderat på vad det var kvinnan så förbryllad tittat på.

Hu, vad var det för något stort? Ser inte så trevlig ut, som en fet brun larv eller något. Men sedan såg jag ju de tunna spindliga benen. En bönsyrsa!

Den hängde tydligen med mig på min shoppingrunda, jag som passade på att köra lite extra rundor för att motionera bilen och dess trötta batterier.

Med en lång kvist jag hittade på trottoaren petade jag på bönsyrsan och den greppade med sin ena framarm om kvisten. Den andra höll den krampaktigt tag där i hjulhusets kant. Det är starka kryp, minsann! Med försiktighet lyckades jag lirka bort greppet i bilen så att den endast höll sig i kvisten. Kvist och kryp satte jag sedan i busken intill, hos grannen mitt emot.

Det här är första gången jag ser en brun bönsyrsa. Ja, om man inte räknar med det lilla fnaset under citronträdet. Men det är andra gången jag har med mig en fripassagerare.

Jag tror inte att den stora bruna bönsyrsan hade tänkt sig ut och resa i dag. Eller någon annan dag i livet.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med verb.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 49 - Fyra

 Men vad är det där för konstiga fyra fläckar?

 Ja, det kan man undra!

Och titta, där är de igen men med annat mönster.

Ibland bara en blobb ...

Det  är så klart vildkatten Tramse där han låg på plasttaket och njöt av de första värmande solstrålarna på morgonen.

Där var det skönt att ligga ifred.

Härligt att få sträcka ut sig lite ...

... och ännu lite till!

Men vissa dagar, när det regnade och var blåsigt, då var det ändå härligare att krypa in under bordet och upp på sin egen dyna. Att vika in de fyra tassarna och ligga lugnt och stilla i väntan på att solen åter ska skina varmt igen.

Nu är det så tomt på dynan och regnet faller ned där ute.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 42 - Klämma

Vi flyttade in i huset i Sverige mitt i den kalla Stockholmsvintern. Sedan kom - som det skulle - en vår som var fylld med spänning och förväntan för att se vad som skulle komma fram ur vinterdvalan. Vad jag njöt av att gå dagliga rundor i vårträdgården för att se vad som i de värmande solstrålarna hade väckts till liv under dagen.

Vad jag inte njöt av var annat som också väcktes till liv varje dag: husflugorna. En fluga eller två som slött dunsar mot rutan är inget att hetsa upp sig. Men hundratals i varje fönster är faktiskt det!

Vi kom hem varje arbetsdag och fick börja med att öppna alla fönster för att släppa ut äcklen, det var sådana mängder så det gick inte att använda en flugsmacka. Och inte avtog det heller! Till slut ringde vi förtvivlat försäkringsbolaget och Anticimex - eller något av deras konkurrerande bolag - kontaktades. Det skulle skicka hem någon till oss för att se vad som kunde göras.

En man kom och han tittade runt. Han tyckte att flugor, det är väl inte så farligt, inget att hetsa upp sig över.

- Det är ju bara att klämma ihjäl dem! sa han och tryckte med sin stora tumme på en fet och äcklig fluga. 

 

Kvar var bara flugmos på fönsterkarmen. Och på hans tumme. Jag kände hur jag ändrade ansiktsfärg till en nyans av grönt och det var nära att jag sprang in på toaletten. Fy vad äckligt!

Men vi fick i alla fall bra tips av honom, flugmannen. På husets kattvind i söderläge trivdes flugorna och när vi öppnade den lilla låga dörren dit surrade det frenetiskt. Hans tips var att vi skulle sätta en glödlampa där inne och ovanför den hänga ett flugpapper, en sådan där superklistrig rullad remsa. En lite bättre bedagad bordslampa sattes dit med en lågenergilampa monterad samt flugpapperet ovanför. Och det fungerade! Flugremsan fylldes fort och det var bara att byta ut den och sopa upp flugliken som låg runtomkring. Sakta men säkert blev det färre och färre flugor. Helt av med flugorna blir man ju aldrig men under de 16 år vi bodde i huset var lampan alltid tänd där.

 

Nog för att min skomakartumme är bra att klämma saker med men bara tanken på att klämma ihjäl en äcklig fluga med den ... Aldrig!

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge vecka 38 - Panna

- Du har en koslick! sa den småländske arbetskollegan.
- Öh... Va?!
- Jomen det kallas så för det ser ut som en ko har slickat dig i pannan, sa han och syftade på min stora virvel.

Det är många år sedan nu så jag kommer inte ihåg exakt vad vi pratade om där vi satt runt fikabordet, det var i alla fall något relaterat till kommentaren. Inte helt omöjligt att ämnet var språk och dialektala uttryck för det pratade vi ofta om eftersom det var många kring bordet som behärskade både tre och fyra språk.

Jag tyckte att det var en lite kul benämning på denna typen av virvel som gör det omöjligt att ha en lugg som hänger ned över pannan. Inte om man inte vill kämpa ihjäl sig med fön och hårprodukter varje morgon, i alla fall. Och det vill jag inte. Inte längre.

Egentligen är den bra min koslick för jag gillar inte att ha håret i ansiktet i alla fall.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Gemsweekly Photochallenge vecka 37 - Bok

När jag var liten visades det en teve-serie som av någon orsak har etsats sig fast i mitt minne. Kanske var serien väldigt bra eller så var det bara det att det fanns inte lika mycket då ...

Det här är vad jag minns:

• Det måste ha varit sent 70-tal eller tidigt 80-tal.
• En fransk serie.
• Det handlade om en man som förlorade sin fästmö.
• Hon blev dödad av något som kastades ut från ett flygplan.
• Han dödade alla på planet samma datum som det skedde de kommande åren.

Låter det bekant? Någon som har minnen som jag?

Det lustiga är att när jag skriver in en del av dessa fakta så får jag faktiskt en träff!

Det var en kort teve-serie från 1977 i sex delar, kan tänka mig att den visades senare i Sverige för jag undrar om mamma och pappa låtit en åttaåring se denna. Jo, i november 1980 visades den tydligen i Sverige, jag var då elva.

Serien hette Rendez-vous en Noir och bygger på boken Rendezvous in Black skriven 1948 av amerikanen Cornell Woolrich under pseudonymen William Irish. På svenska kom den att kallas för "Hämndens ögonblick".

Till min sorg så verkar den inte gå att finna filmatisering igen.

Jag undrar vad det är som gör att jag minns denna serie så? 40 år senare! Kanske var jag mottaglig, det fanns inte lika mycket att se då som det är nu? Men faktum är att det verkar vara något speciellt med denna för jag är inte ensam! Precis som jag är folk lyckliga över att ens ha fått ett namn på serien. Men jag vill ju se den igen! Hur?

Minns du den?

📷

Det här är ett av de inlägg som jag skrev för länge sedan och jag tyckte att jag kunde få den att passa in på veckans tema, att nu fungerade den bra att publicera. Jag har sedan jag skrev detta även läst boken. Författaren har ett ganska säreget sätt att skriva och det var ibland inte alldeles lätt att hålla koll på personerna. Men jag gillade boken. Och skulle så gärna vilja se serien igen!

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

Gemsweekly Photochallenge nr 35 - Ljus

När julgranen var färdigklädd låg det alltid kvar en massa saker längst ned i lådan, oftast sådant som jag eller mina bröder skapat på dagis och i skolan. Dessutom låg det kvar små konstiga silverskålar med en klämma under.
- De är att sätta julgransljus i, riktiga stearinljus! Det gjorde vi förr i tiden, berättade mamma när vi var små.

Bild lånad från Smarta saker, dessa ljus är trådlösa! Lite habegär, faktiskt.

Hur fint det än är med stearinljus så är jag glad över de elektriska ljusslingorna. Att sätta små riktiga ljus i en gran låter lite flamsäkert. I betydelsen då att det säkert kommer börja flamma. 

Men det är klart, de elektriska ljusslingorna har sina nackdelar de med. En endaste glödlampa som lagt av och hela skiten vägrar lysa. Och vilket ljus var det nu vi vred av med på kvällen, vilket sitter löst? 

Men det mesta utvecklas och plötsligt blir det ett helt projekt att köpa ny julgransslinga! Ska det vara inne eller ute, vita eller blandade kolörer? Eller kanske bara blå? Hur lång ska sladden vara och hur många små ljus vill vi ska tindra i granen? Hur stor är granen, förresten? LED eller det där andra, vad det nu heter? Är de tillräckligt ljusstarka eller blir det bara som små ljuspunkter? Ska det kunna blinka? 

Det var det där med blinka ... Jätterolig funktion som finns på nästan alla julgransslingor numer. Fint att se när färgerna skiftar i mjuk övergång, lite roligt när det blinkar snabbt. En slinga vi hade fanns det ett vred där man kunde bestämma hur fort ljusen skulle pulsera. Men de flesta är ju förprogrammerade och man får trycka sig till önskad inställning. 

Hur roligt det än är med alla varianter av ljusskiftningar och blinkande så blir det ändå så att vi ställer in det på fast lysande ljus. Och det var egentligen detta jag skulle komma till: vem sjutton kom på att man skulle sätta det fasta ljuset på den sjunde tryckningen? Samma chip i alla slingor verkar det vara, alltid sju tryckningar. Det innebär att har man timer kopplad till julgransljusslingan så blinkar det hysteriskt när man på den tidiga morgonen kommer in i vardagsrummet. Varför är inte fast ljus på första platsen och sedan kan man ta alla blinkvarianter efter? Jag skulle vilja ha ett allvarligt snack med den där chip-programmeraren!

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 34 - Krona

När jag var liten gick grannskapets kompisar och spökade ut sig till påskkärringar på Skärtorsdagen. Det var inte min grej, varför gör sig ful? Nej, då var det mycket roligare med Lucia då vi var tre-fyra tjejer som drog på sig de vita särkarna och satte kronor på våra huvuden - alla ville vi vara Lucia! - och ovanpå det de tjocka vinterjackorna. Vi hade nog termobyxor under våra klänningar också.

Sedan skred vi omkring i grannskapet och sjöng med våra finaste stämmor och blev belönade med pepparkakor och lussebullar. 

Vi ringde inte på varje hus, nej det var ju de som vi kände som vi vågade plinga på hos. Sedan var det alltid någon grannfru eller -gubbe som var lite extra ensam så vi hade av våra föräldrar blivit tillsagda att skrida dit. Vi gjorde det men hu så nervösa vi var, det brukade ju vara den där sura människan som gnällde på oss när vi pallade äpplen! Men som så klart blev tårögd när vi stod på dörrmattan och sjöng.

Men det var det där med krona på huvudet. När jag gick i första klass blev jag utvald eller lottad att vara Lucia när vi skulle tåga inför alla våra föräldrar. Men hu så jag retade mig på att de andra tjejerna också ville ha en ljuskrona på huvudet. Det var det ju bara jag som skulle ha, jag som gick i täten. Jag kände mig lite lurad på konfekten.

Denna fantastiska ljusstake suktade jag länge över
men när mannen min skulle köpa den i present var den slut.
Den är såååå vacker!
Bild lånad från Georg Jensen

Än mer lurad kände jag mig när vi i mellanstadiet lussade på Alfa Laval. Frökens man jobbade där så hennes klasser genom åren fick alltid lussa i företagets enorma lunchmatsal, em otrolig upplevelse!. Och inte fick jag vara lucia, jag hade ju redan varit det i ettan ... Jag som var längst av tjejerna fick istället gå som ensam tärna bakom de andra tärnorna, med klassens killar som tomtar och pepparkakor bakom mig. Det kändes i alla fall lite bättre då.

 

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 33 - Rock

En av mannen mins favoritfilmer är Close Encounter of the Third Kind, Närkontakt av tredje graden, från 1977 och med Richard Dreyfuss i huvudrollen. Filmen cirkulerar kring en ytterst märklig klippa som heter Devils Tower.

Bild lånad från Visit the USA.

Jag trodde att denna klippa inte fanns på riktigt, den är så konstig. Men det gör den faktiskt. Den ligger i Wyoming i USA och har bland annat blivit ett populärt ställe för bergsklättrare.

Troligen har denna udda klippa bildats av att magma sköt upp i höjden och stelnat. Sedan har omkringliggande lager eroderat under 50-60 miljoner år medan detta blev kvar. Helt fascinerande! Det ser så konstgjort ut.

Den amerikanska ursprungsbefolkningen har väldigt final kring hur klippan kom till. En berättar att sju flickor plockade blommor och blev anfallna av en björn och klättrade rädda upp på en klippa. Uppe på klippan bad de den Store Anden om hjälp och han höjde klippan upp till himlen för att björnen inte skulle nå flickorna. Än i dag kan man se björnens rivmärken på klippan. Flickorna nådde säkerhet i himlen och blev stjärnkonstellationen Plejaderna.

Bild lånad från Des Fenêtres sur le Monde

Det finns hur mycket som helst att berätta om denna speciella klippa, till exempel detta:

• Den är ett nationalmonument.
• De infödda (cheyenne, sioux med flera) kallar den för bland annat Björnens bo och är helig i deras kultur.
• Klippan har varit med i flera filmer.
• Man vet inte exakt hur klippan har kommit till.
• Klippan är 386 meter hög.
• Man bör inte klättra där under juni av respekt för de infödda men det struntar en del i ...

Lite avundsjuk blir man ju på dem som faktiskt har varit där och sett Devils Tower på riktigt (som Ama de Casa), inte prompt klättrat i den. Det känner jag inget behov av.

📷

Jag tror jag måste förklara mig lite.

När jag är med i denna tolkningsutmaning så brukar jag skriva om det som jag först kommer att tänka på när jag ser ordet, något som jag vill berätta om. Den här veckan ploppade det inte upp på svenska utan det första jag tänkte på var Devils Rock. När jag sedan började läsa mer om Devils Rock visade det sig att så heter det inte alls utan Devils Tower.

Men eftersom det är min blogg och tolkningen är fri ...

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 32 - Bar

Att klä sig rätt är banne mig inte alltid det lättaste! Hur varmt kommer det bli, kommer jag att frysa? Kommer jag känna mig bekväm i detta, passar det tillfället? Är det jag klär mig i accepterat av dem omkring mig? Av dem som bestämmer?

Acceptansen är det nog många som tycker att det är ju bara att skita i, man får väl klä sig hur man vill! Jag är nu så tråkig så jag anser att det får man inte alls det. Som tur är finns det likasinnade och därför finns det många gånger regler för vad man får ta på sig - eller inte. Som ett exempel är jag glad över att det är inte OK att gå in med bar överkropp i en affär, det är på många ställen inte ens tillåtet. 

I skolor får barn och föräldrar acceptera skolans klädesregler och det innebär oftast att ungarna ska ha på sig mer kläder än vad de själva tycker. Minns att i Svenska Skolan i Fuengirola skickade rektorn hem en tjej då hon visade lite för mycket både uppe och nere.

På det jobb jag precis har börjat har jag skrivit under ett papper på att jag ska följa företages Dress Code. Där står till exempel att jag inte får ha helt bara axlar, ur säkerhetssynpunkt inga flip-flops eller andra skor utan hälrem. Hel och ren så klart. Vad jag tänkte på när jag glatt signerade detta papper var att där satt jag i min vita blus och svarta shorts där de senare nog anses vara för korta då de slutar mitt på mina solbrända lår. På papperet stod det något om att byxor och kjolar måste täcka låren.

Var det någon som sa till mig? Nä. Det var ingen som heller sa till den söta nittonåriga tjejen som hade shorts som var minst en decimeter kortare än mina. Men i dag hade vi båda lite längre på benen.

Apropå att vara bar så får man ju heller inte gå runt med bart ansikte numer. Sitter jag vid min arbetsstation eller äter i lunchrummet så behöver jag inte bära munskydd men om jag ska gå till toan eller resa mig för att prata med en kollega så är det mask på. Gissa hur många gånger jag har glömt det på dessa två dagar ... Och ingen har sagt till mig om det heller! Som tur är har jag inte varit nära någon och jag använder mig av handspriten som står lite här och där. Snart kommer vi att få en badge att ständigt ha hängandes om halsen, jag ska banne mig hänga mitt munskydd i det. Då kanske jag minns det när det är något som fladdrar.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 31 - Fluga

Vi låg vid områdets pool där vid radhuset vi bodde i första året i Spanien. Väldigt vackert område med en sagolik utsikt över Medelhavet. Vi njöt av värmen och solen.

Men sedan kom det en fluga. Och en till. Till slut låg man där och viftade hela tiden, de var så jädrans enerverande! Jag har provat att ignorera dem men jag klarar inte av det. Vad i hela friden ska de på mig att göra? Vad är det som attraherar dem så? Kan de inte attraheras av något annat? Som ...ja, vad skulle det vara?

Det där fick mig att fundera så nästa gång vi gick till poolen hade jag med mig lite olika saker för att se vad som skulle kunna locka flugfanskapen. Inget, visade det sig. Varför bry sig om ketchup, olja, korv och allt vad jag nu klickat ut på ett kartongark när det låg härliga inoljade middagar på solsängarna? Det slutade med att vi hade med oss en flugsmacka upp till poolen och den var lite avskräckande, faktiskt. Dessutom var det något att vifta till med utan att få flugsmack på fingrarna.

Nu är jag ju dock inte så lite envis så när vi flyttade till huset vi bor i nu gjorde jag om försöket med att hitta något som lockade dem bort ifrån oss, flugorna var lika många och irriterande här! Vi höll på att bli galna!

Den här gången hällde jag upp olika saker i yoghurtburkar jag sparat och ställde sedan upp dem på bordet på uteplatsen, under parasollet. Kött, olja, ketchup, yoghurt, vin, frukt ... jag minns inte allt vad jag hällde i. Något borde ju attrahera de vidriga bevingade krypen, tänkte jag.

Sedan glömde jag visst bort det och det kom en vindpust ...

Det enda flugorna brydde sig om var mig och svetten jag utsöndrade när jag kämpade med att städa upp efter mig. Allt det andra var totalt ointressant. Så att hitta något som en fluga älskar och som en människa står ut med - det är en nöt jag ännu inte har knäckt.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 30 - Mask

Storebror Kocken var iväg med en kompis och fiskade vid badplatsen en sommardag, det måste ha varit någon gång i slutet av 70-talet. Så ringde det på telefonen där hemma ...

Det var kompisen som ringde från sjukhuset, storebror hade fått fiskekroken i ansikten! Pappa åkte i väg, mamma var hemma med mig och lillebror. Flera timmar senare kom de tillbaka, storebror med ett stort omslag på kinden.

- När jag kom till akuten så satt han där och läste Kalle Anka! berättade pappa. Kroken satt kvar i kinden, med mask och allt!

Bild lånad från Apex Embroidery

Den där kroken med mask och allt, den sparade storebror och hade i en porslinsskål i det gröna vitrinskåpet på sitt rum. När han inte var hemma smög jag och lillebror, ofta med någon kompis, ibland in och tittade på den torkade masken som satt på kroken och en bit av reven.

- Blääää! Va äckligt! tyckte vi och smög ut igen och hoppades att storebror inte skulle märka att vi varit därinne.

Undrar om han fortfarande har kroken med mask och allt kvar ...

Bild lånad från Allt om fiske

Många år senare berättade jag om denna händelse för mannen min, om denna krok med mask och allt. Då visar det sig att mannen min har gjort precis samma sak. Eller han och han, där var det kompisen som riktade in sig på mannen mins öra istället. Det blev läkarbesök och stelkrampsspruta. Om någon Kalle Anka var med förtäljer inte historien.

Mannen min har definitivt inte kvar någon krok med mask och allt.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 29 - Springa

Tiden har en tendens till att bara springa förbi när man sitter vid datorn! Alltför ofta inser man att man suttit helt fastklistrad vid stolen och när man reser sig för att skaka lite liv i armar och ben så märker man att det har inte blivit direkt mycket gjort.

Här är ett strålande exempel från i måndags!

Jag satt under parasollet och letade via mobiltelefonen efter mer information om  ansiktsmaskanvändning och de nya reglerna som trädde i kraft i hela Andalusien i dag. På Twitter kan man läsa små korta meddelanden från Junta de Andalucia så jag bläddrade men hittade inget solklart. Vad jag däremot hittade var en annan tweet från juntan: man kan låna e-böcker från biblioteket!

Lycka! Jag har ju undrat över detta i några år!

Så jag reste mig och satte mig vid datorn för att hitta mer information, det är lättare än vid den plutiga mobilen. Jag kom fram till att förutom att jag borde ladda ned en app behöver jag så klart ett lånekort på mitt bibliotek här i Arroyo de la Miel.

Bild lånad från bibblan

Ok, skaffa lånekort. Hur gör man det? Jo, det kan man göra genom att fylla i ett formulär på datorn och sedan lämna in det personligen på biblioteket, det som ligger vid den fina Palomaparken. Eller så skaffar man lånekortet helt via internet och då legitimera sig med digitalt certifikat. Eftersom jag inte känner någon önskan om att åka till biblioteket så vill jag ju fixa detta via Internet. Så digitalt certifikat, alltså ... Det har jag inget.

Bild lånad från FNMT

För att skaffa sig detta digitala certifikat, CERES i detta fallet, så kan jag antingen fylla i en blankett och lämna in personligen vid det nya kommunkontoret nära tågstationen och där få en kod för att aktivera certifikatet man laddar ned på datorn. Eller så kan jag logga in med min DNIe för att få koden den vägen och slippa ta mig ut bland folk med och utan ansiktsmasker. DNIe har jag inte heller.

Bild lånad från OAR

Ja, det var det där med DNIe, ja. Att kunna identifiera sig elektroniskt med sitt DNI, Documento Nacional de Identidad, spanjorernas ID-kort med personnummer. Om jag fattat det rätt så är det att man stoppar in sitt mikrochippförsedda nationella ID-kort i en dosa och legitimerar sig. Men nu har vi ju inte DNI, vi har NIE på en grön plastad pappersbit utan tillstymmelse till mikrochipp. Inte ens foto finns det. Kan man som svensk medborgare få någon typ av kort med ett mikrochipp på så att vi också kan använda oss av denna elektroniska tjänst, tro?

Troligen inte ... Hittar ingen information om detta. Man kan dock få ett plastkort med foto när man har bott i mer än fem år så det borde man kanske fixa, ett så kallat TIE, Tarjeta de Identidad Extranjero, ID-kort för utlänningar. Fast det verkar inte vara något mikrochipp på det kortet heller vad jag kan se. Dessutom måste man då till Policía Nacional. Eftersom jag inte har hittat någon information har jag skickar ett e-mail till dem för att fråga. Ska bli spännande att se om jag kommer att få ett svar.

Verkar som att den snabbaste och simplaste lösningen är att ta sig till biblioteket alltså. Fast då har jag ju bara löst en sak, det andra finns kvar på den mentala att göra-listan.

När jag från Spanien skaffade lånekort på Stockholms Stadsbibliotek skickade jag bara ett e-mail till dem och de fixade det åt mig på fem minuter. Lånade en bok så sent som i går, faktiskt!

Som sagt, man kan verkligen få tiden att springa sin väg utan att ha uträttat ett endaste dyft. Det enda jag gjorde var att konstatera saker som jag måste eller bör ta tag i ...

Den där glädjen över att se att de offentliga biblioteken erbjuder e-böcker förvandlades till utmattning när jag såg allt som behöver göras innan jag skulle få tillgången till dem. Den där härliga känslan man får av att springa ut i havets vågor vändes till känslan av att promenera i uppförsbacke med gassande sol i nacken och 30 graders värme. Med ansiktsmask.

Helt enligt de gällande reglerna.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 28 - Tänder

För nästan två år sedan skrev jag ett inlägg om hur jag gör mina braiga tändare jag använde när jag tänder en brasa. Men ni har inte läst det för det blev liggande i utkasthögen. Lika bra det ... Mina braiga tändare har nämligen blivit ännu bättre!

Det började med att vi desperat försökte få fjutt på de hårda vedklumparna för att få igång en värmande brasa. Visst finns det att köpa braständare men de brukar ofta stinka av kemiska ämnen. Dessutom - eller framför allt, i mitt fall - är det ju en utmaning i att göra saker själv av saker som jag ändå har hemma, att inte kasta i soporna i onödan.

Mannen min hittade ett "recept" där man skulle doppa tidningspapper i smält stearin, lägga papperen på varandra och sedan skära i bitar. Funkade sådär, slabbigt och svårt att skära igenom till mindre bitar. Brann gjorde det dock, där var det inget fel.

Så jag rev tidningarna i remsor och doppade i stearin för att därefter trycka ned i äggkartongernas gropar. Resultatet var bra, de brann länge men tillverkningen var väldigt slabbigt och tog ganska lång tid. Det var även detta förfarandet jag detaljerat beskrev i mitt inlägg (det ni inte kommer att få se för jag ska ta bort det).

Nu tror ju jag alltid att saker kan förbättras. Version tre provade jag i vintras och då skippade jag tidningspapperet för jag hade sparat så många äggkartonger. Jag hällde helt enkelt lite stearin i varje grop och tryckte på nästa kartong, mer stearin, en kartong till ... Snyggt och prydligt, inget kladd! Jättebra ...

... ända tills jag skulle sära på varje "grop". Det blev så kompakt så det gick inte att klippa med sax eller riva. Jag fick ta fram stora grensaxen för att dela upp äggkartongerna i bitar! Nä, det där var inget bra!

Däremot var det inget fel på resultatet, tändarna brann bra. Så utifrån denna kom tändare version fyra!

Klippta och lösa gropar

Den här gången började jag med att klippa itu alla äggkartonger utom den som satt i botten. Sedan gjorde jag på samma sätt som version tre, det vill säga först hällde jag lite smält stearin i botten av varje grop och därefter tryckte jag ned en en lös grop (Intressant, hur ser en lös grop ut?) i varje grop. Ett nytt lager stearin och grop tills det inte längre gick att knöka i mer.

Jag ställde undan och lät stearinet stelna och därefter kunde jag enkelt klippa itu bottenskicket med en sax.

Titta så fint! Nästan som en liten ros!

Och visst funkar de bra att tända med, en ros brinner med stora långor i ungefär tio minuter!

Så kasta inte ljusstumparna och äggkartongerna! Med minimal arbetsinsats går det fort att skapa egna braiga braständare när kylan kommer. Funkar även att använda när man tänder grillen!

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 27 - Vass

Att vildkatten Tramse har vassa tänder, det lärde jag mig redan vid vårt första möte i poolen. Lille skrutten, så rädd han var! Undrar om han minns att det var jag som plockade upp honom.

Första fotot på Tramse och två av hans syskon. Då var han inte gammal ....

Efter en vass tand i tummen ville jag inte gärna ha en vass klo i fingret också. Men det var precis vad som hände när jag envisades med att dingla en köttslamsa framför honom. Jag fattade ju att han inte snällt skulle komma och ta biten ur min hand utan att han skulle svepa till med tassen och fånga den. Vad jag inte var beredd på var att han inte riktade in sig på köttslamsan utan på mina fingrar som höll fast köttslamsan. Aj! Kattjäkel! Kattklor är vassa saker! Och vilken kraft de har i de där små tassarna!

Nu är ju jag envis och ville att Tramse skulle ta en köttbit snällt ifrån mig. Nästa gång jag rensade kött tog jag därför en tång och höll köttslamsan i. Funkade bra. Så gjorde jag några gånger tills han lugnat ned sig lite och vant sig vid mig. Men så kunde jag ju inte hålla på i längden. Så snart var jag där med långa köttslamsor hållandes i fingrarna igen, beredd på att kvickt dra dem tillbaka.

Film 16 sekunder

Vi lärde oss, Tramse och jag. Nu plockar han snällt bitar jag håller fram men bitarna får inte vara för små, det gillar varken jag eller Tramse.

Namnet Tramse är så väldigt passande! Ena dagen kan han lugnt ligga 10 centimeter från min fot där jag står i köket och rensar kött, hans ögon följer stint mina händer och han väntar tålmodigt på det som kan komma neddimpandes. Han kan till och med kliva över mina fötter för att norpa åt sig slamsan. Ibland har jag känt hans morrhår mot mitt ben eller hans päls på magen snudda mina fötter när han klivit över dem.

Men dagen efter är han så genomtramsig att han inte ens kommer in i köket. Undrar vad det är som gör att det blir så? Jag gör ju inget annorlunda. Fast det är väl så: två steg framåt, ett tillbaka. Men att stegen skulle nå hela vägen fram till en lugn klapp och lite kli under hakan, det kommer inte att ske.

Det är för oss bara att finna oss i hans nycker. Är man en tramsig vildkatt så är man.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 26 - Nöt

Jag har faktiskt en liten spansk nöt att försöka knäcka!

När vi flyttade till Spanien blev jag varse något jag inte hade en aning om tidigare: varje land har sitt sätt att stycka upp kött! Hade ingen aaaning om! Det gör att det är inte alltid så lätt att hitta just det där man är van vid. Vissa styckbitar är rätt lätta för de är så karaktäristiska, som filén, el solomillo. Någon enstaka bit heter samma sak, som till exempel entrecôte. Resten har man liksom fått lära sig lite allt eftersom, vi har fått pröva oss fram i köttdisken. Men en styckbit från nöt har jag gått bet på, en sådan vanlig bit i den svenska köttdisken som rostbiff!

Så här ser styckningsschemat för nötkött ut i Sverige:

Det blå är rostbiff. Men kolla den spanska:

Viss likhet, javisst, men samtidigt finns det skillnader. Jag tror att det är lomo bajo man kan leta efter i köttdisken. Eller så får man helt enkelt be om hjälp! Personalen vid de manuella köttdiskarna brukar vara väldigt glada och hjälpsamma och sätter ära i sin kunskap. Det är väl egentligen bara att fråga efter rosbif så kommer de med förslag, jag kan tänka mig att det finns flera delar på nötkreaturet att göra en rostbiff på.

Tänk om man skulle ta tag i den här saken! Det är ju så gott med tunna skivor rostbiff tillsammans med en klassisk potatissallad, riktig sommarfestmat!

📷

Just ja, det är en fotoutmaning, inte bild ... Då kan jag i sammanhanget passa på att berätta om detta!

På köttfärsförpackningen på Lidl står det faktiskt Burger Meat,
denna är en blandning av nöt- och fläskkött.
Ingen höjdare att göra köttfärssås på med allt det tillsatta
men enkel att använda om man snabbt vill göra köttbullar eller hamburgare.
I andra butiker har det bara stått carne picada, köttfärs,
men ändå innehållit det jag inte vill ha.

Färdigförpackad köttfärs i Spanien ska man se upp med! Det gäller att vända på förpackningen och se vad som ingår för oftast är det inte rent kött utan uppblandat med bröd, kryddor och diverse annat så det bara är att rulla till bollar att koka eller steka. Köttfärs köper jag därför alltid över disk, ofta två kilo på en gång så att jag sedan kan frysa in "klampar" med ett halvkilo. Bra att ha hemma.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.