Gemsweekly Photochallenge nr 42 - Klämma

Vi flyttade in i huset i Sverige mitt i den kalla Stockholmsvintern. Sedan kom - som det skulle - en vår som var fylld med spänning och förväntan för att se vad som skulle komma fram ur vinterdvalan. Vad jag njöt av att gå dagliga rundor i vårträdgården för att se vad som i de värmande solstrålarna hade väckts till liv under dagen.

Vad jag inte njöt av var annat som också väcktes till liv varje dag: husflugorna. En fluga eller två som slött dunsar mot rutan är inget att hetsa upp sig. Men hundratals i varje fönster är faktiskt det!

Vi kom hem varje arbetsdag och fick börja med att öppna alla fönster för att släppa ut äcklen, det var sådana mängder så det gick inte att använda en flugsmacka. Och inte avtog det heller! Till slut ringde vi förtvivlat försäkringsbolaget och Anticimex - eller något av deras konkurrerande bolag - kontaktades. Det skulle skicka hem någon till oss för att se vad som kunde göras.

En man kom och han tittade runt. Han tyckte att flugor, det är väl inte så farligt, inget att hetsa upp sig över.

- Det är ju bara att klämma ihjäl dem! sa han och tryckte med sin stora tumme på en fet och äcklig fluga. 

 

Kvar var bara flugmos på fönsterkarmen. Och på hans tumme. Jag kände hur jag ändrade ansiktsfärg till en nyans av grönt och det var nära att jag sprang in på toaletten. Fy vad äckligt!

Men vi fick i alla fall bra tips av honom, flugmannen. På husets kattvind i söderläge trivdes flugorna och när vi öppnade den lilla låga dörren dit surrade det frenetiskt. Hans tips var att vi skulle sätta en glödlampa där inne och ovanför den hänga ett flugpapper, en sådan där superklistrig rullad remsa. En lite bättre bedagad bordslampa sattes dit med en lågenergilampa monterad samt flugpapperet ovanför. Och det fungerade! Flugremsan fylldes fort och det var bara att byta ut den och sopa upp flugliken som låg runtomkring. Sakta men säkert blev det färre och färre flugor. Helt av med flugorna blir man ju aldrig men under de 16 år vi bodde i huset var lampan alltid tänd där.

 

Nog för att min skomakartumme är bra att klämma saker med men bara tanken på att klämma ihjäl en äcklig fluga med den ... Aldrig!

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Gemsweekly Photochallenge nr 28 - Tänder

För nästan två år sedan skrev jag ett inlägg om hur jag gör mina braiga tändare jag använde när jag tänder en brasa. Men ni har inte läst det för det blev liggande i utkasthögen. Lika bra det ... Mina braiga tändare har nämligen blivit ännu bättre!

Det började med att vi desperat försökte få fjutt på de hårda vedklumparna för att få igång en värmande brasa. Visst finns det att köpa braständare men de brukar ofta stinka av kemiska ämnen. Dessutom - eller framför allt, i mitt fall - är det ju en utmaning i att göra saker själv av saker som jag ändå har hemma, att inte kasta i soporna i onödan.

Mannen min hittade ett "recept" där man skulle doppa tidningspapper i smält stearin, lägga papperen på varandra och sedan skära i bitar. Funkade sådär, slabbigt och svårt att skära igenom till mindre bitar. Brann gjorde det dock, där var det inget fel.

Så jag rev tidningarna i remsor och doppade i stearin för att därefter trycka ned i äggkartongernas gropar. Resultatet var bra, de brann länge men tillverkningen var väldigt slabbigt och tog ganska lång tid. Det var även detta förfarandet jag detaljerat beskrev i mitt inlägg (det ni inte kommer att få se för jag ska ta bort det).

Nu tror ju jag alltid att saker kan förbättras. Version tre provade jag i vintras och då skippade jag tidningspapperet för jag hade sparat så många äggkartonger. Jag hällde helt enkelt lite stearin i varje grop och tryckte på nästa kartong, mer stearin, en kartong till ... Snyggt och prydligt, inget kladd! Jättebra ...

... ända tills jag skulle sära på varje "grop". Det blev så kompakt så det gick inte att klippa med sax eller riva. Jag fick ta fram stora grensaxen för att dela upp äggkartongerna i bitar! Nä, det där var inget bra!

Däremot var det inget fel på resultatet, tändarna brann bra. Så utifrån denna kom tändare version fyra!

Klippta och lösa gropar

Den här gången började jag med att klippa itu alla äggkartonger utom den som satt i botten. Sedan gjorde jag på samma sätt som version tre, det vill säga först hällde jag lite smält stearin i botten av varje grop och därefter tryckte jag ned en en lös grop (Intressant, hur ser en lös grop ut?) i varje grop. Ett nytt lager stearin och grop tills det inte längre gick att knöka i mer.

Jag ställde undan och lät stearinet stelna och därefter kunde jag enkelt klippa itu bottenskicket med en sax.

Titta så fint! Nästan som en liten ros!

Och visst funkar de bra att tända med, en ros brinner med stora långor i ungefär tio minuter!

Så kasta inte ljusstumparna och äggkartongerna! Med minimal arbetsinsats går det fort att skapa egna braiga braständare när kylan kommer. Funkar även att använda när man tänder grillen!

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

Mina bokmärken - nr 18: Pennan

Boklysten skriver så här på sin blogg:
"Vad har du mellan sidorna den här veckan? Är det senaste kvittot från ICA, ett gem från jobbet eller kanske du också alltid använder ett bokmärke? Är det inte dags att visa upp vad du använder just nu? Eller kanske du är som jag, samlar på bokmärken? Oavsett vad du använder, visa upp det!"

Marcapáginas número 18

- Va?! En Penna! Som bokmärke? Nu har hon tappat alla begrepp ..., tänker ni och skakar på huvudet.

Men faktum är att jodå, jag använder denna stiftpenna som bokmärke i min dagbok och jag har haft samma penna i 35 år! Så nog är det ett bokmärke, alltid. Får så klart fylla på med stift emellanåt.

Det började med att jag julen 1984, precis innan jag fyllde 15 år, fick en dagbok av mina föräldrar. Det var en femårsdagbok, en sådan som man bara skriver några rader i varje dag. Och med ett fåtal missade dagar så har jag gjort det i 35 år nu!

Jag skrev faktiskt om den nuvarande som en godisbit på en Lördagsgodis för ett drygt år sedan, om min 10-årsdagbok. Nu har den fyra månader kvar innan den läggs åt sidan och det syns på dess pärm. Konstlädret faller bort så jag får alltid svepa bort små svarta flagor ur sängen efter skrivstunden. Den har ju varit med om en del och alltid hängt med i min ryggsäck när vi åkt någonstans. Aldrig att jag skulle lägga den i resväskan!

I går satt jag faktiskt och började leta efter en ny, tiden går ju fort. Om det står på svenska, engelska eller spanska spelar mindre roll men än har jag inte hittat någon som slår min Burde. Jag gillar att det finns ett litet fält där jag noterar dagens väder, att det finns rader högst upp att skriva bemärkelsedagar samt så klart de korta anteckningsraderna. Så jag vet ju vad jag vill ha. Jag har knappt fyra månader på mig att jaga vidare!

Intresset för denna typ av dagbok verkar i alla fall finnas även hos andra. "A Line A Day" kallas de för ibland och de kan användas på olika sätt. Jag använder ju min som en journal över dagens aktiviteter, vilket kanske är det vanligaste. Andra använder det för att skriva en dikt eller något tänkvärt varje dag eller helt enkelt som en kalender över vad som ska göras på lång sikt. Den kan ju också användas för att notera vilken mat man ätit under dagen. Då kan man på ett lätt sätt hålla koll hur gamla resterna är i kylskåpet eller bläddra bakåt/titta uppåt för att få middagsförslag, det är så lätt att fastna i samma maträtter.

Men här kommer ett fint tips från andra användare! Tänk vilken fin gåva en 10-årsdagbok är till någon som precis fått reda på att den är gravid eller precis fått barn! Att skriva några rader varje dag om barnets liv, händelser, milstolpar. Tänk vad roligt att en dag få lämna över den till barnet, att barnet kanske tar vid och fortsätter skrivandet. En fantastisk tanke!

Innanför dagbokens pärmar har jag en gång lagt ett blad i press.
Det är bladet från ett Ginko biloba-träd.
Ett minne väl värt att bevara.

 
Visst kan man notera händelser på så många olika sätt med alla sociala medier numer. Men att avsluta varje dag med att skriva tre, fyra meningar är något helt annat då man tänker igenom, reflekterar och sätter punkt för dagen.

📙

Mina tidigare publicerade bokmärken hittar du under etikett Bokmärken.
Vill du se vad andra har mellan sina boksidor så besök gärna Boklysten, BP, Gerd, Hanneles bokparadis, Klimakteriehäxan, Mösstanten och Älskar att läsa. Alla är inte aktiva längre.

Medusatider

Det är i dag den 2 augusti och vi har ännu inte varit vid havet. Känns nästan lite pinsamt men faktum är att det finns orsaker.

Den första orsaken är att det är med spanska mått mätt riktigt kallt i vattnet! Vattentemperaturen har i stort sett legat kring 18-19 grader och det är faktiskt inte så himla badert, det! Dagens foto från Carvajalstranden, den del som tillhör Fuengirola, vittnar om att vi är inte ensamma om att tycka det:

Öde ...

OK, tittade man åt sidorna så ser man att det fanns lite folk där vid stranden men knappast någon folkrusning.

Någon enstaka var i vattnet, en del stod vid strandkanten. Solsängsuthyrarna går nog denna säsongen med förlust för kanske en säng av fem användes. En torsdagseftermiddag, klockan var vid 15-tiden och den stora semestertiden har kommit till Spanien. Turisterna verkar dock inte veta om det i år, de är nog hemma och njuter av värmen där eller har lagt pengarna på att köpa AC.

Den andra orsaken - den större - är las medusa, maneterna. De är helt hopplösa i år. I Sverige pratar man i bland om fästingår, här på Solkusten verkar det vara medusaår.

Så hur vet vi nu detta, vi som inte satt våra fossingar i den härliga sanden vid havet? Jo, det finns en app som heter Infomedusa. Den kom för några år sedan och var då ganska ointressant. I år har den dock fått ett uppsving och folk använder den äntligen. Där kan man läsa om temperaturen i vattnet, ebb och flod, vind, och så klart flaggas det om manetläget. I dag till exempel var det rödflagg med tanke på mängden maneter och det har jag sett ett flertal gånger denna sommaren.

De som använder sig av appen kan även fråga andra användare hur läget ser ut vid en speciell strand i Málagaområdet, om det är några maneter, vågigt, kallt, smutsigt ...

 

"Många maneter. I hamnen finns det behållare fyllda med maneter. Båtarna som städar hänger inte med." står det i första meddelandet.

Dessutom finns där bilder på olika slags maneter, hur farliga de är och vad man ska göra om man blir bränd av en.

Nej, något bad i havet blev det inte i dag för det var så otroligt mycket medusor (gillar det ordet för maneter!). Det går båtar utmed kusten med stora fångstnät och ändå så är det fullt i vattnet.

Nej, det blev lite shopping i stället. En svalkande fläkt till sonens rum, lite nya badkläder, glass och en annan slags medusa: en solhatt som fladdrar så härligt när man går. Sonen och jag hade jättekul åt hur den rörde sig som en medusa när jag hoppade uppochned på paseon, mannen min tyckte det var mindre muntert.

En härlig dag ändå! Och en otrolig känsla att bada i poolen när vi kom hem!

Lördagsgodis 2018 vecka 19

Vad har jag för gott att bjuda på denna lördag, tro?! Jodå, som vanligt kommer det en salig blandning gott!

Före ...

... och efter.
Duschtvål till mig, balsam, schampo, duschtvål till mannen min.
Jag behövde inte ens förklara för mannen min, han fattade!
Perfekt återvinning av handtvålsflaskorna, dessutom.

Godisbit nr 1
Före och efter! Det är så otroligt tillfredsställande att ta ett foto innan och sedan efter när det var klart. Renoveringar är ju klassikern. Minns när jag gjorde om köket själv i lägenheten i Väsby, eller när vi stylade huset inför försäljning. Stora arbeten där fotona tydligt vittnar om insatsen. Men det behöver inte vara så stort, det räcker med att känna sig nöjd med att få ordning på alla flaskor i duschen.

Godisbit nr 2
Gräslök! Jag vet att jag hyllade persilja för ett tag sedan men precis bakom persiljan kommer gräslöken. Det här är inte vilken rugge som helst! Den lilla tuvan i krukan på bilden tog jag hos mamma och pappa. Den borde kanske få en bättre växtplats men jaja, den är fin där. Och gräslöken är supergod att klippa över det färska brödet med phillyost och tomater, lite svartpeppar och flingsalt. Mmm ... bara det en godisbit i sig!

Godisbit nr 3
Smarta lösningar! Jag fullkomligt älskar lösningar där man inte måste köpa den och den saken, man kan lösa situationen med det man har. Som att använda vinkorkar som dörrstopp eller skydd där dörrhandtaget slår emot väggen. Eller pappas suveräna lösning på laminering: i stället för att köpa en lamineringsmaskin, använd strykjärnet på låg temperatur och ett bakplåtspapper emellan. Funkar superbra och man slipper köpa en maskin som sedan tar en massa plats - så ofta laminerar man ju inte. Emellanåt brukar de ha bra priser på till exempel Lidl så vi köpte en förpackning med olika storlekar lamineringsfickor när mamma och pappa var här, vi behövde laminera våra nya gröna kort. Nu har jag kopierat sonens papper (det gröna kortet - som jag ska skriva mer om - samt passet och hälsokortet) så han alltid kan ha dem med sig han med. Bättre med en kopia än ingenting (och definitivt än att han springer runt med originalen varje dag). Laminerade och fina!