Hoppa till innehållet

Tyska

Redigera länkar
Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Deutsch” leder hit. För andra betydelser, se Deutsch (olika betydelser).
Uppslagsordet ”Ty.” leder hit. För språkkoden "ty" enligt ISO 639-1, se Tahitiska.
Tyska
Deutsch
Talas iTyskland Tyskland
Österrike Österrike
Schweiz Schweiz
Liechtenstein Liechtenstein
Belgien Belgien
Luxemburg Luxemburg
Namibia Namibia
Ungern Ungern
Italien Italien (Sydtyrolen)
Åtminstone 14 andra länder med stora tysktalande minoriteter
RegionCentraleuropa, Nordeuropa, Sydvästafrika
Antal talare95 miljoner (120–150 miljoner inkl. andraspråkstalare)
Statusvärldsspråk
SpråkfamiljIndoeuropeiska språk
Officiell status
Officiellt språk iTyskland Tyskland
Österrike Österrike
Schweiz Schweiz
Luxemburg Luxemburg
Liechtenstein Liechtenstein
Belgien Belgien
Italien Italien (Sydtyrolen)
Namibia Namibia
Europeiska unionen Europeiska unionen
SpråkmyndighetRat für deutsche Rechtschreibung
Språkkoder
ISO 639‐1de
ISO 639‐2ger (B)
deu (T)
ISO 639‐3deu

Karta som belyser tyskans utbredning i världen
Talad tyska

Tyska (tyska: deutsche Sprache, Deutsch) är ett germanskt språk, talat av omkring 120–150 miljoner människor (varav cirka 95[1] miljoner har det som modersmål). Detta gör språket till Europas största eller näst största språk[2][3][4] (efter ryska) och det germanska språk som har näst flest talare i världen, efter engelskan. Tyskan är världens tolfte största språk.[5]

Tyskan har ett stort antal dialekter, till exempel bayerska, kölsch och westfaliska, vilka brukar delas in i huvudgrupperna högtyska och lågtyska. Till skillnad från många andra germanska språk har tyskan bevarat mycket av den urgermanska grammatiken. Ett exempel på detta är rika kasusböjningar, men språket har i andra avseenden förändrat sig mer från urgermanskan än många andra språk, bland annat genom en ljudskridning där /p/ blivit /f/ (svenska skepp, engelska ship, tyska Schiff), /t/ blivit /s/ eller z (svenska tid, engelska tide och tyska Zeit och svenska äta, engelska eat och tyska essen) och /k/ blivit ch (svenska språk, engelska speak, tyska Sprache).[6]

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Ordet tyska kommer av fornnordiska þýdisker (kognat med tyska Deutsch ('tysk')) av forngermanska thioda, som betyder 'folk' och betecknade alla germanska stammar i centrala Europa, till skillnad från de latinska folken[7], jmf. poetiska Svitjod, isländska Svíþjóð ('Sverige'), runsvenska sveþiuþ ('svea-folk').

Ordförråd

[redigera | redigera wikitext]

Arvord och lånord

[redigera | redigera wikitext]

Arvorden härstammar från indoeuropeiska eller germanska språk. Till arvorden hör ord som zwei, Zaun, hundert, Liebe, Zahn och Vieh. Exempel på lånord från latin är Fenster, Wein, Straße, Ziegel och Rettich, medan Pfaffe och Kirche är tidiga lånord av grekiskt ursprung. Senare lånord av grekiskt ursprung är Biologie, Theologie, Mathematik och Arithmetik. Sena lånord av italienskt ursprung är Bank, Bilanz och Melone. Från franska härstammar bl.a. Garderobe, Toilette och galant.

De flesta lån- och arvorden i det tyska språket är av indoeuropeiskt ursprung. Exempelvis orden Bruch och Fraktur går tillbaka på samma indoeuropeiska ord. Medan Bruch är ett indoeuropeiskt arvord, härstammar Fraktur (liksom Fraktion och Fragment) från latin. På samma sätt förhåller det sig med arvordet Joch och lånordet Yoga (från sanskrit).

Grammatik

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Tysk grammatik

Kasus

[redigera | redigera wikitext]

Tyska språket utmärker sig genom att det finns fyra olika kasus;[8] dessa är nominativ, genitiv, dativ och ackusativ. Adjektiv, pronomen, vissa former av substantivet och substantivets artikel kasusböjs.

Genus

[redigera | redigera wikitext]

Det tyska språket har tre genus: maskulinum, femininum och neutrum. Adjektiv, pronomen och substantivets artikel böjs efter huvudordets genus.

Verb

[redigera | redigera wikitext]

På tyska skiljer man mellan böjning av svaga verb, starka verb och oregelbundna verb. Verben kongruensböjs efter person och numerus (subjekt–predikat-kongruens) även om verbens böjning är samma i första och tredje person pluralis.

Tempus

[redigera | redigera wikitext]

Det tyska språket har sex tempus: presens, preteritum (eller imperfekt), perfekt, pluskvamperfekt, futurum I och futurum II. Preteritum och perfekt uttrycker i de flesta fall ingen betydelsemässig skillnad. Vid vissa verb (de så kallade durativa verben) är tempusbruket dock betydelseskiljande, och tempusanvändningen är dessutom generellt olika i talat och skrivet språk (större förekomst av perfekt- resp. preteritumformer).

Adjektiv

[redigera | redigera wikitext]

När ett adjektiv står före substantivet (attributivt) böjs det efter kasus, numerus och genus. När adjektivet står senare i satsen (predikativt) lämnas adjektivet helt oböjt. Detta gör att tyska språket saknar markör för att visa på skillnaden mellan predikativa adjektiv och adverb.

Substantiv

[redigera | redigera wikitext]

Substantiv böjs i det tyska språket efter kasus och numerus. Varje substantivs första bokstav skall alltid vara versal.

Substantivets genus kan generellt sett inte utläsas utifrån substantivet självt, utan måste läras in för en person som vill lära sig det tyska språket. Det finns några grupper med ord med vissa ändelser som tillhör specifika genus (exempel: ord med chen-ändelse är alltid neutrala). Det finns även ändelser som indikerar att substantivet oftast tillhör ett specifikt genus (exempel: ord med e-ändelse är oftast feminina). Substantiv som betecknar maskulina eller feminina levande varelser är också oftast maskulina respektive feminina. Substantiverade verbinfinitiver är alltid neutrala.

De tyska substantivens pluralformer är oregelbundna och måste läras in ord för ord. Substantivets pluralform består oftast av ett suffix. Substantivets slutbokstav indikerar vilken pluraländelse som kan tänkas vara trolig, men några generella regler finns inte. Det förekommer också att ordets stam förändras, och när en sådan stamförändring sker är det särskilt vanligt att A ändras till Ä, O ändras till Ö eller U ändras till Ü, så kallat omljud (Umlaut) – jämför med svenskans land/länder eller bok/böcker.

Tyska substantiv kan i likhet med de svenska kombineras till nya genom sammansättning. Likt förhållandet i det svenska språket finns det ingen generell regel för hur många substantiv som på detta sätt kan sammanfogas vid bildandet av ett nytt. Generellt kan sägas att det i tyskan förekommer fler långa sammansättningar.

Artiklar

[redigera | redigera wikitext]

Tyska språket har två artiklar: bestämd artikel (der, das, die) och obestämd artikel (ein, eine). Dessutom kan substantivet stå utan artikel. Artiklarna böjs efter substantivets genus, numerus och kasus.

Bestämd artikel

[redigera | redigera wikitext]
Maskulinum Neutrum Femininum Pluralis
Nominativ der das die die
Ackusativ den das die die
Dativ dem dem der den
Genitiv des des der der

Obestämd artikel

[redigera | redigera wikitext]
Maskulinum Neutrum Femininum
Nominativ ein ein eine
Ackusativ einen ein eine
Dativ einem einem einer
Genitiv eines eines einer

Pronomen

[redigera | redigera wikitext]

Pronomina böjs efter kasus, numerus och genus.

Relativa pronomina

[redigera | redigera wikitext]

Relativa pronomina kasusböjs i enlighet med deras roll i relativsatsen. Däremot rättar sig genus- och numerustillhörighet efter korrelatet (det ord som relativpronomenet syftar på).

Personliga pronomina

[redigera | redigera wikitext]

Som artighetsform används tredje person pluralis till skillnad från andra person pluralis i svenska språket. En skillnad mellan artighetsformen i tredje person pluralis och den vanliga formen av tredje person pluralis görs däremot i skrift, då artighetsformen skrivs med versal begynnelsebokstav (Sie kontra sie). Artighetsformen används mycket flitigare än i svenskan och bör alltid användas vid tilltal av äldre eller okända personer för att man inte ska uppfattas som oartig eller plumpt överfamiljär.

Singularis 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
(maskulinum / femininum / neutrum)
Nominativ ich du er / sie / es
Ackusativ mich dich ihn / sie / es
Dativ mir dir ihm / ihr / ihm
Genitiv meiner deiner seiner / ihrer / seiner

Precis som i svenskan beror tredje person singularis på genus. I tabellen ovan anges maskulinum, femininum och neutrum.

Pluralis 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Nominativ wir ihr sie
Ackusativ uns euch sie
Dativ uns euch ihnen
Genitiv unser euer ihrer

Prepositioner

[redigera | redigera wikitext]

Tyskans prepositioner styr olika kasus. Lejonparten av prepositionerna kan delas in i tre grupper efter de kasus som de styr: dativ, ackusativ samt ömsom dativ, ömsom ackusativ beroende på befintlighet respektive rörelse. Beträffande den senare gruppen används ofta minnesregeln RiA och BeDa: RiA står för riktning och ackusativ och BeDa för befintlighet och dativ. Dessa prepositioner styr i regel ackusativ när de kombineras med verb som betecknar rörelse (ich hänge das Bild an die Wand 'jag hänger upp tavlan på väggen'), medan de styr dativ när de betecknar befintlighet (das Bild hängt an der Wand 'bilden hänger på väggen'). Detta förhållande gäller endast för adverbial; för prepositionsobjekt gäller andra regler.

Det finns även prepositioner som styr genitiv.

Ackusativ Dativ Genitiv Ackusativ eller dativ
durch genom aus av/från/ut ur während under (tid) an vid/på
für för/till außer utom (med undantag) trotz trots auf på
gegen (e)mot bei på/bredvid/hos (an)statt i stället för hinter bakom
ohne utan gegenüber mittemot wegen på grund av in i
um omkring/runt mit med anhand enligt, med stöd av neben bredvid
nach efter/till/mot über över
entlang längs (med) seit sedan unter under
bis till/tills von av vor framför
wider mot zu till zwischen mellan

Ordföljd

[redigera | redigera wikitext]

I en huvudsats står det personböjda verbet i regel på position två. Men i en bisats sätts det personböjda verbet vanligen i slutet av satsen. Detta i kombination med andra ordföljdsregler leder till en för tyska språket karaktäristisk verbuppräkning i slutet av bisatsen.[9].

I tyska språket sätts komma mellan en menings alla ingående satser och utvidgade infinitivgrupper (infinitiv som innehåller fler element än ett verb). I tyskt skriftspråk används ofta en meningslängd som vida överstiger vad man kan hitta i motsvarande svensk text. Bisatser som relativsatser och att-satser adderas till varandra och kan bilda en för den moderne svensken ovan struktur.

Uttal

[redigera | redigera wikitext]
 Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-10)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

I stort sett uttalas tyska språket på ett snarlikt sätt som svenska språket. Det finns dock viktiga undantag. Några ljud i tyskan, som till exempel ach-ljud och låga y-ljud, samt även pf (uttalat som pf) och z (uttalat som ts) i början på ord, har inte motsvarande uttal i svenska.

Det tyska sättet att betona orden skiljer sig däremot en del från det svenska språkets.

Vokaler

[redigera | redigera wikitext]
fonem
(IPA) 		grafem beskrivning exempel på tyskt ord fon
(IPA)
/a/ a mer öppet än ett svenskt a, ungefär som i falla, dock längre. fallen [a]
/aː/ a långt a kam (kom), Kamin [a(ː)]
/ɛ/ e som i svenskan e i mest eller ä i häst Stelle; bitte [ɛ]/[ə]
/æː/ ä antingen som i svenskan, till exempel ä i gäspa eller som e i se Käse [æː]
/eː/ e/eh långt e, som i svenskan, till exempel e i mer. mehr, stehlen [e(ː)]
/ɪ/ i som i svenskan, till exempel i i mitt Mitte [ɪ]
/iː/ i/ie långt i, som i svenskan, till exempel i i fin Miete, vital [i(ː)]
/ɔ/ o alltid som svenskt kort å, till exempel i gått, aldrig som o i hot offen [ɔ]
/oː/ o/oh alltid som svensk långt å, till exempel som i kåk Ofen; Roman;

Hurensohn.

[o(ː)]
/œ/ ö som i svenskan, till exempel ö i kött Hölle [œ]
/øː/ ö/öh långt ö, som i svenskan, till exempel ö i köl Höhle; Ödem [ø(ː)]
/ʊ/ u alltid som o i bott, aldrig som u i ungdom Mutter;

Hurensohn.

[ʊ]
/uː/ u/uh som o i klok Mut; Rubin [u(ː)]
/ʏ/ ü ungefär som y i pytt müssen. [ʏ]
/yː/ ü/y ungefär som y i meny, dock lite djupare. Det finns ingen riktig motsvarighet i svenskan. müßig; Büro bzw. Physik. [y(ː)]

Källa:[10]

Observera att ä, ö och ü vanligtvis inte räknas som enskilda bokstäver i tyskan, utan anses vara omljud och sorteras som a, o eller u i ordböcker och i listan ovan. ß sorteras som ss. Ett h som står efter en vokal betyder att vokalen ska uttalas lång, till exempel ordet Zahl uttalas med ett långt a, jämför med det svenska ordet tal. I bl.a. Österrike och Bayern blir betonandet av "a" betydligt dovare än i svenskan, och är mer o-likt, till exempel uttalas frasen "Guten Tag" //gΩten toκ// (notera det grövre o:et).

Diftonger

[redigera | redigera wikitext]

Det tyska språket har tre diftonger.

fon
(IPA) 		grafem beskrivning exempel på tyskt ord
aɪ̯ ei, ai, ay som aj i paj Ei: Mai
aʊ̯ au ungefär som ou i det engelska ordet house Haus
ɔʏ̯ eu, äu som oj i skoj. Uttalas aldrig som kombination ev eller you i euro. Eule; Mäuse

Källa:[10]

Konsonanter

[redigera | redigera wikitext]

Det tyska konsonantsystemet består av 25 fonem.

fon
(IPA) 		grafem beskrivning exempel på tyskt ord
b b som i svenskan i början och i mitten av ett ord, till exempel b i björn. I slutet av ett ord uttalas det som p. Bär, ab
ç ch Om ch står före eller efter en mjuk vokal, eller om det kommer efter en konsonant, se ich-Laut. ich [ɪç], Furcht [fʊrçt], Frauchen [fra͡ʊçən], inte i södra Tyskland: China [ˈçiːna], dreißig [ˈdra͡ɪsɪç]
d d som i svenskan, till exempel d i dam, men tonlöst som sista bokstav, som t i ton. d uttalas dock alltid i tyska Dame, und
d͡z s bakom l och n Elsa ['ɛld͡za]
f f, (v) som i svenskan, till exempel f i för. I en grabbnäve ord uttalas v som f, till exempel Vogel (fågel), Vater (fader), Vogt (fogde), vier (fyra), ord med ver- och i slutet av ett ord. für, Vogel, brav
ɡ g alltid som g i gåva, aldrig som g i ge. Som utljud (i till exempel Weg) uttalas g som k Gabe, geben, Weg
h h som i svenskan, till exempel h i hus Haus.

Inuti ord är h stumt.

j j som i svenskan, till exempel j i ja ja
k k alltid som k i kanal, aldrig som k i köpa Kanal, kaufen
l l som i svenskan, till exempel l i lust Lust
m m som i svenskan, till exempel m i mor Mutter
n n som i svenskan, till exempel n i noll null
ŋ ng som ng i stång lang [laŋ], singen [ˈzɪŋən]
p p som i svenskan, till exempel p i panna. Pate
p͡f pf kombination pf i tyskan är en affrikata. Den uttalas verkligen som ett p som efterföljs av ett f. Pfaffe [ˈp͡fafə], Apfel [ˈap͡fəl]
r ʀ ʁ r tyskan har i den största delen av sitt utbredningsområde tungrots-r, så som i svenskans sydligaste dialekter. I slutet av ett ord blir det något försvagat och dras mot det vokaliska a-ljudet. Ordet "wir" uttalas mer eller mindre "via" och ordet "mehr" som "mea" (vocalized r).
I Österrike och Schweiz är det däremot vanligt att man har tungspets-r.		 rot [roːt, ʀoːt, ʁoːt], starre [ˈʃtarə, ˈʃtaʀə, ˈʃtaʁe], med vokalisering: sehr [zeːɐ̯], besser [ˈbɛsɐ]
s s, ss, ß antingen tonlöst som i svenskan, till exempel s i se, eller tonande framför vokal, mellan vokaler eller framför en tonande konsonant. Motsvarighet till tonande s saknas i svenskan. Dubbel-s skrivs efter en lång vokal ß, efter en kort vokal ss. Se också kombinationer sch, sp och st nedan sehen, Straße, Spaß, Fass
ʃ sch som i svenskan, till exempel sch i schlager Schule [ˈʃuːlə], Stier [ʃtiːr], Spur [ʃpuːr]
t t som i svenskan, till exempel t i tron Tag
t͡s z, tz z eller tz är en affrikata. Ett mycket hårt ljud, mer pressat än ts i tsar. Det finns ingen riktig motsvarighet i svenskan. Zaun [t͡sa͡ʊn], Katze [ˈkat͡sə]
t͡ʃ tsch tsch är en affrikata. Den uttalas som i engelskan ch i 'child. deutsch [dɔ͡ʏt͡ʃ], Kutsche [ˈkʊt͡ʃə]
v w w uttalas alltid som v i vatten. Wasser
w v som svenska vatten Kurve, Vase
x ch Om ch står efter en hård vokal eller diftongen au se ach-Laut. Det finns inga motsvarigheter i svenskan. lachen [ˈlaxən]

Övriga bokstäver

grafem fon
(IPA) 		beskrivning exempel på tyskt ord
c k, t͡s Om c efterföljs av a, o, u eller en konsonant, uttalas det som k i Kalle. Om c efterföljs av e, i eller ä, uttalas det som ts i tsar Coburg, Cicero, Claudia
x ks som i svenskan, till exempel x i xylofon Xylophon, Max
y y(ː), i(ː) y kan uttalas antingen som tyskans i eller som tyskans ü. I ordet Handy måste det dock uttalas som i Handy, Sylvia

Särskilda bokstavskombinationer

grafem fon
(IPA) 		beskrivning exempel på tyskt
ck k som i svenskan, till exempel ck i Nacka Ecke
ph f som ett f i svenskan, till exempel f i filosofi Philosophie
qu kv q efterföljs i tyskan alltid av ett u. qu uttalas som kv i kvittera quittieren
sp sp, ʃp I början av ord (eller sammansättningsled) uttalas det schp, i övriga fall som i svenskan. Wespe, Spiel
st st, ʃp I början av ord (eller sammansättningsled) uttalas det scht, i övriga fall som i svenskan. düstern, Verstand, Stein

Källa:[10]

Stavning och skrivregler

[redigera | redigera wikitext]

Tyska skrivs med det latinska alfabetet[11] med tilläggstecknen ä, ö, ü och ß. Dessa räknas som ae, oe, ue respektive ss i bokstavsordningen. Stavningen är relativt oregelbunden, bland annat till följd av starkt folkligt motstånd mot stavningsreformer. Bland annat 1996 års stavningsreform gav upphov till ett stort motstånd, främst på grund av ekonomiska skäl och att folk ansåg att det skulle bli förvirrande med ny stavning[12].

Varianter och dialektuppdelning

[redigera | redigera wikitext]

Det tyska standardspråket har inte någon strikt regional anknytning, liknande Paris för franskan. Standardspråket (den "dialektfria" tyskan, högtyskan) kommer i stället från en utjämning av ett antal olika stavningsvarianter från 1500-, 1600- och 1700-talen. Normen för uttalet brukar regionalt bestämmas till Hannover, men detta är omstritt. De flesta med tyska som modersmål kan obehindrat prata standardspråket och gör så ofta i formella sammanhang, medan man bland vänner och familj antingen pratar standardtyska eller en regional dialekt, beroende på vilket som är ens modersmål. Speciellt i södra delen av det tyska språkområdet (södra Tyskland, Schweiz, Österrike) skiljer sig dialekterna avsevärt från standardspråket och en stor del av befolkningen (inklusive alla i det tysktalande Schweiz) talar dialekt som modersmål.

Lågtyska eller plattyska brukar, på grund av historia, släktskap, ordförråd och uttal, bland lingvister räknas till en annan undergrupp till västgermanska språk, tillsammans med nederländska.

Utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Länder där tyska är huvudspråket

[redigera | redigera wikitext]
De västgermanska dialekternas utbredning i Centraleuropa, 31 december 1937
De tyska dialekternas utbredning i Centraleuropa, idag

Andra länder där tyska är ett officiellt språk

[redigera | redigera wikitext]

(officiellt språk betyder att lagarna publiceras på tyska, invånare har rätt att kommunicera med myndigheterna på tyska, samt att ort- och gatunamn är på tyska)

I den gamla tyska kolonin Namibia var tyska mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk; det är dock fortfarande ett officiellt språk.

Andra länder med tyskspråkiga områden eller tyskspråkiga minoriteter

[redigera | redigera wikitext]

Länder med stora tyska immigrantgrupper

[redigera | redigera wikitext]

Tyska som främmande språk

[redigera | redigera wikitext]
Tyskkunskaperna i Europeiska unionen.

Tyska (standardtyska eller Hochdeutsch) studeras i många länder som främmande språk, främst i Europa. Majoriteten av studerande finns i Nederländerna, Skandinavien, Baltikum, Slovenien, Kroatien, Polen, Japan, Bosnien och Hercegovina, Schweiz, Serbien, Ungern, Montenegro och Nordmakedonien. Tyska är i många av dessa länder det första främmande språket i skolan. Även i före detta Sovjetunionen studeras mycket tyska. I länder som Frankrike och USA är många andra språk mer populära. Tyskt inflytande i Japan under 1800- och 1900-talet ledde till att tyska var det språk som användes i stället för latin inom den medicinska utbildningen, och tyska har också använts mycket inom den japanska rättsvetenskapen, eftersom stora delar av den japanska juridiken kopierades från tyska förebilder i slutet av 1800- och början av 1900-talet. I Sverige var tyska det första främmande språket i läroverken fram till det ersattes av engelska genom ett regeringsbeslut den 10 mars 1939,[22] vilket var genomfört i hela Sverige den 26 augusti 1946.[23] Det blev med införandet av enhetsskola (sedermera grundskola) 1950 frivilligt ämne från årskurs 7. Vissa skolor börjar efter 1994 redan i årskurs sex.

Det universitetsämne som ägnas åt vetenskapliga studier av det tyska språket och den tyska litteraturen (samt i icke-tysktalande länder även språkfärdighet) kallas internationellt för germanistik.

Internets barndom

[redigera | redigera wikitext]

Enligt Global Reach (2004) var 6,9 procent av internetanvändarna tyskspråkiga.[24][25] Enligt Netz-tipp (2002) var 7,7 procent av webbsidorna skrivna på tyska,[26] vilket gjorde det till det näst största i den europeiska språkgruppen. De rapporterade även att 12 procent av Googles användare använde dess tyska gränssnitt.[26]

Enligt både FUNREDES[27] (1998) och Vilaweb[28] (2000) var tyska det tredje populäraste språket använt av webbsidor, efter engelska och japanska.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]
  • Kühn, Ingrid; Lehker, Marianne, Deutsch in Europa : Muttersprache und Fremdsprache, Frankfurt am Main 2002
  • Rydén, Kerstin; Wengse, Ingemar; Wistam, Anne-Louise, Modern tysk grammatik, Almqvist & Wiksell, Uppsala 2000
  • Schunk, Gunther, Studienbuch zur Einführung in die deutsche Sprachwissenschaft : vom Laut zum Wort, Gunther Schunk, Würzburg 2002

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ European Commission (2012). Special Eurobarometer 386 – EUROPEANS AND THEIR LANGUAGES. europa.eu. sid. 5 (7). https://web.archive.org/web/20160106183351/http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_386_en.pdf. Läst 4 augusti 2021 
  2. ^ ”Ich liebe tyska - Varför Tyska - Därför tyska - Goethe-Institut”. www.goethe.de. http://www.goethe.de/ins/se/prj/ilt/var/dar/svindex.htm. Läst 3 juli 2019. 
  3. ^ ”We speak German” (på engelska). deutschland.de. 20 februari 2018. https://www.deutschland.de/en/topic/culture/the-german-language-surprising-facts-and-figures. Läst 3 juli 2019. 
  4. ^ ”BBC - Languages”. www.bbc.co.uk. http://www.bbc.co.uk/languages/european_languages/languages/german.shtml. Läst 3 juli 2019. 
  5. ^ Ghosh, Iman (15 februari 2020). ”Ranked: The 100 Most Spoken Languages Around the World” (på engelska). Visual Capitalist. https://www.visualcapitalist.com/100-most-spoken-languages/. Läst 5 september 2021. 
  6. ^ Om högtyska konsonant-förändringar se Fausto Cercignani, The Consonants of German: Synchrony and Diachrony, Milano, 1979.
  7. ^ Hellquist, Elof (14 november 1922). ”Tysk”. Svensk etymologisk ordbok. sid. 1042. https://runeberg.org/svetym/1130.html. Läst 5 september 2021. 
  8. ^ ”tyska”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/tyska. Läst 21 januari 2019. 
  9. ^ ”Word order in German” (på brittisk engelska). BBC Bitesize. https://www.bbc.co.uk/bitesize/topics/zm3m47h/articles/zkkbhbk. Läst 6 september 2021. 
  10. ^ [a b c] ”German language, alphabets and pronunciation” (på engelska). omniglot.com. 2021. https://omniglot.com/writing/german.htm. Läst 6 september 2021. 
  11. ^ ”ScriptSource - Standard German written with Latin script”. scriptsource.org. https://scriptsource.org/cms/scripts/page.php?item_id=wrSys_detail&key=de-Latn. Läst 5 september 2021. 
  12. ^ ”Rechtschreibung: Kuss und Känguru”. Spiegel Online "28". 8 juli 1996. https://www.spiegel.de/spiegel/print/d-8946478.html. Läst 3 juli 2019. 
  13. ^ ”Languages of Germany” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=DE. Läst 6 augusti 2009. 
  14. ^ ”Languages of Liechtenstein” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=LI. Läst 6 augusti 2009. 
  15. ^ ”Languages of Austria” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=AT. Läst 6 augusti 2009. 
  16. ^ ”Languages of Switzerland” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=CH. Läst 6 augusti 2009. 
  17. ^ ”Languages of Italy” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=IT. Läst 6 augusti 2009. 
  18. ^ ”Languages of Belgium” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=BE. Läst 6 augusti 2009. 
  19. ^ ”Languages of Luxembourg” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=LU. Läst 6 augusti 2009. 
  20. ^ ”Danmarks tredje rapport i henhold til den europæiske pagt om regionale sprog eller mindretalssprog, april 2010”. Indenrigs- og Sundhedsministeriet, Danmark. Arkiverad från originalet den 12 november 2013. https://web.archive.org/web/20131112194807/http://www.uvm.dk/Om-os/Ministeriets-internationale-arbejde/Europa-og-uddannelse/Europaraadet/~/media/UVM/Filer/Om%20os/PDF11/111031_dks_tredje_rap.ashx. Läst 20 augusti 2013. 
  21. ^ ”Languages of Denmark” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=DK. Läst 6 augusti 2009. 
  22. ^ Hundra år i Sverige - 1939, Hans Dahlberg, Albert Bonniers, 1999
  23. ^ Sverige 1900-talet – Sverige mellan tyskt och amerikanskt, NE, Bra Böcker, 2000
  24. ^ Global Statistics, Arkiverad 29 maj 2008 hämtat från the Wayback Machine. Global Reach.
  25. ^ Internet Languages, Arkiverad 17 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine. NVTC.
  26. ^ [a b] "Distribution of languages on the Internet"
  27. ^ Funredes.
  28. ^ Vilaweb Arkiverad 2 april 2006 hämtat från the Wayback Machine..

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Wikipedia
Wikipedia
 Wikipedia har en upplaga på Tyska.
v • r
Europeiska unionens officiella språk
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tyska&oldid=56034780”