Andragradsekvation
Inom matematiken är en andragradsekvation med en obekant, en ekvation av formen
Talen a, b och c är ekvationens koefficienter och uttrycket [1] betyder att a är skilt från noll. Prefixet andragrads innebär att 2 är den högsta potens med vilken det obekanta talet x förekommer i ekvationen.
Lösningar till andragradsekvationer
[redigera | redigera wikitext]Att lösa en andragradsekvation med reella koefficienter motsvaras av att finna skärningspunkterna för parabeln
och den räta linjen
vars riktningskoefficient k är -b/a och som skär y-axeln i punkten (0, m), där m = -c/a. Andragradsekvationen kan därför skrivas som ett ekvationssystem:
Om skärningspunkter saknas har ekvationssystemet endast komplexa lösningar.
En andragradsekvation har, i enlighet med algebrans fundamentalsats, alltid två lösningar, som är reella eller komplexa tal, beroende på ekvationens koefficienter:
- har två lösningar som är identiska reella tal (dubbelrot)
- har två reella lösningar
- har två lösningar som är komplexa tal
Ekvationens diskriminant (se nedan) avgör vilket av de tre fallen som gäller.
Lösningsformeln
[redigera | redigera wikitext]Lösningsformeln, även kallad rotformeln, för andragradsekvationen
är
- eller
- (för kalkylator)
- eller
- eller
Om a = 1, eller genom division med a, kan ekvationen skrivas som
och den så kallade pq-formeln ger lösningarna som
- eller
- (för kalkylator)
- eller
där
är ekvationens diskriminant.
Om koefficienterna är komplexa tal kan kvadratrotens argument vara komplext och då måste en metod för kvadratrotsberäkning av komplexa tal användas.
Härledning
[redigera | redigera wikitext]Formlerna för andragradsekvationens lösningar (rötter), kan härledas genom kvadratkomplettering. Först divideras med koefficienten för x2-termen, som enligt förutsättning är nollskild, vilket innebär övergång till formatet
Kvadratkomplettering genom addition av till båda leden och överflyttning av q:
Genom användning av en kvadreringsregel på vänsterledet kan ekvationen skrivas
vilket ger
Rötter då koefficienterna är reella
[redigera | redigera wikitext]Den typ av rötter (reella eller komplexa tal) som andragradsekvationen
har, beror på ekvationens diskriminant, D, vilken är uttrycket under lösningsformelns kvadratrotstecken:
Två lika och reella rötter (dubbelrot)
[redigera | redigera wikitext]Andragradsekvationen har en dubbelrot om, och endast om, diskriminanten är noll:
Villkoret D = 0 kan bara uppfyllas av andragradsekvationen
Ekvationen
har en dubbelrot, då ekvationens diskriminant är noll:
Dubbelroten är
Två olika och reella rötter
[redigera | redigera wikitext]Andragradsekvationen har två olika reella rötter om, och endast om, diskriminanten är ett positivt tal:
Ekvationen
har två olika reella rötter, eftersom diskriminanten är ett positivt tal:
De båda rötterna är
Två komplexa rötter
[redigera | redigera wikitext]I övriga fall har andragradsekvationen två komplexa rötter som är varandras komplexkonjugat. Med hjälp av absolutbeloppsfunktionen kan rötterna skrivas som
Ekvationen
har två komplexa rötter, då diskriminanten är negativ:
De båda rötterna är det komplexa konjugatparet
där i betecknar den imaginära enheten.
Rötter då koefficienterna är komplexa
[redigera | redigera wikitext]Tillämpning av lösningsformeln kräver i det allmänna fallet beräkning av roten till ett komplext tal.
Om det komplexa talet z skrivs i polär form som
där r, talets absolutbelopp, är ett reellt tal, kan den komplexa kvadratroten av z beräknas enligt
där är argumentet till z. Hur argumentet beräknas, se komplexa tal, polär form.
Ekvationen
har två olika komplexa rötter och diskriminanten är komplex:
Utan beräkning av komplex rot
[redigera | redigera wikitext]Ekvationen kan lösas utan beräkning av en komplex rot. Utgå från ekvationen
Efter kvadratkomplettering genom addition av till båda leden och omflyttning av d:
Sätt
Högerledet i (1) är en konstant och kan skrivas . Ekvation (1) övergår då till
Vänster- och högerledens reella och imaginära delar skall överensstämma för likhet. Även beloppen skall vara lika. För realdelar respektive belopp gäller då
Om ekvationerna adderas kan x beräknas och därefter y. z bestäms sedan med hjälp av ekvation (2).
Samband mellan rötter och koefficienter
[redigera | redigera wikitext]Antag att ekvationen skrivs på formen
Talen och är rötter till en andragradsekvation om ekvationen kan skrivas som produkten av två faktorer av första ordningen:
Om uttrycket utvecklas framgår att sambandet mellan andragradsekvationens koefficienter och dess lösningar är
Talet är således lösningarnas aritmetiska medelvärde och talet är lösningarnas geometriska medelvärde, förutsatt att koefficienten q är ett positivt tal:
Konjugatkomplettering genom variabelsubstitution
[redigera | redigera wikitext]Ett andragradsuttryck kan transformeras via variabelsubstitution enligt
- Sätt
- i högerledet, vilket ger
Metoden kan användas för att lösa andragradsekvationer. Exempel:
- Omskrivning ger
- Gör substitutionen
- som insatt i (1) ger
- och alltså är
- Enligt substitutionen är då
Tillämpningar
[redigera | redigera wikitext]En simhoppares bana kan anses följa en parabel om luftmotståndet försummas. Hopparens horisontella hastighet är konstant och den horisontella rörelsen kan beskrivas med den linjära funktionen
där t är tiden och är den initiala hastigheten i horisontalled. Hopparen har en konstant acceleration i vertikalled och den vertikala rörelsen kan beskrivas med den kvadratiska funktionen
där är den initiala hastigheten i vertikalled och h är den initiala höjden. Banan kan därmed beskrivas med andragradsfunktionen
vilken till exempel kan lösas som en andragradsekvation för konstanta y.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Weisstein, Eric W. "Quadratic Equation." From MathWorld--A Wolfram Web Resource. http://mathworld.wolfram.com/QuadraticEquation.html
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Andragradsekvation.