Lasioglossum ellisiae

	Lasioglossum ellisiae
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Egentliga insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Vägbin; Halictidae
Släkte	Smalbin; Lasioglossum
Undersläkte	'Dialictus
Art	Lasioglossum ellisiae
Vetenskapligt namn
	§ Lasioglossum ellisiae
Auktor	(Sandhouse, 1924)
Synonymer
	Halictus (Chloralictus) ellisiae Sandhouse, 1924
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Lasioglossum ellisiae är en biart som först beskrevs av Sandhouse 1924. Den ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.^[1] Arten förekommer i östra Nordamerika.^[2]

Beskrivning

Huvudet och mellankroppen är dovt metalliskt blågrön. Clypeus^[a] har guldglans på den undre delen och partiet ovanför clypeus och käkarna. Käkarna är orange, medan labrum^[a] ibland kan vara rödbrun. Antennerna är mörkbruna, liksom benen. Vingarna är halvgenomskinliga med gulbruna ribbor och bruna till svarta vingfästen. Bakkroppen är mörkbrun med rödaktiga bakkanter på tergiter och sterniter^[b]. Behåringen är vitaktig och förhållandevis gles. Honan har en kroppslängd på 4,3 till 5,5 mm, hanen på 4 till 4,6 mm.^[1]

Utbredning

En vanlig art vars utbredningsområde omfattar sydöstra Kanada till nordöstra USA, med ungefärlig nordgräns från södra Ontario över Quebec och New Brunswick till New Brunswick och Nova Scotia i Kanada. I USA bildar den en triangel med spetsen i Tennessee i söder. Östgränsen går från Nova Scotia söderut över Maine i USA och vidare från USA:s norra Atlantkust över Pennsylvania och västra Virginia till Tennessee. Västgränsen går från Minnesota i norr över Iowa och Illinois till Kentucky och Tennessee.^[2]^[1]

Ekologi

Lasioglossum ellisiae är polylektisk, den flyger till blommor från många olika familjer, som ärtväxter (Dalea purpurea), kransblommiga växter (anisisop), rosväxter (äpple, hallonsläktet och smultronsläktet) samt ljungväxter (amerikanskt blåbär).^[3]

Arten är troligtvis ettårigt eusocial, den är samhällsbildande med arbetare som hjälper den samhällsgrundade honan/drottningen att ta hand om avkomman. Boet byggs på marken.^[4]

Taxonomi

Arten betraktades länge (sedan omkring 1960^[1]) som en synonym till Lasioglossum tegulare, men den kanadensiska entomologen Jason Gibbs visade 2009 att den var en egen art.^[2]^[4]

Kommentarer

^ [a b] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

^ [a b c d e f] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 120–124. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020.
^ [a b c] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 88. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.
^ ”Lasioglossum ellisiae (Cockerell, 1938)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+ellisiae. Läst 12 april 2020.
^ [a b] ”Lasioglossum ellisiae (Sandhouse, 1924)” (på engelska). Bees of Canada. Royal Saskatchewan Museum, Regina, Kanada. http://beesofcanada.com/species/lasioglossum-ellisiae-(sandhouse,-1924). Läst 13 april 2020.

Externa länkar

Wikispecies har information om Lasioglossum ellisiae.
Artförteckning

[huvud-3] [a b] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.

[bakkropp-4] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

[GIBBSC-1] [a b c d e f] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 120–124. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020.

[GIBBSU-2] [a b c] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 88. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.

[DL-5] ”Lasioglossum ellisiae (Cockerell, 1938)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+ellisiae. Läst 12 april 2020.

[BOC-6] [a b] ”Lasioglossum ellisiae (Sandhouse, 1924)” (på engelska). Bees of Canada. Royal Saskatchewan Museum, Regina, Kanada. http://beesofcanada.com/species/lasioglossum-ellisiae-(sandhouse,-1924). Läst 13 april 2020.

[1]

[2]

[a]

[b]

[3]

[4]