Storgröe
Utseende
Storgröe Status i Sverige: Nära hotad[1] Status i Finland: Nära hotad[2] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fanerogamer Magnoliophyta |
Klass | Enhjärtbladiga blomväxter Liliopsida |
Ordning | Gräsordningen Poales |
Familj | Gräs Poaceae |
Släkte | Gröen Poa |
Art | Storgröe Poa remota |
Vetenskapligt namn | |
§ Poa remota | |
Auktor | Forselles |
Synonymer | |
Molinia remota (Forselles) Hartm.[3] Glyceria norvegica Sommer.[4] Hydropoa remota (Forselles) Dumort.[5] Glyceria remota (Forselles) Fr.[6] Poa molinioides Trin. ex Trautv.[7] Poa sudetica var. remota (Forselles) Fr.[8] Poa asiaeminoris H.Scholz & Byfield[9] Panicularia remota (Forselles) Kuntze[10] |
Storgröe (Poa remota) är en art av växter[11] som beskrevs av Forselles. Storgröe ingår i släktet gröen, och familjen gräs.[12][13][14] Enligt den finska rödlistan[15] är arten nära hotad i Finland. Enligt den svenska rödlistan[1] är arten nära hotad i Sverige. Arten förekommer i Skåne, Öland, Kalmar län (fastlandet), Kronobergs län, Jönköpings län, Västra Götaland, Östergötland, Södermanland, Stockholms län, Uppland, Västmanland, Närke, Värmland, Dalarna, Gävleborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län. Arten har tidigare förekommit i Blekinge men är numera lokalt utdöd. Artens habitat är granmyrar. Inga underarter finns listade.[12]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Gärdenfors Ulf, red (2010). Rödlistade arter i Sverige 2010 = The 2010 red list of Swedish species. Uppsala: Artdatabanken i samarbete med Naturvårdsverket. Libris 11818177. ISBN 978-91-88506-35-1. Arkiverad från originalet den 26 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140726173636/http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/artdatabanken/om-oss/publikationer/bocker/2010-rodlistade-arter-i-sverige-2010/. Läst 9 november 2012 Arkiverad 26 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Pertti Uotila, Henry Väre (2019). ”Finsk rödlistning av storgröe – Poa remota” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.40468. Läst 22 mars 2022.
- ^ Hartm. (1843) , In: Handb. Skand. Fl. , ed. 4: 33
- ^ Sommer. (1837) , In: Kongl. Vetensk. Acad. Handl. 1837: 254
- ^ Dumort. (1868) , In: Bull. Soc. Roy. Bot. Belgique 7: 67
- ^ Fr. (1839) , In: Novit. Fl. Suec. Mant. 2: 5
- ^ Trin. ex Trautv. (1884) , In: Trudy Imp. S.-Peterburgsk. Bot. Sada 9: 331
- ^ Fr. (1839) , In: Novit. Fl. Suec. Mant. 2: 11
- ^ H.Scholz & Byfield (2000) , In: Turkish J. Bot. 23: 265
- ^ Kuntze (1891) , In: Revis. Gen. Pl. 2: 782
- ^ Forselles (1807) , In: Acta Inst. Linn. Upsal. 1: t. 1
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (20 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/poa+remota/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ WCSP: World Checklist of Selected Plant Families. Govaerts R. (ed). For a full list of reviewers see: http://apps.kew.org/wcsp/compilersReviewers.do, 2010-12-03
- ^ Dyntaxa Poa remota
- ^ (på finska) Suomen lajien uhanalaisuus 2010= / The 2010 red list of Finnish species. Helsinki: Ympäristöministeriö. 2010. Libris 12130085. ISBN 978-952-11-3805-8. Arkiverad från originalet den 9 september 2015. https://web.archive.org/web/20150909225926/http://www.ym.fi/fi-FI/Ajankohtaista/Julkaisut/Erillisjulkaisut/Suomen_lajien_uhanalaisuus__Punainen_kir%284709%29. Läst 15 oktober 2015 Arkiverad 9 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Storgröe.
- Wikispecies har information om Poa remota.