Pseudechis porphyriacus
| Pseudechis porphyriacus Status i världen: Livskraftig (lc) | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Giftsnokar Elapidae |
| Underfamilj | Havsormar Hydrophiinae |
| Släkte | Pseudechis |
| Art | Pseudechis porphyriacus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pseudechis porphyriacus | |
| Auktor | (Shaw, 1794) |
| Utbredning | |
| Synonymer | |
|
Pseudechis porphyraicus MCCOY 1867[1] Trimeresurus porphyreus DUMÉRIL 1854[2] Naja porphyrica SCHLEGEL 1837[3] Acanthophis tortor LESSON 1830[4] Trimeresurus leptocephalus LACÉPÈDE 1804[5] Coluber porphyriacus SHAW 1794[6] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pseudechis porphyriacus[6] är en ormart som beskrevs av Shaw 1794. Pseudechis porphyriacus ingår i släktet Pseudechis och familjen giftsnokar och underfamiljen havsormar.[7][8]
Denna orm förekommer i östra och södra Australien i Queensland, New South Wales, Victoria och sydöstra South Australia. Arten kan leva i olika habitat men den hittas oftast intill vattenansamlingar. Födan utgörs främst av groddjur och ödlor som kompletteras med små fåglar, däggdjur och andra ormar. Honor lägger inga ägg utan föder 8 till 40 ungar under våren.[9]
Många individer dör när de äter den introducerade och giftiga agapaddan. Hela populationen antas vara stor. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[9]
Trots att det är en giftorm anses dess gift inte nödvändigtvis vara dödligt för människor. Cirka 20 dokumenterade fall av personer som har blivit bitna av ormen i Australien sedan 2005 har inte resulterat i några dödsfall.
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Arten delas in i följande underarter:[7]
- P. p. porphyriacus
- P. p. eipperi
- P. p. rentoni
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ McCoy, F. (1867) On the recent zoology and palaeontology of Victoria., Ann. Mag. Nat. Hist. (3) 20: 175-202
- ^ Duméril, A. M. C., BIBRON, G. & DUMÉRIL, A. H. A., (1854) Erpétologie générale ou histoire naturelle complète des reptiles. Tome septième. Deuxième partie, comprenant l'histoire des serpents venimeux., Paris, Librairie Encyclopédique de Roret: i-xii + 781-1536
- ^ Schlegel, H. (1837) Essai sur la physionomie des serpens. Partie Générale: xxviii +251 S. + Partie Descriptive: 606 S. + xvi., La Haye (J. Kips, J. HZ. et W. P. van Stockum)
- ^ Lesson, R.P. (1830) Description de quelques reptiles nouveaux ou peu connus. In: M.L.I. Duperrey, Voyage Autour du Monde Execute par Ordre du Roi, sur la Corvette de La Majeste, La Coquille, exécuté Pendant les Annees 1822, 1823, 1824 et 1825. 2. Zoologie 2 (1)., Arthur Bertrand, Paris: 1-65
- ^ LaCépède, B. G. E. L. (1804) Mémoire sur plusieurs animaux de la Nouvelle- Hollande dont la description n’a pas encore été publiée., Annales du Muséum National d’Histoire Naturelle, Paris, 4:184-211
- ^ [a b] Shaw,G. (1794) The Zoology of New Holland., London, 33 pp.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (24 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pseudechis+porphyriacus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Pseudechis porphyriacus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
- ^ [a b] Shea, G., Cogger, H. & Greenlees, M. 2017 Pseudechis porphyriacus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 augusti 2021.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]Wikimedia Commons har media som rör Pseudechis porphyriacus.
|