Kyrkligt - fototriss

Fototriss tema denna vecka - kyrkligt - är ett starkt känslomässigt tema för mig. Bilderna är från Östra kyrkogården i Karlskoga tagna vid min mors begravning.

Kyrkogården invigdes 1945 och har en stark prägel av bergslagsnaturens öppenhet. Den sluttar mjukt ner mot Svartälven, där ett parkbälte är bevarat. I söder gränsar kyrkogården till ett naturområde, Bullerdalen.

Länk: Fototriss 304 - kyrkligt

Inte tappa taget

När jag ser larven hänga så där tänker jag, att den får inte tappa taget. Då tränger sig ett minne på. När jag började i realen fick jag en bästis, som var mycket sportintresserad. Bland annat ville hon se på Degerfors IF:s fotbollsmatcher men inte ensam utan jag måste följa med.

Vi cyklade alltså en mil, från Karlskoga till Degerfors, för att titta på spelet. Publiken var alltid stor. I publiken fanns en glad, lullig man, som alltid sjöng med hög röst:

Heja, heja, heja hemmalaget!
Ni får inte tappa, tappa taget!

Jag var väl inte speciellt intresserad men målvakten i DIF, Bertil 'Sippa' Tinglöf, var enastående på att kasta ut bollen han fångat. Han kastade lååååångt och med presition. Utkasten var så spännande. Jag undrade alltid, om han skulle kasta mål. Men det får man kanske inte göra i fotboll.

Länk:
Camera Critters

Gammalt

När man passerar Karlskoga ser man denna höga skorsten från vägen. Symbolen - ett B med en pil genom - Boforspilen - inregistrerades som bruksmärke 1867 (syns bättre om ni klickar på bilden).

AB Bofors grundades som ett järnbruk 1646 och var inledningsvis ett allmänt järn- och stålbruk. Det blev en ledande ståltillverkare under 1870-talet. I slutet av 1800-talet började man tillverka och sälja kanonämnen. Ganska snart byggde man ut verkstäderna i Karlskoga och började själv tillverka kanoner. 

Samhället Bofors växte upp kring fabriken. Butik, bostäder, läkare, skräddare och mycket annat sköttes av Boforsbolaget. Bolaget hade alltså sociala ambitioner med bostäder, pensionärsboende, daghem, läkarvård och semesterbyar (Labbsan vid sjön Möckeln för tjänstemän och Storön i Vänern för arbetare). Den första versionen av det s.k. lejonmärket (skymtar under klädhängaren) skapades omkring 1930.

Inför 300-årsjubiléet år 1946 gav man ut en bok. När man senare firade 350-årsjubileum hade så mycket hänt efter andra världskriget att man gav ut en ny bok.

Mera gammalt finns hos SussoKai. 

Karlskoga 25 mil bort

Jag har varit i Karlskoga och hälsat på min mamma veckan som gick. Hon behandlas nu på en avdelning för korttidsvård, som kommunen ansvarar för. Denna gång kände hon igen mig när jag kom, vilket gladde mig oerhört. 

Hon var såpass bra, att min dotter med söner kunde hälsa på henne. De handlade en bukett rosor, egenhändigt utplockade av killarna med en av varje färg, som de gav henne. Vid besöket hade de ritgrejor med sig och ritade bilder, som de gav till gammelmormor. Hon tyckte pojkarna var gulliga.

Rollatorn står oanvänd - mamma sitter i rullstol - slaget mot huvudet var förödande. Hon får tabletter mot värken i den brutna armen, vilka gör att hon blir trött och helst vill sova. Framtiden innehåller många frågetecken.

Vårtecken Karlskoga

Jag blev kvar i Karlskoga nästan två veckor och besökte min mamma på lasarettet varje dag. Förutom såret i pannan, som man var tvungen att sy, hade hon brutit en arm. Slaget mot huvudet orsakade en blödning i hjärnan. Hon känner inte längre igen mig utan betraktar mig som en av personalen. Hon berättar, att hon har en dotter, som flyttat till Stockholm. Hon talar om sina barnbarn. Min yngsta moster och hennes man har hon känt igen. Hon har alltid umgåtts med dem och moster brukar hjälpa mamma. Vid några enstaka ögonblick har hon med förvåning konstaterat, att jag är där. Trots att livet stannat upp för mig just nu fortsätter våren. Statyn "Morgon" står på torget i Karlskoga centrum och trädet bakom blommade så vackert när jag var där.

CRP - vad är det för något?

Telefonen ringde fredag 17/9 - klockan var 16.30. Det var min mamma - hon mådde inte så bra - var trött. Vårdcentralen hade tagit blodprov - hon hade CRP 408 och man ska ha under 10 och de sa att hon måste åka till akuten. Hon var ledsen och rädd och ville absolut inte åka till lasarettets akutavdelning. Min mamma är 83 år.

Hon hade svårt att andas. Efter 55 års rökning har hon fått diagnosen KOL. Har dessutom åldersdiabetes och tar insulin. En stroke för ett par år sedan gör att hon måste använda rullator när hon går. Jag kastade mig i bilen och åkte de 25 milen till Karlskoga, där min mor bor. Det blev en vaknatt med många andnöds-attacker.

På lördagen kunde hon inte heller åka sa hon, för hon hade så mycket att göra - betala räkningar, ta hand om mat osv osv. Vi tittade på hennes balkong, som var nymålad och pelagonerna, som fortfarande blommade.

Även orkidéerna blommar, som vanligt, och fler knoppar är på gång.

Det blev mycket tomater på balkongen. En del var fortfarande gröna när hon höststädade. De får en jämn eftermognad individuellt inslagna i tidningspapper och samlade i en vacker korg.

Jag ringer till lasarettets akutavdelning för att få reda på vad värdena i blodprovet betyder - CRP 408. CRP står för C-reaktivt protein och ingår i immunförsvaret. Det ökar snabbt i koncentration i blodet när man får en infektion eller inflammation. Har man så högt som 408 ska man komma till akuten direkt. Jag säger detta till min mamma men hon vill inte. Sköterskan på akutmottagningen får prata med mamma och efter en stund har hon övertygat henne om nödvändigheten att komma på en gång.

På akuten blir mamma omhändertagen direkt. Hon får syrgas, hjärtat kontrolleras via en skärm, man tar EKG, lyssnar på lungorna, mäter de svullna benen , tar blodprover och så skickas hon till lungröntgen. När man är klar där blir hon inlagd på medicinavdelningen. Man konstaterar så småningom att hon har lunginflammation och sätter in penicillin.

Efter några dygn på lasarettet får hon åka hem redan på tisdagen med den nya medicinen, som hon ska äta i nio dagar. Mamma mår bättre och är glad att hon till slut gav med sig och åkte till lasarettet.