Utan påsar vore livet svårt

Det finns en bloggutmaning som gäller på lördagar, en utmaning från Åke som jag av någon underlig anledning oftast lyckas glömma bort, såväl att kolla som att hörsamma. Idag är ett undantag! Man ska "hoppa på tåget" och det gör jag här och nu. 

Nyckelordet denna gång är påse, och en sak är klar: hur skulle vi klara oss utan påsar? Tänk bara på alla gånger (senast i går i mitt fall) man släpat smutstvätt till tvättstugan i en blå Ikea-påse? Den har fått ett passande namn, "Frakta" heter den! (Jag hyllade den här för tretton år sedan, priset har gått upp från fem till nio kronor sedan dess, sex spänn för en mindre modell). Tror att möbeljätten var först med en kasse i det stora formatet, nu har "alla" andra följt efter, bland dem till och med modehuset Balenciaga som 2017 gjorde en snarlik väska fast i skinn och med blixtlås.

Sedan har vi de olika kassarna i papper och plast som förr var en självklarhet att bara ta i butiken när man skulle bära hem matvarorna eller den nya koftan. Men 2017 kom en ny lag. Plötsligt kostade de extra och visst blev vi väl lite försiktigare, såg till att återanvända dem både en och fyra gånger? Målet var att – och nu citerar jag en text jag skrev på News 55 samma år – "ingen ska använda mer än 40 plastbärkassar om året när vi är framme vid år 2025." 

Där är vi ju nu. Användandet har faktiskt gått ner, även om jag inte räknat mina. Den där skatten på plastpåsar togs bort för ett år sedan. Idag är jag av den uppfattningen att folk faktiskt väldigt ofta har med sig egen kasse hemifrån när det är dags att gå till butiken. Ofta en sån där liten sak i tunn nylon som när den är tom kan vikas ihop och nästan inte ta nån plats alls i fickan eller handväskan. Eller en snygg i kraftigt tyg, kanske en souvenir från någonstans?

Hos mig finns en annan påse som jag blev förälskad i vid första ögonkastet. Den ser ut som nästan vilken brun papperspåse som helst, är gjord i porslin och kommer från tyska Rosenthal. Jag kunde inte köpa den just när jag upptäckte den, minns inte av vilken anledning. Däremot stod den rakt framför mig i en taxfree-shop på Barbados långt senare. Naturligtvis slog jag till. Och varje gång jag tänker på hur konstigt det är att jag köpte den där jag köpte den fnissar jag lite för mig själv ... det är ungefär fyrtio år sedan! Tapio Wirkkala har designat den och när jag googlar ser jag att min vas verkar ha blivit riktigt värdefull under åren den stått hos mig!

25/10: Pastans dag

Oavsett hur påsen/kassen ser ut är den en av alla dessa vardagsprylar som vi glömmer bort att vara tacksamma för. Nu tycker jag alltså att vi ska införa kassens dag i den alternativa kalendern, den med alla temadagarna inpetade, ibland i flerdubbla lager!

Jag började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte visa min uppskattning av tepåsen  och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten, följd av klädhängaren och så kom turen till ljusstaken innan vi hamnade på Saintpaulian, den rara lilla krukväxten. Sedan handlade det om min kära solfjäder och senast hamnade jag hos blomvasen.

En stöttande påse för oss som försöker undvika att handla på nätet.

Ramlade över dessa roliga kassar på nätet! De kostar under 200 kr och kommer från https://www.missyusabags.com/. Hade jag inte så gott om väskor redan så ...

Copyright Klimakteriehäxan

Blomvasen förtjänar sin egen dag

Det går inte att förneka: jag har många blomvaser. Onödigt många, om du frågar folk i min närhet. Ändå händer det att jag trillar dit och skaffar en ny. Det kan bero på vasens form eller färg eller originalitet, ja det kan bero på nästan vad som helst som känns tilltalande. Lägg till detta att det likväl ofta händer att jag inte har någon endaste vas som passar till den bukett jag just burit hem eller fått ...

5/10: Gräddtårtans dag

Vasen på bilden är ett sent tillskott till min samling, en reapryl från Hemtex för något år sedan. Visst är den fin! Kommer ofta till användning, det blir lite periodar-grej, somliga är jag förstås mer förtjust i än andra ...

Ibland plockar jag fram en av mina Aalto-vaser i den klassiska modellen som heter Savoy, jag har flera i olika storlek och färg. Lisa Larsson-vas har jag också. Och Ikea, jättesnygga och väldigt mycket design för priset! Lägg till några loppisfynd och keramik gjord av kompisar, plus den japanska vita i porslin som står på stadiga fötter i svarta skor med randiga strumpor. Nu när gladiolustiden börjar har jag minst en riktigt hög vas för de blommorna, och vårens vitsippor står ofta i en liten brun kruka. Osv osv osv!

Där ser ni, det är kul med vaser! Nu lanserar jag ännu ett förslag till ny temadag i den alternativa almanackan: "Blomvasens dag". Det är bara vardagens ting jag lyfter fram. sådana som vi nästan aldrig pratar om. Kommer du på någon temadag som fattas? Berätta det i kommentarsspalten! Eller skriv ett eget inlägg och lämna länk här! Ta det som en liten udda utmaning

Jag började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte med tepåsen  och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten, följd av klädhängaren och sen kom turen till ljusstaken innan vi hamnade på Saintpaulian, den rara lilla krukväxten. Senast handlade det om min kära solfjäder. 

Copyright Klimakteriehäxan

Tänd ett ljus och låt det brinna!

När man väl har kommit en bit in i september börjar det verkligen bli dags! Dags att tända de levande ljusen, på middagsbordet eller bara i en ljusstake på en plats i hemmet där en liten varm låga lyser upp i flera av ordets bemärkelser.

Det finns förstås de som hävdar att ljusstakar är tämligen onödiga och bara står i vägen, eller enbart samlar damm. Jag är av en annan åsikt. Nog för att jag har många ljusstakar redan, men det hindrar mig inte från att falla i trans (nåja) för en i för mig ny design, det kan vara handgjord keramik eller fint glas eller varför inte de jättesnygga "Bloom Botanica" i stål från Georg Jensen? 

15/9: Demokratins dag

Min samling ljusstakar består av ärvda, fådda (tack Kurt Olsson för ordet) och impulsköpta favoriter: reafynd, loppisköp eller bara kärleksshopping rakt av. Det händer också att jag ger bort en ljusstake eller två, väl valda med tanke på mottagaren. För det mesta tar de ju faktiskt inte jättestor plats om de ska stå på kö i något skåp.

Nu tvingas jag än en gång konstatera att en så väsentlig del i vår heminredning inte tilldelats sin egen dag i den alternativa kalendern, den som redan har uppåt 900 särskilda "dagar". Visst borde denna brist åtgärdas? Fram för "Ljusstakens dag"! Ju förr desto bättre, och allra bäst passar den så här på hösten när världen omkring oss mörknar!

Samtidigt kan man ta tillfället i akt och än en gång njuta av "Tänd ett ljus och låt det brinna!", en riktig dunderhit med hjärtevärmande budskap. Låten har blivit en "julsång", men man kan höra den när som helst, jag lovar!

Det här är mitt femte (kanske inte helt seriösa) förslag till ny temadag i den alternativa almanackan. Jag lyfter fram saker som finns i vår vardag, fast vi kanske inte ägnar dem särskilt mycket intresse eller omtanke? Började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte med tepåsen och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten, sedan kom turen till klädhängaren.

Kommer du på någon temadag du tycker saknas? Berätta det, kommentarsspalten finns här och tar glatt emot varje meddelande!  

Denna ljusstake finns i foajén till Bio Rio vid Hornstulls strand i Stockholm.
Helt tydligt i flitigt bruk!

Copyright Klimakteriehäxan

Det kan hänga på galgen

Vill härmed lansera förslaget "Klädhängarens dag" som ny temadag i den alternativa almanackan! Ja men hur skulle vi klara oss utan den där hjälpredan i garderoben och hallen?  Heder åt en sådan vardagspryl!

Vid det här laget har väl ingen missat de moderna galgarna, de som försetts med någon sorts sammetsliknande yta som hindrar plaggen från att kana av? Visst har man kunnat lura kläderna att stanna på en hängare i trä, metall eller plast, men alltför ofta har halsöppningen varit för stor, materialet för mjukt eller så har någon annan faktor gjort att klänningen (eller vad det nu kan vara) trillat ner och blivit liggande på garderobens golv. Ingen bra förvaringsplats!

11/9: Kebabens dag

Det där problemet är verkligen inte nytt. Snarare urgammalt. Det fanns en tid när de galgar man använde var gjorda av en svängd träbit med en metallkrok iskruvad mitt på. Enkelt och för all del funktionellt i många fall, men långt ifrån alla.  

Naturligtvis fann dåtidens listiga kvinnor på bot. Ibland virades trähängaren in i tygremsor, plast kunde också förekomma. Men det fanns ett sätt till: man virkade in hängaren i ett nät av stolpar och luftmaskor! Hur lång tid kan det ha tagit för en enda galge? Även för en van och snabb virkerska måste det ha handlat om en god stund. Resultatet ser ni på bilden: en lätt förskönad galge med glidstopp m/Ä. Plaggen hängde definitivt kvar. 

I huset i Barndomslandet hittar jag flera galgar som någon lagt ner garn, möda och tid på. Borde de inte hamna på museum? Jag kan ju hur som helst använda dem, parallellt med de moderna "kollegorna" som har glidstopp från första stund. Medan jag tänker att handarbete kan vara så olika saker ... Och faktum kvarstår: det kan hänga på galgen. Som borde få sin egen dag.

Det här är mitt fjärde (möjligen inte alldeles seriösa) förslag till ny temadag i den alternativa almanackan. Där finns visserligen redan uppåt 900 temadagar listade, men man har åtskilliga datum reserverade för fler än en "jubilar" så det går att dela! Och som du kanske märkt så har jag satsat på att lyfta fram riktigt vardagliga saker, sådana vi aldrig brukar nämna ens i kortaste ordalag. Jag började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte med tepåsen och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten. Idag blev det alltså klädhängarens tur.

Kommer du på någon temadag du tycker saknas? Berätta det, kommentarsspalten finns här och bara väntar! Eller skriv ett inlägg på din egen blogg och publicera länk här så fler kan hitta!  

Copyright Klimakteriehäxan 

Vad vore köket utan kylskåpsmagneter?

Den här grisen i kockmössa har hållit mig sällskap i köket ända sedan nån gång på 90-talet, när jag råkade hittade honom. Han är den kylskåpsmagnet jag tycker allra mest om och har en hedersplats, i en egen ram (som förstås också är en kylskåpsmagnet). 

De där magneterna kan man hitta överallt. Se bara min lilla kollektion på fotot nedan! Där finns

8/9: Läskunnighetsdagen

 perfekta souvenirer (isbjörnsvarning från Svalbard, pastaburkar från Italien), leksaksglass barnbarnen älskat (när man inte får äta riktig glass före maten), minnen från förr (Dottern gjorde körsbären på dagis), eller tänkvärdheter (Hjalmar Söderberg-citatet fick jag på 50-årsdagen). Ingen design är främmande eller "fel" i den här branschen!

Tror att precis alla jag känner har åtminstone en, ofta många lappar uppsatta på dörren till kyl eller frys med en magnet. Påminnelser om saker som ska handlas, läkarbesök, räkningar att betala, alla möjliga sorters planer som kan sättas på pränt. Ja vad vore köket utan kylskåpsmagneter? 
Hur är det då möjligt att "Kylskåpsmagnetens dag" saknas i den alternativa almanackan, den som ändå har nästan 900 temadagar registrerade för år 2025? Borde man inte ändra på det? 

Det här är mitt tredje (kanske inte hundraprocentigt seriösa) förslag till ny temadag i den alternativa almanackan. Jag började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte med tepåsen. Vad tror du kommer härnäst? Visst är spänningen så gott som oliiiidlig?!

Kommer du på någon temadag du tycker saknas? Berätta det, kommentarsspalten finns här och bara väntar! Eller skriv ett eget inlägg och lämna länk här! Ta det som en liten udda utmaning!

Copyright Klimakteriehäxan

Vi behöver fler temadagar!

Ideligen dyker det upp, påpekandet om att "i dag är det ...." och så handlar det om en pryl eller en företeelse som lyfts fram. Idag, exempelvis, kan man fira Porslinets dag. I princip har varje dag på året minst en, ibland uppåt fem "etiketter" som ska inspirera till högtidlighållande av något slag. 

31/8: Porslinets dag

Ofta är det seriösa företeelser som petats in i den där almanackan, sjukdomar eller religiösa märkesdagar, men ännu vanligare verkar det vara med mer eller mindre tokiga, ofta väldigt påhittiga val av "jubilarer". Hajar till när jag ser att "skolledan" har en egen dag fast det visar sig att jag läste lite för slarvigt, det är nämligen "skolledarna" som ska hyllas ...

Vi närmar oss med hast en dag som verkligen etablerat sig. Jag tänker på 4 oktober, numera erkänd som Kanelbullens dag, fast det började som protestdag mot löntagarfonder. Mindre känt är det nog att den där söta vetebullen delar dag med såväl vodka som tacos! Åtskilliga maträtter har sin dag: Janssons frestelse, ägg, gröt, ost, kaffe, messmör. Men hur kan då yoghurten fattas? Och fläskfilén? Fiskbullen? Livsnödvändigheter allihop!

Totalt finns det i år inte mindre än 883 temadagar. De kan bli fler, man kan ta iniativ och föreslå. Själv funderar jag allvarligt på om inte Diskborstens dag borde instiftas med det snaraste.

 

Visst är det väl så att diskborsten är en pryl som vi inte uppskattar efter förtjänst? En sån suverän hjälpreda i köket! Den väsnas inte, den tar liten plats, den är billig i inköp, den drar ingen ström och den är, faktiskt, oumbärlig.

 När jag tänker efter är det alltså helt obegripligt att det inte finns en "Diskborstens dag" när nu så gott som alla andra saker har fått en egen "temadag" att bli firad på. Kylskåpet högtidlighålls i juni, dammsugaren i mars (fast då handlar det också om bakverket med samma namn). Men diskborsten kammar alltså, orättvist, noll!

Diskett på
Nordiska muséet.

Vår i dag klassiska diskborste döptes inledningsvis till Diskett. Den designades 1968-1969 av Hans Ehrich och Tom Ahlström (A&E design AB). Den var ergonomisk, den hade en smart "skrapkant" längst fram på borsthuvudet och den blev snart en succé, flitigt kopierad. Värmländsk är den också, originalet tillverkades i Kristinehamn av en firma med det underbara och högst lättbegripliga namnet Borst och Pensel AB!

Idag är urmodellen självskriven på Nordiska Muséets avdelning för design, minst lika självskriven som i mitt (och förmodligen ditt) kök. Fast nu råkar jag ju också ha en variant av diskborste som inte går i riktigt samma stil ... men visst är hon kul, tjejen som så gärna hjälper mig med handdisken? Har fått henne i present och använder henne sparsamt, vill ju inte att hon ska bli flintis ... 

De vanliga diskborstarna behöver ersättas ganska ofta, men vad gör det när en så användbar pryl kan köpas för en femma och ibland även ännu billigare! Allt bra är inte dyrt, vilken tur!

Kommer du på någon temadag du tycker saknas? Berätta det, kommentarsspalten finns här och bara väntar! (Jag återkommer nog med några fler kandidater så småningom).

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarminne m/2025

Visst är det trevligt med en souvenir från sommaren! Och helst en som går att använda i vardagen. Som min nya mugg, i generös storlek. Trevlig att se på, god att dricka ur, fin att hålla i dessutom. Tillverkad av keramikern Ann-Charlotte Togner från Mogården i Kil som låtit drejskivan snurra. Hon jobbar i stengodslera och har belönats med titeln "utmärkt värmländsk slöjdare".

Det vackra mönstret är lånat från en nyponrosbuske och ska till och med tåla maskindisk. Togners alster säljs i Alster, i den hantverksbutik som ligger ihop med Gustaf Frödings minnesgård. Där är det lätt att falla för både det ena och det andra ... nu hejdade jag mig vid muggarna!

Copyright Klimakteriehäxan

Var så god och sitt!

Mina knän är inte som förr. De gnäller och bråkar. En läkare har kollat och slog lugnt fast: menisken. Den är inte i form. Nää, det tror jag inte heller att den är! 

Detta betyder bland mycket annat att den "brassestol" som jag i åratal tagit med mig ut för att vistas i solen, med läsning försedd, har gjort sitt. Visst har jag länge tänkt att den på grund av ren ålderssvaghet skulle braka när jag satt ner rumpan på det blekta tyget, men det har den ju inte gjort. Däremot sitter man väldigt nära marken. Och sista gången jag använde den kom jag upp på ren viljestyrka, ingenting annat. Knäna skrek!

Alltså var behovet av en ny, lätt och bärbar, stol uppenbart. Googlade. Hittade ett ställe som hade ordet "ergonom" i firmanamnet, det lät ju betryggande eller hur? Valde mellan två modeller, beställde båda för att provsitta och välja hemma. De var inte billiga. Men antagligen i genomtänkt design.

De kom och jag packade upp med ivriga fingrar. Men just dessa fingrar visade sig vara i klenaste laget: jag lyckades inte få ihop sista "skarven" när stolen skulle monteras. Har returnerat, hoppas och tror att jag får pengarna i retur.

Googlade igen, nu på mer närliggande butiker. Ikea! Jo men visst! Åkte dit. Bara för att upptäcka att deras lager på stolar som jag hade kunnat tänka mig var tömt. Men vänta nu!? Hade jag inte sett att Ö&B ... jo ... Raskt över till nästa butik. Där fanns klassikern Baden Baden, stor och rejäl, inget man går omkring och bär på. Inga fler varianter inom synhåll.

Bredvid låg JULA, ett varuhus jag sällan besöker (fast Dottern säger att hon hittar mycket bra där). Chansar. Frågar i kassan, jo om jag går längst in hittar jag kanske något? Långpromenaden slutar vid ett gäng utemöbler. Och jag ser EN stol. Den är lätt, den verkar enkel – men den verkar också vara slutsåld? Är detta det sista exemplaret, det man skyltar med men inte säljer?

Nej det är den inte! Då är frågan: vad kostar den? När jag såg prislappen kunde jag ha svimmat, men det gjorde jag turligt nog inte. Stolen kostade en hundring! EN! Och monteringen då? Jo man drar ut den ur tillhörande fodral och ruskar till och simsalabim! Var så god och sitt! Den håller för 100 kilo dessutom, så jag har lite marginal.

För säkerhets skull köpte jag två. En får ligga i bilen. Vem vet när och var man kan vilja slå sig ner nånstans lite lättvindigt nästa gång? Om solen bara vill visa sig igen, alltså.

Copyright Klimakteriehäxan

Händer

Kanske tänker vi sällan på dem, händerna. Som är så viktiga! Utan dem står vi oss ganska slätt. De berättar dessutom väldigt mycket om människan på vars armar de sitter. Jag för min del har alltid tyckt att just händerna är bland det mest attraktiva en man kan ha att visa upp. Fast de måste förstås vara välvårdade, även om man kan se att de är eller har varit i flitig användning. Vilket naturligtvis också gäller kvinnohänder!

Ändå sker det alldeles för ofta att händer används till så fel saker. Utan händer skulle färre illdåd begås. Knivar skulle inte höjas i vredesmod. Inga skjutvapen skulle avlossas. Strypgrepp skulle inte kunna tas. Hårda knytnävsslag bleve omöjliga att utdela. Enligt islams sharialag är ett inte ovanligt straff för stöld att få händer avhuggna. Märkligt nog tycker jag mig se en viss logik i det, även om jag förstås inte önskar oss samma lag här.

Ibland har händer fått symbolisera fred. Som i Liss Erikssons skulptur "La Mano" som finns på Katarinavägen, nära Slussen i Stockholm. Den ska hedra de frivilliga svenska soldater som stupade i det spanska inbördes­kriget. (Bilden, t h, från Wikipedia).

En annan hand som fått klassikerstämpel är formgiven av Estrid Ericson, framstående designer på 1900-talet och grundare av Svenskt Tenn. Hennes skapelse fanns som brevtyngd, numera tror jag bara halsbandshänget finns kvar – jag har ett och tycker mycket om det, folk kommenterar det inte sällan.

Jag kan dessutom stoltsera med åtminstone två bordslampor som håller upp sin ljuskälla i ett par kupade händer, någon blomkruka också. Så jag har gillat händer väldigt länge, också de "konstgjorda"!

Men mest älskar jag mina stora, tunga händer vars proveniens jag aldrig lyckats klura ut. Ni ser dem på bilden överst i det här inlägget. Det var ett spontanköp, trots storleken, och jag har verkligen aldrig ångrat det! Har sett verket i mindre varianter men aldrig fått vet vem som skapat dem eller varifrån de kommer. Ibland får de hålla en blomma, som på fotot, ibland ett levande ljus, ibland någon liten designpryl jag gillar. Oavsett innehållet älskar jag dem alltså! Tycker de utstrålar värme och omtanke trots det hårda materialet. Kärlek, rent av. Som alla händer borde göra.

Estrid Ericsons hand i tenn.

Copyright Klimakteriehäxan

Förnyelse med F: Fransar och Fuskpäls

Vaser. Den sortens prylar som man lätt får för många av – bara för att upptäcka att man absolut inte har någon som passar den blomma eller bukett som man just fått eller köpt ... Sedan kan man ju tröttna också, på vaser precis som på allt annat.

Nu har jag varit på Sven-Harrys konstmuseum här i Stockholm och sett nya möjligheter öppna sig när det kommer till design av blomvaser. Kolla bilderna! Tips för den händiga!

Kanske har du en gammal fuskpäls som inte används längre, men som du ändå inte nänts slänga? Ja men klä på en vas vetja! Eller ta fram lite gamla restgarner och fixa till några långa fransar som kan arrangeras på bordsytan kring en annan blomvas! Håll med om att det blir en klar förändring, definitivt en förnyelse!

OK, jag inser att detta inte är design som får varenda människa att plocka fram sax, nål och tråd. Men håll med om att det är kul! Kvinnan bakom verken heter Fanny Ollas, en 40 år ung stockholmstjej,  och om man klickar in sig på hennes hemsida får man se fler originella och roliga verk!

Copyright Klimakteriehäxan

En annan sorts skyltsöndag

Fjärde söndagen i advent. Fjärde ljuset är tänt, i den gamla staken från Ikea. Lisa Larssons tomte har denna gång fått jobbet att vakta ljusen.

Sakta men säkert dyker julprylarna upp även i mitt hem, trots att jag håller emot, vill inte ha allt på plats för tidigt. Jag har också en annan (o)vana: jag lyckas varje år köpa någon ny julgrej fast jag redan har så det räcker och blir över. Att jag i år tagit med några "juligheter" till Myrorna märks liksom inte ... Och denna Skyltsöndag väljer jag att skylta med sådant jag "jular till det" med! Idag gör jag helt enkelt en träda-fram-are och visar att jag trillat din inte en, utan tre gånger. 

Det är ju sedan länge känt att jag är kuddoman. Älskar att byta kuddar, tycker att det är ett enkelt sätt att ändra lite i min hemmamiljö. Ni tror mig säkert när jag nu avslöjar att jag köpt ännu en julkudde ... från Hemtex ...

Vet däremot inte om jag också redan bekänt att jag är väldigt förtjust i brickor? Jag är ju det. Varje frukost intas med olika brickor som underlägg. På den långa bänken i köket ställer jag upp snygga brickor som de konstverk de faktiskt är. Och även här gör jag som med kuddarna: om man byter så "händer" det saker! Över spisen vilar i juletid sedan flera år amaryllisbrickan gjord av Lisen och Gocken Jobs. Men till frukost denna jul väntar nya brickor som ser ut som fina julklappar! Fynd hos Flying Tiger.

I granen ska det som vanligt glittra och glimma, men det kan det få göra på lite fler ställen. Brukar hänga upp jättefina gyllene granprydnader från Unicef i en dörröppning. Fast i år blir det ett gyllene inslag till, i en annan dörröppning. 

Köpte misteln i gulmetall (från Pluto design) i shoppen på Sven-Harrys konstmusem. Om den genererar något pussande? Ja se det vet jag ju inte förstås ... men nu har jag i alla fall inte kapat åt mig en fridlyst växt ... utan en som håller i evigheter! Dock kvarstår faktum: jag har aldrig blivit kysst under en mistel. Men hoppet är ju det sista som dör ...

Som sagt, inga "riktiga" skyltar i dag, men man tar sig ju vissa friheter så där som äldre damer kan göra ... tror BP tolererar det. Övriga trogna skyltare är exempelvis Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke. Trevlig adventssöndag önskar jag alla!

Copyright Klimakteriehäxan

Håll huvudet högt!

Hon står där i skyltfönstret och tittar ut över gatan. Hon är inte direkt "ondulerad" som man sa om noggrant friserade damer förr i världen, men numera vet vi att lite "nyvaket rufs" kräver ganska mycket jobb av en energisk frisör.

Det här håret har också fått sin noggranna behandling. Men det är i själva verket en taklampa. Om du tittar noga på bilden ser du sladden den hänger i! Lampan ingår i skyltningen som butiken tillhörande Sven-Harrys konstmuseum har, med massor av häftiga prylar. Som tur är vet jag inte var hos mig den här lampan skulle passa. Priset (kring 6000 kr) passar mig urdåligt. Men underbart rolig är den, håll med om det!

I skarp kontrast till "skylten" ovan står den här nedan. Faluröda väggar, vitt runt fönster och dörr, trappa i trä, kruka med extra grönt, lantlig miljö, rustikt rakt igenom. Och så en liten trevlig skylt som fångade mitt öga!

Skyltsöndagen är inne på spurten, så har BP bestämt. Men tio söndagar till håller vi på, vi bloggare som numera mer eller mindre medvetet ständigt letar efter skyltar där vi går fram. Det kan vara snygga, dumma, roliga eller smart skyltar, ja snart sagt vilka skyltar som helst! Vana skyltare är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke.

Copyright Klimakteriehäxan

Färgglatt under fötterna

Mina väggar ska vara vita, så tråkig är jag. Men det finns en tydlig anledning: med vita väggar lämnas fältet fritt för textilier, tavlor, prylar som skulle riskera att försvinna in i mönstrade väggar. Alltså leker jag glatt med exempelvis kuddar, och så gillar jag mattor också.

Hemvävda trasmattor klappar mitt hjärta lite extra för, jag har vävt själv och det är ett hantverk jag skulle kunna ägna mer tid åt om det inte vore så krångligt (och dammigt) att ha vävstol. Jag har faktiskt haft en men den har jag gett bort, alldeles gratis ... den stod ändå bara och tog plats. Och intresserade stod inte i kö för att överta den heller, faktiskt.

Alltså har jag trasmattor (fast alla är i ärlighetens namn inte hemvävda) på mina golv. Men det hindrar mig inte från att ha andra sorters mattor också! Se bara den tryckta stora saken med nån sorts bladmönster i glada färger (bilden nedan). Hade inte minsta tanke på att köpa en matta när jag plötsligt fick syn på den på Åhléns, det är några år sedan nu.

Jag spontanköpte, det gick ju att lämna tillbaka den om exempelvis Maken skulle få slaget när han fick se den. Nu fick han inte det, utan gav genast nyförvärvet sitt nådiga godkännande och jag störtgillar den fortfarande! Skulle gärna veta vem formgivaren bakom verket är.

Och när nu LillaSyster försöker sprida lite färg i den grå månaden med bloggprojektet Färgsprakande NOVEMBER!  tyckte jag mina mattor kunde få vara med. Trevligt med färg under fötterna menar jag. Var så god och kliv på!

Copyright Klimakteriehäxan

Färgglad och bärbar

Tror att ni håller med mig när jag påstår att den här väskan passar jättebra till höstlöv! Väskan, tillverkad av skinnbitar och stor som en mindre kasse, är uppenbarligen handgjord. En humörhöjare så här års. På en etikett inuti står "INGELA." men jag hittar ingen designer med det namnet. 

Jag gläds hur som helst åt detta fynd som jag hittade i en second hand-butik på Hornsgatan, numera internationellt berömd som en av världens främsta gator, inte minst när det gäller handel med andrahandsvaror. Det var Time Magazine som i somras satte Hornsgatan på listan över World´s Greatest Places! De menar att shopping i second hand-butikerna står för miljövänlig "slow fashion" och applåderna ekade ända från Slussen till Zinkensdamm. 

I viss mån håller jag med. Ett tjugotal butiker ligger tätt, ibland sida vid sida. Det går att hitta kul prylar, ibland riktiga fynd som man inte visste att man villhövde. Som den här skinnväskan i så pass glada färger att den kommer med i LillaSysters bloggutmaning Färgsprakande NOVEMBER! Kanske har du också något som sprakar av färg trots att det är en grå månad?

Copyright Klimakteriehäxan

Den perfekta koppen för november

Färgsprakande NOVEMBER! är ett initiativ från LillaSyster med bloggen Mitt Skogsliden som man gärna hänger på, eller hur? Låt mig då påpeka att färg kan pigga upp inte bara gråa dagar utan faktiskt vilken dag som helst. För när jag häller upp morgonkaffet i den här muggen blir jag glad till sinnes, oavsett datum! Ingen märkvärdig designprodukt alls, jag köpte den på dunderrea på Lagerhaus för tio spänn och är supernöjd med köpet. Synd bara att jag inte köpte fler än fyra ... Hur som helst: detta är den perfekta koppen för november!

Copyright Klimakteriehäxan

Gult, rött och rosa

Har just fått en ny blombekant: Kerria (Kerria japonica Pleniflora). Trevlig buske med gula blommor. En kvist stack ut över staketet till en kolonilott när jag var ute på en liten promenad och blomman fångade min blick.

Samtidigt kom självaste "kolonisten" ut genom grinden och när jag frågade vad det var för växt jag stod och tittade på nöjde hon sig inte med att ge mig namnet, hon bröt av kvisten också och tyckte jag skulle ta hem den och sätta i vas. Vilket jag gjorde, men först sedan jag kompletterat med ytterligare en liten matchande kvist med en trevlig klase av röda bär, kanske av vildkaprifol? 

Duon hamnade i en vas i design av Lisa Larson, en vas ur en serie man inte så ofta ser till. Quartette heter den, enkel modell i svart porslin från 80-talet, blommorna står bra i kvadratisk öppning och jag är förtjust i detta fynd från en andrahandsbutik!

Lägg sedan till att hösthimlen kan bjuda på vackert färgspel med rosa inslag när solen är på väg att gå och lägga sig för natten. Bara att tacka och ta emot!

Copyright Klimakteriehäxan

Obotligt högervriden

Den fångade min blick när jag i sakta mak flanerade bland massor av andra turister längs en gränd i den lilla grekiska hamnstaden Parga vid Joniska havets kust. Där såldes sådant jag inte behöver köpa mer av: kläder, souvenirer, väskor, prylar i oräkneliga variationer. Jag tyckte dock inte att man såg till särskilt mycket hantverk.

Men att den här muggen var gjord för hand av en glad keramiker, det tyckte jag var solklart. Färgerna, djupblått och intensivt turkos, är två kulörer jag verkligen gillar. Dessutom påminner de om havet som låg bara ett stenkast bort. Och vilket roligt "öra"! Fin, kort och gott!

På semester vill man inte så sällan köpa med sig något hem. Jag brukar försöka se till att det i så fall blir något man kan använda, inte bara en souvenir utan en vettig pryl. Den ska dessutom inte vara stor, med tanke både på transport och på utrymmet hemma.

Den här muggen uppfyllde kraven. Men med bästa vilja i världen kan man inte påstå att jag behöver en mugg till. Köksskåpen är sedan länge fulla. Då kom jag på lösningen: jag köper den till Dottern, hon älskar stora muggar till sitt te!

Sagt och gjort. Fast en sak glömde jag bort mitt i shoppingivern: min Dotter är vänsterhänt. Och en mindre vänsterhandsanpassad mugg har jag nog aldrig sett. Den är obotligt högervriden! Så antagligen får den klämmas in hemma hos mig bland övriga muggar. Eller möjligen förvandlas till en vas. En grekisk souvenir i originell design förblir den hur som helst.

Copyright Klimakteriehäxan

Såna djur kan man också älska

Min kära Daisy i helfigur.

Mina trogna följare har förmodligen inte undgått att lägga märke till att två ämnen dykt upp här på sistone, två ämnen som inte hör till bloggandets vanligaste: varma mackor och kor.

Nu råkar det vara så att jag har en ko i vilken man kan göra varma mackor! Snacka om fullpoängare! De varma mackorna som jag drog mig till minnes stammade från 60-talet. Min smörgåsgrill, som heter Daisy, kommer förmodligen från 90-talet. En kär kökspryl som valdes med omsorg när Maken och barnen letade efter present till mig, om till jul eller födelsedag minns jag inte. Men glad blev jag!

Älskad hårtork!

Här finns en klar likhet med hårtorken "Crazy Duck" som barnen också valde (en fin fågel som ingår i min serie med "pippi" som etikett). Och tanken, den formulerade Sonen perfekt: Mamma gillar saker som inte är vad de ser ut som! Ja, det kan i alla fall sägas gälla i somliga fall ... om än inte i alla ... 

Är inte formgivarna lika fria att hitta på lätt tokiga prylar längre? Tycker inte jag sett till liknande saker i butikerna. Men en sak vet jag: det blir en sorgens dag när Daisy och den galna ankan lägger av. Just hårtorken råkar jag förresten veta finns på åtminstone ett museum, förutom i mitt badrum alltså!

En sak är i alla fall helt klar: Daisy har fått en renässans. Har testat att lägga rågbröd med chèvre och honung i hennes mage, med gott resultat. Vanligare är ost och skinka. Ska nog hitta på fler varianter vad det lider! (Tricket för att lyckas är lite oväntat: man breder smör på mackans utsida, vilket hindrar att den fastnar!) Men hårtorken, den har aldrig varit bortglömd utan flitigt använts, år efter år.

Och när det kommer till kor så finns det fler som ligger mitt hjärta nära. Ta en titt på de här vackra djuren, gjorda av en keramiker i Uruguay där jag köpt dem. En hel familj, fast det verkar som om tjuren är bigamist – ja det är de väl i verkliga livet också, ingår liksom i "ämbetet"? Kanske ingen konst veganer uppskattar, men jag tycker de är jättefina!

UPPDATERAT: Kom plötsligt att tänka på  ett par andra trevliga kossor som står i köksskåpet ...

Copyright Klimakteriehäxan

När granen ska ut

När Knut har namnsdag (det har han idag) är julen slut, det är sen gammalt. Och har granen inte redan barrat sig naken är dess avhysning omedelbart förestående. Min fick dödsstöten i torsdags, det var riktigt sorgligt för en vackrare gran har vi nog aldrig förr lyckats hitta!

Två granar har jag haft kvar i det längsta, nu nerskuffade i källarens mörker. De barrar aldrig, jag tycker båda är riktigt snygga och den ena är dessutom användbar! Just den granen är en skär- eller serveringsbräda i keramik från Sagaform, och om sanningen ska fram köpte jag den för att ge bort den i present – men så hände det som inte borde hända men som likväl gör det emellanåt: jag ville inte alls ge bort den, jag ville HA den!

Ett svenskt formgivarpar har designat den här julprylen: Pia O. Björklund och Magnus Forthmeiler. Båda är utexaminerade från textilhögskolan i Borås, de kallar sig Björk-Forth och jobbar tillsammans för en rad olika företag, ibland med mode och ofta, men som synes inte alltid, i textil. 

Tycker att deras gran på något vis påminner om min egen skapelse från 1963! Björk-Forths gran kom till 2010, så jag var i alla fall först. Fast nej, de hade inte sett min variant då och inte sen heller, så jag påstår inte att här kan spåras otillbörligt utnyttjande! Nu får de två hålla varandra sällskap i förrådet, i väntan på att det blir jul igen. 

Copyright Klimakteriehäxan

Färger, blommor, mönster – JA TACK!

Tänk att kunna se in i en zebras öga ... som är en bit av ett "lapptäcke" ...

Det har gått 23 år sedan jag första gången såg hans verk, den otrolige Kaffe Fassett (uttalas "kejf" ifall ni undrar), amerikansk textilkonstnär som vi inledningsvis blev "bekanta" med eftersom han revolutionerade stickningen med sina fantastiska ulltröjor. Sedan dess har han också visat sina kreationer på Waldemarsudde (2006). Men nu är det dags igen!

Mycket har hänt sedan jag gick med gapande mun i galleriet på Steninge. Då var jag ändå inte alls oförberedd, hade läst om honom, sett bilder på hans broderier och tröjor. Stickandet verkar han ha tröttnat på, men broderandet lever i en mängd kuddmönster. 

Sittpuffar (med förvaringsmöjlighet) på det fantastiska golvet.

Idag designar han mest tyger och inspirerar rader av andra textilkonstnärer runt om i världen. Exempel på resultatet av deras arbete kan just nu beskådas och beundras (ja verkligen!) på Millesgården på Lidingö. Man kliver rakt in i ett hav av färger, blommor, rutor och ränder, ja till och med golvet är täckt med Fassetts mönster, det är nästan så att man inte näns kliva på det ...  Här finns också sittmöbler och några enstaka klädesplagg. Unika exemplar förstås.

Majoriteten av det som exponeras i utställningen har alltså flera upphovspersoner, ibland en designer, en som sytt och en tredje som stått för quiltningen. Men det är Fassett själv som tillsammans med sin livspartner och medarbetare Brandon Mably valt verken, som nästan alla är riktigt stora, och allt är gjort med hans/deras tyger. Vem hade trott att en elefant eller en zebra kunde bli så bedårande vacker, avbildad i alla möjliga färger och med både blommor och djur "på kroppen"? 

Utställningen, som heter "Mönstrets makt" (The Power of Pattern) kan ses en månad till. Har man det minsta lust till färger, blommor, mönster och textilier över huvud taget är det direkt korkat att inte gå och se den! Jag kände mig lycklig som fick gå runt i detta hav av färger, blommor, mönster. Nu bjuder jag på scrollfest!

Zebran i sin helhet. Sophie Standing gjorde den.

 Kaffe Fassett är förstås inte den ende mannen som gillar broderade kuddar! Äkta fans kan köpa materialsats till någon av de fantastiska kuddarna. Kostar 1500 kronor och många många timmars arbete med nål och garn, men enligt museibutikens personal är åtgången god! 

Detta är (kanske) min favoritkudde. Konkurrensen är stenhård!

"Haze Kilim" designad av Kaffe Fassett själv.

Blommor på golvet, på väggen, på möblerna, på boken ... 

Lappar överallt, även på golvet!

"Bordered Diamonds" är Kaffe Fassetts egen design. Jag kan inte se mig mätt på den!

"Tusker Bull" av Sophie Standing, som levt länge och inspirerats i Afrika.

Var så god och ta en frukt! Detalj ur "Roseville Album" av Kim McLean.

"Paper Dolls"  Design av Brandon Mably.

Copyright Klimakteriehäxan