Resten av allt är vårt & bokcirkelns feelgood-tema

Vi har haft feelgood-tema i vår bokcirkel och jag konstaterade redan innan vi började med läsningen att detta inte är min genre. Inte så att jag aldrig läst en feelgood som jag gillat, men det är nåt som gör att jag inte lockas. Samtidigt hoppades jag att jag kanske skulle hitta nån ny favorit genom bokcirkeltemat.

Nu gjorde jag väl inte det precis... Vi har läst tre böcker: Ödesgudinnan på Salong d'Amour av Anna Jansson, En dag i december av Josie Silver och nu senast, Resten av allt är vårt av Emma Hamberg. Inga nya favoriter tyvärr, även om jag definitivt tyckte att Emma Hambergs bok var den bästa av de tre.

Problemet jag hade med de andra två var nog främst att jag inte kände att jag kom tillräckligt djupt in i personerna som skildrades. Charmiga handlingar, ja visst, och romantiken fanns där, men det var antingen som att jag mer såg personerna utifrån (i Salong d' Amour-boken) eller faktiskt fick beskrivet hur personerna kände, istället för att själv bjudas in och uppleva känslorna (En dag i december). Det gillar jag inte och som flera av oss i bokcirkeln kunde konstatera: vi "feelade inte good" när vi läste, och det måste väl ändå vara poängen med genren.

Resten av allt är vårt tyckte jag ändå bättre om. Det är ett fartfyllt liv Emma Hamberg verkar leva, ensamstående med tre döttrar och massor av goda vänner omkring sig. Handlingen bygger på egna erfarenheter: hennes man blir sjuk, de skiljer sig och hon inleder ett förhållande med en ny man, som hon faktiskt träffade första gången som ung tjej på en resa till Paris.

Vägen till kärleken går (som sig bör) inte spikrakt, men det är klart att man redan från början förstår att de kommer att bli ett par. Texten innehåller många sms-konversationer, vilka verkar vara åtminstone inspirerade av verkligheten (kanske är de faktiskt tagna ur verkligheten) och jag tycker det passar i boken stil. Rakt igenom historien finns massor av energi och humor, vilket verkar vara precis så Emma Hamberg själv är (vi lyssnade på henne på Kulturkvarteret i Kristianstad). Allra bäst tycker jag om hennes väninna Anette, en kvinna som helt enkelt vill träffa en bra karl och som alltid finns där som Emmas stöd, dessutom oftast redo med någon gott att äta. Faktiskt är det nog skildringen av vänskapen som är bokens största behållning för min del.


Titel: Resten av allt är vårt
Författare: Emma Hamberg
Utgivningsår: 2019
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 412

Bokbyte i bokcirkeln & nytt tema

I bokcirkeln har vi nu läst den sista boken i vårt Kristianstad-tema.

Eva Ström är förmodligen den mest kända författaren som nu bor i Kristianstad och hennes senaste roman är Rakkniven, där hon skriver en egen fortsättning på Strindbergs Fröken Julie. En mycket läsvärd bok och det faktum att det i Ströms version går riktigt bra för Julie, kan ju tjäna som ett slags övergång till nästa tema...

... som är Feelgood. Jag måste erkänna att detta inte alls är min genre. Visst har jag läst några feelgood-böcker, men när det blir för sötsliskigt och ytligt börjar det klia lite i kroppen på mig.

Därför ska det i och för sig bli extra intressant med det här temat. Det är kul att läsa något som jag förmodligen inte hade valt själv, och vem vet, kanske kommer jag att hitta några nya favoriter. Det kan ju passa bra i dystra november dessutom.

Först ut är Anna Janssons Ödesgudinnan på Salong D´Amour. Vi får väl se hur det går.

Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet - Mrs. E hade helt rätt

Tidigare i sommar var jag med i en bokkedja - man skulle skicka en bok till en person och sen skulle man - i teorin - få många fler böcker i sin egen brevlåda. Riktigt som det var tänkt blev det förstås inte - jag hoppades på att åtminstone få en bok tillbaka och blev riktigt glad när jag fick hela tre stycken (enligt konceptet skulle man förstås få många fler, men det där med kedjebrev funkar ju sällan...).

Den här snyggingen kom från Mrs. E på What You Readin? och eftersom det är en bok som Mrs. E älskar blev jag förstås nyfiken.

Och hon hade ju helt rätt.

Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet av Eva Rice är mysig läsning och jag gillar den engelska femtiotalsmiljön, speciellt när huvudpersonerna befinner sig i London på olika klubbar och fester, eller på det anrika familjegodset Magna. 

Boken handlar om artonåriga Penelope som i bokens inledning får en ny väninna i Charlotte - deras möte får Penelopes liv att snurra i en helt ny riktning. Det är cocktailpartyn och rockkonserter, men också tebjudningar, svartsjukedramer, vackra klänningar, kärlek och storslagna engelska trädgårdar. Mycket att charmas av alltså. 

Titel: Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet

Författare: Eva Rice

Översättare: Lisbet Holst

Utgivningsår: 2007

Förlag: Norstedts Pocket

Den lilla bokhandeln i Paris

Jag brukar inte lockas av feelgood-romaner, men när böcker med titlar som Den lilla bokhandeln i Paris kommer i min väg, är det svårt att inte känna förväntan inför både böckerna och det parisiska i titeln.

Bokens huvudperson är Jean Perdu, en bokhandlare som kallar sig för litterär apotekare. Han säljer sina böcker från en pråm som ligger förtöjd vid en kaj på Seine och han ordinerar böcker till sina kunder för att bota deras problem och sorger. Sina egna kärleksproblem verkar han dock ha svårt att bota. Han tycks helt enkelt ha stängt av och låst in sina känslor, allt sedan Manon, hans livs stora kärlek, försvann för många år sedan.

Perdu sköter sitt jobb, lägger pussel på golvet i sin sparsamt inredda lägenhet och har sporadisk kontakt med sina grannar. En av dem är Maximilian Jordan, en ung författare med skrivkramp och märkliga öronskydd som han aldrig tar av.

När jag just börjat förvänta mig ett småmysigt drama och en utveckling av ett förhållande mellan Perdu och Catherine, en nyinflyttad dam i trappuppgången, bestämmer sig Perdu helt sonika för att göra upp med sitt förflutna. Han lossar pråmens förtöjningar och glider iväg längs floden. Och just när pråmen är på väg ut i vattnet hoppar grannen Max ombord och blir till Perdus förtret hans resesällskap. Berättelsen tar en roande vändning som jag absolut inte hade förväntat mig.

Färden går söderut, mot Provence, och det är inte utan att jag undrar lite över titeln som man har valt att ge boken i svensk översättning. Inte är det en bokhandel i Paris som boken främst handlar om, utan det är  snarare den franska landsbygden med lavendelfält och provensalsk väldoftande mat som ger boken dess stämning. Romanens originaltitel är Das Lavendelzimmer, och det tycker jag är betydligt mer passande.

Det är en bok med många ingredienser att tycka om: mat och vin, böckernas läkande kraft, vackra landskap, konsten att dansa tango och förstås den storslagna vänskapen och kärleken. Men det är också en bok om sorg, om att förlora den man älskar och att börja om och gå vidare.

Bara ibland känns det som om känslobeskrivningarna blir lite för utdragna, åtminstone för min smak. Störst behållning har jag av det brokiga persongalleriet. Förutom Jean Perdu själv, är till exempel Max, den rundmagade kocken Cuneo och hans kvinna Samy spännande bekantskaper. Den lilla bokhandeln i Paris är som roadmovie, fast på vatten, där resan blir till ett äventyr som förändrar huvudpersonernas liv till det bättre.


Titel: Den lilla bokhandeln i Paris
Författare: Nina George
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Utgivningsår: 2016
Förlag: Bazar
Antal sidor: 318

Paradisbaden

I Paradisbaden av Akli Tadjer ska huvudpersonen Adele snart fylla trettio och längtar efter någon att dela sitt liv med. Hon driver en begravningsbyrå, vilket inte direkt gör det lättare för henne att träffa en man att älska, och hon misströstar över att hennes liv någonsin ska kunna förändras till det bättre. 

 

Men på hennes trettioårsdag ordnar hennes syster en fest åt henne - det är högklackat, musik och drinkar - och det är då hon träffar Léo.

 

Léo är något så ovanligt som före detta cirkusakrobat, men han är numera gravt synskadad efter en fallolycka. Adele och Léo finner snart varandra och pratar hela kvällen. För att de ska kunna träffas igen, bokar Adele sedan en tid för massage på Paradisbaden där Léo arbetar.

 

Men helt smärtfritt ska inte deras romans utvecklas. Omgivningen förfasar sig över att Adele ska ta på sig ansvaret för en synskadad man. En före detta ska också dyka upp och ställa till det för dem.

 

Jag brukar inte läsa feelgood-romaner särskilt ofta, men just nu kändes det som ett helt rätt bokval. Paradisbaden är lättläst, har en härligt fransk miljö och kärleksskildringarna ger lite behövlig verklighetsflykt. Handlingen är kanske lite väl förutsägbar ibland, men den ovanliga miljön med till exempel arbetet på en begravningsbyrå och ständigt aktuella ämnen som frågor om klass och ursprung, väger upp det lättköpta. Jag slår igen boken med känslan av att ha läst något om vad som egentligen är det viktiga i en människas liv.

 

 

Titel: Paradisbaden

Författare: Akli Tadjer

Översättare: Alexandra Dumas

Förlag: Sekwa

Antal sidor: 271