Så in i Norden

Hos Kulturkollo är det den här veckan tema Norden, och även deras tisdagsutmaning har nordiskt tema.

 

Berätta om:

 

"en bok från ett nordiskt land eller språkområde,

en film från ett annat nordiskt land eller språkområde,

en TV-serie från ett tredje och

musik från ett fjärde land eller språkområde."

 

Jag har faktiskt själv funderat på att göra någon slags läsutmaning med nordisk litteratur - jag tycker  jag borde bli bättre på att läsa böcker från våra grannländer - men har inte riktigt kommit så långt ännu. En och annan nordisk bok blir det väl ändå och till exempel har vi i vår bokcirkel haft tema Island för ett tag sedan. Men ändå. Det måste finnas massor med nordisk litteratur som jag har missat.

 

I den här tisdagsutmaningen gäller det ju inte bara litteratur, men om jag ändå börjar i den änden så vill jag gärna tipsa om en bok från Norge, nämligen Ut och stjäla hästar av Per Petterson. En äldre man flyttar med sin hund som enda sällskap ut till ett litet hus vid en sjö. Hans granne visar sig vara någon som Trond minns från förr, och minnena från sommaren 1948 när Trond var femton år, en tid som kom att förändra hans liv, börjar tränga sig på.

 

Nästa på listan är en film, och då blir det genast svårare... Tyvärr hinner jag inte se alls så mycket film nuförtiden som jag skulle vilja, och jag kan inte komma på att jag på sistone sett något sådär extra bra från något nordiskt land. Jag tror jag får rikta in mig på att läsa filmtipsen från alla andra här istället.

 

När det gäller en TV-serie vänder jag mig - precis som många andra, misstänker jag - mot Danmark. Både vad gäller film och teve produceras det ju massor av bra material därifrån. En favorit jag hade för något år sedan, var kriminalserien Den som dräper, med Laura Bach som Katrine Ries Jensen och svenske Jakob Cedergren som Thomas Schaeffer. Serien handlar om en specialenhet hos Köpenhamnspolisen som försöker klara upp en rad mord begångna av en seriemördare.

 

Till sist, musik, och som av en händelse snubblade jag över en gammal favorit när jag letade igenom låtlistor på Spotify så sent som häromdagen. Isländska Björk är härligt egensinnig och jag kommer ihåg att jag lyssnade hur mycket som helst till hennes debutalbum (för många år sedan nu). Jag gillade också henne i Lars von Triers film Dancer in the dark (och då blev det ju tydligen ett filmtips från mig i alla fall):

 

 

Ulysses, Den store Gatsby och Peter Pan

Måndag igen och dags att ägna sig åt den där masteruppsatsen... Men först en liten uppdatering om helgen, som har innehållit engelskspråkiga klassiker, fast i lite olika form.

 

Läst har jag gjort i James Joyces Ulysses - ögonblicksbilderna från Dublin har hållit mig sällskap så fort jag fått en stund över. Mina inlägg om läsningen av Ulysses fortsätter jag förstås med - snart är det dags för ett nytt.

 

Film har det också blivit. I lördags kväll tittade jag och sambon på Den store Gatsby, ni vet den med Leonardo DiCaprio som Gatsby. När man  verkligen tycker om en bok, som jag gör med F Scott Fitzgeralds The Great Gatsby i det här fallet, kan det ju bli lite av en besvikelse att se en filmatisering. Men jag tyckte filmen var riktigt underhållande.

 

Berättelsen är förstås intressant - det glada tjugotalet på Long Island och nyrika Gatsby som ordnar överdådiga fester i sin villa, egentligen bara i syfte att locka dit Daisy, kvinnan han älskar. I Baz Luhrmanns filmversion blir verkligen lyxen något extravagant och färgglatt, samtidigt som aningarna om att uppsluppenheten inte kan vara i all evighet hela tiden lurar under ytan. En riktigt bra film alltså, men som alltid, läs boken också om du inte redan gjort det. Den är ännu bättre.

 

Igår var det sedan dags för musikal. Vi såg Peter Pan på Kristianstad teater, i en uppsättning av Emil Sigfridsson, och alla i familjen var nöjda och glada. Landet Ingenstans och pojken som aldrig vill bli stor, har onekligen något som lockar. Dels det uppenbara med flygande barn, pirater, indianer och sjöjungfrur, dels den melankoliska tanken på att alla barn faktiskt så småningom måste växa upp och bli vuxna. Barndomen med alla sina äventyr får ett magiskt skimmer.

Doktor Zjivago

Jag har läst Doktor Zjivago (1958) av Boris Pasternak, en av de där riktiga klassikerna som jag länge tänkt att jag skulle ta mig an. 

 

Boken är verkligen en tegelsten med sina drygt 600 sidor och de många ryska namnen som återkommer omväxlande i sina vanliga former och i smeknamnsform, gör förstås inte boken mer lättillgänglig. Men när man väl tagit sig in en femtio sidor eller så i boken, släpper den första motigheten och läsningen förvandlas istället till njutning.

 

Jurij Andrejevitj Zjivago är bokens huvudperson, en läkare och poet som lever i Ryssland under första delen av 1900-talet, en tid med  revolutioner, världskrig och stor fattigdom och svält. Han gifter sig med barndomsvännen Tonja, men berättelsens stora kärlekssaga är den mellan Zjivago och Lara Fjodorovna Guichard.

 

Hon är en kvinna som alla tycks bli förtrollade av. I sin ungdom förförs hon av advokaten Komarovkskij, som trots att hon till och med försöker skjuta honom, inte upphör att vara besatt av henne. Lara gifter sig sedan med den revolutionärt sinnade Pavel Pavlovitj Antipov, som under romanens gång byter skepnad och blir bolsjevikgeneralen Strelnikov som sätter skräck i folk var han än dyker upp. Även han låter kärleken till Lara på sätt och vis styra hans grymma handlingar. Och så Doktor Zjivago, som tillsammans med Lara upplever en kärlek som är större än allt annat.

 

Jag tycker om hur Pasternak lyckas skildra de politiska skeendena i Ryssland under den här tiden, och han gör det på ett sätt så att man verkligen förstår hur eländigt folk hade det. Något annat som jag njuter av när jag läser boken, är Pasternaks sätt att beskriva naturen. Han målar upp till exempel det vintriga Sibirien så att det känns som om jag verkligen varit där.

 

I samband med att jag läste boken var jag och sambon också och tittade på musikalen Doktor Zjivago på Malmö opera:

 

 

Det var en riktigt bra föreställning, och i rollen som Lara såg vi Sanna Nielsen, som gjorde en fantastisk insats.

 

 

 

Titel: Doktor Zjivago

Författare: Boris Pasternak
Översättare: Sven Vallmark

Utgivningsår: ursprungligen 1957, men i Sverige 1958

Förlag: Bonniers

Antal sidor: 608

 

 

Bästa julklappen

Sambon hade tagit fasta på att jag just nu läser Boris Pasternaks Doktor Zjivago till min bokcirkel. Jag är jätteglad för min julklapp!