Februari 2025

Februari gav en del fin läsning. Till Novelltolvan 2025 läste jag noveller av den argentinska författaren Samanta Schweblin, och det var en trevlig bekantskap. Hon skriver lite annorlunda noveller, där det finns en smygande känsla av att något inte riktigt stämmer. Läs mer här för att se vilka noveller jag läste och vad jag tyckte om dem. 

Malin Haawinds roman Den som följer en stjärna vänder inte om har en huvudperson som är baserad på en verklig förlaga. Malin Blomsterberg var hushållerska, kompanjon och förtrogen hos Ellen Key på Strand. Det är uppfriskande att Malin och inte den välkände Ellen är bokens fokus, och jag gillar att läsa om vardagen på Strand. Malin får vistas i den stora Ellen Keys närvaro, får tillgång till litteraturen och samtalen, men samtidigt sliter hon hårt i hushållet, särskilt när alla kända gäster dyker upp, ibland helt utan förvarning. 

Nästa bok jag läste var Philip Pullmans The Book of Dust Volume Two: The Secret Commonwealth, som alltså är den andra delen i en tänkt trilogi. Lyra och hennes deamon Pan har allt sedan äventyren i His Dark Materials haft förmågan att kunna separera, men det är numera något annat som skapar avstånd mellan dem. En människas deamon är som hennes själ, men Lyra och Pan verkar helt enkelt inte tycka om varandra längre. När Pan är ute på ett eget nattligt äventyr blir han vittne till hur en man överfalls och mördas. Han smyger fram till platsen och får med sig mannens plånbok, som han ger till Lyra. Men hur ska de gå vidare? Och hur ska de kunna göra det tillsammans? Den tredje boken i The Book of Dust har ännu inte kommit ut, men jag ser verkligen fram emot att läsa den!

En bok till hann jag med under februari månad, nämligen Din vilja sitter inte i skogen av Mattias Timander. Det här är en lågmäld skildring av en man från en liten by utanför Kiruna. Boken beskriver det stillsamma bylivet och närheten till naturen. Mannen håller sig ganska mycket för sig själv men har också vänner, särskilt en äldre kvinna som heter Viola. En dag hittar han några gamla böcker och börjar läsa. Litteraturen blir helt avgörande för honom och han tar sig till Stockholm där han börjar umgås med personer som också uppskattar litteratur och kultur. Men var hör han egentligen hemma?

Till årets Kaos-utmaningar passar jag in Den som följer en stjärna vänder inte om på nr. 34: "Läs en bok med någon himlakropp/himlafenomen i titel eller på omslag."

November 2024

I november blev det så att jag uteslutande ägnade mig åt noveller och deckare. Novellresan 2024 gjorde ett stopp på "biblioteket" och jag läste flera riktigt bra noveller på temat. Här kan du se vilka och vad jag tyckte om dem

Att det blev flera deckare var egentligen en ren slump. Någon hade jag tänkt läsa ett tag och sedan trillade det in böcker jag reserverat på biblioteket och stått i lång kö för att läsa. 

Först ut blev Magpie Lane av Lucy Atkins, en av böckerna jag fick med mig hem från resan till Oxford i augusti. Den här spänningsromanen utspelar sig i Oxfordmiljö och handlar om Dee som arbetar som barnflicka i en familj där pappan, Nick, är anställd vid ett av stadens college. Hans första fru dog och dottern, åttaåriga Felicity, lider sedan dödsfallet av selektiv mutism. Nick är omgift med en glamorös dansk kvinna, Maria, som nu är gravid. Ingen av föräldrarna tycks ha tid för Felicity, och Dee blir hennes stora trygghet. När boken inleds har Felicity försvunnit och ingen vet vad som hänt. En riktigt spännande bok i intressant miljö.

Nästa deckare blev Nådastolen av M.W. Craven, den sjätte boken i en av mina favoritserier. Som vanligt är det en smart intrig och oväntade vändningar när kriminalinspektör Washington Poe och hyperintelligenta Tilly Bradshaw tar sig an ett nytt fall. Den här gången tar oss mordutredningen till ett religiöst samfund, som har många hemligheter att dölja.

November månads sista bok blev Vargens unge av Johanna Holmström. Boken utspelar sig till stor del i en avlägsen ekoby i vildmarken i norra Finland. Det är inte utan att jag får vibbar av kollektivet i Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, även om det förstås är mycket som skiljer böckerna åt också. Holmström är en skicklig stilist och jag gillar särskilt hennes naturbeskrivningar och hur hon bygger upp spänningen. Allt börjar när en liten smutsig pojke dyker upp utanför fönstret i trädgården hos det äldre paret Seija och Tarmo. Vem är han och vad har han varit med om? Kriminalkommissarien Minna och hennes kollega Timo utreder det gåtfulla fallet.

September 2024

September slog kanske inte rekord som läsmånad direkt, men det jag läste gillade jag. Till Novellresan 2024 var det tema Barndomslandet och jag läste främst noveller av Astrid Lindgren, men också en av Katherine Mansfield. Se vilka jag läste och vad jag tyckte här.

En novell som fick mig att drömma mig tillbaka till Oxford, var Lyra's Oxford av Philip Pullman. Den utspelar sig ett par år efter händelserna i Northern Lights-trilogin och handlar om Lyra och hennes daemon Pantalaimon som sitter uppe på taket på Jordan College och ser ut över Oxfords takåsar. Då får de syn på en fågel som till synes blir brutalt attackerad av en flock svalor. De inser snart att fågeln är en häxas daemon och försöker rädda den. 

Jag läste också en riktigt spännande deckare, nämligen Botanikern av M.W. Craven. I den här den femte boken i serien ställs Washington Poe, Tilly Bradshaw och de andra inför ett ovanligt knepigt fall. En giftmördare skickar dikter och torkade växter till osympatiska kändisar. Trots att offren blir varnade och polisen vidtar säkerhetsåtgärder, lyckas mördaren komma undan gång på gång. Samtidigt blir Poes vän, patologen Estelle Doyle, anklagad för mord, och han gör allt för att bevisa hennes oskuld. 

Under september hann jag också börja på Karl Ove Knausgårds Det tredje riket, en bok som jag verkligen sett fram emot att läsa. Mer om vad jag tyckte om den kommer senare. 

Augusti 2024

Augusti var en ganska blygsam läsmånad, men jag ägnade ändå mycket tid åt litterära ting, eftersom jag hade förmånen att tillbringa en vecka i Oxford på en litteraturkurs om systrarna Brontë.

På kursen fokuserade vi på Charlotte Brontës Jane Eyre, Emily Brontës Wuthering Heights, och så Anne Brontës The Tenant of Wildfell Hall som var den av romanerna jag läste under augusti månad. Annes böcker är skrivna i en mer realistisk tradition, medan de andra två romanerna är mer gotiska, vilket jag får erkänna tilltalar mig mer. Samtidigt kan man säga att Annes roman kanske var den mest modiga, eftersom den handlar om en kvinna som tar sitt barn med sig och flyr från sitt äktenskap, ett ställningstagande som var närmast otänkbart på den tiden. 

Bara att befinna sig i Oxford med alla sina litterära kopplingar är en ren fröjd. På Christchurch College där jag bodde var Alice in Alice i Underlandets verkliga förlaga dotter till The Dean, Lyras bänk från Philip Pullmans universum står i Oxfords botaniska trädgård, i staden finns länkar till Tolkien, CS Lewis och många andra. 

Också att bo på ett college och vistas i de historiska miljöerna är en fantastisk upplevelse (här finns ju också kopplingar till Harry Potter):

Det blev inte bara fokus på Oxford under månaden, även om det nästan känns så. Temat i Novellresan 2024 var 1800-talets London, så även om jag höll mig kvar i England förflyttades läsningen till huvudstaden. Jag hann inte riktigt med de noveller jag tänkte mig, men här kan du läsa om de som blev lästa, exempelvis två om Sherlock Holmes.

Månadens sista bok blev The Call of the Wild av Jack London, den allra sista boken i bokcirkelns tema om djur. Jag gillar den här korta men riktigt spännande boken om hunden Buck, som tas ifrån sin behagliga tillvaro på en farm i Kalifornien och får ett hårt uppvaknande som slädhund i ett arktiskt landskap.

Efter att jag kom hem från Oxford började jag direkt läsa Philip Pullmans La Belle Sauvage, som utspelar sig när Lyra bara är en bebis, innan händelserna i Pullmans briljanta trilogi The Northern Lights. Det gick alltså inte så bra att slita sig från Oxford. 

Boken inleds med en beskrivning av The Trout i Wolvercote där huvudpersonen Malcolm Polstead bor och arbetar på föräldrarnas pub. Också Godstow Abbey och Port Meadow är viktiga platser i romanen, och jag är glad att jag också hann med en vandring dit en eftermiddag under min Oxfordvecka:

Juli 2024

Jag inledde juli månads läsning med Elly Griffiths Blödande hjärtan, den tredje boken om polisen Harbinder Kaur. I den här boken har Harbinder nyligen börjat arbeta för Londonpolisen och utreder ett fall där en framstående politiker hittas död på en skolträff. En av de gamla skolkamraterna är kriminalaren Cassie Fitzgerald som bär på en fruktansvärd hemlighet från skoltiden, när en av eleverna dog i en olycka. Kan de båda fallen ha kopplingar till varandra?

Till Novellresan 2024 som hade temat Indien läste jag två noveller: "Mrs Ganapathys blygsamma triumf" av Manjula Padmanabhan och "Vänner" av Ambai. Här kan du läsa vad jag tyckte om novellerna.

En annan novell jag läste var Claire Keegans I senaste laget. Keegan är verkligen mästerlig i det kortare formatet, och den här novellen var inget undantag. Cathal tar bussen hem till sin lägenhet och tänker på hur annorlunda det kunde ha varit. Tills alldeles nyligen hade den här begränsade, snåla och lite enstörige mannen faktiskt en fästmö, men nu har han blivit dumpad.

Den mesta lästiden under månaden har annars ägnats åt systrarna Brontë och kursen i Oxford som närmar sig med stormsteg. Jag inledde med Jane Eyre av Charlotte Brontë och har också hunnit med Wuthering Heights av Emily Brontë. Jag har läst båda romanerna tidigare - mer än en gång - och tycker fortfarande att det är helt briljant läsning. Tidigare har jag haft Wuthering Heights som favorit, med den starka men förödande kärlekshistorien mellan Catherine och Heathcliff och våldet och brutaliteten som tycks gå i arv, liksom kärleken till det lika vackra som farliga hedlandskapet. 

Nu uppskattade jag Charlotte Brontës Jane Eyre precis lika mycket, med sin skildring av en föräldralös flicka som genom via en lång och krokig väg, till sist vinner både självständighet och kärlek. Hon tvingas först bo hos fientligt inställda släktingar, vistas under en grym period på en skola för föräldralösa barn och kommer sedan som guvernant till godset Thornfield som ägs av Mr. Rochester. Kärleken växer så småningom fram mellan dem, men Rochester har en mörk hemlighet som hotar att förstöra allt.

Nu har jag precis börjat på den tredje boken till kursen, lillasyster Anne Brontës The Tenant of Wildfell Hall. Jag har läst också den tidigare, men har inte alls lika starka minnesbilder. Återstår att se vad jag tycker om romanen nu. Förväntningarna både på boken och på vistelsen i Oxford är höga.

Maj och juni 2024

Det blev aldrig av att jag sammanfattade maj månads läsning, så nu får det bli både majs och junis läsning i ett inlägg.

Under maj var Västerbotten månadens resmål i Novellresan 2024, och jag läste en novell av var och en av de stora Västerbotten-författarna P O Enquist, Sara Lidman, Stina Stoor och Torgny Lindgren. Här kan du se vilka noveller jag läste och vad jag tyckte om dem. 

Två romaner hann jag också med under maj månad. Till bokcirkeln läste jag norska Marie Auberts Jag är inte sådan här egentligen, en roman som utspelar sig kring en konfirmationsfest. Precis som i Auberts Vuxna människor sker det massor under en kort tid på en viss plats, nästan som i ett kammarspel. Till konfirmationen kommer faster Hanne tillbaka till sin uppväxtstad, men hon har genomgått en stor förändring sedan ungdomen. I fokus står också konfirmanden själv, Linnea, och hennes familjemedlemmar, pappa Bård och farfar Nils, som alla har olika svårigheter och egenheter. Mycket läsvärt om familjeliv och om att våga släppa andra in på livet.

Jag läste också Carl-Johan Vallgrens senaste bok, Din tid kommer, som har fått undertiteln roman om ett brott. Boken utspelar sig i Falkenberg under 1990-talet. En okänd flicka hittas död i ett vattendrag och fallet utreds av den lokala kommissarien Björling och Johanna, som är utredare från Rikskrim men som har ett förflutet i trakten. Samtidigt som de utreder har de båda egna händelser att bearbeta - Björling har blivit änkling och Johanna bär på minnen av något som skedde under uppväxten. 

Under juni månad tog oss Novellresan 2024 till Skärgården, och jag läste en brokig men läsvärd skara noveller av författarna Tove Jansson, John Ajvide Lindqvist och August Strindberg. Här kan du läsa inlägget där jag sammanfattade novelläsningen.

Juni månads bokcirkelbok var Charlotte McConaghys När vargarna kom, en bok som jag också tyckte om. Inti reser till Skottland för att återintroducera en grupp vargar i de avlägsna högländerna. Med henne är också tvillingsystern Aggie, som är traumatiserad efter en svår händelse i deras hemort i Alaska. Arbetet med vargarna verkar lovande, men sedan hittas en man ur lokalbefolkningen död. Jag gillar hur McConaghy blandar viktiga frågor om miljö och klimat med psykologisk spänning. 

Jag har också läst en bok på danska, nämligen Hvis der skulle komme et menneske forbi av Thomas Korsgaard. Det var kul (och inte så svårt) att läsa på ett grannspråk och boken var dessutom riktigt läsvärd. Tue växer upp i en fattig familj på Jylland - hans mamma spelar nätpoker och pappan får inte ihop det ekonomiska och tar ibland till olagliga metoder för att överleva. Tue råkar ofta i trubbel och har det svårt i skolan, men han verkar på något vis skaka allt av sig. Boken är den första delen i en trilogi.

Jag har också börjat fördjupa mig inför kursen The Brontës: Landscape, Nature and the Unnatural som jag ska gå i Oxford i augusti. Jag har tre romaner på läslistan, men jag bestämde mig för att börja med Juliet Barkers The Brontës: A Life in Letters, en biografi som bygger helt på brev (de flesta skrivna av Charlotte Brontë). Jag har verkligen njutit av att läsa Brontë-syskonens egna ord och formuleringar, och tycker det känns som ett riktigt bra sätt att "lära känna" författarna. 

Favorit i repris: Alice i Underlandet

Idag är det 150 år sedan Lewis Carroll gav ut sin bok Alice i Underlandet. Därför kör jag en repris på ett gammalt inlägg där jag skriver om boken och dess bakgrund.

Ni känner kanske till bakgrunden för berättelsen? Lewis Carroll (eller Charles Lutwidge Dodgson som var hans riktiga namn) bodde under större delen av sitt liv i Oxford, där han först var student och sedan föreläsare i matematik vid Christ Church College:

Dodgson var en ganska blyg person och led av en grav stamning, men när han tillbringade tid med barn var all hans blyghet som bortblåst. Han tyckte speciellt om att umgås med små flickor (och nej, det verkar faktiskt inte ha funnits några som helst fula baktankar med i spelet) - han gjorde magiska trick, gillade att hitta på matematiska gåtor och ordlekar, och framförallt brukade han dikta ihop historier för att roa barnen.

Bokens Alice bygger på en verklig förlaga, nämligen Alice Liddell, dottern till Christ Churchs Dean. Hon var Dodgsons speciella vän och gjorde ett oförglömligt intryck på honom. Från sina rum på Christ Church hade Dodgson utsikt över familjen Liddells muromgärdade trädgård och kunde se Alice och hennes två systrar stoja och spela krocket därnere.

Sommaren 2011 gick jag en kurs om Jane Austen just på Christ Church College (läs mer om detta här) och som deltagare fick man följa med på en specialrundvandring till platser där man som vanlig besökare på Christ Church inte har tillträde, till exempel just The Dean's Garden. Det var lätt att föreställa sig hur Alice sprang runt och lekte därinne och guiden visade oss också den lilla gröna dörr i muren som Dodgson använde som inspiration alldeles i början av romanen när Alice har ramlat ner i kaninhålet och befinner sig i ett rum med massor av små dörrar.

Alice's Adventures in Wonderland kom till en dag när Dodgson och hans vän, Mr. Duckworth, gjorde en båtutflykt med de tre Liddell-flickorna: Lorina (Ina), Alice och Edith. Flickorna bad om en saga - en lång saga som räckte både för båtturen och för picknicken när de kom fram till Godstow - och då diktade Dodgson ihop berättelsen om Alice som faller ner i ett kaninhål och hamnar i underjorden. Han hade inte för vana att skriva ner sina berättelser, vilka var rena improvisationer och olika från gång till gång. Men den här gången gjorde nog sagan större intryck på barnen än vanligt, och vid båtturens slut bad Alice honom att skriva ner den till henne. Efter en del tjat gjorde han verkligen som Alice bett honom, och hon fick boken som present. Några år senare trycktes den också som en riktig bok så att alla skulle kunna läsa den.

Också nuförtiden är båtutflykter populära i Oxford

Ända sedan dess har Alice i Underlandet fascinerat både barn och vuxna. Den har översatts och tryckts i mängder av nya upplagor, och många är de forskare som försökt tolka vad alla bokens märkligheter står för. Det finns allegoriska tolkningar, psykoanalytiska tolkningar, symboliska tolkningar... Men med tanke på bokens uppkomst tycker jag man kan läsa den enbart som en nonsensberättelse som är avsedd att roa läsarna. Att sedan alla böcker säger något om de som skrivit dem, och att Lewis Carroll var en intressant man att försöka bilda sig en uppfattning om, kan jag förstås förstå. Tydligen var det också så att mycket av det som dyker upp i boken hade sina verkliga inspirationskällor i platser och personer som troligen var mycket välkända för Alice och hennes systrar.

Boken inleds, som ni förstås redan vet, med att Alice får syn på en vit kanin som hon följer efter. När den hoppar ner i ett kaninhål, gör hon också det, och hon faller i vad som tycks en evighet. När hon väl når botten blir inget sig likt längre, för i Underjorden råder helt andra spelregler än uppe i den vanliga världen. Hon dricker magiska drycker som gör henne omväxlande lång och pytteliten, och hon träffar alla de märkliga figurer som befolkar Underjorden. Här blir det riktigt underhållande, tycker jag. Med glädje läser jag om Hattmakaren, den blå larven, ödlan Bill, dodon och alla de andra.

Jag blev alltså väldigt förtjust Alice i Underlandet. Säkert hjälpte det att jag själv besökt Oxford och lätt kunde föreställa mig hur verklighetens Alice spelade krocket i sin trädgård, hur hon åkte båt på Cherwell-floden och vandrade över ängarna intill Christ Church College.

Om du skulle ha vägarna förbi Oxford rekommenderar jag, förutom ett obligatoriskt besök på Christ Church (också viktigt i till exempel Harry Potter), att du dessutom tittar in i Alice´s Shop på gatan mittemot. På Alice tid kunde hon köpa godis här, men idag är det en liten butik helt tillägnad Lewis Carrolls litterära värld:

_________________________________________________________________