februari 2015

Jag visste det!
Visste att bilder och idéer skulle poppa upp i skallen på mig när jag bläddrade igenom böckerna jag fyndade för någon dag sedan.
För så funkar jag, jag kan kika på en blogg, i ett magasin eller i en bok utan egentligen veta vad jag söker i min jakt på inspiration, men så fladdrar något förbi i ögonvrån och plötsligt jobbar hjärnan på högvarv.

Det är nästan lite läskigt för inte hade jag en tanke igår på att jag
framåt eftermiddagen skulle stå i köket och doppa frukter i smält
choklad, blanda en svalkande sommardrink (som Mr C fick dricka upp) och
leta halvt ihjäl mig efter snäckor som jag visste låg gömda någonstans i
svarta husets källare.
Men det blir så när en bild fryser sig fast på näthinnan på mig och den måste bara ut, få ett liv framför linsen.

Låter det helknäppt?
Kanske, men för mig är det en befrielse
att äntligen veta vad jag kan göra med alla de bilder som har spelats
upp som en evighetsfilm bakom ögonlocken på mig ända sen jag var liten.
Önskar
att jag redan då hade förstått att fotografering och redigering var den
bästa medicinen för min bildklåda, men bättre sent än aldrig och japp
jag vet att jag är en glad amatör och säkert gör tusen fel enligt
konstens alla regler, men det struntar jag högaktningsfullt i.

Jag är bara glad och tacksam över att ha hittat ett sätt att överföra mina bilder som jämt och ständigt fladdrar omkring där inne i huvudet
och kan jag dessutom förmedla en känsla eller inspirera någon annan med dem, ja då blir lyckan total.

Så en sommarlängtan bjuder jag på idag när det är fredag och allt.
För vem känner inte ett sug efter det här, läskande sommardrinkar, en evighetslång strand full med snäckor, solvarma dagar, eftermiddagsslumrande under solhatten och ledighet……
Jag gör det och snart är vi där…….

Ha den mysigaste fredagen vänner!

Kramisar
T

 Det har varit en soft helg
Vi har tassat omkring här hemma i en mjuk och skön bubbla på något sätt och låtit världens kantighet stanna utanför svarta husets väggar.
Låter det flummigt?
Kanske, men det är svårt att sätta ord på en känsla, på ett tillstånd som tar kommandot och får oron och fladdret som annars pulserar i ådrorna att lägga sig, låter de spända axlarna falla nedåt, får morret i magen att förvandlas till en gäspning och får tiden att gå något saktare.
Ett mer slow motion tempo helt enkelt.
Jag skickade till slut mitt bristande tålamod på semester och har låtit saker få ta sin tid, jag har suttit länge och stirrat på en bild, lekt med möjligheterna, börjat om från början och låtit det vara så.

Vi har suttit i timmar framför brasan med varsin kopp kaffe, pratat länge och mycket, men också varit helt tysta, njutit av varandras närhet, slumrat till och vaknat i varandras famn.

Det har varit en helg när vi vårdat varandra, tagit en paus från vardagens brus och ingen stress eller dåligt samvete har fått ta sig igenom den mjuka bubblan som fått råda i svarta huset.
Flummigt?
Kanske, men vi behövde det, vi behövde en soft helg med lugn, värme och närhet och efter några dagars mjukhet känner jag mig så mycket mer rustad mot verklighetens kantighet.

Ha en mjuk och skön start på veckan vänner!

Kramisar
T