På hästryggen

Precis hemkommen från min ridlektion. Det fåniga leendet sitter ännu i ansiktet på mig.

Jag blir så lycklig av att rida. Svettig blir jag också. Och trött. Men mest lycklig. 

Utan skor

En milstolpe i mitt liv. Jag letar efter ett par ridskor. Vem kunde ana att jag vid 40 fyllda skulle börja rida? Inte jag ska jag säga er. Absolut inte jag. Hittills har jag ridit i mina vanliga skor och kläder. Jag har inte velat lägga ut många hundralappar på utrustningen förrän jag är säker på att jag vill fortsätta med ridningen. Numera är jag rätt så säker på det. Jag till och med snuddar vid tanken på att skaffa mig en egen häst. Inte nu men någon gång i framtiden. Kanske. Men jisses, vilka skor ska jag köpa? Det finns en del att välja på och jag har tagit sikte på ett par jodphurs med stålhätta. Mest för att de är så snygga. Men är dem egentligen de ultimata ridskorna? Speciellt nu när den skandinaviska kylan börjar smyga sig på oss? Jag är vilse. Och utan skor.

En liten uppdatering: ikväll har jag lyckats med att buda hem (Tradera) ett par ridkängor. Inte lika vackra som jodphurs och det grämer mig. Inte lika dyra heller måste jag dock säga.   

Fel beslut

Jag har träningsvärk på ställen där jag inte ens visste att jag hade någon kropp. Det är gårdagens ridlektion som ekar. Att jag dessutom känner mig ofantligt trött idag gör inte saken bättre. Så jag har bestämt mig för att efter jobbet inta en horisontell position och stanna i den tills solen går ner. Efter några timmar av konstant slöande i soffan kan jag dock konstatera att sådant bidrar till den ökande rastlösheten och bör undvikas i största möjliga mån.

Imorgon ska jag nog bestämma mig för något annat.

Rida, rida ranka

Så var det dags för min andra lektion i att umgås med islandshästar.

Jag och Arvakur på väg mot nya äventyr. Eller ja, Arvakur är van vid tafatta nybörjare.

Men jag kände mig som om jag skulle erövra världen!  

Min lärare visade mig hur man sitter upp på en häst.

Tjoff, tjoff och så var hon uppe. Snyggt och elegant.

Jag försökte också men det gick lite mindre elegant för mig.

Ett nytt språk

Att tala med hästar... Idag har jag fått min allra första lektion i att kommunicera med en häst.

Det har varit så spännande att det fortfarande pirrar i själen.

Här säger jag till Askja, en väldigt, väldigt snäll islänning, att hon ska flytta på baken. Jag säger det med pekfingret och hon gör som jag vill!

Det har varit en fantastisk upplevelse! Ooo, den kommer jag att leva länge på.

Helad i hästhagen

Igår fastnade jag framför tv och såg en vidrig skräckfilm. Sedan hade jag svårt att somna. Jag var rädd för onda människor som får för sig att det är ok att stycka andra människor med motorsåg. Jag vet att det var bara en film men de blodiga bilderna etsade sig i näthinnan på mig. Jag fick inte bort dem, hur jag än försökte. Idag gick jag ut och fastnade i en hästhage. Jag satt på en sten och tittade på hästarna som helt lugnt tuggade på gräset. De frustade behagligt och jag glömde bort de hemska bilderna från igår. Där, i hästhagen, blev jag en hel människa igen.

 Aldrig mer att jag ska titta på skräckisar...

Peaches

Att trasportera hästar kan ta många timmar, sägs det. Till och med många dagar. Det beror föga på transportsträckan utan på hästens vilja att kliva in i transportkärran. Som ni förstår så har jag varit med om en ny upplevelse idag. Linda (Kvinnan som kan tala med hästar), Magnus (Mannen med det sunda förnuftet) samt jag (Det nyfikna femte hjulet) har flyttat på Lindas nya häst, Peaches. Eller ja, jag har ju inte flyttat på någon häst alls. Man heter ju inte Det nyfikna femte hjulet utan anledning. Jag har bara varit väldigt förtjust i hela äventyret. Och så har jag fått lära mig en del nya saker. Som att man ska låta bli och stå i vägen för fyra hästar som galopperar genom hagen. Väldigt nyttig kunskap.

Stilla i westernsadel

Jag närmar mig 40 vårar. Under alla dessa år har jag gjort vad jag trodde andra hade förväntat sig av mig. Jag har hållit mig inom gränser som jag hoppades gjorde mig till en normal människa. Om jag fick leva om mitt liv då skulle jag, ärligt talat, strunta totalt i alla dessa normer. Men jag har inte någon möjlighet att leva om mina 40 år. Det enda jag kan göra är att följa mitt hjärta under de kommande åren och se till att jag inte låter någon annan styra mig alltför mycket.

Så idag har jag valt att åka till Curly Coat Ranch. För att jag har velat det. För att jag har känt för det. Och vet ni vad, jag var nog den äldsta ridtjejen där :))) Men är man nästan 40 så är man det, eller hur? Semester på hästryggen, det är kanske något som jag ska unna mig när jag fyller 40...

... och det här är Linda, min vackra bonusdotter. Grymt duktig på djur. Stora som små.

Hästjobb

Hästen är ett av mina tovningsprojekt. Att tova ull är en relativt ny teknik för mig men jag är redan frälst. Hästen ingår i en av mina sagopåsar som jag har gjort i ordning. Imorgon hamnar den på "hyllan" i Sagoverkstaden.