Runskrift som håller måttet

The Rune shawl, sjalen inspirerad av runskrift, behövde den perfekta fotoplatsen tyckte jag.

Karlevistenen på Öland är en speciell runsten, fantastiskt vacker med sin välbevarade text.

Min syster följde med och fick modella tillsammans med runstenen från tidigt 1000-tal. Själva stenen lär vara från Oskarshamnstrakten och eftersom det är där jag bor nu efter att ha vuxit upp på Öland så tyckte jag valet av plats var självklart. 

På stenen står det:

Denna sten är rest efter Sibbe, den gode/vise, Foldars son,
och hans följe satte på ön, dödseden

Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta,
Stridernas Truds arbetare, i denna hög
Ej skall en rättrådigare, kampstark Vagn-Vidur
på sjökonungens väldiga mark, råda över land i Danmark 

Versmåttet är speciellt, drottkvätt/drottkväde, och versen är den enda bevarade av sitt slag i Sverige. 

Sibbe den gode eller vise var troligen en dansk hövding och intill stenen har det förmodligen funnits ett par gravhögar men de är sedan länge borta. Trud var en gudinna, en av valkyriorna, och Vidur var ett av många namn på Oden.

Har du chansen att se Karlevistenen så ta den, den är fantastisk! 

Sjalen är stickad i entrådig ull, det grå är The Plucky knitter i färgen Maverick and Goose (Top Gun-fans känner igen namnen så klart) och det rosalila är Madeline Tosh Eyre light i färgen Hanami (vilket är japanska och betyder Att beskåda blommor, alltså körsbärsblommor). 

Hela sjalen är rätstickad och med ett subtilt hålmönster. Lätt- och snabbstickad. 

Tack Syrran för att du gjorde ett så bra jobb idag! 

Jag ville så klart också stå där vid stenen och känna historiens vingslag. Härligt!

Om man går förbi runstenen ner mot Kalmarsund så kommer man till en vacker liten oas. 

En fin spång som inte leder den raka vägen. 

Alldeles nära vattnet står en stor och pampig ek. Tänk om den kunde berätta vad den sett genom åren! 

Några grålador och äppelträd minner om människors liv och leverne. 

Långt där borta vid horisonten skymtar den moderna Ölandsbron. Med sina 45 år har den ingenting att sätta emot en runsten från 1000-talet. 

Att kombinera stickade plagg och historia får mitt hjärta att sjunga!

En helg med nål och tråd

Helgens stora begivenhet var Ostkantens regionmöte på Ekerum Resort, anordnat av Kvarnkviltarna.

 Det har skurits tyger, sytts sömmar,

gnuggats ömma fingrar,

 alster har beundrats, idéer har bytts och skratt har klingat.

 Det har varit roligt, välordnat och härligt på alla sätt.

Nu ska jag vila några dagar men innan jag började lata mig gjorde jag en liten film.

Häng med på quiltträff!

En lång kreativ och inspirationsrik helg är nu ett varmt och glatt minne. Tack för det!

Sankta Brita och vindarna

Det är pumpatider nu och hela fält med pumpor är fantastiskt läckert.

Vi var många som stannade och fotograferade just det här fältet idag. Inte så konstigt.

Pumpor är verkligen lekfulla på något sätt. Så finurliga och busiga och alldeles unika.

Det blev en blåsig utflykt till vindarnas ö. Det är visserligen solens ö också men solen var bara framme korta stunder. 

Målet för utflykten var Sankta Britas kapell från 1200-talet. 

Det finns inte mycket kvar men det som står där är fint att titta på. 

Kalkstenarna som lagts där av människors händer för nästan 1000 år sedan ligger kvar, troget och stadigt. 

Att stå där under valvet och fundera på vad som hänt på platsen genom årtusendet ger lite perspektiv. 

Jag tror att himlen tagit sig en tugga av den vackra väggen. 

Det vackra stenkorset är troligen äldre eller samtida med kapellet och har stått pall i många stormar men 2007 träffades det under stormen Per av kringflygande fiskebodsdelar och bröts itu. Det är restaurerat och uppe igen. Vilken tur! 

Jag tycker att det ser ut som en stor kram från svunna tider. Jag är inte så förtjust i kors men det här är vackert.

Det blåste, hav och land är nästan ett här och det finns inget som fångar upp vinden.

Trots den hårda vinden var det lunchpaus men så mycket stickat blev det inte.

Vissa bilder blev svartvita alldeles av sig själva. 

Några fågelskådare kurade mellan fiskebodarna. Jag frågade inte vad de såg för fåglar men det var säkert någon tjockfotad enbening med violett näbb eller så.

Utflyktens roligaste var nog ändå den här pajsaren.

Herr Pumpelius tror jag han hette.

Väl hemma igen möttes jag av ännu en färgexplosion.

Naturen är allt bra makalös!

Nu är jag genomblåst och helt slut men det har varit en fin utflykt. I morgon, och säkert på lördag och söndag också, ska jag ligga på soffan hela dagen och bara vila mig och tänka på vad jag sett idag. Det är det som kallas balans tror jag.

Naturen ger allt nu

Att vandra i en skog av blommande slånbärsbuskar är något utöver det vanliga. 

Har man bara några slånbärsbuskar så känner man inte doften så tydligt men när man går mellan buske efter buske är doften väldigt intensiv. En fantastisk upplevelse. 

Alla de här buskarna blommar just nu i Nunnedalen på Öland.  

Vi gick en bit där igår och satt en stund och njöt av utsikten. 

Fortfarande blommar nunneörten som gett Nunnedalen sitt namn.

Alla blå och vitsippor var redan överblommade men några gulsippor såg vi här och där. 

Att gå paradisleden i Nunnedalen är som att vara i en saga. 

Ute på alvaret är det torrt i år, Öland lider av vattenbrist men på sina ställen blommade det fint ändå. 

Det var gott om gullvivor och 

flera sorter av orkidéer blommar nu. Vi såg Adam och Eva och Sankt Pers nycklar.

Det var kanske fler sorter men jag kan inte tillräckligt om dem. Det finns ganska många olika orkidéer på Öland och jag behöver nog läsa på om dem.

Hemma i huset vid havet gick vi från en vacker kväll igår 

till en härlig försommarmorgon idag. 

Stora delar av dagen har tillbringats i solen tillsammans med fika och stickning.

Nu har vännerna åkt hem och huset är tomt igen men minnena finns kvar och massor av fina bilder. Det är bra!