Rovfåglar

 

Bastulikt...

 

Puuh!!!

Värmen just nu är bara för mycket. Orkar bara gå ut kortare pass, morgon och kväll. Men knappt ens det går. 31 grader är mycket även om jag vet att andra har det (än) värre. Kanske några avkylande bilder kan hjälpa? Bilden ovan behöver ingen vidare kommentar men visst ser plasket lockande ut.

Svala, goa färger...

Regn, härliga regn! Kommer ihåg att havsörnen kämpade även mot vinden. 

Redan imorgon väntas tio graders temperaturminskning. Nästa vecka rejält med regn... Det svänger om sommaren!!

Diverse

Alltid (nästan, då ) händer något på ängarna. Gråkråka kör bort Börringevråk.

Smådopping i lugnt vatten.

Bläsand i likaledes...

Även fru och herr kricka njuter av simturen i plattvattnet.

 

Följda av kanadagås och prutgås.

Ett gäng snatteränder och ensam storskrake bildade fint motiv med sjön som fond. Vet inte om det stämmer, men någon berättade att för inte så länge sen var snatteränder i min sjö ovanlig. Inte så längre. Naturen är till sin natur ( förlåt! ) ombytlig, dynamisk. I så måtto har ingenting förändrat sig.

Lite av varje

Denna är (kanske) en lågflygande, juvenil blå kärrhök. Bilden togs för några veckor sen.

Lika gammal är bilden ovan. Undrar om fågeln fiskar från fyra meters höjd? Höll koll ett bra tag men den satt kvar.

Gulligaste fågeln ? Jag tycker nog att priset är givet.  Tycks bli allt svårare att påträffa. Hade en riktig pangbild på gång då fågeln satt på lågväxande kvist bara ett par meter bort. Krävde omprogrammering av fokusbegränsaren och den lilla rörelsen räckte för att flytta till trädet på bild.

Sotsvart fågel på ännu mörkare stubbe kom ut bättre än förväntat.

Här kan man ana solig, vacker dag tillsammans med (tror jag) Börringevråken. Gråväder rådde istället och varifrån färgerna kommer vet jag inte. Ser trevligare ut, dock.

 

Storskrakehonan har bäddat ner sig på plattformen i sjön, legat där någon vecka nu. Häromdagen ville skarven titta in och jag tror att bilden väl illustrerar vad hon tyckte om det. Det blev att hoppa tillbaka i det kalla plurret igen.

Stannfåglar

 

Några steglitser råkade hamna framför mig under eftermiddagspromenaden. Vilken tur, tänkte jag. Nu ska här tas bilder! Men, men. Tistlarna verkade redan vara avätna, fåglarna flyttade från en gren till annan efter millisekunden. Några naglade jag i alla fall hyfsat fast.

Två som tog det makligare. Båda spejar intensivt efter landlevande kryp att fånga. Vråken tagen i Skåne och här har mörkret redan lagt sig. Med besked. Varfågeln norröver, med bättre ljus men kortare dagar. Våren får gärna komma vilken dag som helst...

Några rovfåglar från i höstas

Från början av september förra året. Börringevråk susar över ängarna.

Samma ängar, annan fågel. Tagna på låg höjd, det gillar jag.

Tornfalkshonan fick ett nytt spaningsställe. Ängen slåttrades - heter det så? - helt oväntat och kvar blev den här bambuliknande resten av kraftig stjälk.

Nu é dé jul igen...

...och se hur mina bevingade vänner lugnt inväntar tomtens ankomst.
Balanskonst var ordet !

Barmark blir det av allt döma till helgerna som stundar...

Med dessa fältens väktare önskar jag alla läsare en riktigt god jul !

Människovan, om än ej -vän

Tror faktiskt det är samma fågel trots några dagar skiljer bilderna åt.

Helt annorlunda ljussituation, men ändå... Fjällvråk eller Börringedito. Visade upp sig i samma lilla område några dagar för att senare inte (aldrig? dyka upp igen. Orädd och verkade van vid fotografer. Vad gör du nu?

Just det. Ljuset räckte inte till.

Hallå!
Skulle man kunna beställa mer ljus att arbeta med?!

OK så länge motivet sitter lugnt på stolpen, ja. Men sen? Tragedin är ju att rovfåglar oftast visar upp sig på vinterhalvåret och här i Skåne har vi väl en 10 soldränkta vinterdagar per säsong. Som flest. Jag sitter inte gärna och bara inväntar dem. Och då räcker såklart inte femhundradelen till. Kanske finns någon som vill säga några uppmuntrande ord ändå?

Något om vädret

Jag ser tornfalk i stort varje dag just nu. Rejält skygga håller de avstånd. Förhoppningsvis förändras detta för den lilla andel som eventuellt stannar kvar över vintern.

Ännu känns den väldigt avlägsen, vintern. Känns knappt ens som hösten startat. Det här högkontrastmotivet, misstänkt Börringevråk, fångades för bara några veckor sen, Snacka om intensivt solsken. Underexponerade mer än ett helt steg i kameran. Sen fick spakarna dras åt max i efterbehandling. Åndå blev någonting kvar i bilden, något som skvallrar om den fantastiska väderlek vi haft och fortfarande avnjuter. Länge leve sommaren!

Retrospektivt (1)

Blickar tillbaka på ett år som varit hyfsat bra när det kommer till naturfotografi - för min egen del.
Våren kom snabbt, sommaren var lagom, hösten fin men alldeles för torr för att de vanliga uppehållsplatserna skulle attrahera migrerande fåglar i skaror som brukligt. Vintern så här långt blev blöt och blåsig, med bara fåtal fototillfällen.
Den här ormvråken/börringevråken tjusade hela förra vintern. Fågeln blev småningom mer eller mindre van vid människor och vid något tillfälle kunde jag avbilda den från bara några meters avstånd. Utan annat gömsle än bilen.
Den fågeln glömmer jag inte i brådrasket, så mycket är säkert. Från februari.

En till!!

Inte en bild jag är speciellt stolt över. Men den föreställer ju ormvråken, troligen den ljusare varianten som kallas Börringevråk. Skyggt som skogsrået även detta exemplar. Men nu börjar jag tro det finns hopp om bättre bilder på traktens vråkar denna vinter.I så fall återkommer jag gärna i ämnet.

Det händer på ängarna

På platta ängarna verkar mina fåglar trivas utmärkt på förhöjningar som sorkhögar, grästuvor. Man ser ut över vidderna, men exponerar sig för vind. Och exponerar sig såklart för kamerans inre.

Se bara på gårdagens vårfynd. Ett gäng förvånansvärt orädda starar plundrar mat ur skafferierna, bryr sig inte mycket om andra omständigheter. Under den redan söndertuggade tovan verkar det krylla av mask. Bara att förse sig .

-Men jag äter minsann ingen mask! Mer då upphovet till högen jag landar på.
Antar att det är Börringevråken vi ser här på bild igen. Mittåt! Trolig ormvråk.

Just nu. När jag skriver detta landar en annan rovfågel på kaprifolen tre meter bort. Sparvhöken Sparris gör att av sina fåtaliga besök. Snabbt fram med kameran, Så nära blir det bara huvudporträtt. Den rusar in under växten, försöker snappa pilfinkarna som sitter i grenverket. Verkar inte ha jaktlyckan med sig idag, heller. Fågeln försvinner när jag lätt råkar skrapa objektivet mot rutan. Bilder kommer i annat inlägg.

Men nu måste detta inlägg avslutas på vettigt sätt. Vråken och sorkhögen, ja. Ingen kan väl ta miste på återseendets omfamnande glädje.  Eller hur?

Nuvarande dragplåstret på ängarna...

... måste så klart vara denna fågel. Nu har min orädde och bildsköne - ja, det är väl en hane? - Börringevråk avancerat klart mot mig. Fler stolpar finns inte att tillgå. Endast vägbredden plus någon hypotenusameter skiljer oss åt. Känns så himla bra att få närkontakt med vilda djur, hoppas något av det går fram oxå i bild.

Istället för min närvaro verkar han intressera sig vad som händer på marken vid sidan av.

Har jag måhända skrämt upp någon godbit tidigare dold i gräset? Endast fågeln själv vet. Vad jag kommer ihåg är att vinden bet rejält den dagen. Vråken har styvt jobb med att bara hålla sig kvar.