Vinter !

Skåne har drabbats av vinter. Alla dessa bilder togs senaste veckan och visst : Som vanligt hann den lilla snö som kommit smälta och regna bort innan nästa omgång snö fann oss igår.

För mig som fotograf är det vita en trevlig omväxling.

Blåmesen betraktar sin kusin hackspetten. Den senare som vanligt på väg klättra ner längs stammen.

Väl nere rör den sig lika försiktigt som vanligt, under ständig observation av omgivningen. Mycket sympatisk fågel, denna.

Vinter i februari? Som vanligt, då.

Under ett par dygn har skånska landsbygden förvandlats till de vinterlandskap jag föreställer mig resten av landet betraktar som normala för årstiden. Det är full fart på fåglarna härnere. Vid min matning dök ett helt gäng bergfinkar upp som till antalet överglänste de annars så dominerande pilditos. På bild något helt annat. Bofink i skogsmiljö njuter av vintern?

-Titta, jag kan stå på ett ben utan att kasa ner!

-Nå, kanske det är bättre att försiktigt gå vidare? Snön varar väl inte så länge till? Hur hittar jag nu tillbaka till fröstationen?! Är väl det där röda i fjärran?

Sagt av ung bofink, gissar 1K? Själv njuter jag av riktig vinter ; vi har ett par decimetrar snö nu . Allt är bra frånsett snöskottningen...

Vinterskåne

Nu när så gott som all snö har smält bort, vill jag visa upp landskapet i forn vinterskrud. Tagna för bara några dar sen. Snacka om skiftningar ...

Ett härligt soldis eller klarblå himmel. Det var bara att välja och förse sig.

Lustiga isformationer som den här isgubben i färd med att äntra land, kravlar sig upp från djupen.
Kanske det var det sista vi såg av vinter denna säsong, kanske några köldknäppar står för dörren. Jag tar gärna några till av den varan och hoppas då på vit, ren snö samtidigt. Det inträffar alldeles för sällan.

Väderrapport !

Vissa personer, inte minst de med boplatsen långt norröver, tvivlar kanske på mitt snöläge. Denna vy är tagen på min tomt, mot söder. En del av fågelmatningen kan skönjas t.h. Parabolskivan sitter tre meter upp räknat från lägsta delen, var och en får dra sina egna slutsatser...
På tal om den, ja. Fågelmatningen. Det är ju vinden som drivit in snön mot huset från intilliggande åkermark. Och att det blåser i Skåne vet ju alla. Om inte, har jag ett par rätt nytagna bilder som visar vad mina fåglar går igenom för att smaka på fröblandningen.

Med klorna djupt begravna i grenen väntar talgoxen tåligt på sin tur vid automaten.

Hur den här pilfinken står ut vete katten. Med kraftig vind och snöglopen rätt i nyllet. Men de är väl härdade efter många vintrar. Tror bestämt jag sparar denna till sommarens värmeböljor. 

Stekhett!!

Oj, vilken sommardag vi haft. Satt i ett av de mer bortglömda fågeltornen och fick tonvis med bildmaterial på jagande glada, dykande fisktärna och nykläckta svanungar. När solen ligger på har man lust att hoppa ur alla kläder där bakom kameran, men - förutom alla tillrusande vän av ordningsmänniskor - så kommer ju horder av mygg att göra processen kort med en. Om inte knotten klarar jobbet först. Så för att kyla ner tempen lite presenteras här en härligt vintrig bild som tror jag låg framme en timme på bloggen innan Blogger snodde den. Nu har den återfunnits. Mitt fel? Tssk. kan jag inte tänka mig. Jag gör aldrig fel, speciellt när det kommer till datorer...

Morgondagens post

Redan idag. Vi har ett ruggigt dygn framför oss med stormbyar och prognostiserat rikligt med snöfall. På toppen av att det redan blåst hårda vindar ett tag nu. Ska till jobbet, hoppas jag kan komma hem. Det kan möjligtvis bli upp mot metern  snö i min trädgård och på parkeringsplatsen. Har lagt tillbaka snöskyffeln i bilen för det blir säkert att ta nya tag imorgon. Med så mycket snö kan man vänta strömavbrott och annat elände. Bilderna på strömstaren togs under garanterat vindstilla förhållanden, det är inte utan att man längtar...

Stoppad av vintern!

Tänkt ut planen att imorse skulle jag ffg på länge ta en fotorunda i  skogen och kanske ges chansen att leva upp till mitt namn. Nu när dagen äntligen börjar lite tidigare. Oj, oj, så feltänkt. Utanför rådde rena vinterkaoset, 5 minusgrader, 10 cm nysnö och oplogade landsvägar. Det hade jag väl kunnat stå ut med. Men är det något jag inte gillar med skogsbesöken är det vägar med pölar förvandlade till präktig kärnis och snö som övertäcker hela härligheten. Som apterade fällor väntar de på ditt felsteg och broddar hjälper inte alls;  ett perfekt recept för benskador öppnar upp. Tro mig, jag har redan drabbats. Än värre, fotoutrustningen lär i fallet förvandlas till skrot. Bättre då att avstå en fridag och hoppas, hoppas att åtminstone snön försvunnit till imorgon.

Luftburen hare

Ortens harar sägs vara större än normalt. Undra på att de knappt fick plats i sökaren... Skämt(?) åsido, alla kan se att de ligger i träning här. Fanns det inte i forna skolgymnastiken något slags kommando som På stället hopp? Eller var det marsch?  En annan sak. När jag ser solljuset och snön kommer jag plötsligt ihåg att de kunde kombineras. Kan vara bra att tänka på med senaste veckan i backspegeln...

Upptäckt! (2)

Strålande solen till trots, nere i dalgången var det mörkt. Långt ifrån tyst med vattenmängder propellrade av den lilla snösmältning vi i alla fall hade. Fågelsång var inte att tänka på i den rytande forsen. Ska jag lära mig känna igen strömstarens kvitter får jag vända mig till den bok jag fått med text och CD-skiva med läten, hoppas denna fågel finns med där. Måste kollas upp. Och nej, det är en stubbe och inget avchoppat rådjurshuvud fågeln fascinerat tittar på i undre bild.

En löpvillig en

Ufff! Idag hände det som inte någonsin ska behöva inträffa och som gör mig nojig i hanteringen av kamerautrustning ett tag framöver. Var på örnstället, ingen hemma där, fick en vråk istället. Men tappade oxå kameran i backen. Oussch! På något sätt hade bärremmen råkat komma åt frigöringsknappen på kameran, tack och lov höll jag fast i objektivet åtminstone. Andra gången detta händer mig, förra gången - oxå vintertid - fylldes hela bajonettöppningen med snö som försvann först efter ett par dagar i varmluftsugnen. Denna gång mjuklandade  smällådan med displayen neråt. Ingen större skada skedd , allt sitter fast som det brukar. Harbilden ovan togs efter incidenten, så jag hyser visst hopp. Imorgon ska jag mikrofokusjustera kamera och objektiv. Ett ovisst öde väntar med all utrustningen på stativ, ska grejorna falla omkull eller inte...?

Människor i naturen

-"Täck min rygg och jag gör samma för dig".
Så kanske dessa harar resonerade när faran  i form av ovantecknad närmade sig. De satt så här ett bra tag, jag fick ta många rutor. När jag gick hade inget förändrats. Det känns bäst just så. Att lämna så lite avtryck av sig själv när man vistas bland vilda djur. För en del människor tycks detta vara uttryck för en närmast kontroversiell uppfattning. Jag stöter på hundägare som tycker skogen är en enda stor hundlekplats året runt, andra ser beteenden som tyvärr riskerar föras vidare genom usel uppfostran. Om ni klickar på länken kommer ni till Jenny Mo`s blogg och närmare bestämt hennes upplysande svar på min fråga vad som kan drabba djur därute. Har ni oxå nån gång skämts över människan? Besynnerlig känsla; vara människa och på samma gång ta avstånd. 

Rejäl färgklick

Den granna fågeln - en gulsparv - satt långt inne i buskaget och kände sig nog rätt säker. Denna gången blir det ingen bild, herr fotografen! Men min kamera är rent fenomenal på att hämta ut små ting från t o m detta virrvarr av korsande och skymmande grenar. Det hjälper ju förstås att solen tränger in och att fågeln är ljust tecknad. Norrhimlens djupa blåton i fonden fick jag på köpet.