Migrationen !

 

Här några tranor på ingång. Just det, skulle ha förklarat mig. Dessa två och följande bilder är inte från nutid utan när de flög på andra hållet, i våras. Tveksamt om de tar samma rutt men hoppas kan man ju.

Men visst finns mycket kvar att uppleva nu under hösten. Och när den tagit slut kommer snart våren, kanske just tillsammans med fler inflygande tranor. Och det blir - som den evige optimist man är - något ytterligare spännande att se fram emot. Ses därute !

Skriet från vildmarken (57)

 

Jag vet. Vi har inga hungriga lejon på savannen. Som ryter efter byten. Men vi har tranor morgontid. Och höra deras läte är en sann njutning för varje naturintresserad. Begreppet vildmark i mina hemtrakter får väl ändå spelas ner en smula.

På tal om tranor. Man kan välja att betrakta dem i tusental vid några av våra bättre våtmarker. Eller nöja sig med att fånga bara ett fåtal. Personligen är jag mest svag för det senare. Så här kommer (möjligtvis) samma två tranor som i första bilden. Samma ställe, men dagen efter. Man kan på bilderna klart konstatera att innespåret enklast vinner kapplöpningen...

Från den minsta till en av de största

En trevlig sak med vintern är galopperande närvaron av kungsfågel i mitt område. Därmed inte sagt att fågeln skulle vara lättillgänglig, bara att den är mindre supersvår att fotografera.

 

Kvicka som attan, men nån gång sitter de där på sensorn.

Dessa bilder på tranor togs redan för några veckor sedan. Kan inte erinra mig att dessa fåglar hamnat framför mitt objektiv så pass tidigt på året? Fågeln undertill bjöd dessutom på trevligt humör, oräddhet. Då måste det ju bilder.

Fåglarna kommer !

Trots några bakslag är vädret mestadels vårligt, ljuvligt. Med det susar flyttfåglarna in. Alltid lika roligt när de första av kommande paletten visar upp sig. Bilden på större strandpiparen på lååångt avstånd.

Som brukligt är tofsviporna först på plan, storspoven följer snart.

Rovvisarna stannar kvar över vintern, bidar sin tid. Mat tycks alltid finnas.

Bobyggartider betyder täta besök i vegetationen, just det här exemplaret av stjärtmes har placerat boet i enkel grenklyka.

Mar tycks alltid finnas, ja. Här har gladan just slagit en groda.

 

Tranorna hälsar våren välkommen med musikala fanfarer, fantastiska fåglar !

Fåglar om våren (17 )

 

Rubriken till trots - börjar med en vinterfågel. Även om den fotograferats förra veckan. Välkommen tillbaka i höst !

Fler vinterfåglar.  Hade turen att få några nära bilder från gömslet efter att det varit översvämmat under flera veckor. Deras snälla utseende verkar matcha dess humör. I alla fall har inte jag sett dem bråka. Någonsin. Välkommen tillbaka nästa vinter!

Bråkstake # 1 på ängarna. Räds inget på två ben. Kan t o m mota bort knölsvanar. Om så skulle behövas. 

De kanske mest eleganta fåglarna vi har i vår landsände. Så länge det nu varar. Snart är de på väg mot norrländska myrarna. Därför spanar jag varje dag efter tranor på mina ängar. Som dessa två. Behöver jag fler bilder finns alltid Pulken med dess sex till sju tusen fåglar att tillgå. 

Tranor !

 

Härliga fåglar, sköna sommarminnen.

Tranor !

Nog verkar tranorna - en smärre del av dem i alla fall - stanna kvar i landskapet under sommaren? Bildserien skjuten under fyra olika tillfällen och jag har säkert missat foton i arkivet. Överst det där underbara tranropet rullande ut över nejden.

Självsäkert går de omkring på bondens ägor som om de ägde stället. Många gånger två och två.

 

De passar ju fint in i skånska naturen och hade bara fler våtmarker anlagts skulle storken finna konkurrens. Annars delar båda arterna den lovvärda egenskapen att vara lättillgängliga rent fotografiskt. 

Hyggligt substitut

Åkte till Fjällmossen för att spana efter orrspelet. Nix orrar, kanske har de försvunnit från platsen för gott? Om någon vet mer får man gärna meddela här.

Men ett gäng rätt närgångna tranor kan vara hyggligt substitut. Inledde morgonen med danssteg. Men tyvärr skrämde något bort dem.

Här i alla fall en individ som spelar ut sitt fantastiska ljud över nejden. Väl värt den tidiga tidpunkten och låga temperatur som rådde.

 

En sista motljusbild innan de alla försvunnit. Naturen kan ibland vara grym - inte minst i denna blogg. Men även fantastisk vacker.

Äntligen

 

Fåglarna har sagt sitt. Det råder ingen tvekan över detta. Tidig vår för det har de bestämt. Bilden på tranorna togs igår. Härligt !

Sedan någon vecka tillbaka har gravänder gjort sig hemma stadda på samma ängar som tranorna .

Först kom de i enstaka antal, nu är numerären flera hundra. Alltid lika välkomna varje år.

Och som vanligt dyker de fina salskrakorna upp efter väl förrättat betarbete i den numer djupare lilla sjön. Djupare p g a allt regn som fallit denna vinter. 

Så nu vet vi. Vintern är slut. Men när jag nu tittar ut övertangentbordet snöar det...

Möten

Surrealismens idespruta #1 André Breton sammanfattade rörelsens credo som det oförmodade mötet mellan ett paraply och en symaskin på ett operationsbord. Riktigt så oförmodat möte gäller nog inte i bilden ovan. Men tranan blev väldigt på tå när galten oväntat steg fram ur vassen. Samma gällde för fotografen...

Mötet med den lille parveln i bilden ovan vädjar istället om min faderskärlek till en så utsatt fågelunge. Som jag tror är juvenil rödhake. Ser så extremt oskyddad ut...

 

...vilket alltid och i alla lägen gäller för stjärtmesar. I alla fall i min värld. Finns något sötare i fågelvärlden? Kanske utseendet någon gång fått sparvhöken att i sista sekund ändra sig, tamkatten att med svansen mellan benen retirera till andra jaktplaner? Skulle inte förvåna. Oftast finns väl underliggande meningar i Det Stora Hela med sedan länge färdigutvecklade former och färger. Men den lilla fågeln måste ändå vara ytterst försiktig i allt den gör. Hoppas jag.