Mot skogens mörker

 

Djur i rampljuset. Solen. Precis som det ska vara.

I gränslandet känner de tryggheten, det är inte långt till skogens skyddande mörker. Men de tvingas ut på ängarna för matens skull.

Gäller ju förstås även för våra bevingade vänner. Kungsfiskare på väg till matstället på en trästolpe.

Den här nattskärran sökte snarare värme - eller var det skugga? - i trygg närhet av min bil. Sover på bilden, jag kunde ta bilden med mobilen från några decimetrars avstånd. 

Med skogens mörker som fond gav den här ägretten upp sitt fiskande ute vid sjön, på väg mot nya mål.

Vardagslunk

Dagarna går och inte så mycket händer. Fiskgjusen flög i alla fall hyfsat nära gömslet.

Den här trodde nog att den var osynlig i sitt gömsle.

Diverse fåglar passerar revy under mitt teleobjektiv.

Till en av de roligare räknar jag gärna grönbenan, främst för dess oöverträffliga närhet till oss människor. Fotograferad på kanske 3 meters avstånd. Inte det minsta skygg. Mobilt gömsle, så klart.

Haren valde istället att forcera ängarna med högsta möjliga speed. Bort, bort från fotografen.

Det kivas i luften, näbbar trumpetar ogillande på närgångna konkurrenter. Fisktärnan visade inte minsta farhåga för att duellera mot betydligt större skrattmåsen. I bilden ovan jagar stäpphöken bort de alltid lika påträngande kråkorna.

 

På strandängarna - eller i direkt anslutning till - trivs både fågel och hjort. Brun kärrhökshona patrullerar efter byte att fånga. Kanske hon denna enda gång inte behöver anstränga sig över hövan ?

Några med attityd. I massor

Enligt frun finns ingen annan fågel med så stark utstrålning som gråhägerns. Nåväl, kaxiga är de tvivelsutan.

Attitydlista utan kungsfågel vore omöjlig...

...men även de mindre däggdjuren osar personlighet. Se bara som den stirrar ner mig, jag blev jätterädd.

 

Såklart även de större imponerar. Som vildsvinet ovan. Snön hjälpte upp exponeringen en del men rörelseoskärpan finns där ändå. Men spelar det roll för utstrålningen ? Nä, trodde väl det. Bilderna från förra veckan.

Skogspromenad

Vi går varje vecka i skogen. Även om man som gammal smålänning - van vid sjumilaskogar - inte tycker hemmaskogarna är så mycket att skriva hem om. Men vackra är de, lövskogarna. Just här på bilderna dessutom arbetsplats för dricksvattenframställning. 

Som att gå i en park. 

 

Inte sällan påträffas kron- och dovhjort. Idag gjorde istället tre storkar oss sällskap. Mycket imponerande, dessa.

Passerade förbi ett rävgryt, såg en snabb rörelse. Hoppades på rävunge men istället en harunge. Så ingen räv i år, helt säkert.

Bland björk och ek även en och annan tall. Lagom högt upp en ekorre i säkerhet. Tittade ner på oss och gav några fototillfällen. Alltid lika trevliga att upptäcka. Vi promenerade vidare.

Bara några harar

 

Inget mer märkvärdigt än så. Jag råkar gilla dem, tycker de gör sig utmärkt på foto. Andra tycker annorlunda. Det är min blogg, jag bestämmer...

Harar på ängarna!

Verkar ha fått bort mesta av vinterpälsen och lyser nu fint upp sin omgivning i dunig splendör.

Bara antennerna är nerfällda så klarar jag mig utan upptäckt...
Då gör det inte så mycket om resten av harkroppen ligger klart synlig i solljuset!

Naturlig glädje

Med värmen kommer leenden. Tycker mig se viss förnöjsamhet också hos rovfågel som sparvhöken. Åtminstone glädjestund för alla de djur som överlevt regniga, blåsiga vintern.

Än mer påtaglig glädje bland skogsdjuren. De njuter av inneboende krafter som skjuter dem framåt och uppåt. Det är härligt att vara vild och vacker! Ibland t o m härligt få vara fotograf och uppleva saker tillsammans.
Bilderna några veckor gamla, men här i Skåne ligger vi ju lite före resten av landet...:)

Dubbelhare

Från en skogsexpedition där nästan allt gick fel. Märk väl med bortglömda kamerainställningar - djuren gjorde sitt bästa. Inte särskilt lyckat fotografera springande harar på 1/80s, eller hur? På lite avstånd verkar det kanske inte så farligt, men ...

... närmare - och här är de en handfull metrar från mig där jag med kamera på stativ fått ställa mig på tå - får ett annars ganska trevligt motiv inte den fotografering det förtjänar. Ser ändå l i t e roligt ut, tycker jag.

När buskagen öppnar upp faller något mer ljus på (de samma) djuren.

Framöver...

Mer vår.

Och ytterligare mer.
Längtar verkligen nu. Särskilt som jag förra året helt missade vårkantens migration.
Ska vara mer försiktig framöver...

Ge mig skugga !

Fåglar och däggdjur lider i värmen. Bland en del av de förstnämnda kanske grymtas något om varför denna nordliga långresa med luft lika varm som (hemma) i Sydeuropa?

Stanndjuren har inte ens något val. Påpälsade i nära 30-gradig värme söker de vatten och skugga. Sa jag skugga? Nå, här ett exemplar av hare som faktiskt hittat en sån plats, under skådarplattformen. Och på inga villkors vis tänkte ge upp den. Bilden togs från bil på kanske sju meters avstånd. Uppenbart nära nog för att delar av djuret inte skulle få plats i bildrutan, inte nära nog för motivet att flytta på sig...

Utanför skuggan "brinner" sädesfälten.

Omtvistad skönhet?

Harar är spännande, tycker jag. Frun avskyr dem. Kanske de flesta har sin uppfattning nånstans i mitten av skalan?

Ingen kan beskylla dem för feghet, ordstävet till trots. Här är vi redan rätt nära varandra.

Haren kom sakta skuttande längs stigen vid ån. Då och då stannade den upp, luktade på intressanta saker. Jag står på en låg plattform och fotograferar djuret i princip rakt nedåt. Tror inte jag upptäcktes men helt säker kan ingen vara på den punkten. De är ju så snabba och tror sig veta att de i nödfall kan springa ifrån alla faror.