Dessa fantastiska fåglar !

Vad ska man säga? Det värmer i hjärtat att få se flygande färgklickar som biätarens. Dessutom - och nog så viktigt - var de denna dag på sprudlande humör. Uppe ofta och länge, ibland nästan stillastående i luften. Annars är de nog så kvicka... Dessa bilder togs utanför boet som är öppningen just bakom fågeln. Egentligen tagna med för mycket brännvidd påskruvad och hur ofta kan man säga så!? 

Mer kommer senare.
 

Vitt och svart

Fördelen med vita fåglar är att de är - vita. Exponeras efter högdagrar och låt skuggor sköta sig själva. Och det gör de för det mesta bra. 

Mörka fåglar gör sig kanske inte lika bra mot ljus fond. Mer tricksiga att exponera, tycker i alla fall jag själv. Biätaren kanske inte var det bästa exemplet men var säker på att sand i direkt sol kan bli knepigt.

Kanske jag bara ska invänta nästa mulna dag ?
 

Biätare (1)

 

Som en av de sista fågelfotografer besökte jag till sist sandtaget utanför Trelleborg, sedan några år sommarviste för biätaren. Först var de två, sen kom fyra till och nu tycks 20-talet fåglar valt att åtminstone inspektera platsen.

Biätare, ja. Och bin lär finnas i mängder i området. På bilden ovan ser man att vanlig, hederlig trollslända även den duger gott.

Sandtaget är närmsta granne till - en skytteklubb. Så emellanåt smäller det nog till. Märkligt nog tycks fåglar i allmänhet inte låta sig störas. Ta populationen i min hemmasjö, t ex. Gränsar till P7, pansarregementet. Här dånar och smattrar tunga vapen 7 dar i veckan. Och har gjort så under lång tid utan att sjön avfåglats. Med tiden härdas väl de små liven.

För oss som älskar att fotografera djur gäller axiomet att brännvidd kan vi aldrig få för mycket av. I sandtaget utanför Trelleborg får jag dock erkänna att jag kom dit med för mycket tele. Att fotografera BIF´s blev en rejäl utmaning så tänk på att ta med alternativa objektiv när/om ni besöker platsen.