Snö i Skåne !

Vi har haft ett par dagar vinterliknande förhållanden. Klart man är ute och fotograferar då.

Isen är kanske centimetern tjock men hugade långskridskofantaster börjar redan skramla med utrustningen hemma. Sånt bryr jag mig inte om, se istället på den här vackra landfångade koltrasthonan jag på påträffade intill sjön. Cool som filbunken, minsann.

Även fåglar prövar lyckan på "skridskor". Några grams belastning tål även de tunnaste isar...

 

Havsörnarna tar gärna vara på tillfällen när isen lagt sig. I luften kan de tänkas flyga riktigt nära.

Magnifika djur, eller hur ?

Småfåglar om vintern

 

- No text - 

Vintrigt

Koltrastarna är överförtjusta. Till slut föll polletten ner och jag har äntligen börjat utfodra dem. Så numer pryds trädgården med halvdussinet exponenter av denna Sveriges nationalfågel.

En jorduggla! Åtminstone för den skarpsynte... 

Kallt, så kallt...

Det var ett nöje att se havsörnsparet med sin respektive närvaro uppvakta varandra. Inte alls så att den ene fick en fisk av den andre. Nä. Tätt, tätt tillsammans så länge jag stannade kvar. Sånt kan räcka långt.

Fasanerna kutade först åt alla håll. Sen strålade de samman i nära nog heraldisk position.
 

Lite av varje

Denna är (kanske) en lågflygande, juvenil blå kärrhök. Bilden togs för några veckor sen.

Lika gammal är bilden ovan. Undrar om fågeln fiskar från fyra meters höjd? Höll koll ett bra tag men den satt kvar.

Gulligaste fågeln ? Jag tycker nog att priset är givet.  Tycks bli allt svårare att påträffa. Hade en riktig pangbild på gång då fågeln satt på lågväxande kvist bara ett par meter bort. Krävde omprogrammering av fokusbegränsaren och den lilla rörelsen räckte för att flytta till trädet på bild.

Sotsvart fågel på ännu mörkare stubbe kom ut bättre än förväntat.

Här kan man ana solig, vacker dag tillsammans med (tror jag) Börringevråken. Gråväder rådde istället och varifrån färgerna kommer vet jag inte. Ser trevligare ut, dock.

 

Storskrakehonan har bäddat ner sig på plattformen i sjön, legat där någon vecka nu. Häromdagen ville skarven titta in och jag tror att bilden väl illustrerar vad hon tyckte om det. Det blev att hoppa tillbaka i det kalla plurret igen.

....Och det fortsätter

Häromdagen fångade min kamera två hanar av salskrake. De måste just ha landat i sjön, vara riktigt hungriga eftersom de simmade in mot gräskanten och kalasade på rötterna där.

Sothönan tog en lågsniff,

...medan i skogen koltrasten passade på att njuta av värmen i dagens sista solstrålar.
Och.
Idag hörde jag sånglärkans glada drill. Vad kommer härnäst?

Gilla vintern? Tja, ibland så...

Året rör sig framåt, snart väntar bistra vinterdagar. Men även fina vinterdagar ute i skogarna. Här kommer några bilder från i februari. Först en oskygg koltrast. Tänk att sådana finns!

Nötväckan är en fin exponent för vinterfågel härnere.

Såklart måste även bofinken komma med på bild...

...medan den sällan skådade stenknäcken njuter av det skira vinterljuset på en för stunden vald sittplats. För mig står soliga vinterdagar för några av de bättre fotomöjligheterna på djur. Bara man kan ta sig fram till ställena.

I udda antal...

Vissa fåglar som koltrastar är inga vanliga besökare till min matning. Normala år, alltså. Denna vinter  - och  f a under senaste månaden - har detta ställts på ända. Konstaterats upp till åtta koltrastar samtidigt! Nog fler än vintertotalen annars.  Den här fångades dock ute i skogen. Vid forskarnas matning. Samma situation där. Den normalt mycket skygga fågeln tvingas fram och det är så klart hungern som river i magen.

Från samma ställe.
Brukar det inte heta om koltrasten att den undviker matningen därför den inte gärna äter frön?
Mina åtta äter hur mycket av den varan som helst. Lägger jag ut äpplebitar ratas de. Underligt.

En annan specialare. Bergfink har siktats i mångtusental av observanta skådare. Tydligen har de fåglarna ätit upp alla bokollon i Blekinge och nu börjat raida de skånska lövskogarna. Hur som helst nu en ganska vanlig uppenbarelse. Välkomna!

Igår - och dagen innan.

Medan vi väntar på höstens eventuella fotograferingsfröjder med kronhjort i blickcentrum, måste vi först dras med dagens villkor. Vinter. 8 minusgrader och 18 sekund meter nordostan - gulp!. På väg till den enda fågelhotspoten jag kan för tillfället hantera, siktades rovfåglar på stolpe. Med avancerad balanskontroll och klorna rejält utfällda kunde de sitta kvar även om fåglarna svajade betänkligt. Väl inne i skogen lugnade blåsten ner sig.

På bild en skygg koltrast som jag fick länge vänta ut. Till slut blir hungern övermäktig och det gick inte längre att gömma sig. Nappar till sig en jordnöt och sen adjö.

Bara en dag tidigare såg det ut så här. Kallt, men vårlik, värmande sol. Lika skygg koltrast, dock. Men det var länge sen sådant fick mig att dra vidare.

I sällskap

Första bilderna från i år flyter nu in. Uruselt väder har varit legio. Men ändå är jag knappast för mig själv därute. Faktiskt - och diametralt motsatsen till tidigare år - har det inte passerat en enda dag denna vinter utan sällskap av andra fotografer, och än fler skådare. Måste bero på televisionens fågelprogram  förra året (?). Ni minns väl den där tävlingsleken? Med mål i Peru, tror jag det var? Maken till fågelintresse har i alla fall jag inte upplevt tidigare. I någon mån måste ju detta vara bra.

Koltrasten i skogsmiljö fick exponeringsmässigt stretchas ut till ISO 10000, ändå bara 125-delen på full bländare 4,0. Dagtid. Ugghh! Måtte detta mörker snart vara över!

Olika

Koltrasten fotograferad rakt ner från två våningar högt torn vilket gjort att bara liten del av orangea ögonringen kommit med. Fågeln gillar mig nog inte...

Tofsvipan verkligen lyste i gräset, ljus för sin art.

Tillbaka från Östergötland

På tal om Tåkern, sjön i mitt hjärta.
Här kommer en bild på koltrasten som nog räknat ut sig själv som motiv.
Motljus, med virrvarr av grenar och - med som just antyddes -  svärtad befjädring. Nä, inte ta nån bild på mig nu!
Fotografen ville annorlunda. Det mesta går att fotografera om man är beredd att jobba med filerna.

Kanske inte mest lyckade resultatet. Men det får duga.

Stick och brinn !

Vinterstorm avlöses av vår, igen. Alla skåningar som bor på landet känner nog igen de snabba växlingarna kyla - värme. Fåglarna försöker bara överleva. Plötsligt blir det OK att vistas på platser annars aldrig skänkts en tanke åt. Hungern måste övervinnas, kosta vad det vill.


Därför kan det hända oväntade saker vid småfågelsmatningen. Som t ex att större individer kräver plats.

Här har  hona av nationalfågel bestämt sig för just detta. Aggressiv stans och bistert uttryck i nyllet varnar andra för att komma för nära. Jag bits!! Även fotografen fick en släng av den signalen : Nu räcker det!

Nationalfågeln...

...är som bekant knappast en linslus.
Men nu, med kylan, kommer den in och fram i mitt närområde. Kyla, ja. Det förväntas att Skåne imorgon natt kommer att få lägsta temperatur i hela landet. Det ni...!

Bild två från dryga tre meter utan märkbar nervositet från fågelns sida.
Sista bilden genom mitt vardagsrumsfönster. Faktiskt har jag just nu svårigheter att få med hela fågeln på bilderna. Den här satte sig snällt nog på krönet av snödrivan. Att det blåste även denna dag idag syns tydligt.

Nu när antal summerats

De stora skillnaderna från tidigare räkne-år blev för min egen del många fler grönfinkar och f a många, många fler gråsparvar. Medan jag inte kan hitta en enda opublicerad gråsparv i webarkivet, kunde jag leta upp nedanstående grönfink. Talgoxen får istället stå som illustration till den till utseendet mer oansenliga sparven och blev min enda statistiskt säkerställda volymökning, sett på ett par års sikt.

För att ingen ska tro på att vädret vid matningen alltid varit det bästa, får bilden ovan på entitan ge svar på tal.

Har haft koltrastar under hela säsongen, men inte just under de dagar fågelräkningen pågick. Så nollade där, typiskt.