Två händelser

 

Sen en tid vandrar åtminstone en prutgås bland de vitkindade på ängarna. Bilderna är inte från samma tillfälle men ändå troligtvis samme juvenile individ. Kul och nytt för mig. Ganska lätt att leta upp, gick i utkanten av mindre flock vitkindade.

Låter gör den också.

Sen rapportering från mycket arla morgon, precis när det något börjat ljusna. Gäller för första bild i dovhjortsviten ovan. ISO 15000, full öppning och ändå bara 1/15 s.  Unge mannen gick minuten innan tillsammans med en fullskovlad, men kameran klarade inte att fokusera... Letade efter brunstande djur, hittade tyvärr inga. Skogsavverkning pågår. Tycker nog att djuren kan fredas under denna period. 

Som inifrån grottan...

Från mörka november. 7 timmars solljus innan månadens sista dag. Och då jobbade jag...
Inte fanns så mycket att fotografera, heller. Här i alla fall några smakprov.

Dovviltsbrunst (1)

Trots förlust av habitat i mina trakter fortsätter dovviltsbrunsten i skogarna. En yngre hjort korsar min väg. Nästa år förmodligen med fullt utvecklade skovelhorn. Om den får överleva.

Här i alla fall manifesterar sig återväxten. Jo, de normalt tecknade blandar sig med de vita. Djuren på bilderna är från ett och samma gäng. Det var en härlig skogspromenad med fukt i luft, med dunkla höstfärger i en skog mättad på dofter.

Ensam kalv

Färska bilder från skogen. I år planerar jag ytterligare försök med dovviltsbrunsten. Som ännu inte kommit igång, tycks det. I alla fall har jag inte hört brunstläten under de senaste dagarnas sondering.
Istället mötte jag den här - till synes ensamme - lillkillen. Här har han stannat upp, fått korn på mig och undrar säkert : Vad gör jag bäst nu? Vad var det mamma sa om de tvåbenta varelserna, de var väl farliga?!

Kommer inte på. Men om jag blundar riktigt ordentligt har väl varelsen snart försvunnit??

Gjorde den inte...Ahhh, nu kommer jag ihåg. Bäst att rymma fältet!

Och det gjorde han, så sakteliga. Men inte utan att nosen först bekantat sig med vägrenens olika godsaker. Ovanligt att se en kalv utan förälder men förhoppningsvis fanns hinden någonstans i närheten. Annars vidtar brant inlärningskurva för den lille.

Oförklarligt härligt

Fortfarande kan magi uppstå. Därute i skogarna. Som den hare jag med kameran uppe i lugn och ro fick inspektera från kanske fyra meter eller mindre. Utan kamouflage. upprättstående mitt på vägen. Den bilden kommer vid senare tillfälle.

Nu istället tillbaka till mötet med vithinden med sin kalv. Som bara sekunder efter jag scannat av den där naturrutan steg fram ur densamma, som vore jag blind eller de supersnabba i rörelsen. Efter ha fotograferat  den lilla familjen på kort avstånd retirerade den makligt ett stycke för att där ånyo stanna upp, vända sig om. Nya bilder uppstår.

Här är en. Kan bara hoppas att den där subtila känslan av tillförsikt - åtminstone upplevde jag den då och där - alltså ett slags förtroende mellan oss tre förmås förmedlas i bilden. Hindens lugn smittar av sig på kalven som verkar så där måttligt upphetsad av min närvaro. Som det i en ideal värld borde få vara.

Skogsrundan ffg

Sex månader sen sist.
Då var det vinter, nu högsommar.
Utan större förhoppningar annat än att klara av själva skogsrundan körde jag sen kväll iväg. Vad - om något alls - kommer jag att stöta på?

Jo, en delikat situation med hind och kalv. De kom ut bakom min rygg, kanske 20 meter bort. Halvminuten efter jag passerat förbi och scannat av just den delen av terrängen...
Ingenting finns mellan oss. Det är bara jag och två vilda djur och hinden verkar inte lägga märke till min person. Eller bryr sig inte. Trots att jag står upp på vägen utan gömsle eller något att gömma mig bakom.
Senare applåderar jag min tur. Inte var dag man konfronteras på detta sätt. I själva verket uppstår situationer som denna väldigt, väldigt sällan. Åtminstone för mig. Känner mig som en verklig lyckost. Bilden helt obeskuren.

Måste få klaga!!! (2)

Hur det gick med kortläsarbryderiet?
Tja, fick en ny på garantin. Med den förra skulle kortet först tryckas ner, därefter skjutas in.
Nu gäller istället att skjuta kortet rakt in, därefter sakta lirka ut det och kanske, kanske kortet kan läsas. Suck...

OK, knappast den mest precisionsstinna tillverkningsprocessen här. Men bara läsaren gör jobbet så blir jag nöjd ändå.

Nöjd med vitbalansen här? Kalven kan tyckas posera innanför ett akvarium men så här kan det faktiskt se ut i min skånska skog. Mycket grön växtlighet och fuktig luft - ja, mycket av snår också - är receptet. Kanske den av uttrycket att döma menar att nu ska väl vintern vara över och bättre tider komma.

På hygget

En god sak med det tidigt fallande mörkret är att det faller, ja tidigt. Efter skogsvandringen är man hemma i god tid före nyheterna på TV eller andra kvällens sysslor. Nackdelen är ju förstås att hjortar knappt hinner vakna innan det inte längre går att fotografera dem. Tomt i skogen, s a s. Häromkvällen gällde detta inte, tack och lov.

Kalv med hind ute och betar på hygget. Som kan ses lämnas numer träd kvar efter avverkning. En bra sak då föryngringen av beståndet rimligen sker snabbare och skadan för dess invånare blir mindre. Men hygge likaväl. Sly gror snabbt och på bilden skymtar även granarna. Julgranar. Och orsaken till avverkningen skymtas väl därmed även den.

Nå, bilden togs på ISO 6400 och 1/80s. Galna inställningar, jag vet. Men mörkret kommer hastigt. Man borde kontrollera oftare. Men om annat fångar intresset hamnar oftast det fototekniska i bakgrunden. Så är det för mig.

Kalven lystrar efter något. Kanske slutarljudet. Kanske annat. Men den har ännu inte upptäckt mig. Det sägs att de inte ser så bra. Sina fina, stora ögon till trots. Så länge mamma är nära känner den sig dock trygg. Ögonblick senare återgick den till betande. En lugn kväll i skogen.

Gå och glo någon annanstans !

-Ja, ja.  Du är väl inte heller alltid till din fördel??!! Sluta stirra på mig med den där kikaren, tack!

Nä, vackra är de kanske inte dessa dagar. Undrar om ett par tag med ryktborsten inte gjort underverk? Å andra sidan behöver de nog vinterpälsresterna för de låga nattemperaturer som alltid finns med i beräkningarna så här års.
Vackrare var kvällsljuset i den undersköna bokskogen.