Vi var alla nöjda, därute i skogen

Äntligen ! Fint väder, vinterkyla och sol. Belönade mig själv genom att söka upp några småfåglar inne i skogen. Solbelysta motiv mor frostig bakgrund...Inte så dumt ! 

 

Fonder

Jag är lycklig ägare till ett s k supertele. Bra på det mesta, men mitt exemplar hanterar högdagerfonder måttligt bra. Bilden ovan visar hur mitt andra, "billiga" teleobjektiv hanterar problemet. Med bravur, skulle jag vilja säga. Kanske 300 mm är den optimala brännvidden?

Bakgrunden plattas ut, färger vävs in i varandra.

Pengar köper inte allt, även med mer måttliga investeringar kan bilder göras. Tycker jag.

Gilla vintern? Tja, ibland så...

Året rör sig framåt, snart väntar bistra vinterdagar. Men även fina vinterdagar ute i skogarna. Här kommer några bilder från i februari. Först en oskygg koltrast. Tänk att sådana finns!

Nötväckan är en fin exponent för vinterfågel härnere.

Såklart måste även bofinken komma med på bild...

...medan den sällan skådade stenknäcken njuter av det skira vinterljuset på en för stunden vald sittplats. För mig står soliga vinterdagar för några av de bättre fotomöjligheterna på djur. Bara man kan ta sig fram till ställena.

Veckan som gick

Från tidigare i veckan.

Från mitten av veckan.

Från i förrgår.

Från igår.

Från idag.



Härliga våren kryper allt närmre. Snart dags för invasion. Nä, inte från ryssen. Utan från merparten av migrerande fåglar. Det är gott nog att granne pansarregementet övar. Men bland knallarna tycks även instormande flyttfåglar trivas - ja, trivas förträffligt t o m. En av naturens gåtor som väntar på sitt svar.
F.ö vann inte bästa låten ikväll, tycker jag. Klar etta var En värld full av strider. Bästa låten jag i dessa sammanhang hört sen Den vilda på fantastiska nittio-talet. Så det så.

Rast i skogen

När däggdjuren sviker känns det bra att naturens småttingar bjuder på sig själva. Här gjorde sig en nötväcka hemmastadd. Pustade ut efter ha pilat upp och ner för trädstammarna i jakt på mat. En tacksam fotograf förevigade den lilla powernapen, ackompanjerad som den blev med gott vinterljus därinne i skogen.
En härlig färgbomb i det annars oftast så dystert gråa som är vintern här.

Förväntad bostadsbrist till våren ?

"Boet i trädhål.... Så står det i min fågelbok. Jag undrar om den här individen redan håller på att se ut nästa häckningssäsongs äggnäste?

Uppmärksammade ett tunt, diskret knackande. Tittade upp och där var nötväckan. I full fart undersöktes och  hållfasthetprövades holken.

Eller kanske den letade efter kvarglömda ungar...

-"Jag har bestämt mig. Hit flyttar jag in till våren"!
Med belåtenhet skrivet över hela ansiktet blev det så bestämt. Själv får jag komma ihåg att hålla utkik när den säsongen kommer.

Nu finns de överallt....

Sån skillnad från för bara ett par månader sedan. Fåglar i vart hörn, vart man går. Härligt! Gick igenom kyrkogården i vår lilla stad, händerna på cykelstyret. Kameran runt halsen. Knappast aktionsberedd, om ni ser bilden framför er. Plötsligt, ett litet pip. Bakom och till vänster. Vad gör man?

Man tar en bild! Fågeln stannade snällt kvar medan jag kämpade med kamera och cykel. Från tre meters avstånd betraktade den mitt balansnummer med häpnad i blicken. En äldre herre på väg att passera stannade upp, lät mig ta bilderna. Ibland undrar jag om folk och fä ändå inte tar fotografi lite grann på allvar...:)

Lång exponeringstid

Väl inne i skogen blev dagen snabbt mörkare och nyss ställde jag mig intill ett träd vars i och för sig glesa krona skärmar av ljusinsläppet än mer. Här letar jag efter småfågel och har snart upptäckt gulsparv och en ensam nötväcka som sticker ut hakan på det där karaktäristiska sättet. Nära marken i halvdunkelt går det väl inte att få någon bild? Tänkte jag, siktade fem meter bort mot fågel. Inget stativ eller annat stöd. Tar en bildserie, åker hem och framkallar.

Jag är ingen atlet. Vill heller inte påstå att jag är stark som oxen. Utan det är Canons bildstabilisering som ska ha cred här. 1/50 sek och kort avstånd på frihand. Förmår ändå skapa en nära nog knivskarp bild på ett motiv som dessutom inte är känt för att vara stillasittande. Objektivet med 500 mm´s brännvidd på full bländaröppning, höll jag nära på att glömma. Visst. En tung pjäs att gno runt ute i terrängen med, men jag älskar den.

Allt är väl (?)

Jo,tack. Dagsregn idag, igen.
Men går det ska man inte grotta ner sig i sånt.
Ska ändå jobba, så det känns inte så illa.
En annan fördel är att slitaget på fotoutrustningen lär minska om den inte används.
Allt är väl, m a o

Inte ! Inte alls ! Hör på den, så han ljuger !

Dyker istället ner i arkivet och fram kommer denna höstligt kolorerade vy. Vilka härliga dagar, dessa. Jag minns dem som igår. 

Skogsmörker

Inne bland buskagen råder nästan totalt mörker. Fel! Men relativt den gassande solen runt omkring måste ögonen ges tid för adaptering. Så först la jag märke till en suddig, mörk punkt som flyttade runt på grenverket i hög fart. Med kamerans fenomenala spotfokus kunde jag i alla fall låsa fokus på suddigheten och tryckte av en serie, okänt på vad. Först hemma kunde jag se vilken fågel det var och bildbehandlingsprogrammet tog hand om resten till dess nötväckan framstod i alla sin härlighet. Nåja, nästan då. Tyvärr såg jag inte till att spara plats för den långa stjärten därinne i halvdunklet. Känns ändå bra att man kan komma ut med så pass hyggligt resultat, den svaga inputen till trots.

Nötväcka möter fotograf

-Hoppsan, nu har den där konstige människan kommit till oss i skogen igen. Säkert tänker han trycka upp sitt objektiv i nyllet på mig.

-Hur mycket skulle han själv gilla att bli fotad på det viset? Han har åtminstone kläder på sig. Jag smyger ut på grenen, kanske han går då.

-Å andra sidan. Utan fotografer skulle inte lika många få chansen att se hur granna stjärtfjädrar jag har...Tänk att det ska vara så svårt att bestämma sig.

-Nog med snack. Dags för handling. Jag sticker. Bye-bye, för denna gång.

R I P

Min mor gick bort idag.
Tack för att du lät allt hända.
Tack för ett gott liv.
Hoppas du mår bättre nu.

Snabbstartaren

Gott om rovfågel är det just nu. I det fina vintervädret som råder cirklar de runt, runt eller sitter på stolpar längs vägarna och inväntar roadkills. Igår flög en havsörn upp från diket bara hundratalet meter från byn. Den kämpade hårt med vingarna för lyftet och under en kort sekund kunde jag stirra in i vitögat innan bilen passerade under fågeln. Häftigt! Väckan ovan gör betydligt snabbare starter och det är nog tur för den sitter ju inte kvar på samma ställe längre än några sekunder. Kanske den tittar upp mot himlen för att se att ingen av de där stora, cirklande monstren är på väg ner.