Ut ur mörkret lösgör sig en skugga

 

Vad är nu det här ?

Rätt och slätt ett möte mellan mig och halvvuxen räv. Djuret steg ut på stigen bara fem meter bort, la huvudet på sned och begrundade vad den såg. Makligt vände den sen tillbaka i halvcirkel, tittade fram mellan slybladen och sen ut på samma stig bakom mig. Vad vi ser här är en fotografs förtvivlade försök att fokusera - manuellt - på ansiktet. Men trots det lugna förloppet jättesvårt att hinna med med 700 mm brännvidd påskruvad. Det var ju fåglar jag tänkt fotografera.

Till slut ett lyckokast, ansiktet kommer ut i en solglänta och jag prickade rätt. Helt obeskurna bilder, dessa.

Flera personer jag snackar med bekräftar att beteendet passar väl in på halvvuxna rävar. De har inte ännu lärt sig att hantera oss människor på det enda riktiga sättet. Nämligen att dra iväg det fortaste den kan !

Inte många dagar gammal...

... men redan på benen. Faderskänslorna flödar när den lille parveln snällt poserar. Det hjälpte inte att mamma tofsvipa försökte kalla in sina två ungar, det var som de ville bli fotograferade.

Hoppas nu bara att ängarna detta år bjuder på mer mat för fåglarna än förra då de - ängarna - totalt torkade ut. Det verkar tyvärr inte intressera vare sig naturvårdsverk, länsstyrelsen Skåne eller, minst av allt, den arrenderande bonden.
 

Snabbhet och bevarande

Några fler bilder från flyguppvisningen med deltagande svarttärnor. Föredömligt cirkulerande nära mitt gömsle och jag kom hem med drösvis med foton.

Som sagt lite revansch från tidigare år då tärnorna lyst med sin frånvaro.

På tal om svårfotograferade fåglar. Denna kornsparv var åtminstone för några år sedan en sällsynt raritet inom landet. Läste någonstans att 2020 uppskattades c:a 100 häckningsdugliga individer finnas kvar. Sen dess har ett bevarandeprojekt sparkats igång av av lokala krafter och nu beräknas det finnas 300 individer, de allra flesta i Skåne. Starkt jobbat !

Jag skrev svårfotograferad för att deras numerär ger bara fåtaliga fotomöjligheter. Men den här fågeln var dock allt annat än svårfotograferad - tvärtom. 

 

Glada !

Vår kanske vanligaste rovfågel härnere behöver ingen närmare presentation. Den bara finns och det är ofta gott nog.

Ofta lite slött blängande på fotografen som närmar sig, ibland drar den iväg. Inte sällan tillåts nära bilder.

 

En väldigt bra sak att många fåglar är stannfåglar under den hemska skånska vintern. Det ger oss fotografer något att rikta objektivet mot under dessa dagar av mörker. 

Low-key foton

 

Nä, riktigt så här långt in på kvällen togs inte dessa bilder. Tänkte bara att störande bakgrund kunde tonas ner en smula och samtidigt ge subjektens högdagrar mer trovärdigt utseende. 

En eftermiddag i skogen...

 

... och tydligen gott om dovvilt denna dag. Har fått för mig att de gillar att sola  / värma sig och därför väl lämpar sig för kortare exponeringar. Men inte alltid - så klart. I alla fall obenägna att lämna sin plats i värmen denna dag.

Inga problem med närbilder här inte. Men visst håller de vakt och släpper bara fram fotografer till den osynliga röda linje som gällde för idag.

Jaktlyckan, den jaktlyckan

 

Först putsar vi till fjädrarna...

...sen går vi på jakt.

Försiktigt, försiktigt. Gör man sig liten (läs mindre) ökar chansen till fångst. Dessutom får fotografen på plats därborta på plattformen kanske plats för hela fågeln i samma bild. Ovanstående foton är ju i princip obeskurna.

Ahhh..! Liten fångst, men god ändå. Men mättnad vill nog inte riktigt infinna sig. Den här fågeln behöver jaga ett bra tag till.

Fler småfåglar !

Jag är en tuff en i lyxförpackning...

... men se på denna fågels undermåliga bordsskick. Hua !

Blåmes tycks i alla utföranden alltid bli bra rent fotografiskt. Snårigt eller i mörkaste dunkel hävdar den sig i alla positioner.

 

Hallå ! Inga småfåglar på bloggen utan mig !! Här landar den så fint på trävirket.

Däst rovfågel

I våras var det lärkfalkarna som stod för showen. Nu mot hösten verkar det som de ersätts av tornfalkar.

Såväl strandängar som intorkade f d våtmarker verka dra till sig rovfåglarna.

Under slåttern verkar de hur som helst synnerligen mätta & belåtna, ja nästan dästa. Det här exemplaret - jag tror det är samma fågel på de två bilderna över - kunde man under middagstid stämma träff med. Så obekymrad satt den gärna och poserade bara några meter från objektivet. Dag efter dag. Och satt kvar även efter en längre tagning. Bilden nederst helt obeskuren. Ett vittnesmål så gott som något om inläggets poäng!