Den tiden på året...

 

...då människor utbyter små kort med julhälsningar på. Så bara att hålla med tomten ovan!

Tyvärr blev det ingen vit jul denna gång heller. Visst, lite mer eller mindre i smält form av den varan. Men träden kala liksom marken under.  Nästa år så...

Några nytagna bilder på fåglar in your face. God Jul!

Diverse

Alltid (nästan, då ) händer något på ängarna. Gråkråka kör bort Börringevråk.

Smådopping i lugnt vatten.

Bläsand i likaledes...

Även fru och herr kricka njuter av simturen i plattvattnet.

 

Följda av kanadagås och prutgås.

Ett gäng snatteränder och ensam storskrake bildade fint motiv med sjön som fond. Vet inte om det stämmer, men någon berättade att för inte så länge sen var snatteränder i min sjö ovanlig. Inte så längre. Naturen är till sin natur ( förlåt! ) ombytlig, dynamisk. I så måtto har ingenting förändrat sig.

En kuttrar, andra kuttrasju!

Först kom ägretthägern insvepande på låg höjd. För full hals, med sitt diskreta, kuttrande läte.

Men vad händer här?

Något slags kamp, till synes två hanar emellan. Då kan det ju ofta röra sig om en tredje part som det bråkas om. Du gissade rätt. En hona. Närmare bestämt snatterandshonan.

 Kombattanterna var utan tvekan i toppform, energin rann inte ut under flera minuters oupphörligt jabbande mot rivalen, kurtiserande med trätoämnet. Till slut fick honan nog och flög helt enkelt bort. Lämnade de två snopna rivalerna åt sitt öde.

Bilderna tagna på (alldeles?) för stort avstånd, kvalité därefter.

Glädjefåglar

Det kan knappast ha undgått någon som vistats i författarens hemtrakter det större antalet snatteränder som hela sommaren och hösten simmat runt i "mina" sjöar. Vad kanske inte alla noterat är med den glädje det gör sitt "jobb" däri.

Så är det. Tar man tio olika bilder är det pur glädje på minst åtta... Kolla gärna upp era egna bilder!

Tror ni mig inte? OK, här kommer tre skrattande bilder till. Det är både pur glädje som sann skadeglädje. Som medlem i flocken verkar man få stå ut med skämtmakare som gör narr av en... Och själv gärna få dra en rolig historia.

Istället för gråtrist...

Väldigt lite nytt på fågelfronten just nu, i alla fall i mina trakter. Så detta inlägg få bli retrospektivt, från våren som var. Bobyggartider, som synes.

Men allt är inte frid och fröjd. Välväxt räv smyger runt på strandängarna utan att lägga märke till mig några meter bort.

Ända sen jag var liten påg har jag alltid gillat vass. Då som referenspunkt för gäddfisket i roddbåten. Numer som fantastisk ljussättare dagar då vass och sol samarbetar...

På inlandsängarna återfanns många vadare. Avslutningsvis en lite ovanligare BIF :  Grönbenan som sätter fart mot betraktaren. När årets bottennapp i form av kortaste dagen på året raskt närmar sig, finns säkert fler än jag som önskar naturen kunde skynda på lite.

Tor dundrar på

Fotografera i värsta åskskuren? Varför inte? Själv torrskodd i gömslet fick jag se hur simfåglarna hanterade rusket. Och de verkade inte beröras av skyfallet. Åakmullret däremot. Precis som vi människor reagerar de med fasa. Efter ett par knallar hade vattenytan framför objektivet tömts på fågel.

 

Men innan det hände. På de flesta bilderna tycker jag mig se att de vilar på vattnet med slutna ögon.
Sothönan ovan undantagen.

Ljusare tider, något mindre intensitet. Medan färger blektes ut genom det värsta börjar de nu åter framträda. Gott att komma ut torr och varm ur gömslet men åskknallarna kunde man vara utan...

Springer, flyger, sitter

De kan göra mer än vi...

Flytta på dig !

- Du sitter på vår gren!!

Mycket riktigt tvingades snatteranden överge sin retreat. I bakgrunden simmar vigghonan som noga övervakade platsbytet, kanske rent av genomfört efter hennes önskemål.

Ett mikrodrama från Naturen.
Bilden från tidigare i veckan.

Behövs tankemössan här ?

Djur kan inte tänka, verkar många tro.
Kanske det. I den meningen  - förstås - att de inte tänker som vi. Någon gång kan de i alla fall se ut som problemlösare. Här ett exempel från senaste tidens höstråa väderlek. Hane ur snatterandsledet förefaller gunga på trädgren :

Kan det vara Archimedes princip som kittlar snatterandens hjärnvindlingar?
Eller kanske Newtons tyngdlag utprovad in situ eller kanske bara allmänna funderingar kring hävstängers funktion?

För visst verkar fågeln fundera över något. Möjligen inte annat än hur kan den mojängen tjäna som torr viloplats, kanske istället något helt annat. Vem kan veta? Andens göranden skapade i alla fall en i min mening humoristisk bild. Och det kan aldrig vara fel.

Hej ! Får jag lift med dig...

...för jag är inte så tung som jag ser ut. Det är den där fotografen som envisas att med sina långa brännvidder få mig se så tjock ut!!

Nåja. Fotografiskt kanske inte det mest insmickrande porträtt på dessa fåglar. Men lite kul effekt blev det, tycker jag. Senaste tiden har det varit gott om änder i sjön. Sista anhalten för de som tänker fortsätta resan söderut, kanske. Kanske några stannar kvar, hoppas på mild vinter. Därvidlag är vi helt överens, fåglarna och jag.