Råvilt från förr !

Fortsätter tidresan med överblivna 2016-skott.
Denna gång några rådjur.
Konstigt nog tagna samma månad, i december. Kunde man kanske annars inte tro. Av pälsen att döma, menar jag. Ljuset utför sina tricks...

Första bilden en vaksam get,

följd av en något mer djärv, i normal vinterskrud.

Kidet - snart vuxet - som oftast minst bekymrad över min närvaro.

Midsommarkväll (3/3)

Efter senaste kursändringen.
Jo, detta är samma vilt som i föregående inlägg. Fortfarande ute i fri natur, ingen djurpark. Fortfarande står jag upp på vägen, helt utan kamouflage.

Här bestämde sig geten för att stanna upp. Jag hinner ta något tiotal skott. Nån gång kan det kännas skönt att bli så totalt ignorerad...

Mitt hjärta smälte inför detta möte. Som liten (nåja, riktigt liten ) drömde jag om ett rådjurskid hemma, fick nöja mig med bild på väggen. Denna kväll, med två kid, och jag blev själaglad. Bär på minnena och fick flera bilder. Ingen dum inledning på helgen.

Midsommarkväll (2)

Jag står upprätt mitt på vägen. Har i och för sig ett mindre kamouflage i form av jackan. Men blåjeans finner ingen naturlig motsvarighet i skogen. Jag tror inte på djurs färgblindhet i allmänhet. Möjligt just den här geten/mamman drabbats?

Ungefär tjugo meter från min figur blev hon i alla fall plötsligt medveten om att familjen var på väg   springa rakt in i faran . De små med sin inneboende energi fortsätter rakt fram...

...uppenbart nästan under min radar för här kom ungarna inte fullt med på bild. Skarp vänstersväng nästa!

Fortsättning följer.

Midsommarkväll (1)

Träffade på de här sötnosarna i anslutning till midsommarfirandet. Råget med sina två kid värmer sig i sista solstrålarna för kvällen. De har innan låtit sig väl smaka av åkerns fröjder...

Plötsligt bestämmer sig mamman för att nu, nu är det dags för lite kvällsmotion. Hon har den goda smaken att styra rakt mot mitt håll.

Närmre och närmre. De två små knattingarna har fullt sjå med att hänga på. Hur kommer det att gå? När upptäcker de mig?