Forsakar. Ja, just det. Skånes högsta vattenfall.

Låt oss för en sista gång återvända till den i vintermörker försänkta ån och strömstaren där. Hmm, några skulle kanske hävda att vi inte alls lämnat den kalla perioden bakom oss än. Hur som helst, staren trivdes uppenbart väl och verkade så anpassad till detta liv i strömfåran att det var en sann glädje att titta på dess hyss och upptåg. Blixtsnabbt och träffsäkert hoppade den runt mellan våta stenar och isiga grenar utan att för ett ögonblick tvivla på sin förmåga att hålla balansen. Fukt i kombination med vargavintern skapade en rå atmosfär därnere, en atmosfär som påverkade min smidighet och snabbhet i rörelsen. Nästan så tankebanorna belades med nedsatt fart oxå. Med fågeln på bilderna verkade det snarare åt motsatta hållet. Men då har jag förstås ännu inte sett vad de kan uträtta under sommarhalvåret...

Morgondagens post

Redan idag. Vi har ett ruggigt dygn framför oss med stormbyar och prognostiserat rikligt med snöfall. På toppen av att det redan blåst hårda vindar ett tag nu. Ska till jobbet, hoppas jag kan komma hem. Det kan möjligtvis bli upp mot metern  snö i min trädgård och på parkeringsplatsen. Har lagt tillbaka snöskyffeln i bilen för det blir säkert att ta nya tag imorgon. Med så mycket snö kan man vänta strömavbrott och annat elände. Bilderna på strömstaren togs under garanterat vindstilla förhållanden, det är inte utan att man längtar...

Upptäckt! (2)

Strålande solen till trots, nere i dalgången var det mörkt. Långt ifrån tyst med vattenmängder propellrade av den lilla snösmältning vi i alla fall hade. Fågelsång var inte att tänka på i den rytande forsen. Ska jag lära mig känna igen strömstarens kvitter får jag vända mig till den bok jag fått med text och CD-skiva med läten, hoppas denna fågel finns med där. Måste kollas upp. Och nej, det är en stubbe och inget avchoppat rådjurshuvud fågeln fascinerat tittar på i undre bild.

Upptäckt!

I det fantastiska väder vi hade idag - läs igår, ser jag på almanackan - fick jag i all hast bila till Österlen. Väl där bestämde jag mig för att leta efter strömstare, en fågel jag aldrig ens sett tidigare. Åkte så till Forsakar, hann gå 100 meter innan fågeln materialiserades inför mina ögon. Trots det fantastiska kamouflaget i dräkten. Fick ytterligare 3 observationer på några hundra meters ytterligare promenad, helt snurrigt! Så jag tänkte plåga er genom att framöver då och då kasta in en bild på strömstaren i bloggen.
Mycket gemytlig fågel, denna. Den hade järnkoll på mig, flög iväg när jag kom för nära. Men verkade inte skrämd, flög bara ett litet stycke bort.