Supereleganta !

 

Högresta, långbenta. Uppfyller de flestas krav på modellstringens. Dessutom utomordentligt lättfotograferade - för det mesta. Åtminstone i mina trakter. Många fler platsar på listan. Inte minst styltlöparen som jag i år ännu inte haft turen att träffa på. Men den finns där ute i det höga gräset, alldeles säkert.

Två långbenta

Det har inte gått så många år - kanske sex, sju  - sedan skärfläckan var en sensation inom mitt område. Garvade skådare hävdade att kustfåglar håller till vid kusterna. Inte simmar runt i små översvämningar,  som en person jag speciellt minns tyckte. Nu är styltlöparen i ungefär samma situation av ovanlighet.

Att få båda två på samma bild var nog otänkbart på den gamla onda tiden. Nu händer det utan större åthävor. 

Ber om ursäkt för kvalitén i dessa bilder. Långa avstånd över vatten var aldrig menat bli optimalt. Men man tar vad man får.

Skärfläckor !

Senaste dagarna har jag haft nöjet att fotografera dessa godmodiga varelser, små som stora. Och med godmodiga menar jag specifikt möjligheten till närbilder. Ungarna vandrade fram och tillbaka på sju, åtta meters avstånd. Förvisso välbevakade av föräldrarna. Hade jag utsetts till extra barnvakt ?

Eleganta skapelser, inte sant ? Hittills har jag gärna grupperat arten som lättflyktig. Inte så längre.

 

Inte nog med att de vadade så skönt i vattnet. På den lilla holmen till vänster om min person lät sig detta exemplar föreviga sig. Jag kommer nog tillbaka !

Uttryck i naturen

För den som vill fördjupa sig i djurs minspel är det lätt att fira högtidsstunder därute. Visst, här finns mått för godtycke. Det jag ser behöver du inte alls tolka på samma sätt. Det viktiga är ju att komma till insikt att djur inte är robotar, reagerar endast på yttre stimuli. Här finns själsliv och tankegångar, om än med måtta. T ex i bilden ovan där röda gladan visar oförställd häpnad över att regn faktiskt kan förekomma under sommaren.

Tidigare publicerad bild men för att göra mig nästan övertydlig... Apropå visa känslor.

Jag förstår att här svallar emotionerna, i revirkrigen skäggdoppingar emellan. Men de syns ju inte här. Blogger!!! Hur tar jag bort uppladdade bilder utan att tvingas göra om hela inlägget!?

 

Priset som fåglarnas konung när det gäller att visa känslor går - på våra breddgrader, åtminstone - till gråhägern. Här sitter den ned, fötterna framför. Och utstrålar ett enda, svavelosande mantra : Platsen är min. Bara min. Ge er iväg!! Bara de största bland svanar och kanske, kanske rovfåglar vågar närma sig...

Har fåglar humor ?

 

Fina fåglar, de här långbenta skärfläckorna. Kanske de också sprider humor?? Kom i alla fall på den här individen. Lömskt gjorde fågeln - den svartvita alltså - först en kringgående rörelse bakom ryggen på det strävsamma paret gräsand. 

När honan strax därpå rultat väg till sitt rätta element i vattnet ser skärfläckan sin chans. Kaxigt hoppar den fram mot gräsandshanen. - Ha, nu skrämde jag dig allt !! Och verkar tycka att just här och nu har ett verkligt lyckat gag utförts.

Men den gubben gick inte hem!  Störtförbannad deklarerar anden sin uppfattning av tilltaget. - Sluta trakassera oss vanliga fåglar! Vi må ha kortare ben men är lika vackra ändå !! Mycket hetluft här. Hördes ända in i gömslet :)

Och som för att sätta kraft bakom just de orden, eller andra med samma innebörd, attackerar han med full fart sin antagonist vadaren. Och jagar den längs strandkanten. Medan den senare förmodligen hoppas att polarna inte lägger märke till något av detta kanske inte så himla lyckade skämt ändå...