Slumpens skörd

Den här bilden överraskade mig glatt.
Kunde inte tro att det sneda motljus som rådde för dagen på platsen kunde bli något annat än platt.
Men här pågår något som inte kunde förutses.

Platt ljus?! Vad pratar han om, egentligen?
Nå. De fina högdagrarna har inget med lågt stående sol att göra. Inte alls. Saken var den att sothönan simmade mellan mig och några knölsvanar. Sistnämnda stod på en flotte och putsade sig. Bildidén var att visa på de olika fåglarnas kontraster när sothönan till sist simmar in i samma ruta. Eller nåt i den stilen.
Istället fick jag en glimrande högdager, skapad av reflekterat ljus från den stora, vita svankroppen. En upplättningsskärm, helt enkelt. Alla som fotograferat i ateljé vet vad jag talar om. Plötsligt skapades dynamik i högdagrar samtidigt som detaljer i hönans svärta tittar fram. Oavsiktligt växte en i mitt tycke bra bild fram inför snopen uppsyn! Alla älskar vi väl när sånt nån gång händer?

Inväntade sin fotograf

Ibland går det förvånansvärt lätt. I flesta fall fall får ju annars fåglarna letas upp, smygas på. Men hägern på bild nedan hörde tvivelsutan till första kategorin.

Var på väg till fasta gömslet när jag såg den stora fågeln, efter ha just rundat hörnet i vassgången. Snabbt insåg jag att hägern väntat på mig, inte tvärtom. Den satt nämligen bekvämt hemmastadd vid mitt tilltänkta mål. Och tillät mig gå närmre och närmre. Här blev den fotograferad genom en bit av Tåkerns vassbälten. Om någon tycker vitbalansen inte känns 100 är det förmodligen korrekt. Fågeln blev först alldeles för grönt återgiven och jag försökt kompensera genom att tillsätta en mindre dos magenta. Färgbalansering lämnar jag annars helst till kameran.

Grå men tydlig

Den här fågelarten skulle nog inte lyckas bra i bilförsäljarbranschen.
??!
Jo, för hägern är ärlig. Den har inget kamouflage att tala om så den har svårt att gömma sig. När den väl lyfter annonseras detta oftast ut för omgivningen med högt, skriande ljud. Många gånger hör jag fågeln nalkas innan jag får syn på den. Så sympatiskt. Man hinner eventuellt ändra kamerainställningar, omfokusera. När den väl kommer in i fotograferingszonen är fotografen skärpt och beredd till aktion. Så icke-stealth för så stor fågel.

Se bara på bilden! Genom att avvika från närmiljöns utseende, förvandlas dess neutralt grå nyanser till mer eller mindre lysande blickfång. Som kan upptäckas på långa avstånd. Här var garden tillfälligt nere för den sökte efter intressant fodertillskott.
Kan de därmed räknas till de lättfotograferades skara? Nä, inte alls. Deras syn är ju fantastisk och oftast försvinner de från radarn omedelbart man kommer innanför bekvämlighetszonen. Som är rundligt tilltagen. Väl luftburen kan den istället välja att passera ganska nära.förbi. Mina iakttagelser säger åtminstone så.

En snabb en.

Kungsfågel nämnde jag som hastigast i tidigare inlägg. Den här arten har allt en fotograf skyr : Mörka färger. Hittas i kolmörka miljöer. Otroligt snabb. Sitter kvar på stället högst under sekunden.
Allt detta borgar för många missar och tålamodsprövande sessioner. Jag kan inte heller säga att jag lyckades 100-procentigt med dessa båda bilder. Jag tror jag har lite bättre på gång för senare visning.

Ändå så vackra fåglar. Låt vara att Naturen försåg dem med hängande mungipor som ger ett lite avvisande intryck. Men fågelns kynne är helt annan sak. Frimodig, nyfiken. Har haft dem flygande förbi skallen så jag duckat för säkerhets skull. De kan utan vidare flyga till grenen två meter från dig och nyfiket plira med sina pepparkornsögon. Ljuset i deras livsmiljö - som bilderna berättar om centreras runt späda granar - blir återgivet på sensorn inte sällan vackert. Ja, mycket vackert. De små kontraster ögat ser förstoras våldsamt i den fotografiska bild som blir resultatet. M a o bättre än i verkligheten. Inte så dumt ändå.

Vanligare syn?

Trana i midsommarblomsterhav. Kan det vara något för bloggen?

Arten håller på att etablera sig hos mig. Som på många andra håll i landet. Eller är det bara perceptionen min som kalibrerats om senare tid?
Nu ska jag snart iväg för att fotografera en synnerligen kulturell uggla. Upptäckte den igår. Hittar jag den får den såklart plats bland spalterna.

Naturlig färgprakt (1)

Det här är ett exempel på vad lågt stående vårsol kan göra med ett motiv, i detta fall från vattenverkets bassänger.

Ett gäng viggar solade sig mitt i vattensamlingen. Gruppen splittrades på flera mindre så fort de märkte att de blev iakttagna. Men ingen tog till sjappen.

Inte sällan möts jag av frågan hur mycket jag dragit i redigeringsprogrammets spakar när vissa bilder kommer upp. Mindre än vad de flesta tror, svarar jag. I dessa fall står Moder Natur för 95 % av färgprakten. Medljus, så klart och ljus som speglar sig i omgivande lågväxande risighet är hela hemligheten.

Bildgåta

He, he. När jag först såg på den här bilden trodde jag att kameran blivit tokig. Lyckad panorering, inte sant? Bara det att jag har inget minne av någon panorering. Tvärtom. Mobila gömslet bilen garanterat stillastående. Däremot blåste det en hel del vid fototillfället och jag fick svårt hålla utrustningen stilla. Kan de rörelserna ligga bakom effekten här?  Kanske. Men saken är nog den att så mycket rörelse finns nu inte i bilden, vår perception lurar oss här. Staren sitter på en eltråd och bakom och framför löper i ungefär samma höjd ett stort antal band, rep, tråd på varierande avstånd. Så de många hästinhägnadernas olika stängselteknik skapar tillsammans med det korta skärpedjupet en bakgrund som kan tas för rörelseoskärpa här. Den kaxiga staren struntar  i allt detta, så klart.

Närbild

Tja, vad ska man göra med bilder där motiven sitter så nära och brännvidden är alldeles för lång? Ben och vingar får inte utrymme att i bilden samsas med resten av kroppen? Man kan pröva beskära dem en smula ytterligare och  -  vips, har man ett porträtt,  även på den mer diminutiva fågeln. I detta fall gulärlan. Det jag tyckte blev spännande är det gula på ryggen. På avstånd en flashigt gul signal, mer in på skinnet ser ju färgen mindre homogen ut. Kanske det beror på hur ljuset faller på fjädrarna, kanske det är vår syn som selekterar färger åt oss? Under alla omständigheter en trevlig individ, denna.