Diverse

Några fågelbilder från veckan som är. Tydligt märks att naturen bara väntar på våren...

Ett vårtecken i form av björktrasten alltid något att filosofera kring.

Istället lämnar sångsvanarna för nordligare mål.

En vanlig gås och en inte lika så. Vitkindad vs sädgås.

 

Några simmande och dykande fåglar får avsluta denna ganska färglösa episod vi snart - förhoppningsvis - sett slutet på. Snart kommer de. Flytt-in-fåglarna.

Från några vinterdagar vi haft

 

Tittar ut genom fönstret, regn öser ner. Men några goda vinterdagar har vi ändå haft. Runt matningen surrar då ett flertal tättingar, raskt fram och tillbaka. Men det kan gå undan även ute i fria naturen. Se bara på blåmesen ovan när den spränger "snövallen" !

På ängarna tycks bara två alternativ finnas : Antingen blött och mörkt med hyggliga chanser till något slags bild. Eller fint väder med bara enstaka liv ö h t. Vem sa att det är lätt att naturfotografera ?

Tillbakablick 2021 (2)

Från Februari. 

Uppenbart några fina dagar då. 

Har aldrig varit någon brist på livslust bland endemiska djuren.  Här spritter av liv i varje buske. Nå, nästan, då.

 

Skrev just livslust. Men gråhägern ovan gick till sin skapare bara dagar efteråt. Tragiskt, men att dö är att ha levt. F-n, det där lät ju bra. Vem har sagt det? Om ingen särskild läste ni först aforismen här på denna blogg! Kom ihåg det!

Gruvliga scener

Fågelinfluensan slår med full kraft till nu. De stackars offren blir desorienterade och tappar balansen.

När de inte längre kan flyga med flocken blir de kvar likt strandade monument. Lätta offer för rovdjur.

 

Det sägs att havsörnar - som nog inte är sena att dra fördel av situationen - inte blir smittade. Det är nog tur det när bara på ängarna tjugotalet fåglar kalasar på offren . Som naturfotograf ska man inte väja för naturens gång, men när den här fågeln såg ut att drunkna kunde jag inte längre fotografera.

Dagen efter. En skadad vitkindad ytterligare. Just nu verkar denna art ta största smällarna. På bara några hundra kvadratmeter kunde jag upptäcka åtta till döda fågelkroppar. Huh!

Som de på samma ställe kan uppträda i hundratals, ja ibland tusentals individer är det kanske inte så konstigt att skadade vitkindade gäss oftare kan observeras.  Här i alla fall en fullt frisk fågel, fotograferad nära från bil.

Dagar ur rovfåglars vårbestyr

Vet om. Kass bild, men. Den förklarar nästa. Vem kunde ha trott att en så pass stor fågel som vitkindade gåsen helt kan döljas under havsörnen? Blev rätt snopen när den senare flög iväg med den förra. - Kan man aldrig få vara i fred med sitt byte, i fred från er kråkor!??

- Så här byter jag plats. Våga inte följa efter!

Från en rovfågel till en annan. Honan i katttuggleparet hade råkat maka sig lite åt sidan. Och skåda! Grenarna ramade in istället för övertäckte. Vilken lycka!

 

Tidig detta år blev fiskgjusen. I många år har ett träget par skämt bort oss viltfotografer med sin ständiga närvaro vid min lilla sjö. Kan den på bilden var en ur det paret? Möjligtvis så. Efter ha inspekterat omgivningen fick jag i alla fall finna mig i närgången granskning. De kan verkligen nagla fast en med blicken...

Gladan, kråkan och gåsen

 

Den här vintern har lockat ut rovfåglarna. Eller är det jag som varit på rätt ställen. Under alla förhållanden en mycket angenäm situation. För omväxlings skull. När jag fick syn på den stackars vitkindade gåsen, redan plockad och klar, satt en glada på den. Slet ut gottebitarna med sin vassa näbb. Sen kom en annan glada och det blev lite oroligt rovfåglarna emellan. På bilderna den starkare som till slut vann priset.

Vädret var fantastiskt. Så där riktigt rovfågelväder. Men kråkor finns i alla väder...

...tiggande och allmänt listiga. Minsta tillfälle och den kommer att hoppa fram, snappa åt sig en munfull och sedan, i sista ögonblick, hoppa undan gladans berättigade vrede. - "Min mat. Så far och flyg!"

Uppmarsch!

Även om de där riktigt goa utetemperaturerna ännu inte setts röken av, har våren sedan länge varit gäst.
På och runt om ängarna börjar fågelnumerärer fyllas upp.

Det är de vanliga misstänkta som först dyker upp.

Igår fotade jag två sädesärlor. Lovande tecken på att fler småfåglar väntar runt hörnet...

Vitkindade, överallt vitkindade...

... i ett gigantiskt uppflog på ängarna häromdagen.
Med på bild bara en del av totalen. Jag ville få med kyrkan i bakgrunden och fick anpassa kameravinkeln efter det.

Har för mig att dessa fåglar är fredade. Knappast på skåningarnas begäran...
Situationen blir ungefär lika komisk som vid sjön Tåkern där ett gammalt anslag uppmanar skådare att inte störa (grå-)gässen i onödan (!). Uppenbart höll man på den tiden styvt på förbudet med tanke på hur det idag ser ut där ( och här ).

Medflyga

Hur skulle det kännas att flyga med fåglar? I TV-programmen bjuds man ibland på aptitretande upplevelser där man väl filmat via drakflygare. Så häftiga grejor blir svårt för stillbildsfotografen att återge. Ovan som flygande gäss brukar se ut på bild.

Eller så här.

Eller....

Eller...

Men här, i sista fotot,  känner jag lite av storslagenheten när ett par tusen vitkindade flyger iväg. Det lilla utrymmet något till vänster och ner. Där finns plats för den fågel som just upptäckt det. Bäst den skyndar på innan det imaginära hålet täppts till av någon annan.

Gässen flög rakt emot mig och bara strax över. Under de sekunderna hör man inget annat. Absolut inget annat. Himlen förmörkas, synintrycket är överväldigande.