Något att kräkas åt

 

God fortsättning !

Rivstartar nya året med en riktig skitbild. Någon som vill gissa vad den föreställer ? I alla fall kommer ni framöver slippa se fler innehåll som detta i denna blogg. Jag lovar.

Rovfåglar på stolpe

Bland de vanligare motiven härnere, åtminstone vintertid. Glada poserar så vackert.

Ljus ormvråk småfryser på sin stolpe i snögloppen som just där och då drog fram. Alla bilder tagna från bilen.

Hej! Jag heter Orban !

Vanligast är nog just ormvråken och allra vanligast de i sina mörka dräkter. Kanske t o m några på samma trästolpe? I alla fall från samma ängar. Alla bilder från 2024.
 

Lite av varje (17)

En del har hänt sen senaste blogginlägget. Vädret gick från mörker till ett par riktigt fina vinterdagar. Vattnet fryser, luften klarnar.

Ofta närvarande för att bevittna detta är varfågeln, sitter gärna på grenar nere vid sjön.

Tofsvipor, ja. Flera hundra, kanske tusen rastade på ängarna. Skapade mäktiga uppflog när de tar höjd mot himlen.

Nere vid sjön : En vanlig ägrett patrullerar efter fiskevatten, en pilgrimsfalk jagade enkelbeckasin högt uppe i luften.

Rovfåglarna kommer fram när det finns gott om byten. Som på ängarna. Här spanar några exemplar efter snacks på marken.

 

Längs bryggan läser talgoxen in vilket fågelbestånd där kan återfinnas. Lite sol gör onekligen livet lättare att leva.

Sittande fågel

Sittande fågel i olika utföranden. Ormvråken hade inte lust att flytta på sig. Regnandet till trots.

Kattuggla i helt olika ljussituationer. De kan verkligen konsten att nästla sig in i grenverk...

 

Härlig färgklick i skånska gråvintern. Har ni någonsin stått under en al där siskor smakar av kottarna? Bäst ta med paraply nästa gång, eller hur?

Tillbakablick 2021 (2)

Från Februari. 

Uppenbart några fina dagar då. 

Har aldrig varit någon brist på livslust bland endemiska djuren.  Här spritter av liv i varje buske. Nå, nästan, då.

 

Skrev just livslust. Men gråhägern ovan gick till sin skapare bara dagar efteråt. Tragiskt, men att dö är att ha levt. F-n, det där lät ju bra. Vem har sagt det? Om ingen särskild läste ni först aforismen här på denna blogg! Kom ihåg det!

Galna ormvråken (2)

Idag är det drygt två veckor sen du senast dök upp framför mina ögon, galna ormvråk. Mitt namndop, ingen annans. Hoppades att den skulle överleva med bara lite udda beteende, vara kroppsligt frisk i övrigt. Inte drabbad av sjukdom många andra misstänkte vara fallet här. Tyvärr verkar de senare fått rätt.

Här sitter den, snäll som vanligt.

Blodet på bröstet är från bytestagning. Från sitt staket kunde den försörja sig på mat under flera veckor.

Du är saknad. Men det kan ju trots allt finnas en lycklig tvist på denna historia. Kanske du blev frisk och fann för gott att återgå till den sortens liv ormvråkar ska leva? I så fall kanske vi ses nån dag i oviss framtid.

Galna ormvråken

Minst två veckor har den roat - och oroat - tornets besökare med sin pregnanta närvaro. Oroat för det har befarats att fågeln skulle vara sjuk. För att den släpper folk inpå sig så ovanligt nära. Flesta ormvråkar drar ju direkt de upptäcks. Även från större avstånd.

 

Här det kanske längsta skottet jag tog på fågeln denna dag. Runt en tolv meters avstånd. Och med full koll på mig, som synes.

Vråken verkar lyssna/känna efter de bytesdjur den ändå måste ta. Nere på marken, sinnen på helspänn.

 

Idag två veckor senare välsignades jag med mer bilder på samma orädda fågel. Inte den ovanstående, ny post kommer. Har den överlevt så länge måste den ha ätit flera gånger. Den kan flyga. Har sett den landa efter ett par hundra meters flygtur men aldrig sett den flyga över manshöjd. Kanske den bara  upptäckt nytt sätt att klara sig på? Ser i alla fall ut som hälsan själv. 

Bilderna helt eller obetydligt beskurna.

Rovfåglar i Januari

Några av de som nu börjar bli mer fotograferingsvänliga.

God portion ironi i det att när de syns som mest är det också som mörkast. Under några veckor var BIF:ar ute ur ekvationen för min del. Havsörnen längst upp krävde 1/800 s, ISO 2500. Mitt på dagen... Gladan därunder nog ingen lycklig individ; som blötlagd satt den på sin gren, väntade på bättre tider.

Ormvråken på stolpe en blåsig dag. Försökte inte ens flyga bort för motvinden hade fört den än närmare. Skitförbannad för detta, så klart.

 

Gladan i lite bättre ljus, tack och lov. Det ljusnar även i Skåne. Och nu är första flyttfågelvågen bara några veckor bort. I bästa fall. Vintern går mot sitt slut?

Den enes död...

På promenad med Kvinnan och såg ett rådjurskadaver intill skogsvägen. På och runt flockades en tre, fyra rovfåglar som genast flög opp. Självklart ingen kamera med. Så hem och hämta, med andan i halsen tillbaka. Soprent med rovfågel även om havsörnen presenterat sig högt däruppe i skyn.

Satte mig intill en tall, kamonätet över skallen och sen väntans tider. Efter halvtimmen dök ormvråken upp. Hungrig. Med enda uppgiften att snabbpåfylla buken med färskt kött och blind och döv för annat, kunde istället jag kosta på mig att låta slutaren spela upp. Förbannade mitt val av fotoplats. Hade inte lagt märke till de där två stänglarna som skjuter upp framför kadavret.

 Efter ett tag blev det intressantare, trodde i alla fall jag. En glada anmälde sitt intresse, vågade sig dock inte ända fram. Sen knölade situationen till sig.

En bil stannade, ut hoppade föraren. Raskt fram till rådjuret, sparkade på det ett par gånger, tog tag i ett framben, vände på djuret. Sen åkte han vidare. Såg att på vilthyllan baktill hade han ett eller ett par skjutna vildsvin. Märkligt! Varför kastar man ut prima matkött i naturen? Hoppas verkligen att kadavret inte förgiftats...

Varför inte dessa bilder?

Lite udda bilder som annars bara skulle försvinna in i arkivet. Först ut den flotta storskraken som lugnt fiskade i kanalen. 

Med full kontroll över området sitter ormvråken stilla på sin pinne.

Kanske inte med samma kontroll och bara för några korta ögonblick. Hur som helst. Möt kungsfiskaren.

Betydligt mer sittid här; Jag hann gå runt fågeln för att försöka få med röda hjässfläcken. Lyckades sådär innan den stack.

 

Avslutar med betydligt mer tålmodigt kritter. Den här ungdomen verkade ivrig att ta sig ut ur daglegan men ville väl först invänta vad de större pjäserna hade att tycka om det. Sen kväll och jag upptäcktes snart trots skydd bakom tallstammarna.